Koldioxidutsläpp: Sverige bäst i Norden, trea i EU

Bäst

Bäst i det här fallet betyder: släpper ut minst.

Omdömet baseras på varje lands koldioxidutsläpp per invånare. En självklar beräkningsgrund i värderingsfrågor. Det säger sig självt att ett land med 100 miljoner invånare totalt måste släppa ut mer än ett med 10 miljoner (andra förhållanden jämförbara). Eftersom industrin globalt till 81 procent får sin energi från förbränning av kol-olja-gas är koldioxidutsläppet nära förbundet med landets industrialiseringsgrad och befolkningens levnadsstandard.

Jämför Tyskland med 82 miljoner invånare och koldioxidutsläpp 9,1 ton/invånare/år med Etiopien, också 82 miljoner invånare men med koldioxidutsläpp så extremt lågt som 0,1 ton/invånare/år.

Ruhrområdet, under många år Tysklands industriella hjärta pga koltillgångarna. Numera mest ett industrimuseum.

Sveriges läge

I denna post jämför jag Sveriges koldioxidutsläpp per invånare/år med de andra EU-ländernas. Dessutom med de andra nordiska ländernas. Det som triggat jämförelsen är partiledardebatten i Sveriges riksdag 18 januari 2012, och särskilt vänsterledaren Jonas Sjöstedts anförande där han gjorde klimatfrågan till bas i sitt program för Sverige: bättre järnväg, renovering av miljonprogrammets bostadsområden, annan jordbrukspolitik, åtgärder som också skulle minska ”massarbetslösheten” genom att ge jobb.

Sjöstedt går vidare och säger: "Vi måste väga in hänsynen till klimatet i vartenda beslut vi tar i statsbudgeten." Det är ett påstående med ytterst liten substans. Politiker framställer ofta läget som att Sverige har ett särskilt ansvar och är internationellt tongivande. I själva verket utgör svenskarna bara 1,3 promille av jordens befolkning och svarar för så lite som 1,7 promille av det globala koldioxidutsläppet. Hur drastiska nedskärningar svenska klimatpolitiker än gör blir det bara bråkdelar av promille av världens.

Bastuträsk järnvägsstation ca 1930 då järnvägar betydde något. De behöver rustas upp och avprivatiseras men inte på grund av klimatskäl.

Personligen tycker jag det är synd att en så övertygande och synbarligen klok man som Jonas Sjöstedt bygger sin argumentation på ett så klent underlag som klimatfrågan. Sverige behöver en oppositionsledare av format när nu socialdemokraterna gräver sin egen grav. (En partiledare som inte får framträda i Riksdagen har små chanser, han må vara hur präktig som helst.)

EU-ländernas CO₂-utsläpp ton/invånare/år

 Medianvärdet i EU ligger så högt som 8,4 ton/invånare/år. Sverige med 5,3 ton förtjänar credd men får den aldrig.

Vinnarlandet Rumänien (22 milj. invånare) är ett av världens äldsta oljeländer. I Ploesti (Ploiești) byggdes världens första raffinaderi 1856-1857. Under andra världskriget svarade staden för mycket av Tysklands olja varför den bombades svårt av de allierade. Rumänien hörde till Sovjetblocket fram till den blodiga revolutionen 1989 (och arkebuseringen av Elena och Nicolae Ceaușescu som många fann upprörande). Sedan 2007 är landet medlem av EU men inte euroblocket. Rumänien lider fortfarande av sviterna från kommunismen och är dessutom hårt drabbat av den pågående EU-krisen. Det låga koldioxidutsläppet har samband med fattigdomen.

B-24 bombplan över Ploesti i Operation Tidal Wave 1943.

Litauen (3,3 milj. invånare) var ockuperat av Sovjet 1944-1990 och är industriellt gammaldags. Under 2008 fungerade ännu kärnkraftverket Ignalina men det stängdes 31 december 2009 som villkor för EU-medlemskap. Koldioxidutsläppet kan antas ha ökat sedan dess.

Sveriges tredjeplats är hedrande eftersom landet har en i stort sett intakt industri. En viktig orsak är kärnkraften som ger omkring hälften av elströmmen. Den andra hälften är vattenkraft. Den statsstyrda vindkraftutbyggnaden har hittills bara gett 2-3 procent av elen. Vore Rumäniens och Litauens industrier friskare (= släppte ut mer koldioxid) skulle Sverige möjligen ha förstaplatsen.

De nordiska ländernas CO₂-utsläpp ton/invånare/år

I Norden är Sverige klart ledande. Nästan två ton mindre per invånare än tvåan Island och tre ton mindre än det hajpade vindkraftslandet Danmark. Svagheterna med den danska elproduktionen är orsak till det extra höga elpriset i södra Sverige. Det visar ihåligheten i vindkraftsförkunnelsen.

Norge med större vattenkraftsresurser än Sverige släpper ändå ut dubbelt så mycket koldioxid per invånare/år. Skälet är att Norge sagt absolut nej till egen kärnkraft. Det kommer möjligen att ändras; i trängda lägen är man beroende av den svenska kärnkraften.

Det finns ingen anledning för svenska politiker att sucka över Sveriges koldioxidutsläpp. Tar man hänsyn till de långa avstånden som legitimerar ett allmänt behov av bilresor, samt landets läge på gränsen till det obeboeliga Arktis som gör import av mat nödvändig är utsläppen berömvärt låga. Vid en jämförelse med världen i övrigt kommer Sverige ut bland de främsta.


Det är tid för Sveriges politiker att erkänna faktum och sluta gnälla över koldioxidutsläppen av partipolitiska skäl. Se landet och svenska folket som vinnare i klimatkampen.

(Bilden nertill: Den legendariske svenske löparen Gunder Hägg (1918-2004) leder på 4x1500 meter i Västerås 1942.) 

Rädda klimatet?

Kan det räddas?

Två relevanta frågor: 

(1) Går det att rädda klimatet? och
(2) Kan åtgärder i Sverige märkbart hjälpa till?

Frågorna aktualiserade av partiledardebatten i Sveriges riksdag 18 januari 2012 och i synnerhet av Jonas Sjöstedts tal där han gjorde klimatet till en central fråga för Vänsterpartiet. (En tredje mer fundamental fråga får vänta: (3) Behöver klimatet räddas?)

Bakgrund 

 Majoriteten av svenska riksdagspartier, sex partier av åtta, 310 riksdags­ledamöter av 349, tror på AGW-teorin från IPCC: människans utsläpp av koldioxid till atmosfären vållar katastrofal uppvärmning av klimatet som orsakar smältning av de stora inlandsisarna vilket leder till stigande världshav.

Enda sättet att rädda klimatet är att minska utsläppet av koldioxid till atmosfären. Det kräver en radikal minskning av förbränningen av de fossila bränslena kol-olja-naturgas. Dessa svarar för 81% av världens energi. Något konkurrenskraftigt alternativ att i stor skala producera energi finns inte. Försöken att via FN och en rad klimatkonferenser förhandla fram minskad användning av fossila bränslen har varit resultatlösa. Den första konferensen hölls 1979 när det globala koldioxidutsläppet var 20 gigaton. Vid senaste konferensen 2011 var det 32 gigaton och stigande.

De tekniskt utvecklade länderna har byggt in sig i kol-olje-gaseldade industrier, transporter och jordbruk sedan 1800-talets början. Systemen är högt utvecklade och infrastrukturen den mest omfattande människor någonsin skapat. Grund för tekniken är eldning av kol-olja-naturgas, vare sig det gäller ett värmekraftverk, en bilmotor eller en jetmotor. Från den grunden kan man avlägsna sig så långt man vill – en MacBook, en iPhone, kommunikationssatelliter, datortomografi, Hubbleteleskopet – fossilbränsledriven teknologi är basen.

Enligt AGW-teorin måste den teknologin stoppas för att rädda klimatet. Istället för nuvarande ca 5 ton koldioxidutsläpp/världsinvånare/år sägs planeten bara tåla 1 ton.

Många ”gröna” vill dessutom ha en energiproduktion utan kärnkraft. Det är ingen klimatåtgärd utan ett subjektivt ideal. Koldioxidutsläppet minskar inte genom att en kärnreaktor på 500 MW som producerar ≈ 3 GWh/år ersätts av femhundra vindsnurror à 3 MW med samma årsproduktion.  Det ger ingen AGW-relaterad klimateffekt.

Små möjligheter i Sverige

Sverige med 9,4 miljoner invånare är speciellt dåligt lämpat för koldioxid­nedskärning. Av landets energianvändning (412 TWh) produceras bara 30 % med fossila bränslen, främst bensin/diesel/tjockolja för transporter. Totalutsläppet är inte mer än 50 megaton/år, 5,3 ton/person.

Som jämförelse producerar Tjeckien med 10,5 miljoner invånare 80 % av sin energi med fossila bränslen, mest kol/brunkol/olja.  Totalutsläpp 117 megaton/år, 11,3 ton/person. Även EU som helhet producerar 80 % av energin med fossila bränslen. Ett undantag är Frankrike vars energiproduktion bygger på 40 % kärnkraft, 52 % olja-gas-kol och 8 % förnybart (energi inte el, Eurostat 2009) vilket ger nästan lika låga utsläpp per invånare/år som Sverige, 6,1 ton.

(Högst i världen per invånare/år är Qatar med 53,5 ton, lägst bland fungerande icke krigförande länder kanske Filippinerna med 0,8 ton. Det ”gröna” Tysklands värde är 10,1 ton, oljelandet Norges 10,5 ton, vindkraft-Danmarks 8,4 ton. Sverige glänser i sällskapet med sina 5,3 ton men aldrig hörs ett positivt ord om det i klimatdebatten.)

Biobränslen till bilarna: Att ersätta bensin/diesel för Sveriges bilpark med inhemska biobränslen (etanol/biodiesel) är omöjligt. Det skulle kräva tre gånger större åkerareal än landet har. Situationen är ändå värre för EU som helhet: åkerarealen skulle behöva vara fyra gånger större än den befintliga. Utvecklingen av etanolbilar är en återvändsgränd. Hälften av dem körs redan på bensin.

Liten effekt: Koldioxidutsläppet från Sveriges 4,4 miljoner personbilar är 10 megaton/år.  Inte ens ett totalförbud för personbilar skulle ge större besparing än från 50 till 40 megaton/år. Det är bråkdelar av promille i den globala budgeten på 30 000 megaton. 

Lastbilar gör många jobb som inte järnvägen kan 

Ännu mindre effekt: Jonas Sjöstedts önskan i partiledardebatten att få över godstransporterna på välfungerande järnväg är helt meningslös ur klimatsynpunkt. Sverige har ca 80 000 tunga lastbilar som framför allt transporterar schaktmassor (!) styckegods, timmer och livsmedel. År 2010 var koldioxidutsläppet från dem 4 megaton. Klimateffekten av de 1,8 megaton koldioxid som blir kvar i atmosfären är för liten för att kunna beräknas. I atmosfärens stora förråd på 3 000 gigaton, 3 000 000 megaton, kan det lilla tillskottet inte ens spåras.

Ena handen tar, andra ger

På hemmaplan är attityden extremt snål. "Vi måste väga in hänsynen till klimatet i vartenda beslut vi tar i statsbudgeten." Utanför Sveriges gränser är den generös.

Sydafrikansk kolkraft: I mars 2010 beslöt svenska regeringen att stödja det sydafrikanska ESCOM:s ansökan hos Världsbanken om förmånliga lån på 21 miljarder kronor till kolkraftverket Medupi. Världens fjärde största kolkraftverk med en installerad kapacitet på 4 800 MW som ska bränna 17 miljoner ton (megaton) lågvärdigt kol per år och släppa ut 30 megaton koldioxid. Strax intill ligger Matimba kolkraftverk med kapacitet 3 990 MW, produktion 24 TWh/år och koldioxidutsläpp 26 megaton/år. Medupi och Matimba ligger på den enormt rika Waterbergförekomsten och transporterar kolet på band från dagbrott till ånggeneratorerna. Tillsammans släpper Medupi/Matimba ut 30 + 26 = 56 megaton koldioxid per år. Mer än Sveriges totala utsläpp.

Faktaruta Waterbergformationen:
Avlagringarna är från karbon-trias och beräknas innehålla 50 miljarder ton kol. Om fyra kraftverk större än Medupi bröt 4 x 25 Mt = 100 Mt kol/år skulle Waterberg räcka i 500 år. Nuvarande ägaren Exxaro planerar för 200 år.

Det betyder inget var på jorden ett koldioxidutsläpp görs: Sydafrika, Kina, eller Sverige. Ungefär 45 % av utsläppet blir kvar i atmosfärens förråd på ca 3 000 gigaton medan 55 % tas om hand av naturens processer.

Andra odlar vår mat: Att vi köper ca 40 % av vår mat i andra länder kan ses som export av koldioxidutsläpp. Varje kcal mat på våra bord har energi från tio kcal fossila bränslen bakom sig (en tredjedel till HaberBosch-kvävet, en tredjedel till jordbrukens maskiner och resten till pesticider, lagring, torkning och transporter).

Elva megaton dolda koldioxidutsläpp: Förenklat 3 liter bensin/diesel bakom varje dagsbehov på 3 000 kcal. Överslagskalkyl: 146 dygn x 9,4 miljoner invånare x 3 liter  = 4,1 miljarder liter bensin/diesel. Mer än vad Sveriges personbilar förbrukar på ett år (3,7 miljarder liter). Översatt i koldioxidutsläpp 11 megaton.

Klimaträddarna har ingen verklighetskontakt
 

 Klimatpredikanterna sätter aldrig in sina argument i verkliga sammanhang. Vid partiledardebatten 18 januari klagade Gustav Fridolin, MP, i replik till Annie Lööf, C: ”Förra året tvingades Annie Lööfs regering anmäla till FN att de svenska utsläppen har ökat med över tio procent. Resultatet av ett årtiondes ansträngningar, av att människor har tagit tåget och cykeln, av att man har jobbat på distans sista dagen i veckan, av att man har valt den där lite bättre varan, ja, det var omintetgjort på ett år. ”

Visst låter det rart. Men Fridolins analys är fel. Att Sveriges koldioxidutsläpp ökade 2010 hade inte med människors cyklande att göra. Orsaken var en återhämtning av ekonomin efter finanskraschen 2008/2009. Folk vågade köpa igen, företagen började tillverka och varorna distribuerades. Då steg koldioxidutsläppet. 

Se på utsläppet efter depressionen 1929. Det gick ner 26 %  på tre år med hunger- och arbetslöshetsåret 1932 som bottenår.  Mellan 1933 och 1934 steg det ganska precis tio procent och det var tecken på att depressionen var över.

Världen drivs till 80 procent av fossila bränslen. När aktiviteten går ner minskar koldioxidutsläppet, när den går upp ökar det. Säkert vet Gustav Fridolin det. Varför då larva sig med cyklar, tåg och strävsamma människor? Usel retorik, sämre än Juholts.

Klimatpsykosen tonar bort

Tecknen på att klimatpanikens krön, peak climate, ligger bakom blir allt fler. I USA:s presidentvalskampanj nämns knappast klimatet. Inte i Vladimir Putins återvalskampanj heller. Amerikanska folket sätter klimatbekymren sist bland 22 viktiga frågor. Planerna på USA:s första offshore vindkraftpark skrinläggs i brist på statligt stöd. Man bygger ut kolbrytningen för export till Kina. Elbilarna säljer dåligt. Grönt har blivit en tyngd kring Obamas hals.

Storbritannien manövrerar sig bort från det man ser som förhastade löften till EU om utbyggnad av ”förnybar energiproduktion” = vindkraft. Istället planerar man för utvinning av skiffergas. Barclays Bank stänger sin desk för carbon trading i USA. 

Alberta oljesandbrytning

Kanada lämnar Kyotoprotokollet och sparar 14 miljarder kanadensiska dollar (13,8 miljarder kr) i avgifter. Det är bara halva historien. Kanada vill exploatera sina förekomster av oljesand, ”den smutsigaste oljeutvinningen av alla” enligt Greenpeace, och det väcker ingen märkbar klimatopposition i landet. Pengarna övertygar.

Australien investerar i en ny exporthamn för LNG (Liquid Natural Gas, flytande naturgas). Landet siktar på att bli större exportör än Qatar som nu är världsledande. Japan och Kina väntas bli de stora köparna. Australien ökar också sin produktion av svartkol som beräknas räcka i hundra år, och brunkol som beräknas räcka 400 år.

Den vetenskapliga tidskriften Nature klagar i en ledare 4 januari 2012 över att 2011 var ett dåligt år för klimatfrågorna och att allmänheten inte längre tror på farorna. Klimatforskarna uppmanas till extra flit i arbetet att sprida tron på a disastrous but entirely possible future (en katastrofal men fullt möjligt framtida) 4-graders temperaturhöjning detta sekel. Det råder panik i lägret.

Under tiden tjurar världens klimat. I femton år har det vägrat bli varmare.  Det är ett argument starkare än alla klimatskeptiska bloggare.

The Planet is fine. The people are fucked.

Klimatinsatser: tåget har gått

Klimatkommandot

Den senaste partiledardebatten 18 januari 2012 visade hur rörande överens riksdagspartierna är i klimatfrågan. De två stora, Socialdemokraterna (112 mandat) och Moderaterna (107 mandat), säger i sina program ”Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står inför” respektive ”Klimatet är vår tids kanske största miljöutmaning.” Upptäck skillnaden den som kan.

Av de sex små har fyra (MP-FP-C-V = 91 mandat) klimatkamp på programmet, endast SD (20 mandat) och KD (19 mandat) lämnar den rutan tom. Väljare som vill klimatrösta kan kasta pil på ett cirkeldiagram över partierna och ha 89 procents chans att träffa ett klimatparti. Klimatfrågans selektiva effekt är högst 11 procent.

Därför var det överraskande att Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt gick ut så hårt med klimatfrågan. Vad trodde han sig vinna med det? Slå Miljöpartiet och Centerpartiet i deras egna profilfrågor? Eller finns det speciella exkommunistiska-socialistiska metoder för klimaträddning som inte urvattnade mittenpartier behärskar?

Inför denna bloggpost såg jag debatten på nytt i SVT och måste erkänna att Jonas Sjöstedt är mycket övertygande i talarstolen. Han körde över ny-thatcheristen Annie Lööfs propaganda för bemanningsföretag så hon stod, om inte med byxorna nere, så utan argument. Om Sjöstedt ledde Socialdemokraterna skulle landet ha en starkare opposition.

Det ska medges att han presenterade klimatfrågan bättre än någon av lättviktarna i Miljöpartiet och Centern:

”Den kanske största utmaning som vi står inför, det är klimatfrågan. Det är det faktum, att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål. Det fanns en tid då den svenska regeringen pratade om det här. Då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor. […] Men när klimatförhandlingarna misslyckas, då tar man inte det här på allvar. Och Sverige måste byggas om. Vi måste få över godstransporterna på välfungerande järnväg, vi måste bygga om våra bostadsområden, vi måste ha annan jordbrukspolitik i Sverige.”

Skickligt att använda den förfallna och sönderprivatiserade järnvägen och de nedslitna bostadsområdena som klimatargument. Vem ser inte behoven där? Sjöstedt går vidare till den höga arbetslösheten, ”massarbetslösheten”, och menar sig kunna minska den just genom den ombyggnad av landet som klimatfrågan kräver.  Full poäng för logisk och sammanhållen argumentation, utmärkt retorik.

Koldioxidutsläppet

Vad Jonas Sjöstedt menar med att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål  är oklart. Vilka är ”vi” och vad tål planeten? I augusti 2009, då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor, skrev jag en bloggpost Global utsläppsrättvisa som tog upp frågan.

Utsläppet var då 32 gigaton/år och jordens befolkning 6,8 miljarder. Utsläppet per person 4,7 ton. Nu är vi 7 miljarder så utsläppet har ”sjunkit” till 4,5 ton/person/år globalt. Variationen mellan länder är stor: USA 19 ton, Ryssland 10.9, Tyskland 9,7 och Sverige 5,6 ton/person/år.

Vad tål då planeten? I dag är atmosfärens halt av CO₂ 390 ppm räknat i volym (ppmv) och 591 ppm räknat i vikt/massa (ppm wt). I kilogram 3.16×10¹⁵ kg, ≈ 3 000 gigaton. Före det industriella genombrottet, säg år 1800, var halten 280 ppmv och mängden i atmosfären ≈ 2 200 gigaton.

Mängden i atmosfären har ökat med 800 gigaton medan det antropogena koldioxidutsläppet varit 1 800 gigaton. Cirka 55 procent har försvunnit spårlöst, sannolikt ner i världshavet. Märkligt nog samma andel vare sig utsläppet varit 32 Gt som 2009 eller 10 Gt som 1962.

Vad planeten tål vet ingen. Den politiskt korrekta gränsen är 450 ppmv CO₂  i atmosfären, ≈ 3 400 Gt. När vi släppt ut 620 Gt till är vi där, med 32 Gt/år på 19 år.

Kan vi slå till bromsarna innan vi passerat gränsen? Göra en inbromsning med tjutande däck och 19 år långa bromsspår?

Ingen kan

Med gökklockans envishet har jag tjatat om att ingen kan hejda koldioxiden. Tankegången är enkel: Utsläppet kan bara hejdas om eldningen av kol-olja-gas stoppas; i så fall försvinner 80 procent av världens energiproduktion; världen slocknar, fabriker och kommunikation stannar.  Arbetslösheten blir enorm, den sociala oron okontrollerbar, svälten allestädes närvarande. (För varje kcal på våra middagsbord har det gått åt tio kcal fossil energi vid produktionen.)

En meningsfull nedskärning kan inte göras nationellt. Om Sverige kunde stoppa hela sitt utsläpp (≈ 50 Mt/år) skulle effekten vara försumbar för världens utsläpp 32 000 Mt/år. Förenta nationernas klimatmöten COP 15-16-17 har tydligt visat hur omöjligt det är att få till stånd verkliga internationella nedskärningar. EU som är ledande i frågan svarar bara för 11 procent vilket begränsar unionens möjligheter. ”Vad kommer de andra 89% göra?” frågade EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard inför COP17 i Durban.

Svaret blev: Ingenting.

Tidens frågor

Sveriges riksdag är för närvarande fullständigt klimatfrälst. Ingen ledamot vågar argumentera mot tanken att rädda klimatet. Det är en våg som går genom tiden och hade sitt krön sommaren 2009 före klimatmötet i Köpenhamn.

Andra vågor har tidigare gått genom tiden och Riksdagen. I början på 1900-talet kom den socialistiska vågen som slungade Socialdemokratiska partiet upp i regeringsställning så gott som oavbrutet 1920-2006.

 Vid sekelskiftet 1900 var nykterhetsrörelsen så stark att den pressade fram rusdrycksomröstningen 1922, Sveriges första folkomröstning. ”Önskar Ni ett rusdrycksförbud?” var frågan som nejsidan vann knappt med 50,8 %. Motboken och en knappologiskt reglerad tilldelning av spritdrycker infördes 1917 och avskaffades 1955.

Länge var också ett religiöst-frikyrkligt engagemang tydligt i Riksdagen. Det var självklart att religiösa helgdagar som juldagen, långfredagen och påskdagen skulle hållas i helgd, affärer, teatrar och biografer vara stängda. Först 1973 blev det tillåtet med bio på långfredagen. Marken bereddes med gudliga filmer som ”Barabbas” och ”Mannen från Nasaret”. Än i dag öppnas Riksmötet med en reverens för kyrkan genom en gudstjänst i Storkyrkan.

Under krigsåren 1939-1945 var nationalismen allenarådande. Medborgarna förväntades hålla sig spänstiga och dugliga för krigstjänst genom jippon som Riksmarschen, skolbarnen plockade potatis, skolorna hade kokslov vintertid för att spara bränsle. Kommunister betraktades som presumtiva landsförrädare och deras tidning Norrskensflamman belades med transportförbud. 

Motståndsvågen mot kärnkraft växte fram under 1970-talet, gav Thorbjörn Fälldin, Centerpartiet, statsministerposten 1976-79-81 och ledde fram till kärnkraftsomröstningen 1980 som röstade för nedläggning. År 1982 var den vågens kraft uttömd och Olof Palme blev statsminister. Kärnkraften finns kvar och svarar för ca hälften av Sveriges elproduktion.

Klimatvagnen

Min bedömning är att Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt slöt upp kring klimatvagnen för sent. Vågen har tömt sin kraft, tänkta åtgärder har skrinlagts eller dämpats i byråkratiska mangroveträsk. USA, Kina, Ryssland, Indien, Brasilien, Japan släpper i praktiken ut så mycket koldioxid de vill. Barack Obama har andra preferenser än klimatet, Hu Jintao likaså. Det är inte en slump att engagemanget i Riksdagen har bleknat. Jonas Sjöstedt kan bli en symbol för det föråldrade, liksom Thorbjörn Fälldin.

Tysklands stängning av den nationella kärnkraften ersätts med rysk gas och fransk kärnkraft; orsaken är inte miljöhänsyn utan förbundskansler Angela Merkels trängda politiska läge. Storbritannien manövrerar försiktigt mot ett utnyttjande av nyfunna förekomster av fossil skiffergas. Likaså Polen.

En svala gör ingen sommar, säger ordspråket. Men den är i alla fall tecken på att sommaren är på väg. I klimatfrågan har en rad svalor svischat förbi och signalerat att tron på en klimatkatastrof orsakad av människans koldioxidutsläpp tappat kraften.

Nu hotar andra katastrofer. Sönderfall av EU, ekonomisk kollaps, utmätning av människors bostäder, skuldberg i generationer, generell arbetslöshet för unga, möjligheten att många människor aldrig får ett riktigt jobb.

Vad betyder då klimatet om hundra år? Och framför allt: vad kan vi göra åt det?

Ingenting.

 

Slagsmål om klimatsmulorna

Hej-då Juholt

Partiledardebatten onsdag 18 januari 2012 visade vilket säkert grepp Moderaterna med Fredrik Reinfeldt som partiledare har om Sveriges politik. Det egentliga oppositionspartiet, riksdagens största parti (!) Socialdemokraterna med 112 mandat, hade inget att komma med. Aftonbladets osnygga förföljelse av Håkan Juholt har fått mig att tänka, ”Ge karln en chans”, och nu fick han den. Och sumpade den. Tyvärr.

Redan framför det öppna målet ’utförsäljning av skolor och vårdcentraler’ gjorde Juholt bort sig. Med darr på stämman berättade han att ”en vårdcentral i Stockholm såldes för sjuhundratusen men ganska snabbt var det någon som tjänade tjugo miljoner på den…” 

 Serafens husläkarmottagning, Stockholm

Någon!?  En minut vid Google avslöjar att det gällde Serafens husläkarmottagning på Kungsholmen som ”knoppades av” till de egna läkarna – övrig personal fick inte vara med – för futtiga 694 500 kronor. Inte ens ett rättframt nämnande av Serafens husläkarmottagning kunde Juholt förmå sig till.

Och varför bara ett exempel när varje grundkurs i retorik rekommenderar tre? Om jag gitte kunde jag lätt leta fram en rad skandalösa affärer att komplettera med. Nu fick Serafen-exemplet ingen substans.

Sent omsider hänvisade Juholt till webbsidan stockholmsrean.se där alliansregeringens alla skamliga försäljningar skulle redovisas. Tala om att slänga in jästen efter degen. Sidan visar bara försäljningarna i Stockholm. Alliansregeringen styr faktiskt över hela Sverige.

Håkan Juholt fumlade sig genom debatten med nattmössan ner över ögonen. Inget nytt, inget fräckt. Bara svammel och fraser som Den Gröna Kraften. Ett enda rakt besked om hur Sverige ska få ner sin åttaprocentiga arbetslöshet till Norges nivå (fyra procent) hade varit något.

Dags för Juholt att följa Mona Sahlin in i skuggorna.

Klimatvalsen

Att Annie Lööf,  Centern, jamsade om klimatet och koldioxiden var väntat, likaså att Gustav Fridolin, Miljöpartiet, gjorde det. ”Klimatutmaningen är vår generations stora uppgift” var budskapet. Någon yrade om att tio års koldioxidnedskärningar gått åt skogen på ett enda år. Allt cyklande till jobbet, all sopsortering under tio år var bortkastad. (Riktig hur den tanken gick ihop var oklart.)

Att Sverige bara ansvarar för 160 promille 1,7 promille (tack till kommentatorn Börje S.) av det globala koldioxidutsläppet sa de förstås inte. Inte heller att Sveriges befolkning bara utgör  1,3 promille av jordens befolkning och att landets betydelse i klimatkampen möjligen står i proportion  till det.

Men att Vänsterpartiets nyvalde partiledare, Jonas Sjöstedt, skulle dra samma vals var en besvikelse. Jag delar ex-språkröret Birger Schlaugs bild av Sjöstedt som förnuftig, saklig och realistisk. Han har inte skyggat för att nämna saker vid deras rätta namn. Så går han ut och slåss om smulorna av klimatkampen!

”Bekämpa klimatförändringarna hör till Vänsterpartiets viktigaste uppgifter”, sa Sjöstedt och kritiserade skolministern(!) Jan Björklund för regeringens svaga klimatpolitik. Är inte Vänsterpartiet sprunget ur kommunismen – förkroppsligad av Lenin och Stalin under Sovjetexperimentet 1922-1991 – och nu i tvättat och kammat skick försvenskat?  Är dess färg inte längre röd? Andra frågor än koldioxidutsläppet borde ligga närmare ett sant vänsterpartis hjärta: klasskampen, arbetarnas rätt till produktionsmedlen, makten över kapitalet.

Det finns inga aktuellare frågor i dag. Vore jag arbetare på Saab eller Volvo röstade jag väl hellre på ett parti som vill ge arbetarna delägarskap i fabriken än ett som vill förbjuda bilar av hänsyn till klimatet.

”Fyra svinefötter”

Kanske alla partier lovar kämpa för klimatet? Kanske är de, för att citera riksdrotsen Per Brahe (1602-1680), i den frågan likadana "alldeles såsom fyra svinefötter"?

Låt se:

Socialdemokraterna? (112 mandat) Visst: ”Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står inför.”

Moderaterna?  (107 mandat) Jodå: ”Klimatet är vår tids kanske största miljöutmaning.”

Miljöpartiet De Gröna? (25 mandat) Självklart: ”Klimatförändringarna är vår tids största utmaning.”
 
Folkpartiet? (24 mandat) Absolut: ”Klimathotet är en av vår tids viktigaste miljöfrågor.”

Centerpartiet? (23 mandat) Naturligtvis: ”Klimathotet är vår tids största utmaning.”

Sverigedemokraterna? (20 mandat)  Nej, ingen klimatkamp.

Vänsterpartiet? (19 mandat) Jojomän: “Hotet om klimatförändringarna är en ödesfråga för planeten och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att begränsa dem.”

Kristdemokraterna? (19 mandat) Nej, inte de heller. De låter förstås Gud sköta klimatet.

Av de 349 ledamöterna i Sveriges riksdag är 310 försvurna att delta i klimatkampen, endast 39 står vid sidan. Sex av de åtta partierna lovar rädda klimatet.

Ingen profilfråga

Klimatet som profilfråga är tandlöst. Alla pekar åt samma håll, alla ger samma löften. Och – inte minst – alla är lika maktlösa. Inget svenskt parti kan göra något som märks globalt. Även om Sveriges koldioxidutsläpp sänktes till noll skulle effekten försvinna bland decimalerna.

Resultatet för lilla Sverige skulle däremot bli förödande. Ingen cementindustri, ingen metallindustri, ingen vägtrafik, ingen flygtrafik, ingen fartygstrafik … den fullständiga listan är lång. Tillbaks till hästskjutsarna 1801.

Den ”gröna” förnybara energin är långt ifrån koldioxidfri. Varje vindkraftverk består av betong, armeringsjärn, kvalitetsstål, den sällsynta jordartsmetallen neodymium och förstås koppar. Vindkraftverket Matilda bestod av 1 400 ton betong och armeringsjärn samt 200 ton stål när det efter 15 års produktion revs 2008. Icke återvinningsbar propeller i kolfiber. Den som gitter kan räkna ut koldioxidutsläppet per år och producerad kWh. En svensk vindkraftpark på, säg, 2 000 verk (i oktober 2011 fanns 1 884 st) med livslängd trettio år kan varken byggas eller underhållas utan utsläpp av fossil koldioxid.

De politiker som lovar ”ett fossilfritt Sverige” i framtiden är antingen durkdrivna lögnare eller dåligt pålästa.

Fantastisk magisk ny energi. INTE

När det kniper och fakta blir för svåra för ”gröna” visionärer tar de till framtidens gåtfulla energikällor. På något sätt ska sådana utnyttja de 6 kWh solstrålning som når varje kvadratmeter jordyta varje dag. Vid datorn trollar de bort olägenheten att solen inte skiner om natten, drar miljövänliga högspänningsledningar från Sahara och uppfinner rena ekologiska superbatterier som lagrar en halv global dygnsförbrukning elström (≈ 28 TWh, hälften av Sveriges årsproduktion av kärnkraft, 56 TWh).

Alternativt kan de sträcka sig till ett antal tokamaker i väntan på de små hemmakraftverk för kall fusion som väntar om hörnet. För det gör de, det har stått i tidningen.

Låter jag cynisk? Rätt – det är jag. Jag trodde inte att marknaden för blå dunster var så stor att vartenda svenskt politiskt parti av format kände sig tvunget att sprida sådana i en partiledardebatt. 

I verkligheten kan Sverige inte göra ett dugg åt klimatet. Om global uppvärmning klimatförändring klimatstörning existerar, och om den orsakas av människans koldioxidutsläpp finns inget sätt att stoppa den. Den förmodade orsaken – förbränningen av fossila bränslen – sprider sig okontrollerat över jorden. Mest ökar den i länder med snabb teknisk utveckling: Kina, Indien, Turkiet, Sydafrika, Brasilien, Mexiko. Det är en tidsfråga innan den når Nigeria, Kenya, Tanzania.

Den globala maktbalansen medger inte att rått förtryck typ kolonisering och krig används för att stoppa utvecklingen.  Den internationella finansvärlden vill det inte heller – möjligheterna till vinster för den är enorma. Idén att köpa ut industrialisterna med bidrag på 100 miljarder euro/dollar per år begrovs vid Köpenhamnsmötet 2009.

Om riksdagen kunde stoppa hela det svenska koldioxidutsläppet 49 050 megaton/år skulle världens koldioxidutsläpp 29 888 121 megaton minska till 29 839 071 megaton. I gigaton från 29 888 till 29 839 gigaton. I teraton från 30 till 30 teraton. Det är vad jag menar med att alla svenska insatser försvinner i decimalerna. 

Uttryckt i pengar: Sverige bidrar med 50 kr av 30 000 kr. Inte ens i teveprogrammet Lyxfällan har en så liten slant någon betydelse.
 
Ändå sitter 349 svenska riksdagsledamöter, väl avlönade, med dagtraktamenten och hyresstöd långt över vanlig medborgarnivå snällt igenom en av riksdagens främsta mediahändelser och ägnar den åt – ursäkta uttrycket – skitsnack.

Blir man trött eller blir man trött?

SOPA PIPA blackout

Mörkläggning av Wikipedia

To: English Wikipedia Readers and Community From: Sue Gardner, Wikimedia Foundation Executive Director Date: January 16, 2012

Today, the Wikipedia community announced its decision to black out the English-language Wikipedia for 24 hours, worldwide, beginning at 05:00 UTC on Wednesday, January 18 (you can read the statement from the Wikimedia Foundation here). The blackout is a protest against proposed legislation in the United States—the Stop Online Piracy Act (SOPA) in the U.S. House of Representatives, and the PROTECT IP Act (PIPA) in the U.S. Senate—that, if passed, would seriously damage the free and open Internet, including Wikipedia. 

(Idag meddelade Wikipedia-samhället sitt beslut att mörklägga den engelskspråkiga Wikipedia i 24 timmar, över hela världen, med början klockan 05:00 UTC  onsdag 18 januari (du kan läsa uttalandet från Wikimedia Foundation här). Mörkläggningen är en protest mot lagförslagen i USA — Stop Online Piracy Act (SOPA i det amerikanska representanthuset, och PROTECT IP Act (PIPA) i den amerikanska senaten, som om de passerade, skulle allvarligt skada ett fritt och öppet Internet, inklusive Wikipedia.)

Tidpunkten 05:00 UTC motsvaras av onsdag 06:00 i Sverige.  Grovt räknat är det gamla GMT (Greenwich Mean Time).

Stödja protesten

Om det alls går måste SOPA och PIPA-förslagen stoppas. De hotar den personliga friheten över hela världen med moralism och krass profit som dåligt maskerad bakgrund. Tyvärr är oddsen mycket dåliga. Förnuft har sina gränser men dumhet är gränslös.

Många av oss minns Fredrik Reinfeldts löften under valkampanjen 2006 att ”inte förfölja en hel ungdomsgeneration” med en lag mot fildelning, och att se till att inspelningarna från Rosenbad under tsunaminatten 2004 kom upp på bordet. När maktapparaten talat med Fredrik i enrum backade han snabbt. Ungdomsgenerationen fick IPRED-lagen och tsunamibanden försökte han först bränna men måste nöja sig med att hemligstämpla dem i 70 år.

Utan att vara konspiratoriskt lagd förstår man att bakom regeringars fasader av "öppenhet" och "demokrati" pågår sammanträden i hemliga slutna rum där ekonomi och politik läggs tillrätta för att passa den verkliga, osynliga makten, den som visar sig i den globala finansindustrin och det militära etablissemanget. Besluten presenteras av följsamma media i smakligast möjliga former kryddade med de vackra ord som passar för tillfället: jämlikhet, solidaritet, demokrati ... buketten är yppig.

Går SOPA och PIPA igenom kan vi vara vissa om att Sverige med sin etablerade roll som USA:s knähund lydigt kommer att implementera vad som krävs av oss. Den tid då en svensk statsminister kallade USA:s agerande "våld, tortyr, maktspråk" ligger långt bort. (Till jul är det 40 år sedan.) I nutiden ställer Sverige underdånigt upp med fem promille av soldaterna i USA:s operation "Enduring Freedom" (= överfallet på Afghanistan.)  Ett idiotiskt företag med nederlag inbyggt i konceptet.

Dagens Sverige säger som lampans ande i Tusen och En Natt: "Jag hör och lyder."

Vad kan en enskild bloggare göra ? ... skälla på månen? Och inte blogga under mörkläggningen.

 

Andas lugnt 3 år

Beslutsamhetens friska hy

Det är tre år sedan jag drog igång Andas lugnt. 168 poster har det blivit. Tanken har varit att i lugn och saklig ton ta upp grundläggande fakta om miljön och klimatet. Och göra det i enkla och för vanligt folk begripliga ord. Skriva debatt istället för diskurs. En tid var min tänkta läsare en ensamstående tvåbarnsmamma utan specialkunskaper i naturorienterande ämnen. Hon skulle begripa resonemangen hemma vid köksbordet under de korta fristunder en mamma med två barn kunde tänkas ha.

(Hon gick snabbt upp i rök. Hon och hennes systrar har en egen bloggvärld om sina intressen: barn, mode, yrke, genderfrågor, systerskap … Där lärde jag mig något.)

På dessa tre år har debatt- och känsloläget i klimatfrågan ändrats med besked. I januari 2009 rådde ett tungt åsiktsförtryck. Media löpte i fotspåren på den yrvakna klimatskräcken, nappade på varje katastrofhypotes och serverade den vinklad och journalistiskt förenklad. Möjligheterna till debatt var stängda. Skeptiker jämställdes med personer som förnekade Förintelsen eller sambandet cigarretter/lungcancer. Naturvårdsverket klassificerade Skeptikerna: Drivs av egen nytta och misstror de flesta. (Särskrivningen verkets.) Att tvivla på global uppvärmning (som det hette då) sågs som en form av terrorism.

Obama som fredspristagare. Sannolikt det absoluta bottennappet i fredsprisets historia.

I lobbystormen inför klimatmötet COP15 i Köpenhamn hösten 2009 uppträdde statsminister Fredrik Reinfeldt (då EU:s ordförande) som klimatkämpe. Tillsammans med den av förväntningar omsusade president Barack Obama i USA, fredspristagare och allting, skulle han styra in världen på förnyelsens väg. Sverige med Andreas Carlgren som miljöminister hade en värld att rädda.

Stora mängder skattepengar skulle delas ut, gratis och räntefritt, till klimatunderprivilegierade länder: 100 miljarder euro årligen från EU och lika mycket från USA. De behövande stod redan i kö: Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria, Brasilien… Björnen var skjuten, det återstod bara att fördela skinnet.

Det kända fotot från Gare Montparnasse, Paris, 1895, är en god symbol för klimatmötet i Köpenhamn 2009.

Men därav blev intet. Sällan har så storstilade planer lett till så lite. Köpenhamnsmötet blev ett genant misslyckande. ”Världens ledare” tonade ner klimatengagemanget, likaså Sveriges regeringschef Fredrik Reinfeldt. Ingen ville associeras med nederlaget.  Miljöpartiet De gröna såg vartåt det lutade och tonade ner ”Rädda klimatet”-löftena inför valet 2010 och gick fram, Centerpartiet höll fast vid sin käpphäst vindkraften och gick tillbaka.

Eftertankens kranka blekhet

När första posten av Andas lugnt publicerades var det mindre än fyra månader sedan Lehman Brothers-konkursen och 2008 års finanskollaps. Ihåligheten i världens ekonomi och den fiktiva naturen hos politikernas och bankvärldens ”pengar” hade ännu inte avslöjats. Början på 2009 tolkades som ett tillfälligt dipp i fastighetspriserna och tillväxten. Att USA:s ekonomi urholkats av tjugo års krig med överfallen på Afghanistan 2001 och Irak 2003 som russinen i kakan var det ingen som såg.

Alla problem kunde lösas genom att man kastade pengar på dem. Så även de förmenta klimatproblemen och rovdriften med naturen. Och pengarna kunde ”tryckas” vid tangentborden på bankernas datorer. Så mycket enklare och snabbare än att i Weimarrepublikens stil trycka faktiska sedlar på papper.

 (Då den tyska hyperinflationen slutade i november 1923 ersattes 1 biljon Mark (10¹², tera, USA:s trillion) med 1 Rentenmark. Att i nutid rulla ut en trillion, biljon, dollar som ett band av endollarsedlar från ett flygplan i ljudets hastighet skulle ta 14,5 år. Då trillion används om pengar finns orsak att vara bekymrad.)

Kondratieffvågor eller supercykler, en omtvistad tolkning av växlingarna depression-välstånd i världsekonomin. Lika god som någon annan i den synbarligen primitiva ekonomiska vetenskapen.

Nu vet vi att finanskrisen 2008 inte hade något utgångsdatum. Den pågår fortfarande och inget slut skymtar än, 8 januari 2012.  Spanien har 23 % arbetslöshet, Grekland 19 %, Irland 14 %, Baltikum 13-15 %. Demokratiskt valda regeringar i Grekland och Italien har ersatts av kommandostyre från EU/ECB. Det ska bli värre innan det blir bättre.

Klimatmötet COP16 i Cancun 2010 slutade med det tillkämpade glädjeropet ”Vi har ett avtal”. Välregisserad osanning, visade det sig. Vid klimatmötet COP17 i Durban 2011 enades man med nöd och näppe om att ge Kyotoavtalet intensivvård till COP18 i Qatar 2012. Mötets hemsida dog tvärt när de 15-20 tusen deltagarna drog hem eller på safari. Inte en rad om vad som möjligen beslutades. 

Då COP17 i Durban var slut drog alla en lättnadens suck och försökte glömma fiaskot. Till och med webmaster för hemsidan gick till grönare bete. Ingen information om mötesresultaten finns där.

Sveriges miljöminister centerpartisten Lena Ek suckade vid hemkomsten: ”uppslutningen till protokollet ser ut att bli dålig. Vi är besvikna på de länder, USA, Ryssland,Kanada och Japan, som inte konkret lovar minskningar av växthusgaser.” Annars tystnad. Inget om Kina som har världsrekord i utsläpp.

Klimatrörelsens ikoner är ännu ibland oss. Som gnatiga gamla anförvanter, moster Maud eller onkel Thorbjörn, som för skams skull måste bjudas till släktkalasen. Under överskådlig tid kommer arvet efter dem leva kvar i form av skatter och avgifter som etablerades under skördeåren: Koldioxidskatt, elcertifikat, energiskatt, svavelskatt … uppfinningsrikedomen var stor.

Business as usual

Utvecklingen har bytt riktning. Inom EU – världens tillförordnade klimatfrälsare – hotar  Polen och Storbritannien med veto mot Bryssels plan att hindra utvinning av fossilbränslet skiffergas. Storbritannien backar försiktigt från extrem koldioxidbekämpning genom att lägga ner planerna på en CCS-anläggning i Skottland. Detta synkront med Norge som inte går vidare med CCS i Mongstad. Frankrike ökar utbyggnaden av kärnkraft (74 % av elproduktionen) och säljer till Tyskland där förbundskansler Angela Merkel av politiska skäl tvingats lägga ner den tyska. 

En fördel med underjordisk kolförgasning är att små, otillgängliga förekomster kan utnyttjas. En annan att inga gruvarbetare behöver slita i ohälsosamma och livsfarliga miljöer.

USA och Kina går  traditionellt sina egna vägar och skiter högaktningsfullt i koldioxiden och klimatet. Som förberedelse inför peak oil planerar de bland annat Underground Coal Gasification (UCG), underjordisk kolförgasning, som medger utvinning av energin i stenkol på plats i kolflötserna. Detsamma gör Indien, Sydafrika och Australien.

Trots alla böner till Gaia, allt slitande av hår och rullande i stoftet har ingen ny mirakulös teknik för energiframställning uppenbarat sig. Inget har visat sig jämbördigt med de fossila bränslena kol, olja och gas. Inte så konstigt egentligen. En kolflöts på några meters mäktighet är ett koncentrat av miljoner års solstrålning som av fotosyntes bundits i växtvävnad som komprimerats/ denaturerats under värme och tryck till de högpotenta energipaket vi tillgodogör oss i nutiden. Olja och naturgas har samma ursprung med fler slingor i produktionen.

Släpet på en ordinär tankbil skulle rymma hela årsproduktionen biodiesel från en medelstor gård med 25 ha åkerjord. Årsproduktion 25 kubikmeter förutsatt att ingenting annat odlades på gården.  Biobränslen för bilar är en återvändsgränd. Produktionen förstärker matbristen i världen.

En jämförelse med biobränslen är talande. Raps ger tusen liter (1 kubikmeter) biodiesel per hektar. När den skördats dröjer det till nästa sommar innan en ny kubikmeter finns att hämta. Det vanligaste lantbruket i Sverige har 10-50 ha åkermark, låt oss ta Sörgården med 25 ha som exempel. Gården kan framställa ynkliga 25 kubikmeter biodiesel per år om den inte odlar något annat! Det är vad en tankbil lastar i släpet. 

Stureplansfantasier.

Att avstå från fossil energi är synnerligen dyrbart. För biobränsle till Sveriges bilpark skulle krävas en åkerareal tre gånger större än landets befintliga på 2,7 miljon hektar.  De aningslösa politiker som svamlar om fossiloberoende fordonsflotta och fossilfri matproduktion 2030 vet inte vad de pratar om.

Hundpromenader

På tre år hinner vanor utveckla sig och jag har vant mig vid att ta ett snack vid tangentbordet någon gång i veckan. Andas lugnt känns som en stillsam cyberhund som insisterar på en promenad ibland. (Måttliga en gång i veckan istället för tre gånger om dagen för verkliga hundar.)

Precis som vid vanliga hundpromenader är det husse som bestämmer åt vilket håll turen ska gå. Men det slutliga resultatet är en kompromiss. Mer än en gång har bloggposten ändrat karaktär under skrivandet och blivit något annat än den första tanken. Jag har respekt för fakta och försöker ta reda på relevanta sådana istället för att löst ha åsikter. Om cyberhunden nosar upp något nytt kan promenaderna byta spår. Mycket lärorikt och något som rekommenderas.

Tills vidare tänker vi därför fortsätta med promenaderna, Andas lugnt och jag. Till min egen och en och annan läsares förkovran.

Plusvärden 2012

Bloggvärlden har gott om ansvarstyngda personer som ägnar sig åt jordens klimat, miljö, ekonomi och politik. Mest är det bekymmer, klagan och suckar. Den okritiske läsaren kan tro att jordens – åtminstone civilisationens och människans – sista tid står för dörren.

(Vi i klimat- och miljödebatten är en väldigt liten del av bloggvärlden. För att sätta en siffra på vessleordet ”liten” säger jag 10 procent. Där finns tjejbloggar, modebloggar, sexbloggar, matlagningsbloggar, teknikbloggar … listan är lång. Säkert finns också bloggar om bloggvärlden.)

Som en utflykt från den rynkpannade, vassnästa och varnande sektorn letar jag den här gången efter något positivt och uppmuntrande i världens situation 2012. Finns det något att glädjas åt?

Allmänt

Världen går inte under: AGW-hypotesens klimatkatastrof blir inte av. Den hårda kärnan av klimat-alarmister runt IPCC hävdar att, jo visst kommer den. Men argumenten blir allt svagare, statistiken allt mer ockult och exemplen allt ynkligare. Parhästarna 2010 och 2005 (de varmaste åren någonsin) var 0,02 grader C varmare än trean 1998. Två hundradels grader! Temperaturen har inte stigit alls under 2000-talet trots rekordstort utsläpp av koldioxid (316 gigaton). Att döma av 1900-talets tempkurva kan trettio års dipp i världstemperaturen ligga framför.

Den kände befolkningsexperten Hans Rosling har gång på gång försökt modifiera den föråldrade bilden av jordens befolkningsutveckling. Han betonar att antalet födda barn på jorden inte ökat sedan 1990 och att tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Filmen inbäddad här.

Jordens födelsetal är konstant: Vi är 7 miljarder människor. Jordens befolkning har fördubblats sedan 1967. Men antalet barn som föds på jorden har inte ökat sedan 1990 utan ligger stabilt på 130-140 miljoner barn  per år. Tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Kurvan över befolkningstillväxten har planat ut och antas vända på 9 miljarder år 2050. 

Krigen bedarrar: De två stora krigen – USA:s överfall på Afghanistan 2001 och på Irak 2003 – går äntligen mot sitt slut. Tack vare den ekonomiska krisen i aggressionslandet. I Irak där man nu slutit ”fred” efter nio år har 1,5 miljoner irakier dött av kriget (plus 4 487 amerikansk personal). Enorm kulturell förstörelse har skett. Överfallet på Afghanistan har efter mer än tio år visat sig omöjligt att vinna och resignationen sprider sig hos ockupanterna. Vi (under vår brune Commander in Chief Barack Obama) har startat samtal med ”fienden” talibanerna som inledning till vår reträtt.

Hopp för ekonomin: Åtminstone en ekonomisk teori menar att begreppet ”skuld” och därifrån härledda ”pengar” har sitt ursprung i forntida furstars benägenhet att föra krig. För att rusta en armé improduktiva kostnadskrävande soldater och en enbart till förstörelse avsedd flotta räckte inte den löpande verksamheten och de aktuella resurserna. Det krävdes inteckningar i framtidens tillgångar. Så kom statsskuld och banker till.

 Soldater i den kinesiska terracottaarmén tillverkad på order av kejsaren Qin Shi Huangdi 240 f Kr. Ett utmärkt exempel på det improduktiva i soldater och krig. Men ett fascinerande arkeologiskt fynd.

God överensstämmelse i nutiden:

USA:s  statsskuld var 3,2 trillion dollar vid första Gulfkrigets början 1990 och har stigit oavbrutet till 15,1 trillion 31 december 2011 under tjugo år av krig. (Trillion =  10¹², tills vidare biljon på svenska.) Nu börjar missnöjet med de ständiga krigen och åtföljande ekonomiska påfrestningar jäsa i den amerikanska medelklassen. Det kan få genomslag i presidentvalet 2012.

Sverige

Klimat: Ett grundläggande plusvärde för oss är att Golfströmmen rinner som vanligt och lågtrycken vandrar in från sydväst. Tillsammans transporterar de värme från tropikerna till vårt hörn av världen som annars skulle vara kallt och ogint mot mänsklig bosättning.  På samma breddgrad i andra änden av Euroasiska kontinenten ligger det ogästvänliga Kolymadistriktet och Kamchatkahalvön. Kolyma med staden Magadan som centrum var hemvist för Stalins värsta Gulagläger, ”the pole of cold and cruelty” skildrat av Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008).

Utan Golfströmmen och vädersystemen från sydväst kunde vi ha samma klimat som Kolyma i yttersta Sibirien: sex månader vinter och några få plusgrader under en kort sommar.

Folkhälsa: Svenska folket mår bra. Medellivslängden är högre än någonsin: 83,5 år för kvinnor och 79,5 år för män. Hälsoläget är utmärkt, ingen tuberkulos, ingen nationell hiv, ingen aids. Ingen malaria, ingen kolera. Ingen svält.

Folkbildning: Sverige har haft obligatorisk skola för barn sedan 1842. Alla medborgare kan i princip läsa. Åttio procent av grundskolans elever fortsätter med gymnasial utbildning. Efter gymnasiet fortsätter 47 procent av flickorna och 37 procent av pojkarna till högskolan. Medborgarna studerar och utvecklar sig trots störningar från klåfingriga politiker.

Samhällsutveckling: Landet är moraliskt välanpassat. Kvinnor är jämlika med män (bortsett från barnafödande), glastaket i yrkeskarriärerna är borta, nationen har på fyrtio år förvandlats från rent vit och nominellt kristen till ett blandfolk med kanske en halv miljon invandrare från Afrika/Mellanöstern och med islam som näst största religion. Det kan man tycka vad man vill om, men sådana förändringar ligger i tiden. De kan rentav vara bra på sikt.

Moske i Stockholm sedd från Medborgarplatsen.

Infrastruktur: Bortsett från att det 155-åriga järnvägsnätet förfaller pga bristande underhåll, och det 120-åriga kopparnätet för telefoni börjar demonteras är infrastrukturen god. Bra vägar för biltrafiken, en personbil på varannan invånare, utmärkta och krångelfria förbindelser med grannländerna. Effektiva flygplatser och hamnar. Väl fungerande internet, skaplig mobiltäckning, intakta banker, rationellt och snabbt distributionssystem för mat. (Några dar med klen smörtillgång ger nyhetsrubriker.)

Vi är så vana vid denna höga grundstandard så vi lätt glömmer vilket stort plusvärde den är.

Nog sagt

Det finns mer man kan glädja sig åt – exempelvis Sveriges måttliga statsskuld (≈ 42 % av BNP), den relativt låga arbetslösheten (≈ 7,5 %) och frånvaron av bestickning/mutor i medborgarnas kontakter med myndigheterna – men en katalog på förträffligheter blir bara tröttande. Det är missnöje som driver världen framåt.

Poängen med denna post var att visa hur i grunden bra vi 1,3 promille av jordens befolkning har det på våra 30 promille av jordens landyta. Det skadar inte att titta på tillvarons plusvärden ibland.

Var lite tacksam nu!