Kommer aldrig Ormen Långe?

Ormen Friske var en svensk replik av ett drakskepp byggd av friskportarungdomar 1949. Hon gick under i en storm vid Helgoland midsommaren 1950 varvid de 15 svenska ungdomarna ombord omkom. Sannolikt orsakades haveriet av konstruktions- och byggfel i kölstocken.


Facts of Life:

Fastän jag är en så kallad klimatskeptiker skulle det aldrig falla mig in att förneka naturvetenskapliga fakta. Det är exempelvis ett etablerat faktum att gasen CO₂ bromsar långvågig värmestrålning och därvid uppvärms (påvisat av Svante Arrhenius 1896). Följaktligen orsakar de 3 - 4 deciliterna koldioxid per kubikmeter luft i atmosfären en till storleken okänd uppvärmning av luften när de bromsar värmestrålningen från jordytan. Det är en del i vad som kommit att kallas växthuseffekten där vattenånga är den dominerande komponenten.

Det är också klart påvisat att halten koldioxid i atmosfären har stigit sedan år 1958 då Keelingkurvan startade på nivån 313 ppm. I juli 2010 var den 390 ppm. Med stor sannolikhet var nivån omkring 280 ppm innan den industriella revolutionen rullade igång i början på 1800-talet. Perioden 1801-1850 uppgick industrins koldioxidutsläpp till 4 gigaton, åren 1851-1900 var det 41 gigaton. Sammanlagt 45 gigaton under 1800-talet. För 1900-talet var det globala CO₂-utsläppet ganska precis 1 000 gigaton, 1 teraton.

Dosco-maskinen borrar vägar till kolet i Daw Mill, den mest produktiva kolgruvan i brittisk historia. 2009 producerade den 3,17 miljoner ton stenkol. Vid förbränning ger det 3,17 x 3,7 = 11,7 miljoner ton, megaton, koldioxid. Ungefär vad alla Sveriges personbilar släpper ut per år.

Det är mycket sannolikt att ökningen i atmosfären orsakas av människans tilltagande förbränning av de fossila bränslena kol, olja och naturgas. Dessa kan beskrivas som kol lagrat via fjärran epokers solsken → fotosyntes → organisk substans. Under de epokerna har kolet – såvitt vi förstår – hämtats ur de dåtida atmosfärerna. Det handlar om årmiljoners sparade kol som nu plötsligt bränns av (oxideras, förenas med syre O₂) och hamnar i nutidens atmosfär. Märkligt nog kan bara omkring hälften av utsläppen spåras i atmosfären medan 45 procent försvinner genast genom inte närmare studerade processer.


Hypoteser:

Den så kallade AGW-hypotesen (Anthropogenic Global Warming, antropogen global uppvärmning) påstår att jorden blir varmare på grund av människans utsläpp av koldioxid i atmosfären. Den främsta företrädaren för hypotesen är IPCC som dels hävdar att jordens medeltemperatur ökat 0,8 grader C sedan 1850 på grund av AGW, och dels påstår att uppvärmningen kommer att skena om/när halten överstiger 350, 400 450 ppm.

Ett antal katastrofscenarier med löjeväckande överdrifter har lanserats. Jorden blir öken, luften fylls av metan och svavelväte, haven stiger 80 meter, miljoner människor dör, den mänskliga rasen kommer att vackla på gränsen till utdöende. Jag har nämnt några exempel här och här. Alla bygger på en rad villkor: om händelse X inträffar och om våra mest extrema kalkyler stämmer kan katastrof Y bli av. Om 50 ... 100 ... 500 år eller i alla fall nångång.

Någon gång kommer Ormen Långe.

Oro och ångest:

Temat för denna post har jag tagit från Bjørnstjerne Bjørnsons dikt ”Olav Trygvason”. Den skildrar inte slaget vid Svolder år 1000 då Olav Trygvason stupade. Istället är ämnet hövdingen Erling Skjalgsson och hans män ombord i femtiosex drakskepp som seglar med kurs över Nordsjön för att förena sig med konungens flotta. Männen är fyllda av förväntan inför mötet med Olav Trygvason och hans berömda skepp ”Ormen Långe” men förhoppningarna övergår i oro och till sist i sorg och besvikelse.

Med stark effekt upprepas i dikten frågan: ”Kommer ikke Olav Trygvason?”

Gokstadskeppet i Vikingaskeppshuset på Bygdøy i Oslo.

Kommer aldrig Ormen Långe? Fartyget var sin tids största med en uppskattad längd på omkring 50 meter. Vanliga drakskepp var sällan större än 30 meter, Gokstadskeppet är 24 m och Osebergsskeppet, som är ett gravskepp, 22 m.

Men Erling Skjalgsson och hans män får aldrig möta Olav Trygvason. Han har fallit vid Svolder och hans skepp erövrats av motståndarna.

”tagen er Ormen lange,
fallen er Olav Trygvason”

Den norska metal-gruppen Glittertind har en kongenial tolkning av Bjørnstjerne Bjørnsons dikt:




Klimatmaffians ångest:

På femton år har jordens medeltemperatur inte ökat, snarare har den minskat ett klick. Femton år är en lång tid för en forskare: anslagen löper på tre eller fem år och det gäller att kunna visa resultat vid nästa ansökan. Men den förgrömmade världstemperaturen stiger inte. Den arktiska havsisen som man tänkt sig skulle vara helt borta sommartid år 2015 visar istället tecken på att frodas och tillväxa.

Så vad gör man. (1) Döper om global uppvärmning till klimatförändring. (2) Fifflar litegrann genom att hemlighålla rådata och stänga folk med andra åsikter utanför peer-review-tidskrifterna. (3) Fokuserar på små detaljer i bilden, typ ovanligt stort isberg på drift, eller fjärilarna minskar på grund av global uppvärmning.(4) Räknar i procent istället för i faktiska tal, typ havsytan stiger med 80 procent hellre än med 1,5 mm.



Det är ingen måtta på eländet. Historiska data visar att när det varit ett dipp mot kallare medeltemperatur har det sträckt sig över decennier. Tänk om det kommer ett likadant som år 1940 då temperaturen sjönk 0,2 grader C och inte hämtade sig förrän 1982. Fyrtiotvå år. Eller tag år 1880 då tempen började ett fall som skulle bli 0,3 C och inte vända förrän 1910. Trettio år. Vad händer med AGW-teorin om vi står i början av ett fyrtioårigt dipp igen? Går det med den som med rasbiologin?

Tanken är för hemsk för att tänkas.

Framtiden:

Ingen kan förstås säga hur det kommer att gå i framtiden. Men klimatforskarna är så vana vid att skåda i kristallkulan att en pro-AGW blogg som RealClimate på allvar diskuterar vem som har rätt framtid, lord Monckton eller IPCC.

Vädersten. Sten torr = vackert. Sten våt = regnar. Sten gungar = blåst. Sten vit = snöar. Sten snurrar = tornado. Kan inte se sten = dimma. Sten borta = orkan.

Vardagen ger oss andra erfarenheter. Väderprognoser kan slå in eller slå fel – meteorologerna verkar nöjda med en träffsäkerhet kring 60 procent. Ingen väderbyrå med självaktning vågar sig på att spå om hur den kommande vintern ska bli. För sådant får man ta till skrock som abborrfenor, ring kring månen, ledvärk och om frugan/gubben är ovanligt sur.

Ingen klimatprognos gäller heller för kortare tid än tio år och helst tjugo eller femtio. Annars kan de råka ut för chikanen att kunna kontrolleras, som klimatgurun James Hansens spådom att Manhattan skulle ligga under havsytan år 2009. Både himmel och helvete ska ligga runt knuten.

Den som lever får se. Kommer den globala uppvärmningen att ta fart igen? Kommer det någonsin en klimatkatastrof typ IPCC långt bort i framtiden?

Kommer någonsin Ormen Långe?

Akterskeppet av "Ormen Friske" på en av de nordfrisiska öarna där det drev i land efter förlisningen år 1950.