2011-06-13

Kärnkraft: Energins Svarte Petter


Varför är kärnkraft så avskydd?

Tyska regeringens beslut att stänga landets kärnkraftverk (åtta som redan är i malpåse och nio som ska stängas successivt från 2015 till 2022) har mötts med applåder och glädjerop av en lång rad gröna världsräddare. Man kan fråga sig varför. Hur kommer det sig att kärnkraft självklart är något förkastligt och varför har den fått så dåligt rykte. Vad har den ställt till med, egentligen?

(Tysk planerad utfasning: Grafenrheinfeld 1345MW stängs 2015; Gundremmingen B 1344MW år 2017; Philippsburg 2 1468MW år 2019. Grohnde 1430MW, Gundremmingen C 1344MW och Brokdorf 1440MW ska stänga 2021. De sista tre – Isar 2 1195MW, Emsland 1400MW och Neckarwestheim 2 1400MW – är Tysklands modernaste och ska stängas 2022.)




Som koncept är elframställning med atomkraft (som det hette förr) en okomplicerad process. Ett radioaktivt grundämne – uran-235 – klyvs i en atomstapel till andra lättare grundämnen och utvecklar då stora mängder energi i form av värme. Härden kyls med återcirkulerande vatten som upphettas till 315 oC  het ånga under 150 atmosfärers tryck. Primärångan får via värmeväxlare bilda sekundär 275-gradig ånga med 60 atmosfärers tryck som driver ångturbiner som driver elgeneratorer. 


I slutet på serien krävs ett arrangemang för att dumpa begagnad värme, antingen en kylbassäng i kontakt med ett vattendrag eller ett antal kyltorn som levererar värmen till luften via förångning. Samma behov av en sänka för den använda värmen har också  värmekraftverk med konventionell värmekälla (se exempelvis Andas lugnt-bekantingen Jänschwalde).

Atomkraft är en ny teknik: första kärnklyvningen 1938, första reaktorn 1942, första kärnkraftverket 1954, första kommersiella kärnkraftverket 1956. Trots att utvecklingen skedde parallellt med byggandet av atombomber och etableringen av irrationellt stora kärnvapenarsenaler togs den i början emot med stor förväntan. Tillgångarna sågs som outtömliga, elen skulle bli så billig att elmätare blev onödiga.

Harrisburg: I slutet av 1970-talet uppstod en motvilja mot kärnkraft – till att börja med som en avknoppning från motståndet mot kärnvapen. Rörelsen fick verklig fart efter olyckan i Three Mile Island (Harrisburg) 1979.  Tage Danielssons berömda monolog ”Om sannolikhet” är ett genialt argument i sammanhanget:



Med all respekt för Tage Danielssons engagemang mot kärnkraften kan jag personligen inte se annat än att haveriet i Harrisburg bara var en måttlig olycka.  Inga strålskador, inga dödsoffer. PR-mässigt blev den däremot en katastrof för kärnkraftsindustrin. Den ledde bland annat till folkomröstningen om kärnkraft i Sverige 1980. Vad de tre linjerna egentligen innebar var/är oklart och omröstningen ledde inte till något. Riksdagens beslut att alla reaktorer skulle vara avvecklade år 2010 fick inga följder. Sveriges kärnkraft producerade 2010 56 TWh av landets förbrukade 146,5 TWh.


Tjernobyl efter den genom operatörsmissar orsakade explosionen och härdsmältan
 
Tjernobyl: Katastrofen i Tjernobyl 1986 är hittills den värsta kärnkraftsolyckan. Effekterna är svåröverskådliga och antalet döda har inte kunnat beräknas på ett övertygande sätt. Uppskattningarna varierar mellan 300 och 9 000. Tröst i eländet är att katastrofen orsakades av inkompetenta operatörer i ett primitivt samhällssystem (den sovjetiska kommunismen) som tre år senare föll samman och avskaffade sig själv. Sannolikheten för att en Tjernobylolycka ska hända igen är nu så löjligt liten så vi kan vara nästan alldeles säkra på att den inte händer en gång till … åtminstone inte i Tjernobyl.


Fukushima

Denna bloggpost är triggad av svallvågorna från olyckan i Fukushima. Med hänvisning till den har kärnkraftsmotståndarna börjat agera och argumentera utan att ha några sakskäl att komma med.

Fukushimahaveriet orsakades av en naturkatastrof, nämligen en jordbävning styrka 9  och en därav utlöst tsunami med < 20 m höga vågor. Samlingsnamnet för den är Jordbävningen vid Tōhoku 2011.

Den är den verkliga katastrofen. Omkring 46 000 byggnader rasade och 144 000 skadades, därav 300 sjukhus. Antalet döda beräknas till 24 500 och tusentals saknas fortfarande, omkring 300 000 måste fly. Vägnät, telekommunikationer, kraftledningar och hamnar förstördes. Återuppbyggnaden beräknas ta decennier och kosta minst 300 miljarder US dollar (Sveriges hela BNP) vilket gör
jordbävningen vid Tōhoku 2011 till den dyraste naturkatastrofen i modern tid.



Kärnkraftverket i Fukushima skulle troligen ha klarat jordbävningen – magnitud 9, den kraftigaste i Japan och en av de fem starkaste i världen sedan 1900 – om det inte legat oskyddat för den efterföljande tsunamin. Reaktorerna i drift stängdes av automatiskt vid skalvet. Men 20-30 minuter senare kom de förödande tsunamivågorna. Reaktorer, reservkraft och annan infrastruktur som placerats femtio meter från havet fem meter över havsytan slogs sönder.

Man måste vara politiker eller ekonom för att inte se att Fukushima var en potentiell katastrof ända sedan bygglovet klubbades på 1960-talet.



Tillämplighet?

I vad mån kan haveriet i Fukushima projiceras på kärnkraften i Europa? Finns liknande risker här?

Inte ens förbundskansler Angela Merkel ville påskina att sådana fanns. Tvärtom erkände hon att ”derartig gewaltige Erdbeben und Flutwellen … bei uns nicht eintreffen werden” (de våldsamma jordbävningarna och flodvågorna där … kommer inte att inträffa hos oss).  Att hon – som ett halvår tidigare förlängt den tyska kärnkraften med 14 år till 2036 – i maj 2011 argumenterade för snabb stängning berodde på att hon var politiskt tvingad av Die Grünen. Annars adjö till den sköna regeringsmakten.


Förbundskansler Angela Merkel stöter sig hellre med kärnkraftens företrädare - här RWE-chefen Grossmann - än med De Gröna.

Varför de Gröna är så starka i Tyskland är en annan fråga. Inget annat land i världen är lika politiskt grönt. Är det ett fördröjt avståndstagande från den tyska diktaturen 1933-1945?  Eller en ny sorts ekodiktatur, en pastisch på 1930-talet? Något för sociologer att fundera på.

Naturligtvis åberopar även svenska kärnkraftsmotståndare Fukushima på diffusa grunder. Fyra avdankade socialdemokrater med ex-miljöministern Birgitta Dahl  i spetsen föreslog redan 19 april att socialdemokratin skulle gå i spetsen för en avveckling.  SSU-ordföranden Jytte Guteland drar samma visa 11 juni: S-ledningen måste ta täten för att avveckla kärnkraften.


 Jordbävningen och tsunamin vid Lissabon år 1755. Samtida illustration.


Jytte Guteland vet rimligen lika väl som Angela Merkel och Lena Sommestad att svåra jordbävningar inte inträffar i Europa. Inga tsunamivågor drabbar heller Tyskland eller Sverige. En nära motsvarighet var dock den stora jordbävningen utanför Lissabon 1755 då fartyg slungades långt in på land och ett oräkneligt antal tusen människor dog. Händelsen lever kvar i begreppet "den bästa av alla världar" från Voltaires roman Candide 1759. Lissabon och portugisiska kusten är alltså fel ställe att lägga kärnkraftverk på. Att ha dem i Tyskland, Sverige och Finland är en annan sak.

Letar man efter Jyttes sakargument hittar man inga. Bara fraser som: Kärnkraften är inte framtid, den är dåtid, kärnkraften har ingen framtid, vi riskerar hamna i kölvattnet om vi inte hänger på, [kärnkraften står för] nostalgi, gammal teknik och särintressen…

Lustigt nog kallar hon kärnkraften från 1956 för gammal teknik och vindkraften som varit med sedan hedenhös för ny teknik.

Jytte slutar med det gamla slagordet: Vi ska leda utvecklingen. Tror man på så klämmigt hojtande i Socialdemokraterna? Jopp hej di, hej da!


 Isstorm USA 1950-talet.

Roland Sundberg i Jyttes efterföljd på Dalademokratens ledarsida 13 juni 2011 gör ett tafatt försök med sakargument: [Kärnkraften] är osäker mot jordbävningar, tsunamis, isstormar och andra oförutsägbara händelser.

Västgötaklimax, som man sa förr. Kanske bättre med hurtiga tillrop i alla fall.

Jopp hej di, hej da!


Naturkatastrofer av samma dignitet som jordbävningen vid Tōhoku 2011 är så osannolika på den Eurasiska tektoniska plattan att man förtröstansfullt kan driva kärnkraftverk på den under de hundratalet år tekniken kan väntas bestå.  Och man kan med god tillförsikt långtidsförvara utbränt kärnbränsle i hemliga bergrum i plattan under den geologiskt sett korta tiden hundratusen år.



2011-06-06

Kärnkraften i Tyskland: Nedlagd?



Avstigning Tyskland

Med buller och bång har förbundskansler Angela Merkel ändrat läget för Tysklands kärnkraft. Så sent som i september 2010 drev hon igenom en förlängning av den tyska ”kärnkraftsparentesen” från 2022 till 2036. Det ledde till förluster i delstatsvalen och den 30 maj 2011 beslutade hon att göra en U-sväng och istället stänga alla landets 17 kärnkraftverk snabbt och för alltid.

”Nach der unvorstellbaren Havarie von Fukushima haben wir die Rolle der Kernenergie überdenken müssen”, sa fru Merkel vid nyhetskonferensen efteråt. (Efter den ofattbara katastrofen i Fukushima har vi varit tvungna att tänka över kärnkraftens roll.) ”Denn wir können nicht so tun, als ob die Ereignisse in Japan schon deshalb keine Auswirkungen … hätten, weil derartig gewaltige Erdbeben und Flutwellen … bei uns nicht eintreffen werden.” (Ty vi kan inte handla som om händelserna i Japan därför inte har några påverkningar … därför att de våldsamma jordbävningarna och flodvågorna där … inte kan inträffa hos oss.)

Åtta tillfälligt stoppade verk ska förbli stängda, sex verk ska tas ur drift år 2021 och de tre modernaste år 2022 för att aldrig startas igen.

Miljöpolitik

Klimat- och miljöpolitiken är kantad av stolliga beslut och idiotiska förslag. Nedskärning av EU:s koldioxidutsläpp med 80-95 procent till 2050 (ordförande vår egen Fredrik Reinfeldt). Snilledraget att skicka 20 miljoner ton ljusbrytande plastskivor till Lagrangepunkt 1 mellan solen och jorden 1,5 miljoner km ut i rymden. Mindre bysnillepåhitt som att måla alla tak vita i världens storstäder och strössla haven med järnfilsspån.

Angela Dorothea Merkel, 57, är förstås ingen vanlig dumbom. Dotter till en sannolikt regimtrogen luthersk pastor i kommunistiska Östtyskland, medlem av den röda ungdomsorganisationen Freie Deutsche Jugend, sekreterare i propagandagruppen Agitprop, perfekt rysktalande och doktor i kvantkemi vid östtyska Vetenskapsakademien i Berlin-Adlershof vid 32 års ålder. Hon är en välkammad anpassling som slingrat sig upp i hierarkierna. Inte helt olik Barack Obama. 



Angela Merkel, Dr. rer. nat. i kvantkemi, slipad av ett liv som riksdagsledamot sedan 1990, minister för kvinnor och ungdom 1991-1994, minister för miljö och kärnsäkerhet 1994-1998 och förbundskansler sedan 2005 är klipskare än de flesta.

Att hon använder katastrofen i Fukushima för att stänga den tyska kärnkraften är ett beslut med många bottnar.

Fukushima är unikt

Fukushimakatastrofen är den enda kärnkraftsolycka som orsakats av en naturkatastrof. De två andra – Three Mile Island och Tjernobyl – berodde på ”den mänskliga faktorn”.  Enbart jordbävningen hade varit hanterbar – de tre reaktorer som var i drift stoppades automatiskt vid skakningarna – men 20-30 minuter senare svepte tsunamins <  20 m höga vågor in över området och förstörde hela den tekniska infrastrukturen inklusive reservkraft och nödkylning. 



I efterklokhetens klara ljus ser alla att det var extremt korttänkt att lägga Fukushima precis intill den öppna kusten mot Stilla havet. I ett särdeles jordbävningsdrabbat land. Bara 5 m över havsytan.

Spår av tidigare tsunamivågor i området var kända och beskrivna i den geologiska litteraturen. Normalstora med 400 års intervall, katastrofalt stora med 1 000 års mellanrum. Folktraditionen minns ännu 1923 års Great Kantō jordbävning som dödade 120 000 personer. Och 869 års Sanriku jordbävning och tsunami som nådde 4 km in i landet där Fukushima ligger.

En genomsnittlig vi-i-femman elev hade kunnat se riskerna och föreslå något bättre. Exempelvis längre in i land och 30 m över havet.



Det måste vara något med atmosfären i ädelträpanelade styrelserum som skymmer det mest uppenbara. The elephant in the room (elefanten i rummet) på engelska, Somebody Else's Problem i "Liftarens guide till galaxen".

Jordbävningar och tsunamivågor i Tyskland

Angela Merkel vet att svåra jordbävningar och efterföljande tsunamivågor inte händer i hennes revir. Senast sådant inträffade i området var under den alpina veckningen i tertiärperioden för flera tiotals miljoner år sedan. Människans utvecklingslinje hade ännu inte skiljt sig från schimpansens. Den serie istider som skapat Europas nuvarande landskap låg långt in i framtiden. Vårt tiotusen år korta Holocen kunde inte ens anas, den tvåhundraåriga pusten av antropogen koldioxid var inte ens en glimt i sin skapares öga.



Det skulle vara intressant att sätta en femteklass att fundera över vilka plötsliga naturkatastrofer som kan tänkas hota kärnkraftverken i Tyskland. Inom rådande geologiska ramar kan jag bara tänka mig en stor meteorit från yttre rymden. Men då blir några pulvriserade kärnkraftverk ett av de mindre problemen. Jag hänskjuter frågan till läsarnas fantasi.

Varje politikers prioritet ETT

Varje makthavares första mål är att sitta kvar. Med våld, som senast president Ali Abdulla Saleh i Jemen, eller  med mygel och anpasslighet som demokratiskt valda presidenter, premiär- och statsministrar.




Agneta Merkels bekymmer är att hålla sig väl med Tysklands starka och aggressiva gröna rörelse Bündnis 90/Die Grünen (Allians 90/De gröna). De är absolut emot kärnkraft – för att stänga den ger de f-n i koldioxidutsläppen även om de siktar på 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Hittills har de nått nästan 17 procent förnybart av totalproduktionen 600 TWh/år. De är emot bilar och biltrafik, vill införa km-avgift för lastbilar, beskatta jetbränslet till flygplan och begränsa farten på Autobahn till 120 km/h och på landsvägar till 80 km/h. År 2020 vill de ha två miljoner elbilar på vägarna – en blygsam satsning i ett land som har 53 miljoner vanliga bilar nu.



Och det som verkligen betyder något: Die Grünen har framgång hos väljarna. De fick 10,7 procent av rösterna och 68 platser i förbundsdagsvalet 2009 och 12,1 procent samma år till EU-parlamentet. I regeringen har de miljöministerposten.

Förklaringen till Angela Merkels plötsliga omsvängning från att förlänga kärnkraftens livslängd i september till att avskaffa den i maj är enkel: hon är tvungen. I alla fall om hon vill sitta kvar som kansler. Hennes CDU förlorade och De Gröna vann bland annat i Baden-Würtemberg där CDU haft makten i 58 år. Och Merkel lärde sig anpassningens konst redan i ungdomen i Östtyskland.

Stänga av och behålla

Beslutet om avstängning är inte så totalt som det verkar. Man låter sex kärnkraftverk fortsätta till 2021 och tre andra till 2022. De åtta som nu förblir stängda var gamla och små  och gav bara en tredjedel (50 TWh/år) av kärnkraftselens 150 TWh/år. Med andra ord kommer Tyskland att ha 100 TWh kärnkraftsel årligen i tio år till. Dubbelt så mycket som Sverige.

Lite bordstrolleri med hjälp av katastrofen i Fukushima lät både Angela Merkel och Die Grünen framstå som beslutskraftiga och ansvarstagande. ”Es wird keine Revisionsklausel geben” (Det blir ingen översynsklausul), sa miljöministern Norbert Röttgen bistert efter beslutet.

Säger han ja.

Mycket vatten hinner rinna under broarna i Berlin till år 2022. Bland annat hinner det bli tre nyval till förbundsdagen: 2013, 2017 och 2021.

Minns någon det svenska beslutet om kärnkraftsavveckling? Förra året, 2010, skulle allt vara nedlagt och likviderat. Ändå svarar kärnkraft för hälften (drygt 60 TWh/år) av Sveriges nuvarande elproduktion.

Det är klimatpolitik av klassiskt snitt. Mycket snack och lite verkstad.