Slitet mynt som ingen tar

Rubriken är klippt från Frans G. Bengtssons översättning av François Villons ballad om den vackra hjälmsmedshustrun (Ballade de la belle Heaulmière aux filles de joie) som råder unga kvinnor att ta för sig av livet:

(Utdrag)

Var inte blott en läckerbit
för fästman din, Kappsömmar-Netta!
Och du, Katherine vid broderi’t,
lev ej förgäves: gör det rätta.
Låt ungt och välskapt manfolk lätta
sin börs nu i er ungdoms dar.
Vad får ni sen, av åren frätta?
Blott slitet mynt som ingen tar.

Jag gråter bitter gråt för detta:
ej mer, fast högt i rop jag var,
kan jag mig nu i omlopp sätta
än slitet mynt som ingen tar.

(Essayen ”Villon” i ”Litteratörer och militärer” 1929. Den rekommenderas till läsning.)

Villon (c. 1431 – e. 1463) klarade sig med nöd och näppe från att bli hängd mer än en gång. Han var inte politiskt korrekt under sin levnad och inte heller nu. Men balladens slutrad ”blott slitet mynt som ingen tar” har plötsligt kommit att gälla många begrepp som var aktuella och betydelsefulla under det nyss avslutade nollnolltalet. Några exempel:


Klimathotet: Konceptet punkterades under det uppreklamerade klimatmötet i Köpenhamn. Om det finns en risk för att de antropogena koldioxidutsläppen ska orsaka katastrofal global uppvärmning klimatförändring är risken i alla fall inte så stor att ”världens ledare” brydde sig om den. Inga beslut om minskning av utsläppen togs. Inga pengar (av föreslagna hundratals miljarder euro) avsattes till ”fattiga länder”. I tysthet har EU övergett målsättningen att sänka sina egna CO₂-utsläpp med 30 procent till år 2020 och siktar nu på 20 procent. USA och Kina rent ut sagt sket i alla planer på sådant.


Klimatlobbyn ertappades med byxorna nere i det skandalösa Climategate vars proportioner växer. Ett larm om att Himalayas glaciärer smälter och kan vara borta till 2035 visade sig vara ett påhitt klippt ur en gammal tidning. Ändå ingick det som hårt faktum i IPCC:s Assessment Report IV 2007.

Grön energi: För Sveriges del har intresset flyttats från vindkraften, som producerade pinsamt lite energi under köldhögtrycket nyss, till kärnkraften som var delvis avstängd under samma tid. Fantasierna om ett grönt samhälle visade sig vara svammel. Kol- och oljeeldade kraftverk fick rädda situationen. Självaste antikärnkraft-ikonen energiministern Maud Olofsson fick medge bristerna.


Arbetslinjen: Att det är svårt/ omöjligt att slussa ut människor på en arbetsmarknad som inte finns lärde sig alla (utom möjligen regeringen Reinfeldt). Termen "arbetslinje" skickar rysningar längs ryggraden på allt fler medborgare. Hur många de är får vi se den 19 september.

Utanförskapet: (Maktens nyord för arbetslöshet och sjukdom.) Antalet personer i ”utanförskap” ökade med 70.000 individer under nollnolltalets sista år. Och människorna som finns där fick det sämre. Där har vi ett slitet mynt som ingen tar, om något.


Change: För precis ett år sedan installerades då 48-årige Barack Hussein Obama som president nr 44 i USA. Att han var ”svart” (mulatt) ansågs vara särskilt löftesrikt. I valkampanjen hade han lockat med formuleringar som ”Change you can believe in” och ”Hope”. Han skulle stänga Guantanamo, rädda klimatet, gå tillrätta med Wall Street, införa sjukförsäkring för alla amerikaner, skapa bättre förhållanden med den muslimska världen, stoppa Israels förtryck av palestinierna, tillåta samkönade äktenskap ... rent allmänt skapa fred och lycka på jorden.


Hope: Det var ingen måtta på Obamas munväder. På grundval av det fick han också Nobels fredspris 2009. Men det hopp om fred som norska Nobelkommittén kan ha hyst kom på skam redan innan priset delades ut. Kriget i Afghanistan utvidgades till Pakistan och länderna avidentifierades till AfPak. Där jagar amerikanska soldater och Blackwater-knektar som ska bli fler än 200.000 till sommaren 2010 ”färre än 100” medlemmar i al-Quaida. Dödar 49 vanliga män-kvinnor-barn för varje ”terrorist”. Nästa steg ska bli Yemen.

Obama sägs vara intelligent men han verkar både omdömeslös och ängslig. Se sagan om en öl i Vita Huset där presidenten fegade ur efter kritik från Bostons poliskår; hans fogliga men dödfödda puff för Chicago som olympiadstad; hans ängsliga anpassning till militärkomplexet i form av general Stanley McChrystal som före presidenten kungjorde vad som skulle gälla i AfPak; och senast hans halvkokta försök att rädda den demokratiska kandidaten Martha Coakley vid fyllnadsvalet efter Ted Kennedy i Massachusetts där väljarna sa i klartext vad de tyckte om Obamas första presidentår.

Säkert har många av oss haft en klasskamrat av den sorten: Slätslickad, duktig i ämnena, inställsam, en ja-sägare som fegade ur när det krisade. Och som nu slingrat sig upp i hierarkin genom att fjäska uppåt och sparka neråt.

Finns det två mer utslitna ord, två mer slitna mynt som ingen tar än Change och Hope så kan jag dem inte på rak arm. Nollnolltalets verkliga femtioöringar. Bara naivt lättlurade människor kan tänkas sakna dem när de försvinner.


Vilka slagord som ska präglas under tiotalet är än så länge en öppen fråga. För min del har jag inte en aning. Men det ska bli spännande att se i vilken riktning utvecklingen går.

Andas lugnt ett år

Som några läsare vänligen noterat är det ett år sedan jag startade bloggen Andas lugnt. Det har varit intressant och stimulerande att skriva på det här sättet. Roligare än att skriva vetenskap även om det har sitt särskilda nöje att se sina ord i ”Nature” och ”Science”. Definitivt mindre ensamt än att skriva underhållningsromaner som jag också provat för att hålla handen i övning.

Min tanke har varit att ta fram och förklara begrepp och data på ett sätt som kan begripas av amatörer. Töa bort en del av snömoset i politiker- och mediaspråket, använda faktiska siffror och visa hur man kommer fram till dem.

SI-prefix. Länk.

Sådana styggelser som oförankrade procentsiffror och luddiga uttryck som stor, liten, länge, kort, dyr, billig har jag försökt undvika till förmån för sifferangivelser.

Den uppmärksamme läsaren har själv med ledning av bloggen lärt sig räkna ut mängden koldioxid i atmosfären och jämföra utsläppen under valfri tidsperiod med ökningen de medfört. Sett att närmare hälften av de antropogena utsläppen försvinner på okänt sätt. (En enkel konst som ändå väckte uppmärksamhet i klimatdebatten då ”Bomben från Bristol” använde den i en vetenskaplig publikation.)

Samme läsare vet också hur stora världens isar är i km³ och hur länge det skulle ta att töa bort dem. Kan därför värdera riskerna för att Göteborg och Maldiverna ska dränkas av en stigande havsyta.

Morgan 3-Wheeler Super Sport 1932. Jag har en viss kärlek till Morgan eftersom min första bil var en begagnad Morgan +4 i British Racing Green. Trägolv och dubbla reservhjul baktill. God vägkontakt om jag säger så.

Likaså kan hon/han förvandla sin bils bränsleförbrukning i liter bensin/100 km till miljöbeskattningens gram CO₂-utsläpp/km och tillbaka igen. Och räkna ut hur många vindkraftverk det skulle behövas för att ersätta ett kolkraftverk. Likaså förstå vad det skulle innebära om EU sänkte sina koldioxidutsläpp med 90 procent.

Annat som läsaren bättre kan värdera är tiggeri om isbjörnsfadderskap. Det vill säga löften av GreenPeace och WWF att för fadderskap à 100 kr/månaden inte bara betala sina exekutiva direktörer dryga miljonen kr i årslön utan också ”rädda” isbjörnen som art om dess habitat nordpolsisen skulle smälta bort.

Det ger mig ett särskilt nöje att förklara sådant. Det känns som sabotage mot all vilseledande ”information” och skrämselpropaganda från klimatmyglare av skilda slag. Gud ska veta att varje medborgare måste kämpa för att hålla förståelsens näsa över desinformationens ständigt stigande vatten.

Under året har miljödebatten ändrat karaktär. Den hysteriska domedagsrädslan har tonat bort. Allt färre tror att den ganska obetydliga människan först (a) genom ett utsvävande liv har bringat jorden ur sin bana, och sedan (b) genom botgöring och sträng beskattning kan föra den tillbaka i spåret igen.

Antal människor på jorden 1800-2100.

En händelse under år 2010 att intressera sig för blir när antalet människor på jorden passerar 7 miljarder-strecket. Enligt denna länk sker det omkring 10 april. Eftersom antalet ökar med 200 individer per minut är det svårt att säga exakta tidpunkten. Sju miljarder låter fasaväckande mycket och ser oroande ut i diagramform.


View Larger Map

Ändå ryms vi uppställda med en meters lucka gott och väl på Själland (7.542 km²), den ö där Köpenhamn ligger.

Räknat med 50 kg per individ är vår biomassa 350 miljoner ton. Som färs skulle vi rymmas i en 1 km lång och 1 km bred låda med höjden 350 m. Ungefär 60 procent av den massan skulle vara vatten. Ändå väger vi 300 gånger mer än alla blåvalar i havet, och 100 gånger mer än alla elefanter i Afrika.


Alla våra fyrfota tamdjur (kor, hästar, får, grisar, getter, kameler etc.) väger något mer än oss, 400 miljoner ton. För att hitta vilda djur med större biomassa får vi gå till det lilla kräftdjuret krill i havet kring Antarktis, 500 miljoner ton.

Insatta i astronomiska sammanhang är vi ändå mycket obetydliga. Vår galax Vintergatan är hundratusen ljusår i diameter (Homo sapiens är tvåhundratusen år gammal) och har sådär 300 miljarder stjärnor.

Andromedagalaxen, vår närmaste (spiral- [se kommentar Anonym5]) galaxgranne 2,5 miljoner ljusår bort. Den beräknas ha en biljon, 10¹² stjärnor. Ljuset vi ser lämnade galaxen då förmänniskan Homo habilis levde på jorden, mer än 2 miljoner år innan H. sapiens bildats.

I universum finns kanske 500 miljarder (500 x 10⁹) galaxer så antalet stjärnor är sant astronomiskt. Antag att varje galax har 300 miljarder (300 x 10⁹) stjärnor så blir det lågt räknat 150.000 x 10¹⁸ (exa, triljoner) stycken. Där ligger till och med USA:s statsskuld 12 x 10¹² (tera, biljoner) dollar i lä med faktorn 10¹⁰.

Om inte jorden är absolut enastående och den enda planeten med liv i universum så finns det statistiskt sett miljoner andra bebodda himlakroppar.

Sådana existentiella frågor tänker jag ägna mig åt ett tag framöver. Eftersom den kära antropogena koldioxiden blev en icke-fråga vid COP15 i Köpenhamn.

Klimatkamp hej-då

Grand Châtelet i Paris.

Den ömkliga finalen på klimatmötet COP15 i Köpenhamn fick ett av svenska språkets förnämligaste epigram att dyka upp i mitt minne:

»Hvad i sin period den högsta höjden sett
plär åter strax derpå det lägsta fallet röna.
Kung Carl man nyss begrof, kung Fredrik nu vi kröna -
så har vårt svenska ur gått ifrån tolf till ett»

Skrivet vid Fredrik I:s kröning 1720 av Carl Gustaf Cederhielm (1694 – 1740), en begåvad individualist som utan märkbara olägenheter levde de sista 16 åren av sitt liv häktad för skulder i le Grand Châtelet i Paris.


Sannolikt har nu det stora klimatraseriet passerat sin högsta punkt för att aldrig återfå sin tidigare storhet. Rädslan för global uppvärmning klimatförändring hör precis som 9/11, Saabkraschen och Tiger Woods så definitivt till nollnolltalet. Passé, bakom, gammaldags. Under tiotalet väntar nya fräscha utmaningar.

Klimatkämparna, typ miljöminister Andreas Carlgren, är fortfarande i chock- och förnekelsefasen. ”Så ska vi fortsätta arbetet med att rädda klimatet” (DN 100103). Carlgren gör en riktig analys av läget men värjer sig som patienten med bukspottkörtelcancer för dödsinsikten. De största utsläppsländerna tog sig rätten att släppa ut hur mycket koldioxid de vill i framtiden. De verkliga makthavarna tror inte att jorden dränks inom deras planeringshorisont. Läget för små ö-nationer må vara hur hjärtskärande som helst, blir de översvämmade om trehundra år får de väl flytta.

När jag startade den här bloggen i januari 2009 släppte ingen större svensk dagstidning fram klimatskeptiska artiklar. Men utan att veta det var jag del i en ström som gick genom opinionshavet, en sea change som obönhörligt ändrade synsätten. Nyligen hade DN ett mycket balanserat inlägg: ”Efter FN-fiaskot. Kolumnen: Hans Bergström om behovet att tänka nytt i klimatfrågan” (DN 091231) med synpunkter som inte hade släppts fram för ett år sedan. (Somliga frågade sig rentav: Är hedersdoktorn Karin Bojs befordrad snett upp till vänster?)


Själv tror jag att bloggvärlden bidragit till förändringen genom sina oräkneliga kritiska analyser av klimatmaffians tvivelaktiga metoder och absurda påståenden. Climategate hade aldrig kommit i dagen utan bloggarna, klimatmaffians stolliga "prognoser" om att jorden går under om 40 eller 90 år hade fortsatt växa som ogräs. Gammelmedia kom som vanligt på efterkälken. Nu blir allt fler människor medvetna om att klimatskräcken var avsiktligt skapad av politiker, ekonomer och forskare med ekonomiska intressen i hypotesen.


Det är inte en slump att expolitikern filmberättaren Al Gore är på väg att bli klimatmiljardär (i dollar).

Religiöst färgade klagorop som fiaskot var ett svek mot klimatet, och suckar över att Kina satsar på ”tung klimatförstörande industri som cement och stål” har förlorat sin verkan. Nu krävs smärtsamma omprioriteringar och en ny världsbild.

När vi (västerlandet) genom kortsynta planer med vinstmaximering som ledstjärna outsourcar allt mer tillverkningsindustri till Kina ökar landet förstås sina ”klimatutsläpp” (nyord för koldioxidutsläpp). Våra kan i motsvarande grad sänkas och fabriksarbetarna skickas hem i väntan på de jobb med högt kunskapsvärde som förväntas infinna sig. Till sådana jobb behövs i sagan så pyttelite energi att EU och i synnerhet Sverige till år 2050 kan minska koldioxidutsläppen med 90-95 procent. Detta är alldeles sant och beslutat i EU:s ministerråd 29-30 september 2009 under Fredrik Reinfeldts ledning. (Se Grön saga med blå kant, och Litet räknestycke.)


Därför är elpriser på 14,50 kr per KWh bara välgörande och mycket passande. Strömmen importeras från kolkraftverk som Vattenfalls Jänschwalde så vinsten går till välgörande ändamål, som direktörslöner på en och en halv miljon kronor i månaden. Om elen samtidigt kostar 2 öre KWh i Kina visar det bara kommunisternas rovdrift med klimatet. Sveriges (och EU:s) konkurrensförmåga påverkas inte.

I den bästa av alla världar

Ett bekant uttryck säger. ”Du kan lura många människor en kort tid, men inte alla en lång tid.” Så länge klimatkampen mest var vackra slagord och hajpade möten på fina semesterorter lät många sig luras. Men när det, som i Köpenhamn, kom till kritan och börjar handla om verkliga pengar som i svindlande summor skulle tas ur den vanlige västerlänningens plånbok då slår självbevarelsedriften till.

Då frågar sig verklighetens folk: Vem ska ha pengarna, vad får jag för dem, vad får mina barn? Är det alldeles sant som politikerna säger att jorden går under? Eller kanske bara lika sant som att utanförskapet skulle minska om alliansen fick makten, att sjukvården skulle bli bättre och åldringsvården mänskligare om de privatiserades. Och albylen bli 40 öre billigare med privata apotek.

Sådana frågeställningar kallas sunt förnuft. Och tror du inte att de är en del av det nya fräscha tiotalet så vänta och se. Till den 19:e september 2010.

Valdagen.

Medan röken skingras

Klimatmötet i Köpenhamn visade skillnaden mellan den hårda politiska/ ekonomiska verkligheten och den naiva världsräddarattityden hos klimatentusiasterna. Makt och pengar emot hopp och tro, kan man säga.

Mötet visade också på ihåligheten i klimatargumenten. Om de stora gorillorna bland världens ledare verkligen trodde att jorden snart ska dränkas när Antarktis (90% av den globala isen) och Grönland (9%) smälter så havsytan stiger med 67 plus 6 m skulle de troligen göra något. Men bakom stängda dörrar i maktens hemliga rum har de fått annan information.

Som (a) att det skulle ta 150.000 år för isen i Antarktis att smälta med nuvarande takt; och (b) att temperaturökningen visserligen är 0,7 grader C mätt från år 1830 (180 år), men lika stor/liten mätt från år 1600 (410 år) och dessutom bara 0,4 grader C mätt från år 1000 (1010 år).

Alla politiker ändras när de vunnit och fått reda på spelets hemliga regler av etablissemanget bakom ridån.

Ta Fredrik Reinfeldt och hans löften under valrörelsen 2006 att ”inte förfölja en hel ungdomsgeneration” med en lag mot fildelning, och att minsann se till att inspelningarna från Rosenbad under tsunaminatten kom upp på bordet. När maktapparaten talat med Fredrik i enrum backade han snabbt. Ungdomsgenerationen fick IPRED-lagen och tsunamibanden försökte han först bränna men måste nöja sig med att hemligstämpla dem i 70 år.

"Predator" obemannat flygplan. Träfflista 1 medlem i al-Quaida per 49 civila offer.

Eller ta Barack Obama som lovade förändring du kan tro på. Wall Street fick fler miljarder än jag gitter redovisa och finansmogulerna behöll sina bonusar. Militärkomplexet med general Stanley McChrystal som galjonsfigur manövrerade ut den oerfarne och konflikträdde presidenten och fick sitt utvidgade krig i det man nedlåtande kallar AfPak (Afghanistan och Pakistan). När den anpasslige fredspristagaren ”kom till makten” var truppstyrkan 34.000 soldater, nu är de 71.000 och ska bli 101.000 till sommaren 2010. Plus 104.000 Department of Defense inhyrda Blackwater- och andra knektar. Detta för att jaga färre än 100 medlemmar av al-Quaida.

“The bad guys” dödas från obemannade flygplan (drones) med ’piloter’ sittande i Nevada. Länk. De har dödat 14 mellanchefer eller lägre i al-Quaida sedan 2006 men attackerna dödade också 700 civila som bieffekt. Alltså 98 civila för varje 2 al-Quaida.

Att politiker efter valen anpassar sig till den verkliga makten är så självklart att det är ointressant.

Att (bort-)förklara Köpenhamn:

En grupp, väl företrädd av kolumnisten George Monbiot i The Guardian, skyller kollapsen i Köpenhamn på USA, en annan med ”Sex-grader” Mark Lynas i spetsen menar att det var Kinas fel. Andra, exempelvis Fredrik Reinfeldt, säger att FN-modellen för hur jorden ska styras är föråldrad och att det behövs en ny världsordning. (Av någon orsak skapar det inte en känsla av trygghet hos mig.)

Alternativgruppen Klimaforum09 som var utestängd från COP15 kallar hela jippot en bankruttförklaring. Representanter för klimatmötet plockar i spillrorna och förklarar i ett Copenhagen Accord att COP15 bara blev pannkaka men vid nästa möte i Mexiko då minsann ...

Många doktorsavhandlingar kan skrivas om Köpenhamnsmötet COP15:s kostbara sätt att göra en pannkaka.

Dömt från början:

Man behövde inte vara Nostradamus för att se den pannkakan långt i förväg. Det räckte med att läsa blurbet efter G8-mötet i juli med samma kritiska blick som en annons om ”upp till 50% rabatt”. G8-gruppen ”avsåg att reagera energiskt på denna utmaning, övertygade om att klimatförändring utgör en tydlig fara som kräver en extraordinär global respons ... blabla, blabla ... och beslutade att inte spara några ansträngningar att nå en överenskommelse att främja tillämpningen av ...”

Om vi bortser från grundfelet att teorin om katastrofal global uppvärmning klimatförändring är en koloss på lerfötter fanns två tunga skäl till sammanbrottet.

(1) Det gällde pengar på bordet. Med ens var det fråga om att skicka pengar i dollar eller euro till minst 77 länder som inte ödmjukt tackade och tog emot utan kom med anspråk. Och det var inte småsummor. Hundra miljarder euro från EU årligen från år 2020 förutsatt att USA och Kina gav lika mycket. (Tillsammans 0,3 biljoner [trillions], 0,3 x 10¹² euro – ett belopp det skulle ta åtta månader att rulla ut som ett band av 5-euro sedlar från ett flygplan i överljudsfart. Länk.) Och de otacksamma svartskallarna sa inte ens ”Tack snälla bwana” utan propsade på mer.


Inte många politiker bland de tänkta donatorländerna ville komma hem med sådana besked till sina väljare som påbröd till finanskrisen.

(2) Det finns inga gröna alternativ. Den globala energiförbrukningen uppskattas till 15 terawatt (15 x 10¹² W). Länk. Av detta kommer 80-90 procent från fossila bränslen (kol, olja, gas), ungefär 10 procent från förnybar energi (vattenkraft, biobränslen, vind, sol, geotermi) och resten från ”övrigt”.

Världens energiförbrukning fördelad på energikällor. Vindkraften redovisas inte.

Det existerar inga storskaligt fungerande metoder att elda utan att frigöra koldioxid och släppa ut den i atmosfären. Det gäller både fossila bränslen och biobränslen: Du eldar (dvs. oxiderar kolhaltiga ämnen) och produkten blir värmeenergi och koldioxid i gasform. Vanlig rök bildas. Den består i princip av 70% i onödan upphettad kvävgas (N₂) från luften, 15% koldioxid (CO₂) och 15% vattenånga (H₂O). Därtill sot och askpartiklar som gör röken synlig.

Biobränslena cirkulerar ut och in i biosfären på uppskattningsvis 70 år. De fossila bränslena är biologiskt lagrat kol från miljoner år tillbaka som plötsligt oxideras till koldioxid och släpps ut i nutidens atmosfär. Den naturliga kolcykeln tar löpande hand om 45% av det fossila tillskottet (länk) medan resten mellanlagras i atmosfären för okänd tid.


Kanske, möjligen, eventuellt leder den ökade koldioxidhalten till en ökning av jordens medeltemperatur. Om så är fallet maskeras höjningen av andra temperaturvariationer.

Att ersätta de fossila bränslena med annat i industriell skala är helt omöjligt på tio års sikt, och så gott som omöjligt på 40 års sikt. Att införa CCS, koldioxidavskiljning och lagring, vid fossilbränsleeldning är dyrbart och ökar bränsleåtgången med 30 procent. Det kan bara användas vid mycket stora anläggningar. Vill man gå längre och strypa koldioxidutsläppen som sådana måste man dessutom sluta att framställa järn och tillverka cement.

Sambanden är så direkta att delegater till COP-möten kan förstå dem. Att stats- och regeringschefer för länge sedan briefats på området är självklart.


Den informella lösning som de stora gorillorna (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) kom fram till passar utmärkt i sammanhanget. ”Du låtsas att jag skär ner så låtsas jag att du skär ner.” Kålsupare emellan behövdes inte ens ett skriftligt avtal. I alla fall inget som Barack Obama trodde sig behöva underteckna.

Därmed kunde alla plocka upp sina leksaker och gå till en annan gård och leka.

Inte förvånad

Så är det hajpade klimatmötet i Köpenhamn över. Det gick till och med sämre än väntat. Som Johann Hari i Huffington Post formulerar det: “They Didn't Seal the Deal; They Sealed the Coffin.” (De slöt inte ett avtal; de slöt kistan.)

Det är känsligt för mig att kommentera eftersom jag inte gläds åt andras besvikelser. Det måste kännas bittert att all entusiasm, alla förhoppningar och alla argument för utveckling grusades så krasst.

Ta till exempel Nnimmo Bassey från Nigeria. Där är en man som verkligen har orsak att slåss mot oljekapitalismen i form av Shell som burit sig åt som svin i Nigeria (hand i hand med korrupta politiker). Basseys motto är: "Keep the coal in the hole. Keep the oil in the soil. Keep the tar sand in the land." (Behåll kolet i hålet. Behåll oljan i jorden. Behåll tjärsanden i marken.)


Hur sympatisk den drömmen än är går den inte att genomföra. Inte i Nigeria, inte någon annanstans heller. Civilisationen som vi känner den bygger på fossil energi och alla lönsamma förekomster kommer att utnyttjas tills de är slut. Alla kända alternativ är mikroskopiska i jämförelse. (Att ersätta ett tyskt kolkraftverk, Jänschwalde, skulle kräva elvatusen vindkraftverk.)

Bassey nämner tjärsanden (eller oljesanden) som är nästan okänd i Sverige. Den består av sand- och lerlager innehållande asfaltliknande bitumen (tonvikt på u) som endast kan utvinnas genom upphettning. Reserverna är enorma. Venezuela och Kanada har var för sig lika stora förekomster som världens kända vanliga oljeförekomster. Att så jättelika rikedomar skulle få ligga kvar i marken är ytterst osannolikt. Kanada har redan en stor och ökande produktion från tjärsandsfält lika stora som Englands yta och utvinningen har förstås medfört ökande koldioxidutsläpp.

President Obama har inga invändningar eftersom USA hellre köper olja från Kanada än från Saudiarabien.

Kvarntorpsanläggningen på 1940-talet.

Under andra världskriget hade Sverige en produktion på ungefär 600.000 fat olja per år (två dagars import i dag) till försvaret från alunskiffer i Västergötland och Närke. Det ledde till den fortfarande pyrande Kvarntorpshögen som med 157 m över havet är Närkes högsta punkt. På 1960-talet utvann man också uran ur alunskiffer i Ranstad. Blir energiläget tillräckligt desperat är det möjligt att alunskifferns innehåll av olja och uran blir attraktivt igen.

Vi såg Maud Olofsson acceptera kärnkraften trettio år efter Thorbjörn Fälldins ”Ingen taburett är så åtråvärd att jag kompromissar om kärnkraft”. Kanske Miljöpartiet om trettio år kompromissar om både kärnkraft och oljekraft från alunskiffern. ”Politik är det möjligas konst” som järnkanslern Otto von Bismarck sa.

Statsministern/EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt redovisade motgången i P1:s lördagsintervju 19 december på ett öppet sätt. Som tidigare konstaterat har Reinfeldt haft otur med sina projekt. Lagom blir han statsminister på arbetslinjen så kollapsar arbetsmarknaden; så satsar han på klimatet och då svalnar klimatintresset. Men han har gett ett kompetent intryck och kan säkert bli något i internationell politik efter valet 2010.

Beträffande president Barack Obama tog jag fel i förra posten. Han läste inte upp mötets bästa tal. Det som framgick var att ”klimathotet” är en liten fråga i USA. Kriget i Afghanistan och den tänkta sjukvårdsreformen tar all kraft och alla pengar sedan Wall Street fått sitt. Uttryck som ”act boldly, and decisively, take a substantial step forward, be part of an historic endeavor (agera djärvt och beslutsamt, ta ett stort steg framåt, vara en del av en historisk strävan) framstod som det snömos de var.

Nya tag behövs

Skulle jag ge klimativrarna något råd för framtiden är det att de måste ta helt nya och mer direkta grepp. Helst införa någon klimatanknuten inskränkning av människors sexualitet. Att hindra vanligt folk från att äta kött, köra bil och flyga till Thailand räcker inte. På rak arm vet jag ingen religion som blivit riktigt framgångsrik utan att skuldbelägga sexualiteten. Att hacka på människor typ Tiger Woods som hoppar över de äktenskapliga skacklarna är nog bra, men det måste införas en klimat-aspekt.

Onani klimatsabotage? Det ultimata med tanke på målgruppens storlek vore att ge alla onanerande människor dåligt klimatsamvete. Det går ju fortfarande att skrämma många med en gud som ser allt. Varför inte då med koldioxiden som också finns överallt? Och som dessutom ökar om man andas häftigt.

Det måste finnas något sätt. Plats för en tankesmedja.

Vill vara klimatkämpe

Trött på att vara skeptiker. Vill ha klimatångest.

Det skulle vara så skönt att vara klimatkämpe. Kunna skriva artiklar om sol, vind och vatten som applåderades av media och citerades och betalades.

Alla vi klimatskeptiker är sabotörer mot samhällsutvecklingen. Antivetenskapliga plattjordingar. Det säger bland annat en av världens främsta statsmän, Englands premiärminister Gordon Brown:

“We mustn't be distracted by the behind-the-times, anti-science, flat-earth climate sceptics. We know the science. We know what we must do.”
(Vi får inte distraheras av efterblivna, antivetenskapliga, platt-jords klimatskeptiker. Vi kan vetenskapen. Vi vet vad vi måste göra.)


Hans miljöminister Ed Miliband säger samma sak:

“The approach of the climate saboteurs is to misuse data and mislead people. The sceptics are playing politics with science in a dangerous and deceitful manner. There is no easy way out of tackling climate change despite what they would have us believe. The evidence is clear, and the time we have to act is short. To abandon this process now would lead to misery and catastrophe for millions.”
(Tillvägagångssättet hos klimatsabotörerna är att missbruka data och vilseleda människor. Skeptikerna leker politik med vetenskap på ett farligt och falskt sätt. Det finns ingen lätt väg bort från att angripa klimatförändringen trots vad de skulle vilja få oss att tro. Bevisen är klara, och tiden vi har att handla är kort. Att överge denna process nu skulle leda till misär och katastrof för miljoner.)

Ed Milliband har inte fyllt 40 så hans hjärna är fortfarande mjuk. Har inte stelnat i de förkalkade tänkesätten hos de pensionerade professorer som är kärnan av förnekarna. Med sin judiska bakgrund ser Milliband klart att det är Saudiarabien som ligger bakom mycket av antivetenskapen. Kongressman Ed Markey i USA, en av skaparna av Amerikas nya klimatlag, har upptäckt samma sak:

“We can no longer allow our climate and energy policy to be hijacked by the government of Saudi Arabia, Exxon-Mobil, and the defenders of the fossil fuel status quo.”
(Vi kan inte längre låta vår klimat- och energipolitik bli kapad av regeringen i Saudiarabien, Exxon-Mobil, och försvararna av status quo gällande fossila bränslen.)


För att inte tala om Lord Nicholas Stern, en av de främsta i världen på klimatfrågor:

"Those who say that climate change doesn't exist are being understood as the flat-earthers that they are, as the people who deny the link between smoking and cancer, as the people who denied the link between HIV and AIDS. They are marginal and they are ridiculous. And they are very confused."
(De som säger att klimatförändring inte existerar uppfattas som de plattjordare de är, som människorna som förnekar länken mellan rökning och cancer, som de människor som förnekade länken mellan hiv och aids. De är marginella och de är löjliga. Och de är mycket förvirrade.)

Lord Stern är minsann inte vem som helst. Hans meritlista är lång som en arm, han är hedersdoktor vid fyra universitet och blev baron på livstid 2007. Det är klart att en sådan man vet bättre än vanligt folk. Att inte tro på honom är, som han själv säger, förvirrat och löjligt.

Den som är lojal mot klimatet är en riddare med något att kämpa för. ”Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram”, som Karin Boye skrev. Och det finns ingen ädlare kamp än kampen för att rädda jorden. Där måste alla personliga hänsyn vika. Den som inte är för klimatet är emot det.

Svenska kyrkan ställer upp för jorden medan de väntar på himlen. Kyrkklockorna fick klämta 350 slag i söndags (eller när det var) och radions morgonandakter denna vecka 50 har temat ”Från klimatångest till livsmod”. Veckans präst Christina Virdung, som dessutom är hortonom och Kyrkornas världsråds klimatrepresentant i Köpenhamn, läste onsdag 9 december ur profeten Jesaja (eller Jeremia). Redan profeterna visste att jorden skulle bli öde och förbränd genom våra koldioxidutsläpp. För 2.500 år sedan. Det är helt klart att Gud står på IPCC:s sida.
Profeten Jeremia som Michelangelo målade honom.

Sveriges regering har gjort oss till en förebild och inspiration för världen. Plattjordingarnas lömska argument att vi bara släpper ut 1,8 promille av all koldioxid hör inte hit. Sverige var ett av de få länder som uppfyllde kraven i Kyotoavtalet. Och Regeringen har bestämt att vi ska överträffa EU:s krav på minskning av koldioxidutsläppen. Istället för obetydliga 39 procent ska vi minska med hela 40 procent.

Och Sveriges Statsminister Fredrik Reinfeldt är mannen som enade EU om klimatet och nu leder Köpenhamnsmötet COP15. Medan klimatsabotörerna gnäller över att han och Miljöminister Andreas Carlgren flyger istället för att ta tåget. Och retar sig på att det kommer 140 privata jetplan till konferensen som hyrt in 1.200 limousiner. Förstår inte plattjordingarna att det är bråttom att rädda världen? Och att det är överklassen som tar av sin dyrbara tid för att göra det.

Menar de att President Barack Obama ska komma med tåg eller kanske cykla? Jumbojetplanet Air Force One, några transatlantiska jaktplansgrupper och femhundra Secret Service-agenter i Köpenhamn är ett billigt pris för hans närvaro. President Obama är en av världens bästa på att läsa från teleprompter, och det är väldigt viktigt att han läser upp något vid avslutningen av COP15. Med sitt Nobelpris i fred och allting. Samma pris som gavs till Utrikesminister Henry Kissinger, frihetskämpen Yasser Arafat och klimatpionjären Al Gore. President Obama har redan sagt:

”Few challenges facing America and the world are more urgent than combating climate change. The science is beyond dispute and the facts are clear.”
(Få utmaningar för Amerika och världen är mer brådskande än att bekämpa klimatförändring. Forskningen är bortom diskussion och fakta är klara.)

Säkert kommer han att hålla det bästa talet av alla under hela Köpenhamnsmötet.



Jag känner att klimatrörelsen kan behöva en erfaren geovetare som drar sitt strå till stacken. Exempelvis valde Bill McKibben som ligger bakom miljögruppen 350 en olycklig siffra som symbol – koldioxidhalten år 1988 när den redan ökat med 25% genom människans utsläpp. Nej, den rätta siffran att samlas bakom är 280 ppm som var den naturliga, av Gud givna koldioxidhalten hos den fullkomliga jorden. Vi måste tillbaka dit. Det behövs ett 350(r) som förkunnar den rena läran. Eller ett 350(r)→280 där pilen pekar mot Guds egen koldioxidhalt.

Vilka möjligheter det finns. Jag skulle kunna göra underverk med några larmrapporter från klimatlobbyn blandade med stora portioner känslosamhet sockrade med religion och vackra bilder från palmkrönta öar i Stilla Havet.

Tänk dig podiet i Royal Albert Hall med en förskoleklass av svarta femåringar hållande plakat som bildar orden GUDS TAL 280, en vacker flicka i bastkjol som gråtande ber om klimathjälp och tröstas av en fumlig ordförande, typ Statsminister Fredrik Reinfeldt, för att sedan falla i famnen på en androgyn yngling med långt vetegult hår. New Yorks filharmoniska orkester och 280 sångare som framför ”Fångarnas kör” ur operan Nabucco live och gratis eftersom de ställer upp för klimatet. Intet öga är torrt när VIP:arna på första bänken reser sig och leder publiken i en stående ovation mer tårfylld än när Susan Boyle slog igenom i Britain's Got Talent. När jublet tystnat auktionerar Meryl Streep och Brad Pitt ut stickers av logotypen 350(r)→280 i komposterbart material till utvalda miljardärer från Goldman Sachs (som tar 35% i provision).

Eller jag kunde skriva en litania om ansvar, utsugning och Västerlandets skuld på Newsmill.

Allt som behövs vore lite intellektuell ohederlighet.

Jesus kommer inte till Köpenhamn

Inte den här gången. Heller.


Har man ett kryddmått kunskap om storleksordningen på globala dimensioner och geologiska tidrymder ser man på det just startade klimatmötet i Köpenhamn med både vemod och löje. Vemod över att så många hjärtegoda avsikter och djupt kända engagemang kastas bort, löje över att så overkliga målsättningar förkunnas i god tro eller av politiska skäl.

Vi måste rädda jorden, 350 är det viktigaste talet i världen, Köpenhamnsmötet är sista chansen att rädda planeten, det är frågor på liv och död. Man kunde tro att Yttersta Domen står för dörren om inte denna jättekongress på runt 20 tusen delegater och journalister plus ett oräknat antal klimatsupportrar levererar ett passande avtal.

I verkligheten är mötets makt liten beträffande ett formellt klimatavtal typ Kyoto, och obetydlig på gränsen till obefintlig när det gäller faktisk påverkan på jordens klimat. Den tvivlande kan undersöka klimat-effekterna av Kyotoprotokollet 1997.

Handledning för beslutsfattare

Gruppen bakom IPCC:s Fourth Assessment Report (AR4) 2007 (till stor del samma personer som är med i Climategate) har gett ut en Copenhagen Diagnosis Executive Summary i åtta punkter. Den ska sammanfatta problemen för beslutsfattarna aningen mer utförligt än COP15:s egna koldioxidbeskrivning av förskoletyp: ”Vad är CO2? En beståndsdel av luft”. Ändå lägger utgivarna sig på en betryggande elementär nivå som antyder att de inte sätter klimatdelegaternas kunskaper särskilt högt. Några punkter:

Punkt ett: Utsläppen av växthusgaser ökar. Elementärt, min käre Watson, och väl känt från Burundi till Bhutan liksom i grundskolans årskurs ett. Ingen förnekar den saken.


Punkt två: Globala temperaturer påvisar människobaserad uppvärmning. Där lämnar klimatforskarna saklighetens fasta mark och svävar hän i teorier. Det är klimatlobbyns själva grundbult som inga delegater lär bestrida. Den ger dem fria flygresor, traktamenten, fina hotell och gåsleverpastej till champagnen. Dessutom ett gratis knull av Köpenhamns sexarbetare mot uppvisande av delegatkort. Då spelar det ingen roll att teorin är obevisad.

Punkterna tre och fyra: Ökad smältning av världens isar. En enda siffra presenteras: Arktis smälter 40% mer än AR4:s klimatmodeller förutspådde 2007. Därmed anses bevisat att avsmältningen hotar jordens framtid. Att lobbyn hänvisar till sina modeller visar hur tjurig verkligheten är.

Punkt fem: Rådande höjning av havsytan underskattas. Ökningen anges till skrämmande 80% över IPCC:s spådomar. Den bygger på tricket att använda procent när siffrorna är obetydliga. Ökning med 80% verkar långt värre än ökning med 1,5 mm som är den faktiska siffran.

Verkligheten

Låt oss se på de kända förhållandena rörande isavsmältning och havsytans höjning i den stora bångstyriga världen.

Isen i Antarktis (90 procent av all världens is) har volymen 30 miljoner kubikkilometer. Det är rätt mycket, räcker till ett istäcke 14 miljoner kvadratkilometer stort (Europa är 10 miljoner kvkm) och 1,6 km tjockt i genomsnitt. Största tjockleken är mer än fyra kilometer.

Man har uppmätt avsmältningar på 57 miljarder ton, gigaton, i Östantarktis och 132 gigaton i Västantarktis (= 189 gigaton totalt per år). Säg 200 gigaton per år för en överslagskalkyl där jag för enkelhets skull sätter isens vikt till 1 ton/m³. (Korrekt värde 917 kg vid 0 ^oC.) En kubikkilometer is (1 x 10⁹ m³) blir då en miljard ton, ett gigaton. Händelsevis den enhet avsmältningen mäts i.

Med en avsmältning på 200 km³ per år från volymen 30.000.000 (30 miljoner) km³ skulle det ta 30000000/200 = 150.000 år för den antarktiska inlandsisen att smälta bort. Det är 1,5 gånger så länge som hela den senaste europeiska glaciationen (Weichsel) som varade 100 tusen år. Under smältningens 150 tusen år skulle havsytan stiga ≈ 70 meter.

Skytisk ryttare c. 500 f. Kr.

Under Weichsel hann både Homo sapiens och Homo neanderthalensis att invandra till Europa från Afrika, H. neanderthalensis hann dessutom dö ut för 24 tusen år sedan, medan H. sapiens överlevde för att nu vara ett problem för sig själv och andra genom sin fruktsamhet. Havsytan sjönk 125 meter under glaciationens varaktighet och steg lika mycket när den upphörde. Stigningen slutade för ≈ 6.000 år sedan då Gud skapade världen enligt ärkebiskop Ussher, och jordens första ryttare steg till häst i Ukraina.

Teoretisk mötesplats för hypotetiskt klimatmöte i pre-Weichseltid i Afrikas Rift Valley. Egentligen paret Leakeys grävplats i Olduvai. Fynd 10 tusen till 2 miljoner år gamla.

Antag att ett kollegium av Homo sapiens stamledare med bisittare hade sammanträtt i Afrikas Rift Valley mot slutet av pre-Weichseltid för hundratusen år sedan och högtidligt beslutat att all klimatförändring skulle upphöra innan de vandrade mot Europa. Vad tror du följden hade blivit?

Just det.

På något vis gör sådana bakpå-kuvertet kalkyler klimatlobbyns visioner mindre hotande. Samtidigt ger de en antydan om möjligheterna för klimatmötet COP15 i Köpenhamn att påverka världens gång på 10 – 40 – 90 års sikt. För att inte tala om på tusen års sikt och tiotusen. Eller som i verkliga livet hundratusen år.

Förhoppningsvis blir Köpenhamnsmötet ett fint nostalgiskt minne för de ungdomar som är där, precis som minnet av demonstrationerna mot kärnkraften är för deras mor- och farföräldrar.

Till delegaterna får man säga: "Använd kondom".

Danmarks minister för COP15 Connie Hedegaard och FN:s exekutive sekreterare för klimatförändringskonventet Yvo de Boer tillsammans med Leah Wickham från Fiji som föll i gråt när hon bad om åtgärder på sitt hemlands vägnar, enligt Norges största tabloid Verldens Gang.