2009-06-28

Skälla på månen


Att komma med vetenskapliga argument mot klimatpaniken är som att skälla på månen. Någon effekt har de inte. Lika gärna kan du försöka stoppa kontinentaldriften.

Klimatväckelsen, den gröna rörelsen, rädda jorden, kalla den vad du vill, är nämligen en trosuppfattning som är väldigt lite beroende av fakta. Se på andra religioner: Om gud hör bön, om självmordsbombare möts av 72 jungfrur i paradiset, om veganer hjälper minkar genom att släppa ut dem i trafiken... var och en har sin egen tro och verkligheten hör inte dit.

Den stundande värmekatastrofen då jorden blir näst intill obeboelig är ett perfekt exempel. Under de senaste hundratrettio åren har jordens medeltemperatur sannolikt stigit drygt en halv grad Celsius, men sedan tio år är ökningen noll och sedan fem år negativ. Med viss möda kan denna lilla temperaturökning relateras till människans utsläpp av koldioxid i atmosfären.

Solvagn från bronsåldern, Trundholm, Danmark.

Man måste bland annat:
(1) bortse från historiska temperatursvängningar upp (bronsålderns värmeperiod) och ner (lilla istiden 1250-1850)
(2) bagatellisera det klena sambandet mellan CO2-utsläpp och faktisk temperaturökning; och
(3) bortse från troposfäriska och marina data som inte stämmer med konceptet.

Dessutom kan allt som människor minns eller observerar avfärdas som väder. För att bli klimat måste det pågå i trettio år eller mer.

Rörelsens starkaste kort är framtiden. Med hjälp av det förmodade sambandet mellan CO2 i atmosfären och global temperatur har man gjort ett tjugotal ”klimatmodeller” att köras i stora datorer. Varje ny körning med förfinade basparametrar ger ett snäpp värre katastrof. Klimatkatastrofisk pittmätning. Den som har för liten apokalyps får skämmas.

(Fakta är betydelselösa här. För några år sedan skulle ett totalt helvete inträffa redan efter sex graders temperaturökning (Mark Lynas). Nyligen skissade man nio graders ökning till år 2100 och miljarder döda i förbifarten (MIT-gruppen). Ikonen James Hansen hade 350 ppm CO2 som ”point of no return” för några år sedan, men eftersom halten är 390 ppm i dag har han höjt värdet till 400; likaså mediabomben Schellnhuber med kärnvapenkriget och den totala avsmältningen av Grönland och Antarktis som argument. Förintelsebranschen är full av stolliga profeter där vanliga väckelsepredikanter typ pastor Åke Green bleknar i jämförelse.)

Kejsar Konstantins ring.

Goda politiska taktiker har i alla tider dragit fördel av starka rörelser. Kejsar Konstantin (272-337) insåg kraften i kristendomen, och istället för att bekämpa den som föregångaren Nero (37-68), accepterade och styrde han den. Bland annat lyckades han kompromissa fram ett beslut om Jesu gudomlighet på kyrkomötet i Nicea. Där avgjordes genom omröstning att Jesus var en del av treenigheten och sålunda gud. Demokratiskt vald alltså. (Ursäkta att en syndare kommer att tänka på Olof Palmes manövrerande i kärnkraftsfrågan.)

Hjalmar Branting (1860-1925) och kung Gustaf V (1858-1950) en gång i tiden klasskamrater i Beskowska skolan.

I ett mindre sammanhang förstod överklassaren Hjalmar Branting, i ungdomen skolkamrat med blivande kung Gustaf V, styrkan i arbetarrörelsen och blev partiledare för socialdemokratiska arbetarepartiet och så småningom statsminister.

Historien är full av människor som satsat på rätt häst i god tid. Nu strömmar sådana till klimatrörelsen.

Condoleezza Rice, utrikesminister: ”Per definition, om det var auktoriserat av presidenten, var det inte tortyr”. Lynndie England, korpral, tre års fängelse för Abu Ghraib.

Att den obeskrivligt smidige Barack Obama har insett fördelarna med klimatväckelsen är inte förvånande. Han övertar ett land som fört misslyckade krig i decennier, som triggat en ekonomisk härdsmälta av globala mått och har förlorat sin heder. Om han inte tog ledningen i miljörörelsen med dess rop på Change vore han inte den han är. Nya slagord, nya skatter, och stöd av ett industrisamhälle som ser fräscha möjligheter till förtjänster.

Pengar luktar inte, sa kejsar Vespasianus (9-79) om skatten på offentliga toaletter. Ifall energi- och koldioxidskatter (just nu 3.08 + 2.44 = 5.52 kr per liter bensin i Sverige) gör något för klimatet eller ej hör inte till saken. Miljön är en nyupptäckt skattekälla och folket tigger om mer i bästa flagellantiska stil.

Kopernicus (1473-1543), Newton (1643-1727) och Einstein (1879-1955.

Inga vetenskapsmän, inte ens en trojka av Kopernicus, Newton och Einstein i astralkroppstillstånd om en sådan kan tänkas, skulle kunna övertyga ens den dummaste finansminister om att AGW-hypotesen är alltför osäker för att kunnas beskattas. För den delen, inte ens änglarna i himlen eller Gud Fader själv, han må kallas Allah eller Jahve.

Vare sig global uppvärmning finns eller inte är hypotesen ett skatteobjekt av sällan skådad dignitet.

Kritiska synpunkter på teorin, eller data som motsäger den, är absolut inte välkomna. Det är en tidsfråga innan det blir förbjudet att framföra sådana. De kommer att strida mot ”samhällets värdegrund”.

Vänta bara.

2009-06-25

Mest unik

Jag ser i media att den professionelle mediagutten/äventyraren Ola Skinnarmo ska navigera i Vega-expeditionens spår genom nordostpassagen under sommaren 2009. Det är svårt att hitta riktiga utmaningar numera då det mesta har gjorts. Det går skidturer för turister till både sydpolen och nordpolen, ungefär 2 700 personer har bestigit Mount Everest (fler än 200 ligger döda och djupfrysta längs leden), tusentals fritidsskeppare har seglat jorden runt, och att paddla Amazonfloden är blaha-blaha.


Kundvagn genom hela Tyskland - kan det vara något?

Nordostpassagen har använts för sjöfart sedan andra världskriget och hållits öppen av ryska isbrytare juni-oktober. Skinnarmos största prestation i mina ögon är faktiskt att han lyckats få sponsorer för ett så relativt alldagligt företag (men fortfarande står tydligen ryska kapitalförvaltare på benen). Den som vill och inte störs av reklamen kan följa projektets blogg.

När tremastade barken ”Vega” med 60 hk ångmaskin under hurrarop lämnade Tromsö 21 juli 1878 var det ett fosterländskt företag i dåtidens anda. Intresset för kartans återstående vita fläckar var stort. Tio år efteråt skulle Andrée-Frænkel-Strindberg göra sin chansning att nå nordpolen med vätgasballongen ”Örnen”. År 1895 sökte Fridtjof Nansen och Hjalmar Johansen komma dit på skidor från fartyget ”Fram”. Vem som verkligen satte foten på den magiska punkten först är omstritt: möjligen amerikanen Frederick Cook, 1908, eller Robert Peary, 1909. Annars en grupp från Sovjetunionen, 1948, eller en amerikansk 1952, men då var den heroiska perioden över.

Scotts grupp vid sydpolen och Amundsens tält.
Helt annorlunda var situationen med sydpolen dit Roald Amundsen nådde i december 1911 följd av Robert Scott i januari 1912. Scott och hans fyra män dog på återvägen av besvikelse, svält och förfrysning.

Den 29 september 1878 blev ”Vega” infrusen i isen nära den tjuktjiska byn Pitlekaj i yttersta Sibirien på (deras egenbestämda) position N 67 04 49 och W 173 23 02. Kopiera in siffrorna på Google maps och du kommer rätt på platsen för vinterkvarteret; en komplimang till expeditionens astronomiska navigation.

Vega i vinterkvarter. Fotograferad av fartygsbefälhavaren Louis Palander med våtplåtsteknik.

Vid infrysningen hade expeditionen bara 120 distansminuter (sjömil) kvar till Euroasiens östligaste udde Kap Dezjnjov i Berings sund, cirka 15 timmars gång. Men först den 18 juli 1879 kl 15:30 – efter 292 dagar i isen – var ”Vega” äntligen ”flaggbeprydd under ånga och segel åter på väg”.

”Kl. 11 f. m.
[20 juli 1879] voro vi midt i det sund, som förenar Norra Ishafvet med Stilla Oceanen, och herifrån helsades från Vega den gamla och den nya verlden med flaggning och svensk salut”.

(Begreppet svensk salut var självklart för dåtiden men inte i dag. Sannolikt två skott i snabb följd, svensk lösen, eller möjligen fyra skott, dubbel svensk lösen.)

Äntligen var den första nordostpassagen genomförd, utan skador på fartyget eller sjukdomar hos besättningen. På 364 dagar från Tromsö, varav 292 dagar i isen, alltså 72 resdagar. ”Tack vare våra örlogsmäns och deras befäls ordningssinne, nit och duglighet.” Egenskaper som inte kommer högt i nutida kravlistor. Tveksamt om begreppen ens finns i skolsystemet.
A. E. Nordenskiöld (1832-1901) fotograferad ombord i "Vega" av Louis Palander (1842-1920).

Under vintern hade "Vega" varit avskuren från kommunikation med omvärlden. Inte förrän den 2 september 1879 nådde man Yokohama i Japan och skyndade att ”öfver Sibirien afsända telegram till hemlandet om den lyckliga utgången af Vegas färd”. Då hade man i Sverige börjat planera för en räddningsexpedition.

Resten av färden blev en triumfresa. Nyår 1879/80 tillbringades på havet under gång mot Suezkanalen. Först på kvällen den 24 april 1880 ångade "Vega" in i det festligt illuminerade Stockholm och hälsades av alla med kung Oscar II i spetsen, "konung över de förenade konungarikena Sverige och Norge". Fortfarande firas 24 april som Vegadagen då Vegamedaljen utdelas åt någon som "på ett utmärkt sätt främjat den geografiska forskningen". (Bl. a. Henry Stanley, Sven Hedin, Roald Amundsen, Thor Heyerdahl.)

Den arktiska havsisen är, trots den överväldigande kraft den visar mot besökare, i globala termer bara ett obetydligt skikt (< 5 m) av hopdrivna isflak. I volym 0,01 procent av världens is. Som jämförelse: tänk dig hundra liter is, varav nästan 90 liter är Antarktis och knappt tio liter Grönland; då är en centiliter nordpolens is. En ytterst liten snaps i sammanhanget.


Kölden i polarområdena beror främst på solstrålningens/jordaxelns lutning. Solen över nordpolen (liksom sydpolen) stiger bara till 23,5 grader över horisonten för en dag (sommar- respektive vintersolståndet), sedan sjunker den igen och försvinner ett halvår.

Dessutom sänker nordpolens is jordens temperatur genom att reflektera infallande solljus under sommarhalvåret (vintertid ligger isen i arktiskt mörker). Effekten inskränks, dels av att sommarisens yta endast är 30-50 procent av vinterisens, och dels av att den smältande isens albedo är lägre än för frysande snötäckt is. Generöst räknat återsänder sommarisen hälften av instrålningen. (Jämför snilledraget att måla världens tak och trottoarer vita.)

Den arktiska havsisens framtida öde är en rubrikfråga för AGW-lobbyn. Isen antas/förväntas smälta bort fullständigt någon sommar i nära framtid för att sedan inte återbildas vintertid. Detta ska leda till förändringar i havsströmmarna varvid Golfströmmen ändrar kurs och lämnar norra Europa så kallt som det latitudmässsigt borde vara (typ södra Grönland, norra Kanada, Alaska). Det var tänkt att ske år 2010 men har nu skjutits på framtiden.

Hypotesen är underlag för PR-jippot Rädda isbjörnen och räddningsinsatser av Skinnarmos modell. Citat: ”Vi ska också bidra till forskningen genom att bland annat spela in en dokumentär till TV4. Det känns otroligt angeläget för mig att uppmärksamma hur situationen ser ut i Arktis. Det blir mindre och mindre is och det kommer att få stora konsekvenser för oss alla i framtiden”.

Skinnarmos båt ”Explorer of Sweden” (tidigare “Searcher”) byggdes för äventyrsresor 1996 och är välkänd bland seglare. Då med en dieselmotor på 250 hk – drygt fyra gånger starkare för en båt på 34 ton än ”Vegas” 60 hk ångmaskin för 360 ton. Cynikern i mig log när han inte fann motorn redovisad under Båt och rutt i Skinnarmos projekt.

Missförstå mig rätt: Jag unnar alla ett gott liv med inslag av äventyr – klättra i berg, dyka, segla, flyga eller rent allmänt uppleva spänning och påfrestningar, bli blöt och kall. Att framställa det som hjälteinsatser i familjekretsen är okej.

Två satellitbilder från "Vegas" infrysningsdatum 29 september. Notera hur stora skillnaderna kan vara år från år.

Men hjältefaktorn i seglatsen med ”Explorer of Sweden” är noll. De har satellitnavigation på metern när, löpande väder- och isinformation, kan ringa vem som helst på jorden med mobiltelefon och seglar sommartid i vatten som ingalunda är okända. Tromsö-Berings sund 4 470 sjömil enligt "Vegas" logg, 31 dygns gång om man pinnar på i sex knop.

Som bäddat för att några VIPs hos huvudsponsorerna kan flyga ut med helikopter och segla med några dygn. Ta en en-centiliters snaps i sittbrunnen och skåla för polarisen.

Finge de dessutom David Attenborough, 83, som deltagare kunde filmen för TV4 bli något.

Det är bara att önska dem lycklig resa.

- - - - - -
Skamlös reklam:

En ytterst spännande thriller som utspelar sig på tjuktjerhalvön är Lionel Davidsons Kolymsky Heights (1994). Sällan har jag sett metallspräckande kyla, obegriplig uthållighet och dödsföraktande trots skildrade så suveränt och intelligent. Det gamla lejonets bästa och kanske sista bok, han är dock 87 år. Finns obegripligt nog inte på svenska. Pris 16 GBP (206 SEK) i paperback på Amazon.co.uk.

Läs den. Livet är dock mer än klimatbekymmer.

2009-06-12

Jubilate! Någon pratar ur skägget.

Det är en knäreflex hos varje guru att svepa sig och sin färdighet i mystik och ofattbara vanskligheter. Vanligt folk möter attityden hos bilmekaniker, läkare och datatekniker, men den kan utövas av vilken handläggare som helst hos a-kassan eller försäkringskassan.

Den är extremt genomförd inom klimatlobbyn som gjort det till en konst att inte släppa ifrån sig faktiska data.

Årsmedeltemperaturen på Grönlandsisen?

Hur den varierar (stiger), hur stor temperatur-anomalin är relativt ett (odefinierat) nollvärde, hur många procent den stigit en viss period – jadå. Och självklart på grund av människans utsläpp av växthusgaser.

Men årsmedeltemperaturen på Grönlandsisen som siffra? Ett enkelt tvåsiffrigt tal. Minus 20 till exempel. Nähäpp.

Peter Freuchen (1886-1957) med tredje hustrun Dagmar 1947. Freuchen var pionjär inom Grönlandsforskningen, extremt självständig, en synnerligen fängslande berättare och PR-man. Notera att han saknar ett ben. Hur han förlorade det är en lika varierad saga som historien om ”Dr Dogbodys ben”. Hans bok "Vagrant Viking" finns som fri download här .

(Ursäkta att jag spårade ur på Peter Freuchen men berättelsen om hans liv och äventyr är särdeles inspirerande och fängslande. Från tiden då män var män. Nu åter till ämnet.)
- - - - - - - - - - -

Och de AGW-troende har erövrat många angelägna sidor hos Wikipedia och format dem efter sitt budskap. Man blir så trött på dem. De är lika envisa som flugor och Israels PR-lobby.

Därför studsade jag torsdag kväll inför länken ”Definitive Link of CO2 Emissions to Global Warming Found” hos bloggen Global Warming i listan till höger. Kunde det vara svaret på The Ultimate Question of Life, the Universe, and Everything i klimatforskningen?
(”The Hitchhiker’s Guide” för de hällörade.)

Inte riktigt men ändå en påtaglig, verklig siffra man kan räkna med:

“A professor from Concordia University's Department of Geography, Planning and Environment, along with colleagues from Victoria and the U.K. have found a direct relationship between carbon dioxide (CO2) emissions and global warming.
The team, lead by Damon Matthews, used a combination of global climate models and historical climate data to show that there is a simple linear relationship between total cumulative emissions and global temperature change, according to the Concordia University press release.
Matthews and his colleagues show that each emission of carbon dioxide results in the same global temperature increase, regardless of when or over what period of time the emission occurs.
For every tonne of CO2 that is emitted there will be an increase of 0.0000000000015 degrees of global temperature change.”


Jag översätter bara sista meningen:
"För varje ton CO2 som släpps ut blir det en ökning med 0,000 000 000 0015 grader i global temperaturändring."

Jag har grupperat nollorna för att göra värdet 1,5 picograder mera lättläst. Eftersom det globala CO2-utsläppet vanligen räknas i gigaton (miljarder ton) förvandlar jag sambandet till 1 Gton >> 0,0015 grader C ökning.

Det årliga globala utsläppet på ~ 30 Gton skulle då innebära en höjning med 0,045 grader årligen. En skenbart oförarglig siffra men på 100 år betyder det 4,5 grader C vid oförändrade utsläpp. Tilltagande utsläpp, t. ex. femtio år med 30 Gton/år >> 2,25 grader; femtio år med 60 Gton/år >> 4,5 grader skulle ge 6,75 graders global uppvärmning på ett sekel.

(Vulkaner, förresten, anses bidra med 0,2 Gton/år.)

Illavarslande men ändå ett stycke från MIT-gruppens ”nio grader på 91 år”. Hur den gruppen har prognostiserat CO2-utsläppens ökning är okänt så en meningsfull jämförelse kan jag inte göra. Med all sannolikhet har den vägt in andra växthusgaser också, åtminstone metan.

Hur öppen och tillgänglig Concordiagruppens information än verkar saknas dock en väsentlig uppgift, nämligen vilken värde på den radiativa drivningen de har tillskrivit koldioxiden. Det är med den siffran man omvandlar ton CO2 till temperaturökning.

Inte heller antyder de vilken tid det tar för ett givet CO2-utsläpp att ge den temperaturökning de kommit fram till.

Förhoppningsvis finns uppgifterna i den artikel i Nature de refererar till. Det är ingen källartidskrift precis, så någon substans bör där finnas.

Tills vidare ska det bli intressant att testa gruppens temperaturvärde mot kända data i den klimatrelaterade litteraturen.

Sammafattningsvis är notisen ändå en ovanligt öppen informationsgodbit från Concordiauniversitetet.

2009-06-11

Delugofobi (rädsla för syndafloden)

Varje katastrofmodell enligt AGW-hypotesen har en höjning av havsytan som hotande inslag.

(AGW, Anthropogenic Global Warming, är engelskans bekväma akronym för den hypotetiska av människan vållade globala uppvärmningen. Oavsett orsak har jordens medeltemperatur stigit hela 0,67 grader C sedan 1880, från 1998 har den flackat ut och efter 2003 sjunkit.)

Det är intressant att fundera över förutsättningarna för en sådan hypotetisk syndaflod. Vad som kan orsaka den, varifrån vattnet ska komma och hur fort den kan inträffa. Viss ledning kan hämtas ur de senaste hundratusen åren av jordens historia. Vi lever faktiskt i slutfasen av en redan inträffad höjning med 125 m.

Skräcken för en syndaflod tycks vara inbyggd i människans väsen ungefär som rädslan för spindlar och ormar, fobier som antas ha haft evolutionärt värde. I analogi med araknofobi, rädsla för spindlar, och agorafobi, rädsla för öppna platser (torg) kan vi kalla den delugofobi, rädsla för syndafloden (deluge = syndaflod). Även i dessa sekulariserade tider är berättelsen om Noa, arken och syndafloden känd av många. (1:a Mosebok 7 kapitlet.)

Då kom floden över jorden.
Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden.
Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet.
Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.
Vattnet steg mer än sju meter över bergen.


Sägnen har en närmast global utbredning och finns i nästan alla religioner. Endast kreationister, typ Ella Bohlin, tar den numera på bokstavligt allvar. (Skrev jag utan att tänka efter) – prognosmakarna i klimatlobbyn gör det minsann också men utan hänvisning till någon gud. Utan att skämmas blandar de in nära förestående händelser, t. ex. en atmosfärisk CO2-nivå på 400 ppm om fem år med ett så fjärran evenemang som 80 meters höjning av havsytan. (Se Schellnhuber i min förra post Min är större än din.)

Nåväl, åter till Fråga Ett: Vad kan orsaka en katastrofal höjning av havsytan?

Svar: Endast en omfattande smältning av jordens stora ismassor: Grönland 9% och Antarktis 90% av all is i världen.

Den arktiska isen (0,01 % av världens is) flyter i polarhavet och varierar i utbredning mellan 15 och 5 miljoner km2 utan att märkbart påverka havsnivån; landbaserade glaciärer är volymmässigt obetydliga.

Vi lever som sagt i epilogen av en omfattande isavsmältning som höjde havsytans nivå med 125 m. Jämfört med Grönlandsisen, 3 miljoner kubikkilometer, och Antarktis, 30 miljoner kubikkilometer, som antas ge 80 m högre havsyta var alltså den senaste stora nedisningen 1,5 gånger större mätt i volym. (För vad det är värt: 1,5 x 33 = ~50 miljoner kubikkilometer.) Som syns på diagrammet började dess avsmältning för 22 tusen år sedan och var i stort sett avslutad för åtta tusen år sedan, dvs. smältperioden var 14 tusen år. Femton meters mycket långsam höjning av havsytan de första sjutusen åren (21 cm/100 år, jfr 1900-talets 18 cm) och de återstående 110 m i snabba pulser.

Kunde isarna på Grönland och Antarktis smälta i samma tempo skulle det ta niotusen år.

Nu är det mycket osannolikt (bortsett från att AGW-hypotesen blir allt bräckligare i ljuset av nya observationer). Grönland ligger långt norrut (60 – 82 N) med sin största del norr om norra polcirkeln (66˚ 33') och är vintertid försänkt i mörker. Antarktis är centrerat kring sydpolen och har ett halvårs natt och ett halvårs dag med solen maximalt 23,5 grader över horisonten.

Den senaste nedisningens maximala utbredning. Grönlands för isavsmältning ogynnsamma läge framgår tydligt.

Hur man än vrider och vänder på klimatzoneringen är och förblir polerna kallast. Det gäller såväl Mars som jorden och beror på planeternas orientering i solsystemet. Även om vi resonemangsvis accepterar AGW-hypotesen förblir det speciellt svårt att smälta isarna nära polerna. Till och med den arktiska havsisen som är en <5 m tunn agglomeration av flak flytande i havet har stått emot. Det talar för att en total avsmältning av de geologiskt signifikanta, tusentals meter tjocka isarna på Grönland och Antarktis skulle ta proportionsvis längre tid.

Alltså längre än niotusen år. Hur mycket längre är vars och ens gissning.

Att människor med eller utan delugofobi kan sova lugnt sin egen livstid och trettio generationer till är dock praktiskt taget säkert (för att använda en vårdad IPCC-term).

2009-06-09

Min är större än din.

En gren inom ”klimatforskningen” ägnar sig åt att konstruera hotbilder – kallade prognoser eller klimatmodeller – den ena värre än den andra. Eftersom tidsaxeln vanligen är 10-100 år, och inte tillåter samma kontroll mot verkligheten som vanliga väderprognoser, kan modellbyggarna fritt komma med vilka ödesdigra scenarier som helst. Apokalypsen läggs just så långt in i framtiden att den inte kan kontrolleras – ändå tilläckligt nära för att hypotetiskt beröra människors barn och barnbarn.

Pittmätning. Självklart får den som lägger fram den värsta teorin med den största katastrofen mest uppmärksamhet och flest Googleträffar. Branschen har urartat till en klimatkatastrofisk pittmätning. Min är större än din.

Mark Lynas, känd för boken "Sex grader", är hittills den ledande storpitten. I hans slutscenario är den kvarlevande människospillran hänvisad till de ständigt molntäckta polartrakterna (rimligen Antarktis eftersom Arktis är ett fyratusen meter djupt hav), 90 procent av alla arter är utdöda och luften är tjock av metan och koldioxid. Jorden börjar likna Venus.

I jämförelse blir den illustra MIT-gruppens ”nio grader på 91 år” rätt misslyckad som pittmätning (på nivå med det ”danska” målet i VM-kvalmatchen i fotboll Sverige-Danmark nationaldagen 2009). Ändå överträffar gruppen Mark Lynas med tre grader och når katastrofen på mycket kortare tid. Men den lyckas dåligt med att specificera eländet som väntar mänskligheten innan år 2100. Tar visserligen livet av ”miljarder människor” till dess men lämnar förloppen åt läsarnas fantasi.

Dåligt, MIT. Vi vill ha bilder. En barnvagn som rullar nerför trappan, en trasig teddybjörn bland ruiner, en flicka med sin katt i famnen på en bro omvärvd av rök.

Ny stjärna. Det högdragna St James’s Palace Nobel Laureate Symposium 26-28 maj 2009 ledde fram till ett tafatt Memorandum som verkligen behövde hottas upp för att märkas i mediabruset. I det läget trädde en av deltagarna, Prof. Dr. Hans Joachim Schellnhuber, CBE, fram och tog i så det knakade i korsetten.

För mig är karln ett mysterium. Att döma av hans professionella framgångar och akademiska meriter torde han kombinera en anpasslighet modell Condoleezza Rice med mer än medelmåttig intelligens. Kanske är han en hyvens kille som expresidenten/olyckan George "Dubya" Bush. Men det står inte ett skimmer av snille kring hans spekulationer om världens framtida öde när koldioxiden i luften stiger över 400 ppm:

"It is comparable in magnitude to nuclear warfare. With business as usual we will have another five or six degrees Celsius increase – that could not sustain civilisation as we know it, which is quite comparable to a nuclear shoot-out. It would mean 80 metres rise in sea level – London, Paris and Copenhagen would disappear. This could not sustain nine billion people [the predicted population of the world.]"
(Det är jämförbart i storlek med kärnvapenkrig. Med business as usual får vi ytterligare fem eller sex grader Celsius ökning – det kan inte upprätthålla civilisationen som vi känner den, vilket är helt jämförbart med en kärnvapenduell. Det skulle betyda 80 meters höjning av havsytan - London, Paris och Köpenhamn skulle försvinna. Det kunde inte försörja nio miljarder människor [den beräknade befolkningen i världen.])

Med tanke på att CO2 i atmosfären i skrivande stund är 389,47 ppm och stiger med 2 ppm/år skulle det bara återstå fem år och tre månader innan Schellnhubers domedag stundade. OM det låge något i denna klimatlobbyns våta dröm.

Men nu är den bara ett sällsynt misslyckat försök till pittmätning.

Exempelvis behövde Schellnhuber smälta all is på jorden för att få 80 m höjning av havsytan (Antarktis 67 m, Grönland 6 m). Jämfört med kända stora avsmältningar, t. ex. den senaste holocena deglaciationen (Weichsel), skulle det ta tio- till tjugotusen år. På bråkdelen av den tiden (<500 år) skulle sannolikt den antropogena koldioxiden i atmosfären tas omhand av naturliga processer i den post-oljeekonomi som måste följa sedan alla oljefyndigheter tömts om hundra år.

Den hypotetiska antropogena globala uppvärmningen (AGW) skulle gå i stå innan den ens kom igång.

Att Schellnhuber blandar in kärnvapenkrig i marknadsföringen visar hur desperat klimatlobbyn är. För säkerhets skull slänger han också in jordens svältande nio miljarder människor, ett antal som väntas inträffa 2040.

Hans argumentation är minst sagt spretig. Katastrofal CO2-halt år 2014, överbefolkning 2040 och 80 m högre havsyta om, säg, tiotusen år. Inte ens om Schellnhubers kärnvapenkrig uteblir lär man skriva år 12009 i kalendern vid detta presumtiva datum.

Civilisationer som vi känner dem varar inte så länge.

Menhirer i Carnac, Bretagne, resta för 6000-7000 år sedan i obekant syfte av en okänd civilisation.

Lätt fråga. Man kan undra varför klimatlobbyn, som har alla dessa hängivna politiker och ekonomer på sin sida, skriker i sådan falsett om en stundande apokalyps. "Att rädda klimatet" är redan varje politikers löfte i valkampanjer. "Vård, skola, omsorg"? - pah, 1990-talet. Välkommen till 2000-talet.

Varför tror du att alla politiska partier så unisont har nappat på teorin om en kommande klimatkatastrof orsakad av människan?

(a) För att de är sant bekymrade för jordens klimat i ett geologiskt tidsperspektiv.
(b) För att teorin ger gränslösa möjligheter till nya skatter.

Okej. Hur tror du då att alla världens regeringar vill att folken ska rösta? Anar du kanske en orsak till alla tävlingar i pittmätning?

2009-06-05

Lösa skott från stora kanoner


Ett klimatmöte i St James’s Palace i de kungliga kvarteren i London har stuckit ut i mediabruset några dar. Till mötet hade man samlat några stora kanoner i kändisvärlden, med prins Charles i toppen och tjugo nobelpristagare som fotfolk. (Jag gillar det engelska Nobel laureates, Nobel lagerkrönta, fast pristagarna vad jag vet inte får någon lagerkrans – något som däremot svenska disputerade doktorer och hedersdoktorer bekommer; jubeldoktorer efter 50 år ytterligare en ny och fräsch.)

Att mötet var designat och styrt av framstående mediaguruer och spindoktorer märktes i upplägg och genomförande. Sparsmakat elegant hemsida, University of Cambridges logga, tydlig disposition, ingen idiotisk musik som överfaller läsaren ur bakhåll.

Ändå – "Man merkt die Absicht, und man ist verstimmt". Här ska det imponeras på plebejerna. Därför bara sex lagerkransar av tio för presentationen.

Bland deltagarna fanns Steven Chu som lyser med lånat ljus från Barack Obama, några lorder (självklart inte Christopher Monckton), en Dame och en rad professorer i klimatbranschen. Däribland svenske Johan Rockström.

Vilken salva avlossar då äntligen detta batteri av stora kanoner? Denna crème de la crème av tänkare med förmodad insikt i jordens framtida öde? Jo, ett Memorandum (inget memo eller PM minsann) där de framhäver The Fierce Urgency of Now (Den Bistra Brådskan av Nu). I korthet:

1) Noll-kol ekonomi måste utforskas nu.
2) Starkt politiskt ledarskap är avgörande nu.
3) Uppslutning kring UNFCCC nu.
5) Revolution i vår energi-infrastruktur nu.
6) Nödlösning till skydd för tropiska skogar nu.

Och slutkläm:
"All scientists should be urged to contribute to raising levels of public knowledge on these threats to civilization and engage in a massive education effort to popularize the principles in this Memorandum."
(Alla forskare bör uppmanas att bidra till att höja nivån på allmänhetens kunskap om dessa hot mot civilisationen och engagera sig i en massiv uppfostringsansträngning för att popularisera principerna i detta Memorandum.)

Jag ler med en kall känsla i magen. Rent vetenskapligt födde berget en råtta och det har några copywriters och layoutare försökt att dölja genom dessa slagordsformade betoningar på NU. Enkla demagogiska knep ur "Handbok för muffare". Stolpar på en minneslapp för en talare i Speaker’s Corner eller i Sveriges riksdag.

Men detta selekta St James’s Palace Nobel Laureate Symposium tigger om starkt ledarskap. Och det behövs NU. En stark ledare som ska gripa denna historiska möjlighet och föra oss alla ur ”den mänskliga, ekologiska och ekonomiska kris som hotar världen nu”.

Man hoppas det är en tillfällig berusning orsakad av för mycket champagne i alltför majestätiska omgivningar. En onödigt djup hovnigning/-bugning. Ur historien ekar rösterna av alltför många ”starka ledare”.

En blick ut i bloggvärlden ger tröst. Där finns en ännu så länge fri forskaropinion som inte ser jorden och mänskligheten gå under i en självförvållad värmekatastrof. Inte av en temperaturhöjning på hittills 0,7 grader C som till råga på allt sedan elva år står still och sedan fem år vänt neråt med 0,15 grader.

Det är ytterst osannolikt att alla dessa forskare låter "engagera sig i en massiv uppfostringsansträngning för att popularisera principerna i detta Memorandum".

Det kallas forskningens frihet. Åsiktsfrihet. Yttrandefrihet.

Till stort bekymmer för den oheliga alliansen klimatlobby-politik-ekonomi så blir dessutom argumenten allt starkare för att hela AGW-konceptet är en föråldrad idé från 1980-talet.

2009-06-03

Bysnillen på taket

Gubben Pettson och katten Findus från Sven Nordqvists ritbord.


Den senaste tiden har det varit visst mediagny om en insats för att rädda jorden som vid första anblicken verkar sprungen ut gubben Pettsons huvud. Nämligen förslaget att måla alla tak och trottoarer vita i världens 100 största städer. Upphovsman är Hashem Akbari vid Lawrence Berkeley National Laboratory i USA och idén fick nyligen stöd av USA:s energiminister Steven Chu.

Chu är ingen vanlig fantast så det fick mig att titta närmare på förslaget. Kolla siffrorna, göra några jämförelser och fundera på genomförandet. Och jag måste säga att en skickligare lansering av enkla bysnillefunderingar har jag inte sett. Inte sen regeringen Reinfeldt torpederade den rödgröna alliansen med kärnkraftsmanövern.

Åtgärden är i och för sig självklar i varmt klimat och har säkerligen ”uppfunnits” av oräkneliga vedbodsgenier världen över från Tranås till Timbuktu. Akbaris grupp gjorde en på AGW-hypotesen baserad kalkyl och kom fram till att vitmålning av alla tak och trottoarer i jordens storstäder skulle öka ytornas albedo och reflektera solvärme tillräckligt för att substantiellt bromsa den fruktade globala uppvärmningen (0,7 grader C sedan år 1900) .

Gruppens kalkyl är i runda tal denna: Jordens landyta är 147 x 10 exp12 m² (147 biljoner m², 147 tera-m²). Eller mera vanligt 147 000 000 km². (Wikipedia säger visserligen 148 940 000 km², avrundat 149 miljoner, men okej.) Som tättbebyggda stadsområden räknar den med 1 procent av landytan, ungefär 1,5 x 10 exp12 m² eller 1,5 miljoner km².

Min bildade läsare minns att Sveriges yta är en halv miljon km² (449 964) och ser genast att ytan som skulle vitmålas är tre gånger så stor som Sveriges. Händelsevis motsvarar den också ganska precis istäcket på Grönland (1 755 637 km²).

I den här bloggens lättfattliga termer skulle vitmålningen från albedosynpunkt ge jorden ett Grönland till, fast med några klick sämre reflexion än det naturliga. Även som nymålad är den vitaste pigmentbaserade färg mörkare än snö, men hur mycket har jag inga siffror på. Dock skulle detta pigment-Grönland på tropiska och tempererade latituder reflektera solstrålning året runt medan det äkta Grönland (latitud 60 – 82 N) är nersläckt under den mörka arktiska vintern. Så vi säger att det är hugget som stucket.

Hur mycket är ett Grönland jämfört med variationen vinter/ sommarutbredning hos den arktiska havsisen? Vinter (mars) 15 miljoner km², sommar (september) 5 miljoner km². Variation i runda tal 10 miljoner km², mer än fem Grönland. Vinterisen har dock små möjligheter att reflektera solstrålning under den långa arktiska natten.

Mer intressant är variationen i sommaristäcket. År 2003 var sommarisen 6,15 miljoner km², 2007 var den 4,28 miljoner (differens 1,87 miljoner) – alltså ganska precis ett Grönland hit eller dit som naturlig variation. Dessutom sommartid med midnattssol då reflexionen verkligen kommer till sin rätt.

Sådant tyder på att det finns bättre användning för en halv biljon liter vit färg än att måla ett antropogent Grönland på jordytan. Särskilt som den uteblivna temperaturhöjningen enligt projektets IPCC-baserade hypoteser bara skulle bli obetydliga 0,042 grader C. Och det som engångsinsats.

Men Akbari med kollegor vet på vilken sida brödet är smörat. De hänger inte upp sig på petitesser utan räknar raskt ut att åtgärden skulle vara ekvivalent med ”taking the world’s approximately 600 million cars off the roads for 18 years”. Ett konstgrepp i marknadsföring, ett veritabelt trolleri.

Jag kan uppskatta ett elegant illusionsnummer men tror ändå inte att trollkarlen sågar itu damen på riktigt.

Naturligtvis skulle inga bilar försvinna från vägarna om man målade ett nytt Grönland på jordytan. Trafiken skulle fortgå som vanligt med fortsatt brus från motorvägarna och en stadig tull av döda och skadade trafikoffer. Bilarna oberört bli fler under många år till.

Och Akbari med kollegor är dubbelt ovederhäftiga. Världens CO2-utsläpp har legat runt 30 Gton/år de senaste åren. Ändå har jordens medeltemperatur inte stigit ett smack sedan 1998 och sedan 2003 har den sjunkit.
Ett decennium med ökande utsläpp och jordens temperaturstegring är noll. Zero. Nada. Nitschewo.

Objektiva vetenskapsmän som fann så dålig träffbild i sina teorier skulle börja fundera på sina antaganden. Men inte så IPCC och dess frälsta skara.

Jesus ska komma. Om inte 2010 så 2030 … i alla fall senast 2100. Håhå jaja. Tro det den som vill.

Eller tänk själv medan det är tillåtet.