Nödsignaler 2

Den rödgröna alliansen fick en svår chock i början av februari när regeringen Reinfeldt plötsligt förklarade sig vara för kärnkraft – något som ingen svensk regering sagt sig vara på fyrtio år. Högeralliansen behövde någonting drastiskt för att klippa till oppositionen som vägrade dö trots sin sällsynt oinspirerande fyrapersoners ledartrojka.

Och kärnkraften var perfekt. Bara en känslofråga utan ekonomisk konsekvens på femton år men ändå en grundbult för miljöpartiet. En transsubstantiationsfråga om man så vill. Betydelselös i sak men av stor symbolisk betydelse.

Vänsteralliansen hade plötsligt den svåra uppgiften att förklara att man minsann också var för kärnkraften fast inte på regeringens svekfulla sätt. Dessutom var man på ett konsekvent och långsiktigt sätt emot den.

Manifestet är därför slingrigare än en esskornett. Av textens elvahundra ord handlar bara 33 om kärnkraften:

Kärnkraften vill vi successivt fasa ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. En prövning måste därför göras varje mandatperiod.

Ett milt nej, sockrat med förbehåll och reservationer. Så nära ett ja man kan komma. Längre kan inte en flicka gå utan att förlora oskulden. Fasa ut istället för lägga ner, tidpunkt i det fjärran blå istället för nästa mandatperiod.

För den som vill ha hela evangeliet finns det här.

I dag kommer ungefär hälften av Sveriges el från kärnkraft (70 TWh/år) och den andra hälften från vattenkraft. Endast ett par procent kommer från andra energikällor. I sin skisserade satsning på förnybar energi siktar vänsteralliansen (liksom regeringen!) på minst 30 TWh ny el från förnybara källor år 2020.

Femton gånger så mycket förnybar el (läs vindkraftsgenererad) som idag om bara tio år. Femton tusen vindkraftverk istället för dagens tusen? Hjälp!

De rödgrönas räddare i nöden blev att "slå fast ett långsiktigt mål om minst 55 TWh ny förnybar el till år 2030 redan nu." Dit är det i alla fall tjugo år och sex riksdagsval. Visserligen skulle den nya förnybara elen fortfarande ligga 15 TWh/år under kärnkraftsproduktionen men sådant var väl onödigt att peka ut.

(Formuleringen ”ny förnybar” låter extra frisk, som nån magisk duschtvål, men betyder bara att dagens 2 TWh/år inte räknas in.)

Kalkylerad på den senaste kända teknologin med rotordiametrar i 80-100 metersklassen skulle det innebära storleksordningen tiotusen nya vindkraftverk. (Så länge man – gud hjälpe – låter de sista älvarna vara ifred. Deras energi räknas också som förnybar, vilket visar hur i grunden falskt begreppet "förnybar el" är.)

En utvikning:
Birger Schlaugs blogg där han sammanfattar några tunga namns syn på det rödgröna manifestet gör mig förvånad. Alla tar regeringen Reinfeldts ploj om kärnkraften på allvar trots att de själva är (ex-)politiker och redan i reptilhjärnan måste veta att en regerings första mål är att sitta kvar vid makten. Och att Rosenbads råsop om kärnkraften tydde på ett känsligt finger i opinionsluften och träffade mitt i solar plexus på oppositionen. Kanske sådant inte får avslöjas för väljarboskapen?

Majoriteten ler ändå genom tårarna och framställer kompromissen som en seger. Maria Wetterstrand säger: ”Nu är det klart, avvecklingen forsätter…” och de förenade språkrören skriver i ett brev: ”Mona Sahlin har stått rakryggad genom hela stormen”. MPs EU-parlamentariker Carl Schlyter däremot river sitt hår

Gamle räven Per Gahrton har en intressant formulering: ”Som påpekats […] är kärnkraft en energiform som inte hör hemma i ett miljövänligt och demokratiskt samhälle.” Demokratiskt - vad har det med kärnkraft att göra?. Sannolikt hänvisar Gahrton till den illustra folkomröstningen om kärnkraft 1980 som var särskilt riggad av Olof Palme för att ge ett otydligt svar.

Att någon med darr på rösten kan hänvisa till den är förvånande. De flesta vet att folkomröstningar ofta ger "fel" resultat och måste rättas till. Känner man till högertrafikomröstningen 1955 numera? Svenska folket röstade nej och högertrafiken kunde inte införas förrän 1967. I pensionsfrågan 1957 röstade man ja till ATP som numera är avskaffad. Folket sa nej till euron 2003 men man anar att den kommer ändå. Och se på Irland som 2008 röstade nej till Lissabonfördraget i en bindande folkomröstning som visat sig svår att komma runt. Antingen ändrar sig landet eller åker det ut.

Och ta något riktigt urhistoriskt: Ålands två folkomröstningar 1917 och 1919 där 95 procent av befolkningen röstade för att knyta ögruppen till Sverige. Gissa hur det gick.

Nej, folkomröstningen 1980 är inte mycket till argument mot kärnkraften.

Snarare, eftersom kärnkraftens 70 TWh/år bidrar till att skydda landets fyra outbyggda älvar från exploatering (Kalix, Pite och Torne älv samt Vindelälven) kan man inte frånkänna väl fungerande kärnkraft ett betydande miljövärde.