2010-12-18

Cancun, München, koldioxiden


Det senaste klimatmötet COP16 i Cancun avslutades i triumf.  Mötets president, Mexikos utrikesminister Patricia Espinosa klubbade igenom ett avtal i gryningen sista mötesdagen. Därmed fick hon och Mexikos president Felipe Calderón ett papper att vifta med när de mötte media. ”Vi har ett avtal”.

Den mediala gimmicken missade man vid Köpenhamnsmötet COP15 vilket befäste intrycket av totalt misslyckande.

 Mediakonsumenter med ett kryddmått historiska kunskaper blir inte överväldigade av pappersviftandet. De påminns om den brittiske premiärministern Neville Chamberlains viftande med Münchenavtalet 1938: ”Peace for our time”. (Fred för vår tid.) Gesten är ett urgammalt retoriskt knep ägnat att ge substans till tomma löften. (Jämför: ”Argumenteringen svag, höj rösten.”)

Men okej – mexikanerna förtjänar poäng för mötets liturgi; som katoliker har de känsla för sådant. Vad innehåller då det 29-sidiga aktstycket?  Här en paragraf:

[The Meeting]
4. Further recognizes that deep cuts in global greenhouse gas emissions are required according to science, and as documented in the Fourth Assessment Report of the Inter-governmental Panel on Climate Change, with a view to reducing global greenhouse gas emissions so as to hold the increase in global average temperature below 2°C above pre-industrial levels, and that Parties should take urgent action to meet this long-term goal, consistent with science and on the basis of equity; Also recognizes the need to consider, in the context of the first review, as referred to in paragraph 138 below, strengthening the long-term global goal on the basis of the best available scientific knowledge, including in relation to a global average temperature rise of 1.5°C;

[Mötet]
(4. Är dessutom medvetet om att kraftiga minskningar i utsläppen av växthusgaser krävs enligt vetenskapen, och som dokumenteras i den Fjärde Utvärderingsrapporten från den Mellanstatliga Panelen för Klimatförändringar, i syfte att minska de globala utsläppen av växthusgaser för så att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen under 2 °C över den förindustriella nivån, och att Parterna bör vidta brådskande åtgärder för att uppfylla detta långsiktiga mål, i överensstämmelse med vetenskap och på grundval av rättvisa krav; Också erkänner behovet av att beakta, i samband med den första översynen, som avses i punkt 138 nedan, att stärka det långsiktiga globala målet på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, även i förhållande till en genomsnittlig global temperaturökning på 1,5 ° C;)

Minsann … temperature below 2°C above … smaka på det.

Officiella företrädare ser avtalet som en framgång. Exempelvis David Cameron UK, Connie Hedegaard EU, och  Andreas Carlgren, Sverige.

Andra är besvikna. Joakim Sonnegård, känd från Köpenhamnsmötet, föreslår på DN Debatt att det är dags för EU att lämna FN:s klimatförhandlingar. Och tidningens ledarsida instämmer.

 Lena Sommestad, den sista socialdemokratiska miljöministern för överskådlig tid, protesterar och kallar attityden beklämmande. EU bör släppa fixeringen vid USA och Kina för att istället lyssna på de fattiga länderna och ägna sig åt satsningar på hemmaplan.

En pseudodebatt.


Kärnfrågan

Debattörerna aktar sig för kärnfrågan. Nämligen om man alls kan begränsa utsläppet av koldioxid. Det kan man nämligen inte. Inte ens om koldioxiden skulle vara så farlig som det påstås.

Se det globalt: Sedan industrialismen tog fart 1830 har industriländernas standard stigit kraftigt. Manuellt arbete har ersatts av maskiner, segelfartyg av motordrivna fartyg, diligenser av järnvägar och bilar, hästar i jordbruket av traktorer, fotogenlampor av elektriskt ljus. Dessutom har flygplan och trådlös kommunikation tillkommit. Listan kunde göras längre.

 Allt är baserat på en enda process. FÖRBRÄNNING. I princip oxidation av kol. C + O2 = CO2. Ger energi och koldioxid.

Det började med ångmaskinen och förbränning av stenkol. År 1801 reste man efter häst i hastigheter <10 km/h, med segelfartyg över Atlanten på 20-40 dygn. Post gick lika långsamt. Så kom ångans tidevarv. År 1900 körde ångtågen i världen 90 km/h, ångfartyget Deutschland korsade Atlanten på 5 ½  dygn. Telegrafkablar nådde världen runt 1902.

1965 gick oljan förbi kolet som energikälla. I dag produceras 90 procent av världens industriella energi med olja (37 %), kol (30 %) och gas (23 %). Principen är fortfarande förbränning vare sig den görs i bilar, flygplan eller värmekraftverk. Oxidation av 1 enhet kol ger 3,7 enheter koldioxid. Det är ett omutligt kemiskt samband som man inte kommer förbi. Totalt släpps omkring 32 gigaton (miljarder ton) koldioxid ut i atmosfären varje år.

Och mängden ökar i takt med utvecklingen. Kina leder den nya industrialiseringen och Indien, Turkiet, Sydafrika, Brasilien och Mexiko följer efter. Energiförsörjning har högsta prioritet för dem. Exempelvis krävde Kina garanterade oljeleveranser från Saudiarabien för att fördöma Irans kärnprogram.

Det finns inga tekniska och ekonomiska möjligheter att i stor skala ersätta förbränning av kol(föreningar) med annat. Om det globala samhället slutade elda skulle 90 procent av all energi försvinna. På den punkten hjälper inga argument. Istället för att minska ökar förbränningen och därmed koldioxidutsläppet.

Kyotoprotokollet? Det är tänkt att leda till 30 procent utsläpps­minskning räknat på 1990 års nivå till 2050. Nivån 1990 var 18 Gt (att jämföra med dagens 32 Gt) och 2050 års utsläpp skulle alltså bli 12,6 Gt. Det skulle betyda 60 procents minskning av dagens utsläpp. För en världs­befolkning på nio miljarder människor istället för nuvarande sju. Tilldelning 1,4 ton per jordinvånare och år (jämfört med dagens 4,7 ton).

Hm.


Koldioxidavskiljning (CCS)? För att minska dagens utsläpp med en procent skulle industrin behöva separera, komprimera och distribuera 2,6 miljarder fat flytande koldioxid per år. Lika stor volym som Irans och Norges sammanlagda oljeproduktion 2006.

Kontrollkalkyl:
Utsläpp 32 000 miljoner ton. Ett fat flytande koldioxid 159 x 0,77 = 122,4 kg. Ett ton = 8,2 fat. En procent av utsläppet 320 miljoner ton x 8,2 =  2613,7 miljoner ≈ 2,6 miljarder fat.

Iran 4,12 miljoner fat/dag, Norge 2,79 miljoner, tillsammans 6,91 miljoner fat per dag. Per år 6,91 x 365 = 2522,14 ≈ 2,5 miljarder fat.

(Annorlunda kalkyl men samma resultat som här.)

Den nödvändiga infrastrukturen för CCS ska alltså jämföras med Irans och Norges oljeinstallationer. Därtill måste läggas 25-40 procent ökad energiförbrukning vid avskiljningsprocessen. Den faktiska reduktionen av ett så omfattande program skulle därmed bli omkring 0,7 procent av det globala utsläppet.

Projektet skulle bli tekniskt och transportmässigt oformligt och mycket dyrt. Ändå skulle effekten på koldioxidutsläppet bli obetydlig på gränsen till försumbar.

Ingen annan modell för reduktion av det globala koldioxidutsläppet verkar lika orealistisk och världsfrämmande som tanken på koldioxidavskiljning. Ingen tekniker tycks ha räknat längre än till eldstaden på sitt eget aggregat.

Därför diskuterar man bara pseudofrågor efter CanCun.


2010-12-15

Koldioxidavskiljning kan bara bli promille av det globala utsläppet


Infrastrukturen för CO2-lagring skulle överträffa världens oljeindustri
 

Det globala koldioxidutsläppet till atmosfären är omkring 30 miljarder ton årligen. Det anses i klimatpolitiken vara farligt mycket och därför får industrin bidrag till experiment med CCS (Carbon Capture and Storage), på svenska koldioxidavskiljning. Oavsett metod blir resultatet koldioxid i vätskeform under 56 - 150 atmosfärers tryck. Denna vätska är sedan tänkt att transporteras under tryck i ledningar till tömda gas/oljefält där den ska lagras hundratals till tusentals meter ner i marken. Mänskligt sett för alltid.

En liten försöksanläggning enligt Oxyfuelmetoden drivs av Vattenfall vid brunkolsverket Schwarze Pumpe nära det för läsare av Andas lugnt kända Jänschwalde i Tyskland.

Som så mycket annat i klimatpolitiken är tanken på koldioxidavskiljning en idé med begränsad tillämpning. Metoden kan möjligen göra ett ytterst litet hack i utsläpps­mängderna.


Här en kalkyl:

För att kunna hanteras under transport och lagring komprimeras koldioxiden till vätska. Vid temperaturen 20 grader C och 56 atmosfärers tryck har flytande koldioxid tätheten 0,770 g cm-3 , alltså 770 kg per ton kubikmeter (tack till kommentar av Hans-Erik). Något lättare än etylalkoholens 0,789 g
cm-3. Det innebär att det globala utsläppet 30 miljarder ton CO2 skulle motsvara 39 miljarder kubikmeter koldioxidvätska.

(Detta är klimatdebatt och då bortser jag från det omöjliga i att fånga in hela det globala utsläppet.)

Uttryckt i oljeindustrins fat (159 liter) blir det 6,3 x 39 miljarder = 245,7 miljarder fat. Avrundat 246 miljarder fat flytande koldioxid. Per år.


 Som jämförelse ligger världens olje- och gasproduktion runt 30 miljarder fat per år. En åttondel av det globala koldioxidutsläppet. (Produktionen redovisas ofta som miljoner fat per dag; exempelvis Saudiarabiens 10,7 miljoner fat per dag blir ca 3,9 miljarder fat per år.)

För att distribuera dessa 30 miljarder fat årligen har petroleumindustrin byggt upp en omfattande infrastruktur vars detaljer jag inte går in på här. Motsvarande infrastruktur för att hypotetiskt transportera en åtta gånger större volym avskiljd koldioxid i motsatt riktning skulle bli gigantisk. Ingen skulle heller betala för produkten vid ankomsten utan verksamheten finge finansieras med avgifter och skatter.


 Olja 30, koldioxid 246 miljarder fat per år

Emellertid: Ingen påstår att hela det globala koldioxid­utsläppet ska tas om hand. Men även om målet för koldioxidavskiljningen sätts så lågt som till en åttondel (12,5 procent) av det globala utsläppet skulle det leda till lika stora vätskevolymer som jordens nuvarande olje/gasdistribution. 30 miljarder fat. Årligen. Dessutom under minst 56 atmosfärers tryck. Läckage skulle leda gasen direkt till atmosfären.

Nå vad sägs om fem procent då? Tolv miljarder fat? Även det verkar otänkbart för ett hypotetiskt framtida CCS-program. Saudiarabiens hela export är knappt fyra miljarder fat om året. Vad som skulle krävas i kostnader och infrastruktur för att ta hand om en tre gånger så stor volym oanvändbar flytande koldioxid har inte redovisats. En siffra vore intressant.

Nej: Även om man prutar ner den tänkta effekten av koldioxidavskiljning till en procent av det globala utsläppet skulle avfallsvolymen bli 2,5 miljarder fat per år. Ungefär lika stor volym som den olja Iran och Norge producerade 2006.

Slutsats: Koldioxidavskiljning som metod att få ner koldioxidhalten i atmosfären kan inte bli annat än ett dyrbart och ineffektivt experiment. Utöver kostnaderna för processen och lagringen tillkommer att metoden ökar energiförbrukningen (och därmed koldioxidbildningen) med 25 - 40 procent.

Framtidens pengar

Med automatik skjuts stora och dyrbara idéer på framtiden. Och kommer tidpunkterna obehagligt nära förskjuts de igen. Klimatdebatten är full av exempel. Förutsättningarna för att finansiera en storskalig koldioxidavskiljning lär inte inträffa på hundra års sikt. 


Antalet människor på jorden beräknas vara 9 miljarder om fyrtio år och behoven av mat, vatten och bostäder växer. Allt fler länder strävar efter att öka levnadsstandarden hos invånarna. Elementära förbättringar som elektriskt ljus, radio, telefon och teve/datorer kräver stora investeringar. Liksom vägnät. Och ännu ökar tillverkningen av bilar i världen.

Klimatbekymren är ett västerländskt fenomen med liten spridning i världen. Även här är tron sviktande, något som visat sig under de två år Andas lugnt funnits. Stora dagstidningar presenterar numera klimatkritiska synpunkter, och läsarkommentarerna till klimatupprop är negativa, rentav hånfulla. Otänkbart för två år sedan.


Långsamt slår insikten igenom hos politiker och administratörer att klimatpolitik är passé. Människor vill ha arbete, skolor, sjukvård och pension. I detta livet.

Framtiden får ta vara på sig själv.




2010-12-07

Fusk-Nobelpriset i ekonomi: ett tecken i tiden


På fredag 10 december 2010 delas fyra riktiga Nobelpris ut i Stockholms Konserthus. I fysik, kemi, fysiologi & medicin och litteratur. Dessutom ett femte pris ”fredspriset” i Oslo Rådhus. Prissummorna är omkring 10 miljoner svenska kronor.

Grunden för priserna är Alfred Nobels testamente där han skapade:

”en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: en del den som inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning; en del den som har gjort den vigtigaste kemiska upptäck eller förbättring; en del den som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän; en del den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning; och en del åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser."


 Formuleringen "som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” är själva grundtanken. Sannolikt den viktigaste orsaken till att Nobelprisen sedan första prisutdelningen år 1901 fått allt högre status och nu ses som krönet på forskares och författares livsverk.

Definitionen diskvalificerar det pris som kommit att bli femte hjulet under vagnen i Stockholm – Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.  Ofta kallat ”Nobelpriset i ekonomi”. Det har över huvud taget inget med Alfred Nobel att göra. Sveriges Riksbank inrättade priset 1968 med anledning av bankens 300-årsjubileum och Nobel
­stiftelsen gick med på att släppa in det bland de riktiga Nobelprisen. Där finns det som katten bland hermelinerna sedan 1969.

Men Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne borde förvisas till bankernas styrelserum (helst avskaffas). Priset kränker den idealistiska tanken bakom de riktiga Nobelprisen. Gång på gång har det visat sig att ekonomer helt saknar intresse för frågor om fred, social rättvisa och jämställdhet. Får de fria händer går samhället obönhörligen över styr och det blir kris.

Se på läget i (väst)världen i dag. De ekonomiska kriserna rullar på utan att slutet kan skönjas: USA, Island, Baltikum, Grekland, Irland … Och när som helst Portugal, Spanien, Italien … ingen vet hur många fler. Sverige har klarat sig hittills till priset av ett skrotat folkhem. Arbetslösheten i eurozonen är 10 procent, i Irland 15 procent, i Spanien 21 procent. EU27 har 23 miljoner arbetslösa och antalet stiger.



Länge var bank- och finansvärlden en sjukdom på samhällskroppen som gick att hålla i schack. Som högt blodtryck ungefär. Medicinen bestod i löpande kontroll från statsledningar och politiker. Men nu har ekonomerna slagit ut politikerna. Det ökande blodtrycket leder till stroke efter stroke. Arbetsmarknaden är halvsidigt förlamad, den politiska ledningen pratar sluddrigt. 

Till mänsklighetens nytta?

Ett pris får sin status av mottagarna. Se på fysikpriset: Wilhelm Röntgen, makarna Curie, Guglielmo Marconi, Max Planck, Albert Einstein ... Eller kemipriset: Svante Arrhenius, Ernest Rutherford, Marie Curie, Fritz Haber, Linus Pauling …

Det kan också få sin status förstörd av mottagarna. Som fredspriset: Henry Kissinger, Menachem Begin, Yasser Arafat, Al Gore, Barack Obama …



Att mottagarna av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne någonsin ska räknas bland dem "som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” är osannolikt. Resultaten hjälper i första hand krämarna att öka profiten och bankerna att konstruera allt luftigare spekulationsupplägg.

Årets tre pristagare är löjligt träffsäkra. De har grubblat över frågor som: Varför är så många människor arbetslösa samtidigt som det finns ett stort antal lediga jobb? Hur kan den ekonomiska politiken påverka arbetslösheten? Att svaren på herrarnas funderingar helt missar problemen i dagens kris kan man vara säker på. Exempelvis att arbets
­lösheten finns i EU27 men de lediga jobben i Kina.

I en bättre värld skulle bankerna hållas på mattan och deras girighet motverkas. Men nu lever vi bara i den bästa av alla världar och här är det pengarna som bestämmer. ”Världens mäktigaste man” Barack Obama bugar för Wall Street. Att ekonomerna myglat sig in i Nobelceremonierna är bara typiskt. Att få bort dem går inte.

De är inte färdiga än. Nästa stroke kommer. Vänta bara.

You ain't seen nothing yet.


 

2010-11-26

Trångt för tigern


Varför tigern?

Den gulliga isbjörnen som förra året skulle räddas av godhjärtade faddrar à 1200 kr per år har friställts. Den  är förbrukad som gosedjur. Nu är det tigerns tur. Varför?

Jo - det är tigerns år enligt den kinesiska zodiaken. Och Kina är den nya ekonomiska stormakten. Händelsevis upptäcker då chefen för Världsbanken – Robert B. Zoellick – vikten av att ”rädda tigern”. Han lierar sig med andra topp-predatorer typ Vladimir Putin i projektet Global Tiger Initiative som 21-24 november 2010 höll sitt första toppmöte i St Petersburg. I sann bankmannastil var deras första målsättning pengar. Nämligen att säkra 350 miljoner USA-dollar (2,4 miljarder kr) för de närmaste fem åren
 

Varför försvinner tigern?

Kort svar: Den är i vägen för människan.



Längre svar: År 1900 fanns 100 000 tigrar i Asien i en zon från Pakistan genom Indien och upp i Kina . Just den zonen har utsatts för människans mest intensiva expansion. För 110 år sedan levde 230 miljoner människor i Brittiska Raj (nu  Indien, Pakistan, Bangladesh och Burma) och 490 400 i Kina (se kommentar). Sammanlagt 720 630 miljoner. Idag är de 2 900 miljoner (2,9 miljarder). Fyra nästan fem gånger så många.

Parallellt har människan utvecklat bilar, terrängfordon och bulldozers och blivit mycket destruktiv i sin markanvändning. Som jägare med precisionsvapen, lasersikte och telekommunikation är hon totalt överlägsen varje annan art.



Kanske finns det i dag 3 200 tigrar kvar i vilt tillstånd. Därav 1 400 i Indien år 2008 och 1 300 nu. Där dödas fortfarande tigrar för att de angripit människor. Tisdag 23 november sköts en bengalisk tiger som dödat en kvinna och sårat två bybor. Den lemlästade också polisen som sköt den. I förra veckan dödades fyra tigrar i Assam.

Samtidigt finns det 12 000 tigrar som sällskapsdjur i USA varav 4 000 bara i Texas. I Kina hålls 5 000 tigrar som utställningsdjur i burar.



Antalet tigrar i fångenskap i världen närmar sig 20 000. Den vilda populationen närmar sig 2 000. Från fel håll.

Varför rädda tigern?

Titta på galjonsfigurerna inom tigerprojektet: Världsbankschefen Robert B. Zoellick och Rysslands expresident, numera premiärminister Vladimir Putin. Med Leonardo DiCaprio som sidekick. Global Tiger Initiative är de stora grabbarnas klubb. Där räddar man tigern – inte vilka kryp som helst.



Man har satt upp två delmål. Först att hejda den pågående nergången; och sedan att fördubbla antalet vilda tigrar till nästa tigerns år 2022. Sannolikt är Kina det året ännu mäktigare än idag. Tigergrabbarna vet på vilken sida brödet är smörat.

Men de har bitit av mer än de kan svälja. Att återskapa tigerns ursprungliga miljöer går inte. Områdena är redan erövrade av människan. Träd har fällts, marker odlats, vägar byggts, flora och fauna ändrats. Näringskedjorna är förändrade. Trycket från de mänskliga bosättningarna är hårt, de presumtiva jägarna talrika. Lämnade åt sig själva skulle de återskapade tigerpopulationerna snabbt bli utrotade.



För att leva och trivas – och föröka sig – behöver de utvalda tigerodlingarna stora och väl skyddade reservat. Eftersom det är människan de måste skyddas för blir det nödvändigt att flytta människorna. Sådär 325 000 personer, har man räknat ut. På 30 år har man i Indien flyttat 15 000 personer med eländigt resultat:

This Task Force had visited Hindala village in Ranthambhore and witnessed the terrible poverty and destitution of people. [...] They have no water, no school, no medical facilities.” (Denna arbetsgrupp hade besökt Hindala by i Ranthambhore och bevittnade den fruktansvärda fattigdomen och misären hos människor. [...] De har inget vatten, ingen skola, ingen sjukvård.)

När Vattenfall med tyska statens stöd exproprierade mark för brunkolsbrytningen i Jänschwalde och tvingade några hundra människor att flytta blev det stort larm i WWF. Tigervännerna ska inte tro att det går smidigare om en tusen gånger större folkförflyttning dras igång i Indien. Den internationella harmen kommer att mangla projektet.
 

Läget på lång sikt

I evolutionärt perspektiv kan varken Robert B. Zoellick, Vladimir Putin eller Leonardo DiCaprio göra något för tigern. Dess naturliga habitat har exploaterats av människan och det humana trycket kommer att öka medan världens befolkning växer mot 9 miljarder (beräknat antal år 2050).  Ingen tigerklubb, hur macho den än är, kan på sikt bevara fritt levande tigerpopulationer under sådana förhållanden.



När energipriserna går genom taket (det gör de) och maten blir dyrbarare och knappare (det blir den) kommer planerna på att rädda den friströvande tigern att nedprioriteras grymt. Inte ens det största av alla kattdjur har en chans om det ska vägas mot människan.

Nergången för fritt levande tigrar kan redan ha passerat the point of no return. När en art är  tillräckligt utarmad fortsätter den ofta till förintelsen. Så hände med den amerikanska vandringsduvan (Ectopistes migratorius) som var världens mest talrika fågel på 1800-talet. Den dog ut 1914 trots tjugo års försök att rädda den. Likaså torsken på Newfoundlandsbankarna; den försvann fastän man på 1990-talet slog till med totalt fiskeförbud. Den har inte återetablerat sig. Exemplen är många fler.

Sannolikt går den vilda tigern samma väg som uroxen (utdöd 1627), pungvargen (utdöd 1936) och den mexikanska grizzlybjörnen (utdöd 1964). Några århundraden kan genomet bevaras som frusna ägg och spermier i artbanker som The Frozen Zoo. Som vild återkommer den troligen aldrig.

Läget på kort sikt

Med tanke på hur banker och politiker brukar agera satsar jag på att The Global Tiger Initiative med hjälp av kreativ bokföring och konstnärlig statistik lyckas hålla projektet i rullning några år. Påstå att framgången kommer ... nästa år ... eller nästa. Precis som den globala uppvärmningen klimatförändringen.

När konkursen står för dörren år 2022 avslutar man helt enkelt projektet. Behåller pengarna i god bankmannastil och låter vanligt folk plocka upp spillrorna. Det vet väl alla hur bankdirektörer bär sig åt. 


Och politiker.

Men synd på tigern.



 

2010-11-20

Luftpengar och bankpengar...

 "Ur nattomhöljda tider, emot ett mål fördolt för dig, o mänsklighet du skrider..."

Luftpengar

Minns någon EU:s tänkta ”klimatfond” på 100 miljarder euro per år till stater som ansåg sig drabbade av global uppvärmning klimatförändring klimatstörning? Stater som Saudiarabien, Israel (förstås), Sydafrika, Nigeria, Brasilien. Och som ett skämt Maldiverna. För ett år sedan var media fyllda av reklaminlägg om västerlandets skuld till sådana klimatunderprivilegierade länder.


Pengarna skulle tas ur din och min ficka i form av avgifter på koldioxidutsläpp – läs förbränning av olja, kol, gas. Eftersom världens industriella energiproduktion till nittio procent bygger på just olja (37 %), kol (30 %) och gas (23 %) var det i klartext en skatt på användningen av energi. Girigbukarna i bank- och finansvärlden gnuggade händerna vid tanken på att få åderlåta en sådan fond. Som skulle förnyas varje år.

Så här på ett års avstånd  skriker projektet högt av vansinne. Det kollapsade mycket riktigt vid klimatrörelsens stora tack och avskedsföreställning COP15 i Köpenhamn 7-18 december 2009. EU har i tysthet övergett den obegåvade tanken.

Ingen väntar något av ”Förenta Nationernas klimatförändringskonferens” som COP16 i Cancun 29 november – 10 december 2010 officiellt kallas. Inga käcka utrop typ Sluta fega Carlgren, bara anspråkslöst mumlande från ungdomsrörelsen 350.org ”we need to promote successes that happen, however small” (vi måste framhäva framgångar som görs, hur små de än är), och resignerad klartext från miljöminister Andreas Carlgren ”det blir inget i år heller”.

Klimatadministrationen rullar på av sin inneboende tröghet men det folkliga stödet slokar.

Bankpengar

EU har fått problem på närmare håll. I våras fann unionens inte så smarta räknenissar att Greklands ekonomi var i kris. Tänka sig, grekerna hade ljugit om sin finansiella situation redan vid inträdet 1981 och i decennier mutat direktörerna i Goldman Sachs med miljontals dollar för att dölja problemen. Vem kunde tro något sådant! Motvilligt lovade eurozonens 16 länder ett lån till Grekland på 110 miljarder euro för att städa upp eländet. Med ränta och avbetalningsplan. Slovakien, medlem 2004, ville inte alls hjälpa ett land med bättre ekonomi än de själva. Och Österrike vägrade nyligen att betala årets bidrag då Grekland inte uppfyllt nedskärningskraven.


Inte nog med Grekland. Bankerna har också tappat allt blod ur den irländska ekonomin och liket börjar lukta. Irlands finansminister Brian Lenihan vill inte ta emot ”hjälp” från EU som skulle sätta den irländska regeringen under förmyndarskap av ekonomisnorvalpar från Bryssel. Landets taoiseach (statsminister) Brian Cowen säger ”till sommaren” och hoppas att värsta krisen ska vara över då.

Irländarna har manipulerats att godta EU:s växande överstatlighet. När fransmän och holländare sa nej till Europeiska konstitutionen 2005 inställdes den irländska folkomröstningen. Förslaget till konstitution kammades och tvättades enligt franske expresidenten Valéry Giscard d'Estaings recept: "public opinion will be led to adopt, without knowing it, the proposals we dare not present to them directly" (allmänna opinionen kommer att ledas att anta, utan att veta det, de förslag som vi inte vågar lägga fram för dem direkt). Kallat Lissabonfördraget (The Lisbon Treaty) fick det nej
av Irland 2008 och slutligen ja 2009.


Fortfarande 20 november 2010 står det i svenska Wikipedia: ”Landet har näst högst BNP per capita i världen”. I verkligheten tävlar Irland med Grekland och Portugal om platsen som landet med Europas sjukaste ekonomi. Dess arbetslöshet är 20 procent. De tre väntas behöva 100 miljarder euro vardera som lån. Naturligtvis mot ränta som blir högre ju svagare en ekonomi är.



Det är kris för euron. Se hur den har sjunkit mot kronan på ett år (ovan). EU:s ”president” Herman Van Rompuy slant med tungan 16 november och sa: "if we don't survive with the euro zone we will not survive with the European Union" (om vi inte överlever med eurozonen kommer vi inte att överleva med Europeiska unionen). De mäktiga tog honom i örat och nu säger han att han blev missförstådd.

Han kan säga vad han vill. Hundratals miljoner EU-medborgare kan vänta sig arbetslöshet, urholkade pensioner och en pensionsålder på över 70 år.


Nöjd pensionär
 
Skillnad

Den klimatkatastrof som kanske, möjligen, i värsta fall
fast troligen inte hotar om 20, 50, 100 år har tappat mycket av sin dragningskraft. Att strössla 100 miljarder euro per år fritt över världen för att eventuellt avvärja den är det inte längre tal om. Man kan säga att de klimatunderprivilegierade länderna (om sådana finns) skrapade sin Trisslott i Köpenhamn utan att vinna.

Nu handlar det om bankernas cyberpengar som kan bokföras digitalt och belastas med räntor, överföringskostnader och förseningsavgifter. Och duger som underlag för utmätningar och uppsägning av huslån.

Tyvärr, Grönlandsis om du smälter. Och du isbjörn, om du har det taskigt. Vi har fått en egen ekonomisk härdsmälta att tänka på. Kom igen om hundra år.

Då vet vi dessutom bättre hur det blev med den globala uppvärmningen klimatförändringen klimatstörningen klimatkrisen.


2010-11-14

Människan i bibeln och i evolutionen

 
Människan i bibeln

Enligt bibeln har världen och allt liv skapats av en allsmäktig Gud. Först hav och land, sedan i tur och ordning växtlighet, sol och måne, fiskar och fåglar, landlevande djur.  Och som kronan på verket man och kvinna, skapade till Guds avbild för att råda över alltsammans.

(Berättelsen gör ett par evolutionära misstag genom att skapa växtligheten före solen och fåglarna före de landlevande djuren. Men den gör rätt i att skapa människan sist.)


 
Bibeln har inte begreppet universum. Jorden är unik och stjärnor, sol och måne beskrivs som ljus fästa på himlen. De inte bara vandrar över firmamentet utan står också still på Herrens kommando. ”Solen blev stående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke att gå ned” (Josua 10:13). Inget i bibeln antyder att jorden skulle vara ett klot svävande i rymden. Sannolikt föreställde sig profeter och apostlar att den var platt.

Ändå hade Eratosthenes i Alexandria redan tvåhundra år före Kristus beräknat jordklotets omkrets med bara 13 procent fel.



Under sitt liv (”sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt”) lever människan under Gudens direkta tillsyn och kan appellera till Honom genom bön. Visserligen måste hon dö, men efter döden ska hon uppstå igen för att leva ett evigt liv i paradiset. Detta är så säkert att det ingår i trosbekännelsen. ”Vi tro ock på […] de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.

Människan blev inte alls lyckad vid skapelsen. Därför gjorde Gud en omstart med utvalda varelser genom syndafloden 2304 f Kr.  När inte det hjälpte kompletterade Han i efterhand med tio budord (två påbud och åtta förbud) förmedlade genom Moses omkring år 1450 f Kr. Dessutom med en rad detaljbestämmelser som de troende lyder eller förkastar efter smak. Exempelvis: inte äta svin (3 Mos. 11:7), inte ligga med en annan mans hustru (3 Mos. 20:10) eller med en kvinna som har mens (3 Mos. 20:18). Det var framför allt på det sexuella området som Gud sent omsider tyckte att Han misslyckats.

Slutligen sände Han sin Son för att göra ett sista försök. Men denne uppskattades inte av sin samtid utan avrättades genom korsfästelse år 33. En händelse med starkt symbolvärde som gjorde korset till kristendomens segertecken.


Inkvisition
Kristendomen som den förhandlades fram vid kyrkomötet i Nicea 325 blev en brutal och förtryckande religion. Ta korstågen. Eller förföljelsen av kättare (katarerna, valdenserna) och häxor. Rester av förtrycket lever kvar exempelvis i den katolska kyrkans förbud mot födelsekontroll.

Om förtrycket ska fortsätta i form av plågor i ett evärdligt helvete efter döden/uppståndelsen är oklart. Frågan är hur Jesu ord om himmelriket i Matt. 13:49-50 ska tolkas: "Änglarna skola [...] kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan."




Människan i evolutionen

Skapelsen i vetenskaplig mening är en pågående process vars startpunkt tycks vara The Big Bang för 13,7 miljarder år sedan. Den i kosmiskt hänseende ytterst obetydliga jorden formades för 4,5 miljarder år sedan.



Den rätt märkliga företeelsen människan dök upp för 0,0002 miljarder år sedan (200 000 år). Alldeles nyss i evolutionens perspektiv. Liv på jorden har funnits i fyra miljarder år. Om den tiden trycktes ihop till ett år skulle arten människa ha varit med en halvtimme. År 1 i vår tidräkning inträffade för 16 sekunder sedan (år noll finns inte).

Två arter Galapagosfinkar

Människan kom mycket sent i evolutionen. Sist kom hon dock inte eftersom evolution och artbildning är en pågående process. Laboratoriemässigt framställs nya former bananflugor (Drosophila sp.) hela tiden. De bekanta Galapagosfinkarna (Geospiza sp.) har utvecklats till 14 skilda arter ur en art som nådde ögruppen från Sydamerika. Den tretaggiga storspiggen (Gasterosteus aculeatus ) har efter senaste nedisningen diversifierats i flera underarter som är genetiskt och fortplantningsmässigt separata.

Biologin och evolutionen betraktar människan som en integrerad del av livet på jorden. Egenskapen att vara uppbyggd av eukaryota celler (celler med cellkärna innehållande arvsmassan) delar hon med växter, djur och svampar. I likhet med nästan allt levande består hon framför allt av kolföreningar och vatten. Alla beståndsdelar är rikligt förekommande på jorden.

En överväldigande mängd fossil har avslöjat utvecklingsgången fram till människa. Förenklat tog evolutionen följande steg (de senaste överst, tidpunkter i miljoner år sedan):

    • Homo sapiens.     Pleistocen       0,2
    • Homo.                 Pliocen           2,5
    • Hominider.           Miocen         15
    • Primater.             Eocen           55
    • Däggdjur.            Trias           220
    • Landliv.               Devon         400
    • Ryggrad.             Kambrium.   600 
Det fossila vittnesbördet är absolut enstämmigt. Inte i något fall har man funnit anakronismer som, säg, ett människokranium bland de tidiga hominiderna i miocen. Eller ett däggdjur bland de första fyrfotingarna i devon.


Fossila föregångare till människan uppträder steg för steg. Släktet Australopithecus (austral = sydlig, pithecin = apa) utvecklades i Afrika för fyra miljoner år sedan, förgrenades i några arter och dog ut för två miljoner år sedan.


Tandemaljen avslöjar att neandertalarna åt mycket kött så de bör ha varit goda jägare.
 Vår närmaste släkting neandertalmänniskan (Homo neanderthalensis) uppträdde för 350 000 år sedan och dog ut för 30 000 år sedan. Det vetenskapliga intresset för henne är just nu stort. Man har funnit att människan och neandertalmänniskan har vissa gemensamma gener vilket tyder på sexuellt umgänge för 50 000 till 100 000 år sedan. (långt före bibelns regler för sex). Neandertalmänniskan hade större hjärna än vi och det är troligt att hon kunde tala.


 Människokvinnan Sapia som bjudits på vildsvinsstek av neandertal-mannen Neo hade nog inget emot att blanda några gener "till kaffet".

De samexisterade med oss i Europa i åttatusen år innan den sista neandertalaren dog i trakten av Gibraltar. Man kan misstänka att vi människor fördrev dem. Hejdlös expansion är karaktäristiskt för människan, hon är den enda primat som finns i alla världsdelar och hon expanderar fortfarande.

Kommer människan också att dö ut? Svar ja. Den art som blev äldst inom Homo-släktet – Homo erectus – existerade i nästan två miljoner år, spred sig över Afrika, Asien och Europa och använde verktyg och eld. Individerna var storvuxna (> 180 cm) och kunde sannolikt tala. Arten samexisterade mot slutet med både Homo sapiens och H. neanderthalensis och dog ut för 50 000 år sedan.

Sakligt underlag för att bedöma hur gammal arten människa kommer att bli finns inte. Blir hon en miljon år är det långt, två miljoner vore rekord. På geologiskt kort sikt (tusentals år) kan hon se fram mot en ny nedisning, kanske inom femtusen år. Blir nedisningen lik de fyra senaste får den en varaktighet runt hundratusen år.

På längre sikt (miljarder år) kommer allt liv på jorden att förgås. Om en miljard år beräknas solen ha blivit så het att allt vatten på jorden förångats. På vägen dit blir det verkligen en global uppvärmning värd namnet där det terrestriska livet drabbas först.


För 0,6 miljarder år sedan började den kambriska explosionen av livsformer med trilobiter som de mest kända. Enligt astrofysikerna är det sannolikt att 0,6 miljarder år framåt i tiden stundar den stora finalen i form av ett slutligt post-biotiskt god natt. En vacker symmetri.

“So Long and Thanks for All the Fish”, som Douglas Adams (1952-2001) uttryckte det.

Som avslutning kan jag inte låta bli att citera några rader ur evolutionsbiologen Richard Dawkins minnesruna över Adams:


"... imagine a puddle waking up one morning and thinking, 'This is an interesting world I find myself in, an interesting hole I find myself in, fits me rather neatly, doesn't it? In fact it fits me staggeringly well, must have been made to have me in it!' This is such a powerful idea that as the sun rises in the sky and the air heats up and as, gradually, the puddle gets smaller and smaller, it's still frantically hanging on to the notion that everything's going to be all right, because this world was meant to have him in it, was built to have him in it; so the moment he disappears catches him rather by surprise."

(.. föreställ dig en pöl som vaknar upp en morgon och tänker: ”Detta är en intressant värld jag befinner mig i, ett intressant hål jag befinner mig i, passar mig ganska fint, eller hur? I själva verket passar det mig förbluffande bra, måste ha gjorts för att ha mig i sig!” Detta är en sådant kraftfull idé att medan solen stiger på himlen och luften värms upp och medan så småningom pölen blir mindre och mindre, hänger den fortfarande frenetiskt kvar vid föreställningen att allt kommer att bli bra, eftersom världen var tänkt att ha honom i sig, byggdes för att ha honom i sig, så ögonblicket då han försvinner tar honom helt med överraskning.)



Pöl av M. C. Escher (1898-1972)