Trångt för tigern

Varför tigern?

Den gulliga isbjörnen som förra året skulle räddas av godhjärtade faddrar à 1200 kr per år har friställts. Den  är förbrukad som gosedjur. Nu är det tigerns tur. Varför?

Jo - det är tigerns år enligt den kinesiska zodiaken. Och Kina är den nya ekonomiska stormakten. Händelsevis upptäcker då chefen för Världsbanken – Robert B. Zoellick – vikten av att ”rädda tigern”. Han lierar sig med andra topp-predatorer typ Vladimir Putin i projektet Global Tiger Initiative som 21-24 november 2010 höll sitt första toppmöte i St Petersburg. I sann bankmannastil var deras första målsättning pengar. Nämligen att säkra 350 miljoner USA-dollar (2,4 miljarder kr) för de närmaste fem åren
 
Varför försvinner tigern?

Kort svar: Den är i vägen för människan.

Längre svar: År 1900 fanns 100 000 tigrar i Asien i en zon från Pakistan genom Indien och upp i Kina . Just den zonen har utsatts för människans mest intensiva expansion. För 110 år sedan levde 230 miljoner människor i Brittiska Raj (nu  Indien, Pakistan, Bangladesh och Burma) och 490 400 i Kina (se kommentar). Sammanlagt 720 630 miljoner. Idag är de 2 900 miljoner (2,9 miljarder). Fyra nästan fem gånger så många.

Parallellt har människan utvecklat bilar, terrängfordon och bulldozers och blivit mycket destruktiv i sin markanvändning. Som jägare med precisionsvapen, lasersikte och telekommunikation är hon totalt överlägsen varje annan art.

Kanske finns det i dag 3 200 tigrar kvar i vilt tillstånd. Därav 1 400 i Indien år 2008 och 1 300 nu. Där dödas fortfarande tigrar för att de angripit människor. Tisdag 23 november sköts en bengalisk tiger som dödat en kvinna och sårat två bybor. Den lemlästade också polisen som sköt den. I förra veckan dödades fyra tigrar i Assam.

Samtidigt finns det 12 000 tigrar som sällskapsdjur i USA varav 4 000 bara i Texas. I Kina hålls 5 000 tigrar som utställningsdjur i burar.


Antalet tigrar i fångenskap i världen närmar sig 20 000. Den vilda populationen närmar sig 2 000. Från fel håll.

Varför rädda tigern?

Titta på galjonsfigurerna inom tigerprojektet: Världsbankschefen Robert B. Zoellick och Rysslands expresident, numera premiärminister Vladimir Putin. Med Leonardo DiCaprio som sidekick. Global Tiger Initiative är de stora grabbarnas klubb. Där räddar man tigern – inte vilka kryp som helst.

Man har satt upp två delmål. Först att hejda den pågående nergången; och sedan att fördubbla antalet vilda tigrar till nästa tigerns år 2022. Sannolikt är Kina det året ännu mäktigare än idag. Tigergrabbarna vet på vilken sida brödet är smörat.

Men de har bitit av mer än de kan svälja. Att återskapa tigerns ursprungliga miljöer går inte. Områdena är redan erövrade av människan. Träd har fällts, marker odlats, vägar byggts, flora och fauna ändrats. Näringskedjorna är förändrade. Trycket från de mänskliga bosättningarna är hårt, de presumtiva jägarna talrika. Lämnade åt sig själva skulle de återskapade tigerpopulationerna snabbt bli utrotade.

För att leva och trivas – och föröka sig – behöver de utvalda tigerodlingarna stora och väl skyddade reservat. Eftersom det är människan de måste skyddas för blir det nödvändigt att flytta människorna. Sådär 325 000 personer, har man räknat ut. På 30 år har man i Indien flyttat 15 000 personer med eländigt resultat:

“This Task Force had visited Hindala village in Ranthambhore and witnessed the terrible poverty and destitution of people. [...] They have no water, no school, no medical facilities.” (Denna arbetsgrupp hade besökt Hindala by i Ranthambhore och bevittnade den fruktansvärda fattigdomen och misären hos människor. [...] De har inget vatten, ingen skola, ingen sjukvård.)

När Vattenfall med tyska statens stöd exproprierade mark för brunkolsbrytningen i Jänschwalde och tvingade några hundra människor att flytta blev det stort larm i WWF. Tigervännerna ska inte tro att det går smidigare om en tusen gånger större folkförflyttning dras igång i Indien. Den internationella harmen kommer att mangla projektet.
 
Läget på lång sikt

I evolutionärt perspektiv kan varken Robert B. Zoellick, Vladimir Putin eller Leonardo DiCaprio göra något för tigern. Dess naturliga habitat har exploaterats av människan och det humana trycket kommer att öka medan världens befolkning växer mot 9 miljarder (beräknat antal år 2050).  Ingen tigerklubb, hur macho den än är, kan på sikt bevara fritt levande tigerpopulationer under sådana förhållanden.

När energipriserna går genom taket (det gör de) och maten blir dyrbarare och knappare (det blir den) kommer planerna på att rädda den friströvande tigern att nedprioriteras grymt. Inte ens det största av alla kattdjur har en chans om det ska vägas mot människan.

Nergången för fritt levande tigrar kan redan ha passerat the point of no return. När en art är  tillräckligt utarmad fortsätter den ofta till förintelsen. Så hände med den amerikanska vandringsduvan (Ectopistes migratorius) som var världens mest talrika fågel på 1800-talet. Den dog ut 1914 trots tjugo års försök att rädda den. Likaså torsken på Newfoundlandsbankarna; den försvann fastän man på 1990-talet slog till med totalt fiskeförbud. Den har inte återetablerat sig. Exemplen är många fler.

Sannolikt går den vilda tigern samma väg som uroxen (utdöd 1627), pungvargen (utdöd 1936) och den mexikanska grizzlybjörnen (utdöd 1964). Några århundraden kan genomet bevaras som frusna ägg och spermier i artbanker som The Frozen Zoo. Som vild återkommer den troligen aldrig.

Läget på kort sikt

Med tanke på hur banker och politiker brukar agera satsar jag på att The Global Tiger Initiative med hjälp av kreativ bokföring och konstnärlig statistik lyckas hålla projektet i rullning några år. Påstå att framgången kommer ... nästa år ... eller nästa. Precis som den globala uppvärmningen klimatförändringen.

När konkursen står för dörren år 2022 avslutar man helt enkelt projektet. Behåller pengarna i god bankmannastil och låter vanligt folk plocka upp spillrorna. Det vet väl alla hur bankdirektörer bär sig åt. 

Och politiker.

Men synd på tigern.