2009-12-29

Medan röken skingras


Klimatmötet i Köpenhamn visade skillnaden mellan den hårda politiska/ ekonomiska verkligheten och den naiva världsräddarattityden hos klimatentusiasterna. Makt och pengar emot hopp och tro, kan man säga.

Mötet visade också på ihåligheten i klimatargumenten. Om de stora gorillorna bland världens ledare verkligen trodde att jorden snart ska dränkas när Antarktis (90% av den globala isen) och Grönland (9%) smälter så havsytan stiger med 67 plus 6 m skulle de troligen göra något. Men bakom stängda dörrar i maktens hemliga rum har de fått annan information.

Som (a) att det skulle ta 150.000 år för isen i Antarktis att smälta med nuvarande takt; och (b) att temperaturökningen visserligen är 0,7 grader C mätt från år 1830 (180 år), men lika stor/liten mätt från år 1600 (410 år) och dessutom bara 0,4 grader C mätt från år 1000 (1010 år).

Alla politiker ändras när de vunnit och fått reda på spelets hemliga regler av etablissemanget bakom ridån.

Ta Fredrik Reinfeldt och hans löften under valrörelsen 2006 att ”inte förfölja en hel ungdomsgeneration” med en lag mot fildelning, och att minsann se till att inspelningarna från Rosenbad under tsunaminatten kom upp på bordet. När maktapparaten talat med Fredrik i enrum backade han snabbt. Ungdomsgenerationen fick IPRED-lagen och tsunamibanden försökte han först bränna men måste nöja sig med att hemligstämpla dem i 70 år.

"Predator" obemannat flygplan. Träfflista 1 medlem i al-Quaida per 49 civila offer.

Eller ta Barack Obama som lovade förändring du kan tro på. Wall Street fick fler miljarder än jag gitter redovisa och finansmogulerna behöll sina bonusar. Militärkomplexet med general Stanley McChrystal som galjonsfigur manövrerade ut den oerfarne och konflikträdde presidenten och fick sitt utvidgade krig i det man nedlåtande kallar AfPak (Afghanistan och Pakistan). När den anpasslige fredspristagaren ”kom till makten” var truppstyrkan 34.000 soldater, nu är de 71.000 och ska bli 101.000 till sommaren 2010. Plus 104.000 Department of Defense inhyrda Blackwater- och andra knektar. Detta för att jaga färre än 100 medlemmar av al-Quaida.

“The bad guys” dödas från obemannade flygplan (drones) med ’piloter’ sittande i Nevada. Länk. De har dödat 14 mellanchefer eller lägre i al-Quaida sedan 2006 men attackerna dödade också 700 civila som bieffekt. Alltså 98 civila för varje 2 al-Quaida.

Att politiker efter valen anpassar sig till den verkliga makten är så självklart att det är ointressant.

Att (bort-)förklara Köpenhamn:

En grupp, väl företrädd av kolumnisten George Monbiot i The Guardian, skyller kollapsen i Köpenhamn på USA, en annan med ”Sex-grader” Mark Lynas i spetsen menar att det var Kinas fel. Andra, exempelvis Fredrik Reinfeldt, säger att FN-modellen för hur jorden ska styras är föråldrad och att det behövs en ny världsordning. (Av någon orsak skapar det inte en känsla av trygghet hos mig.)

Alternativgruppen Klimaforum09 som var utestängd från COP15 kallar hela jippot en bankruttförklaring. Representanter för klimatmötet plockar i spillrorna och förklarar i ett Copenhagen Accord att COP15 bara blev pannkaka men vid nästa möte i Mexiko då minsann ...

Många doktorsavhandlingar kan skrivas om Köpenhamnsmötet COP15:s kostbara sätt att göra en pannkaka.

Dömt från början:

Man behövde inte vara Nostradamus för att se den pannkakan långt i förväg. Det räckte med att läsa blurbet efter G8-mötet i juli med samma kritiska blick som en annons om ”upp till 50% rabatt”. G8-gruppen ”avsåg att reagera energiskt på denna utmaning, övertygade om att klimatförändring utgör en tydlig fara som kräver en extraordinär global respons ... blabla, blabla ... och beslutade att inte spara några ansträngningar att nå en överenskommelse att främja tillämpningen av ...”

Om vi bortser från grundfelet att teorin om katastrofal global uppvärmning klimatförändring är en koloss på lerfötter fanns två tunga skäl till sammanbrottet.

(1) Det gällde pengar på bordet. Med ens var det fråga om att skicka pengar i dollar eller euro till minst 77 länder som inte ödmjukt tackade och tog emot utan kom med anspråk. Och det var inte småsummor. Hundra miljarder euro från EU årligen från år 2020 förutsatt att USA och Kina gav lika mycket. (Tillsammans 0,3 biljoner [trillions], 0,3 x 1012 euro – ett belopp det skulle ta åtta månader att rulla ut som ett band av 5-euro sedlar från ett flygplan i överljudsfart. Länk.) Och de otacksamma svartskallarna sa inte ens ”Tack snälla bwana” utan propsade på mer.


Inte många politiker bland de tänkta donatorländerna ville komma hem med sådana besked till sina väljare som påbröd till finanskrisen.

(2) Det finns inga gröna alternativ. Den globala energiförbrukningen uppskattas till 15 terawatt (15 x 1012 W). Länk. Av detta kommer 80-90 procent från fossila bränslen (kol, olja, gas), ungefär 10 procent från förnybar energi (vattenkraft, biobränslen, vind, sol, geotermi) och resten från ”övrigt”.

Världens energiförbrukning fördelad på energikällor. Vindkraften redovisas inte.

Det existerar inga storskaligt fungerande metoder att elda utan att frigöra koldioxid och släppa ut den i atmosfären. Det gäller både fossila bränslen och biobränslen: Du eldar (dvs. oxiderar kolhaltiga ämnen) och produkten blir värmeenergi och koldioxid i gasform. Vanlig rök bildas. Den består i princip av 70% i onödan upphettad kvävgas (N2) från luften, 15% koldioxid (CO2) och 15% vattenånga (H2O). Därtill sot och askpartiklar som gör röken synlig.

Biobränslena cirkulerar ut och in i biosfären på uppskattningsvis 70 år. De fossila bränslena är biologiskt lagrat kol från miljoner år tillbaka som plötsligt oxideras till koldioxid och släpps ut i nutidens atmosfär. Den naturliga kolcykeln tar löpande hand om 45% av det fossila tillskottet (länk) medan resten mellanlagras i atmosfären för okänd tid.


Kanske, möjligen, eventuellt leder den ökade koldioxidhalten till en ökning av jordens medeltemperatur. Om så är fallet maskeras höjningen av andra temperaturvariationer.

Att ersätta de fossila bränslena med annat i industriell skala är helt omöjligt på tio års sikt, och så gott som omöjligt på 40 års sikt. Att införa CCS, koldioxidavskiljning och lagring, vid fossilbränsleeldning är dyrbart och ökar bränsleåtgången med 30 procent. Det kan bara användas vid mycket stora anläggningar. Vill man gå längre och strypa koldioxidutsläppen som sådana måste man dessutom sluta att framställa järn och tillverka cement.

Sambanden är så direkta att delegater till COP-möten kan förstå dem. Att stats- och regeringschefer för länge sedan briefats på området är självklart.


Den informella lösning som de stora gorillorna (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) kom fram till passar utmärkt i sammanhanget. ”Du låtsas att jag skär ner så låtsas jag att du skär ner.” Kålsupare emellan behövdes inte ens ett skriftligt avtal. I alla fall inget som Barack Obama trodde sig behöva underteckna.

Därmed kunde alla plocka upp sina leksaker och gå till en annan gård och leka.

2009-12-19

Inte förvånad


Så är det hajpade klimatmötet i Köpenhamn över. Det gick till och med sämre än väntat. Som Johann Hari i Huffington Post formulerar det: “They Didn't Seal the Deal; They Sealed the Coffin.” (De slöt inte ett avtal; de slöt kistan.)

Det är känsligt för mig att kommentera eftersom jag inte gläds åt andras besvikelser. Det måste kännas bittert att all entusiasm, alla förhoppningar och alla argument för utveckling grusades så krasst.

Ta till exempel Nnimmo Bassey från Nigeria. Där är en man som verkligen har orsak att slåss mot oljekapitalismen i form av Shell som burit sig åt som svin i Nigeria (hand i hand med korrupta politiker). Basseys motto är: "Keep the coal in the hole. Keep the oil in the soil. Keep the tar sand in the land." (Behåll kolet i hålet. Behåll oljan i jorden. Behåll tjärsanden i marken.)


Hur sympatisk den drömmen än är går den inte att genomföra. Inte i Nigeria, inte någon annanstans heller. Civilisationen som vi känner den bygger på fossil energi och alla lönsamma förekomster kommer att utnyttjas tills de är slut. Alla kända alternativ är mikroskopiska i jämförelse. (Att ersätta ett tyskt kolkraftverk, Jänschwalde, skulle kräva elvatusen vindkraftverk.)

Bassey nämner tjärsanden (eller oljesanden) som är nästan okänd i Sverige. Den består av sand- och lerlager innehållande asfaltliknande bitumen (tonvikt på u) som endast kan utvinnas genom upphettning. Reserverna är enorma. Venezuela och Kanada har var för sig lika stora förekomster som världens kända vanliga oljeförekomster. Att så jättelika rikedomar skulle få ligga kvar i marken är ytterst osannolikt. Kanada har redan en stor och ökande produktion från tjärsandsfält lika stora som Englands yta och utvinningen har förstås medfört ökande koldioxidutsläpp.

President Obama har inga invändningar eftersom USA hellre köper olja från Kanada än från Saudiarabien.

Kvarntorpsanläggningen på 1940-talet.

Under andra världskriget hade Sverige en produktion på ungefär 600.000 fat olja per år (två dagars import i dag) till försvaret från alunskiffer i Västergötland och Närke. Det ledde till den fortfarande pyrande Kvarntorpshögen som med 157 m över havet är Närkes högsta punkt. På 1960-talet utvann man också uran ur alunskiffer i Ranstad. Blir energiläget tillräckligt desperat är det möjligt att alunskifferns innehåll av olja och uran blir attraktivt igen.

Vi såg Maud Olofsson acceptera kärnkraften trettio år efter Thorbjörn Fälldins ”Ingen taburett är så åtråvärd att jag kompromissar om kärnkraft”. Kanske Miljöpartiet om trettio år kompromissar om både kärnkraft och oljekraft från alunskiffern. ”Politik är det möjligas konst” som järnkanslern Otto von Bismarck sa.

Statsministern/EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt redovisade motgången i P1:s lördagsintervju 19 december på ett öppet sätt. Som tidigare konstaterat har Reinfeldt haft otur med sina projekt. Lagom blir han statsminister på arbetslinjen så kollapsar arbetsmarknaden; så satsar han på klimatet och då svalnar klimatintresset. Men han har gett ett kompetent intryck och kan säkert bli något i internationell politik efter valet 2010.

Beträffande president Barack Obama tog jag fel i förra posten. Han läste inte upp mötets bästa tal. Det som framgick var att ”klimathotet” är en liten fråga i USA. Kriget i Afghanistan och den tänkta sjukvårdsreformen tar all kraft och alla pengar sedan Wall Street fått sitt. Uttryck som ”act boldly, and decisively, take a substantial step forward, be part of an historic endeavor (agera djärvt och beslutsamt, ta ett stort steg framåt, vara en del av en historisk strävan) framstod som det snömos de var.

Nya tag behövs

Skulle jag ge klimativrarna något råd för framtiden är det att de måste ta helt nya och mer direkta grepp. Helst införa någon klimatanknuten inskränkning av människors sexualitet. Att hindra vanligt folk från att äta kött, köra bil och flyga till Thailand räcker inte. På rak arm vet jag ingen religion som blivit riktigt framgångsrik utan att skuldbelägga sexualiteten. Att hacka på människor typ Tiger Woods som hoppar över de äktenskapliga skacklarna är nog bra, men det måste införas en klimat-aspekt.

Onani klimatsabotage? Det ultimata med tanke på målgruppens storlek vore att ge alla onanerande människor dåligt klimatsamvete. Det går ju fortfarande att skrämma många med en gud som ser allt. Varför inte då med koldioxiden som också finns överallt? Och som dessutom ökar om man andas häftigt.

Det måste finnas något sätt. Plats för en tankesmedja.


2009-12-09

Vill vara klimatkämpe

Trött på att vara skeptiker. Vill ha klimatångest.

Det skulle vara så skönt att vara klimatkämpe. Kunna skriva artiklar om sol, vind och vatten som applåderades av media och citerades och betalades.

Alla vi klimatskeptiker är sabotörer mot samhällsutvecklingen. Antivetenskapliga plattjordingar. Det säger bland annat en av världens främsta statsmän, Englands premiärminister Gordon Brown:

“We mustn't be distracted by the behind-the-times, anti-science, flat-earth climate sceptics. We know the science. We know what we must do.”
(Vi får inte distraheras av efterblivna, antivetenskapliga, platt-jords klimatskeptiker. Vi kan vetenskapen. Vi vet vad vi måste göra.)


Hans miljöminister Ed Miliband säger samma sak:

“The approach of the climate saboteurs is to misuse data and mislead people. The sceptics are playing politics with science in a dangerous and deceitful manner. There is no easy way out of tackling climate change despite what they would have us believe. The evidence is clear, and the time we have to act is short. To abandon this process now would lead to misery and catastrophe for millions.”
(Tillvägagångssättet hos klimatsabotörerna är att missbruka data och vilseleda människor. Skeptikerna leker politik med vetenskap på ett farligt och falskt sätt. Det finns ingen lätt väg bort från att angripa klimatförändringen trots vad de skulle vilja få oss att tro. Bevisen är klara, och tiden vi har att handla är kort. Att överge denna process nu skulle leda till misär och katastrof för miljoner.)

Ed Milliband har inte fyllt 40 så hans hjärna är fortfarande mjuk. Har inte stelnat i de förkalkade tänkesätten hos de pensionerade professorer som är kärnan av förnekarna. Med sin judiska bakgrund ser Milliband klart att det är Saudiarabien som ligger bakom mycket av antivetenskapen. Kongressman Ed Markey i USA, en av skaparna av Amerikas nya klimatlag, har upptäckt samma sak:

“We can no longer allow our climate and energy policy to be hijacked by the government of Saudi Arabia, Exxon-Mobil, and the defenders of the fossil fuel status quo.”
(Vi kan inte längre låta vår klimat- och energipolitik bli kapad av regeringen i Saudiarabien, Exxon-Mobil, och försvararna av status quo gällande fossila bränslen.)


För att inte tala om Lord Nicholas Stern, en av de främsta i världen på klimatfrågor:

"Those who say that climate change doesn't exist are being understood as the flat-earthers that they are, as the people who deny the link between smoking and cancer, as the people who denied the link between HIV and AIDS. They are marginal and they are ridiculous. And they are very confused."
(De som säger att klimatförändring inte existerar uppfattas som de plattjordare de är, som människorna som förnekar länken mellan rökning och cancer, som de människor som förnekade länken mellan hiv och aids. De är marginella och de är löjliga. Och de är mycket förvirrade.)

Lord Stern är minsann inte vem som helst. Hans meritlista är lång som en arm, han är hedersdoktor vid fyra universitet och blev baron på livstid 2007. Det är klart att en sådan man vet bättre än vanligt folk. Att inte tro på honom är, som han själv säger, förvirrat och löjligt.

Den som är lojal mot klimatet är en riddare med något att kämpa för. ”Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram”, som Karin Boye skrev. Och det finns ingen ädlare kamp än kampen för att rädda jorden. Där måste alla personliga hänsyn vika. Den som inte är för klimatet är emot det.

Svenska kyrkan ställer upp för jorden medan de väntar på himlen. Kyrkklockorna fick klämta 350 slag i söndags (eller när det var) och radions morgonandakter denna vecka 50 har temat ”Från klimatångest till livsmod”. Veckans präst Christina Virdung, som dessutom är hortonom och Kyrkornas världsråds klimatrepresentant i Köpenhamn, läste onsdag 9 december ur profeten Jesaja (eller Jeremia). Redan profeterna visste att jorden skulle bli öde och förbränd genom våra koldioxidutsläpp. För 2.500 år sedan. Det är helt klart att Gud står på IPCC:s sida.
Profeten Jeremia som Michelangelo målade honom.

Sveriges regering har gjort oss till en förebild och inspiration för världen. Plattjordingarnas lömska argument att vi bara släpper ut 1,8 promille av all koldioxid hör inte hit. Sverige var ett av de få länder som uppfyllde kraven i Kyotoavtalet. Och Regeringen har bestämt att vi ska överträffa EU:s krav på minskning av koldioxidutsläppen. Istället för obetydliga 39 procent ska vi minska med hela 40 procent.

Och Sveriges Statsminister Fredrik Reinfeldt är mannen som enade EU om klimatet och nu leder Köpenhamnsmötet COP15. Medan klimatsabotörerna gnäller över att han och Miljöminister Andreas Carlgren flyger istället för att ta tåget. Och retar sig på att det kommer 140 privata jetplan till konferensen som hyrt in 1.200 limousiner. Förstår inte plattjordingarna att det är bråttom att rädda världen? Och att det är överklassen som tar av sin dyrbara tid för att göra det.

Menar de att President Barack Obama ska komma med tåg eller kanske cykla? Jumbojetplanet Air Force One, några transatlantiska jaktplansgrupper och femhundra Secret Service-agenter i Köpenhamn är ett billigt pris för hans närvaro. President Obama är en av världens bästa på att läsa från teleprompter, och det är väldigt viktigt att han läser upp något vid avslutningen av COP15. Med sitt Nobelpris i fred och allting. Samma pris som gavs till Utrikesminister Henry Kissinger, frihetskämpen Yasser Arafat och klimatpionjären Al Gore. President Obama har redan sagt:

”Few challenges facing America and the world are more urgent than combating climate change. The science is beyond dispute and the facts are clear.”
(Få utmaningar för Amerika och världen är mer brådskande än att bekämpa klimatförändring. Forskningen är bortom diskussion och fakta är klara.)

Säkert kommer han att hålla det bästa talet av alla under hela Köpenhamnsmötet.



Jag känner att klimatrörelsen kan behöva en erfaren geovetare som drar sitt strå till stacken. Exempelvis valde Bill McKibben som ligger bakom miljögruppen 350 en olycklig siffra som symbol – koldioxidhalten år 1988 när den redan ökat med 25% genom människans utsläpp. Nej, den rätta siffran att samlas bakom är 280 ppm som var den naturliga, av Gud givna koldioxidhalten hos den fullkomliga jorden. Vi måste tillbaka dit. Det behövs ett 350(r) som förkunnar den rena läran. Eller ett 350(r)→280 där pilen pekar mot Guds egen koldioxidhalt.

Vilka möjligheter det finns. Jag skulle kunna göra underverk med några larmrapporter från klimatlobbyn blandade med stora portioner känslosamhet sockrade med religion och vackra bilder från palmkrönta öar i Stilla Havet.

Tänk dig podiet i Royal Albert Hall med en förskoleklass av svarta femåringar hållande plakat som bildar orden GUDS TAL 280, en vacker flicka i bastkjol som gråtande ber om klimathjälp och tröstas av en fumlig ordförande, typ Statsminister Fredrik Reinfeldt, för att sedan falla i famnen på en androgyn yngling med långt vetegult hår. New Yorks filharmoniska orkester och 280 sångare som framför Fångarnas kör ur operan Nabucco live och gratis eftersom de ställer upp för klimatet. Intet öga är torrt när VIP:arna på första bänken reser sig och leder publiken i en stående ovation mer tårfylld än när Susan Boyle slog igenom i Britain's Got Talent. När jublet tystnat auktionerar Meryl Streep och Brad Pitt ut stickers av logotypen 350(r)→280 i komposterbart material till utvalda miljardärer från Goldman Sachs (som tar 35% i provision).

Eller jag kunde skriva en litania om ansvar, utsugning och Västerlandets skuld på Newsmill.

Allt som behövs vore lite intellektuell ohederlighet.


2009-12-07

Jesus kommer inte till Köpenhamn

Inte den här gången. Heller.


Har man ett kryddmått kunskap om storleksordningen på globala dimensioner och geologiska tidrymder ser man på det just startade klimatmötet i Köpenhamn med både vemod och löje. Vemod över att så många hjärtegoda avsikter och djupt kända engagemang kastas bort, löje över att så overkliga målsättningar förkunnas i god tro eller av politiska skäl.

Vi måste rädda jorden, 350 är det viktigaste talet i världen, Köpenhamnsmötet är sista chansen att rädda planeten, det är frågor på liv och död. Man kunde tro att Yttersta Domen står för dörren om inte denna jättekongress på runt 20 tusen delegater och journalister plus ett oräknat antal klimatsupportrar levererar ett passande avtal.

I verkligheten är mötets makt liten beträffande ett formellt klimatavtal typ Kyoto, och obetydlig på gränsen till obefintlig när det gäller faktisk påverkan på jordens klimat. Den tvivlande kan undersöka klimat-effekterna av Kyotoprotokollet 1997.

Handledning för beslutsfattare

Gruppen bakom IPCC:s Fourth Assessment Report (AR4) 2007 (till stor del samma personer som är med i Climategate) har gett ut en Copenhagen Diagnosis Executive Summary i åtta punkter. Den ska sammanfatta problemen för beslutsfattarna aningen mer utförligt än COP15:s egna koldioxidbeskrivning av förskoletyp: ”Vad är CO2? En beståndsdel av luft”. Ändå lägger utgivarna sig på en betryggande elementär nivå som antyder att de inte sätter klimatdelegaternas kunskaper särskilt högt. Några punkter:

Punkt ett: Utsläppen av växthusgaser ökar. Elementärt, min käre Watson, och väl känt från Burundi till Bhutan liksom i grundskolans årskurs ett. Ingen förnekar den saken.


Punkt två: Globala temperaturer påvisar människobaserad uppvärmning. Där lämnar klimatforskarna saklighetens fasta mark och svävar hän i teorier. Det är klimatlobbyns själva grundbult som inga delegater lär bestrida. Den ger dem fria flygresor, traktamenten, fina hotell och gåsleverpastej till champagnen. Dessutom ett gratis knull av Köpenhamns sexarbetare mot uppvisande av delegatkort. Då spelar det ingen roll att teorin är obevisad.

Punkterna tre och fyra: Ökad smältning av världens isar. En enda siffra presenteras: Arktis smälter 40% mer än AR4:s klimatmodeller förutspådde 2007. Därmed anses bevisat att avsmältningen hotar jordens framtid. Att lobbyn hänvisar till sina modeller visar hur tjurig verkligheten är.

Punkt fem: Rådande höjning av havsytan underskattas. Ökningen anges till skrämmande 80% över IPCC:s spådomar. Den bygger på tricket att använda procent när siffrorna är obetydliga. Ökning med 80% verkar långt värre än ökning med 1,5 mm som är den faktiska siffran.

Verkligheten

Låt oss se på de kända förhållandena rörande isavsmältning och havsytans höjning i den stora bångstyriga världen.

Isen i Antarktis (90 procent av all världens is) har volymen 30 miljoner kubikkilometer. Det är rätt mycket, räcker till ett istäcke 14 miljoner kvadratkilometer stort (Europa är 10 miljoner kvkm) och 1,6 km tjockt i genomsnitt. Största tjockleken är mer än fyra kilometer.

Man har uppmätt avsmältningar på 57 miljarder ton, gigaton, i Östantarktis och 132 gigaton i Västantarktis (= 189 gigaton totalt per år). Säg 200 gigaton per år för en överslagskalkyl där jag för enkelhets skull sätter isens vikt till 1 ton/m3. (Korrekt värde 917 kg vid 0 oC.) En kubikkilometer is (1 x 109 m3) blir då en miljard ton, ett gigaton. Händelsevis den enhet avsmältningen mäts i.

Med en avsmältning på 200 km3 per år från volymen 30.000.000 (30 miljoner) km3 skulle det ta 30000000/200 = 150.000 år för den antarktiska inlandsisen att smälta bort. Det är 1,5 gånger så länge som hela den senaste europeiska glaciationen (Weichsel) som varade 100 tusen år. Under smältningens 150 tusen år skulle havsytan stiga ≈ 70 meter.

Skytisk ryttare c. 500 f. Kr.

Under Weichsel hann både Homo sapiens och Homo neanderthalensis att invandra till Europa från Afrika, H. neanderthalensis hann dessutom dö ut för 24 tusen år sedan, medan H. sapiens överlevde för att nu vara ett problem för sig själv och andra genom sin fruktsamhet. Havsytan sjönk 125 meter under glaciationens varaktighet och steg lika mycket när den upphörde. Stigningen slutade för ≈ 6.000 år sedan då Gud skapade världen enligt ärkebiskop Ussher, och jordens första ryttare steg till häst i Ukraina.

Teoretisk mötesplats för hypotetiskt klimatmöte i pre-Weichseltid i Afrikas Rift Valley. Egentligen paret Leakeys grävplats i Olduvai. Fynd 10 tusen till 2 miljoner år gamla.

Antag att ett kollegium av Homo sapiens stamledare med bisittare hade sammanträtt i Afrikas Rift Valley mot slutet av pre-Weichseltid för hundratusen år sedan och högtidligt beslutat att all klimatförändring skulle upphöra innan de vandrade mot Europa. Vad tror du följden hade blivit?

Just det.

På något vis gör sådana bakpå-kuvertet kalkyler klimatlobbyns visioner mindre hotande. Samtidigt ger de en antydan om möjligheterna för klimatmötet COP15 i Köpenhamn att påverka världens gång på 10 – 40 – 90 års sikt. För att inte tala om på tusen års sikt och tiotusen. Eller som i verkliga livet hundratusen år.

Förhoppningsvis blir Köpenhamnsmötet ett fint nostalgiskt minne för de ungdomar som är där, precis som minnet av demonstrationerna mot kärnkraften är för deras mor- och farföräldrar.

Till delegaterna får man säga: "Använd kondom".

Danmarks minister för COP15 Connie Hedegaard och FN:s exekutive sekreterare för klimatförändringskonventet Yvo de Boer tillsammans med Leah Wickham från Fiji som föll i gråt när hon bad om åtgärder på sitt hemlands vägnar, enligt Norges största tabloid Verldens Gang.

2009-12-04

Danska karameller


Klimatmötet COP15 i Köpenhamn drar igång på måndag 7 december. Det är lärorikt att titta på evenemangets webbsida här. Den finns på arabiska, danska, engelska, spanska, franska, ryska samt mandarin (”kinesiska”) och jag väljer den engelska. Under en rad av pingviner, symboler för global avkylning, tonar det fram en serie böner ställda till:

”Dear Leaders of the World” (Kära Världens Ledare)

Fantasilös reklamfirma eller en glimt av hur delegaterna ser på sig själva? Den typiska bönen ber i alla fall om starka ledare:

“Be strong and do what is necessary, we are all willing to change and do what it takes. Be bold and brave.”
(Var starka och gör det som är nödvändigt, vi är alla villiga att ändra oss och göra vad som krävs. Var djärva och modiga.)

Mig ger bönerna en obehagskänsla. Klimatmasochister. Straffa oss och slå hårt.

Men mest är det miljöfluff i en aldrig sinande ström. Handklovar med sammetsfoder, för att fortsätta analogin. Här ett inlägg i högen:

”Experts are warning: Adapt or die” (Experter varnar: Anpassa eller dö). Av Michael von Bülow. En typisk miljöskribent som serverar en uppvispad skrämselsoppa.

Stycket handlar om den digra nödvändigheten för människan att anpassa sig till högre havsnivåer och stigande temperaturer. Bygga sig allt högre boningar, allt starkare dammar, begränsa viss utveckling. Rentav anpassa sig genetiskt, likt den engelska Adonisfjärilen som hotades av global uppvärmning, skriver Michael von Bülow:

“The rare Adonis blue butterfly of Britain looked as if it was going to disappear because it couldn't fly far and global warming was making its habitat unbearable. To biologists' surprise, it evolved longer thoraxes and wings, allowing it to fly farther to cooler locales”.
(Den sällsynta Adonis blå fjärilen i Storbritannien såg ut som om den höll på att försvinna därför att den inte kunde flyga långt och global uppvärmning gjorde dess habitat outhärdligt. Till biologers förvåning utvecklade den längre thorax och vingar som tillät den att flyga längre till kyligare lokaler.)

En rar saga som klippt ur predikosamlingen Pilar ur Spurgeons koger (1908). Men sakligt fel som så mycket annat hos klimatpredikanterna.

Fjäril Adonis blå (Polyommatus bellargus).

Wikipedia:
“The Adonis Blue has been rapidly declining. This has been due to their habitat (grasslands) disappearing or becoming coarse and shady through a lack of grazing. [...] The recent hot and dry weather associated with climate change seems to be beneficial for this species by making more habitats suitable.”
(Adonis Blå har minskat snabbt. Det har berott på att dess habitat (gräsmarker) försvunnit eller blivit grova och skuggiga på grund av brist på betning. [...] Nuvarande varma och torra väder orsakat av klimatförändring tycks vara förmånligt för arten genom att göra fler habitat lämpade.)

Häpp! Global uppvärmning sägs gynna arten. Längre thorax och större vingar var bieffekter.

En detalj till: Evolution (genetisk anpassning) verkar genom gradvisa förändringar av arvsmassan från generation till generation. I människans fall, där avstånden mellan generationerna är 20-30 år, skulle en eventuell evolutionär anpassning till högre havsnivåer (genom längre ben eller vad?) ta många tusentals år. Den 200 tusen år gamla arten Homo sapiens har nyligen genomlevt en 18 tusen år lång ökning av havsnivån med 125 m men ingenting tyder på att hon har genomgått någon genetisk förändring på grund av den.

Havsytans evolutionstryck: Det är ytterst osannolikt att isen kring sydpolen (90 procent av jordens is) ska töa bort. Men om vi antar att den smälter totalt tar det 10-15 tusen år för havsytan att stiga globalt med 67 m. Uppskattningsvis 400-600 mänskliga generationer och viss möjlighet till genetisk anpassning. Men det är svårt att se någon selektionsmekanism som skulle ge människan på artnivå exempelvis robustare kropp och tjockare underhudsfett som en anpassning till ett sådant hypotetiskt stigande hav. Jag vågar påstå att selektionstrycket på människa hos smältande polarisar är försumbart.

Fler karameller

Webbsidan för COP15 har andra minnesvärda upplysningar. En av mina favoriter finns bland FAQ (Frequently Asked Questions):

What is CO2?
"CO2 is a component of air, also known as carbon dioxide, which is formed by the burning of organic material. We emit CO2 when we burn coal, oil and gas in power stations to produce heat and electricity".

(CO2 är en beståndsdel av luft, också känd som koldioxid, som bildas vid förbränningen av organiskt material. Vi utsöndrar CO2 när vi bränner kol, olja och gas i kraftstationer för att producera värme och elektricitet.)

Bra att det blev sagt. Målet för konferensen är dock att stoppa den hypotetiska globala uppvärmningen klimatförändringen som just förmodas bero på ett överskott av CO2 i atmosfären. Då kan det vara roligt att veta vad koldioxid är.

Ekologiskt hållbart danskt mode.

Slutligen en riktig smällkaramell. Visst tolkar vi COP15 som en käck förkortning av Copenhagen15? Fel, fel, fel. Den rätta tolkningen finns bland FAQ:

What is a COP?
"COP stands for Conference of the Parties. It is the highest body of the United Nations Climate Change Convention and consists of environment ministers who meet once a year to discuss the convention’s developments".

(COP står för Conference of the Parties. Det är den högsta gruppen i Förenta Nationernas Klimatförändrings Konvent och består av miljöministrar som möts en gång om året för att diskutera konventets utveckling.)

Inte för att jag tycker att COP stämmer på Köpenhamnsmötet. Där ska ju samlas Världens Ledare som ändå måste vara något mycket finare än ett gäng miljöministrar typ Andreas Carlgren (Sverige), Elena Udrea (Rumänien) och John Njoroge Michuki (Kenya)

Men det ska bli intressant att följa utvecklingen.

2009-11-25

Förbluffad

Genomslag i cybervärlden

För en tid sedan skrev jag en post om hur man vilseleder utan att ljuga. Som exempel valde jag en karta som visade koldioxidutsläpp i form av cirkelytor där utsläppen i megaton använts som radier i cirklarna. På det viset kvadrerades det visuella intrycket av skillnaderna: USA:s sju gånger större utsläpp än Brasiliens framstod som 49 gånger större.

Poängen var att vaccinera min tänkta läsare, personifierad som en ensamstående trebarnsmamma, mot tricket att ljuga med statistik. Döm om min förvåning när jag nyss fick denna kommentar från The Center for Public Integrity:

"Just a note to let you know that your critique of the map's display has been taken into account and is reflected in the changes on the current version: www.publicintegrity.org/investigations/global_climate_change_ lobby/map/"
(Bara en notis för att låta dig veta att din kritik av kartans framställning har beaktats och återspeglas i ändringarna av den aktuella versionen:)

Det förbluffande var (a) att Centret hade upptäckt min kritik (svenska är ett litet språk så skriver man på det är man beredd på begränsat genomslag); och (b) att Centret tog till sig kritiken och modifierade kartan. Van vid svenska makthavares stenhårda förnekanden var (b) det sista jag hade väntat mig.

Lite deduktion: Vi som läst såväl vår Sherlock Holmes som vår Fader Brown (Father Brown komplett här - rekommenderas) funderar förstås spontant på hur kritik från det svenska hörnet av världen nådde Centret i Washington, D. C. i USA. Den mekanism som först faller mig i tanken är nerladdningsbara bildsökfunktionen TinEye. Med den kan vem som helst bevaka användningen/ genomslaget av en bild.

Som exempel väljer jag bilden Lenna, "probably the most widely used test image for all sorts of image processing algorithms". (Troligen den mest använda testbilden för alla slags bildhanteringsalgoritmer.) Den är ett utsnitt av en nakenbild (varning) på svenska Lena Söderberg i tidskriften Playboy november 1972. (Numret är Playboys mest sålda med 7.161.561 exemplar fram till maj 2006.)

De som har TinEye kan högerklicka på bilden och välja ’Search Image on TinEye’. Senast fick jag 329 resultat.

Metoden fungerar på i stort sett alla bilder oavsett vad de föreställer. Här ovan världskartan från 1587 av Rumold Mercator, son till den berömde kartografen Gerardus Mercator (1512-1594) som konstruerade mercatorprojektionen. Som framgår är kartan långt ifrån lika populär som bilden av den vackra Lena Söderberg. (9 träffar på TinEye.)

Google översätt: En annan funktion – kanske den främsta av de som främjar vandringar i cybervärlden – är Google översätt. Den som använder Google sökmotor hittar den lätt. Inte bara klarar den enstaka ord eller meningar; den översätter hela webbsidor till/från en lång rad språk. Inte till de mest klingande varianterna men rätt begripliga.

Ta mina poetiska öppningsrader:

”Egentligen hade jag tänkt analysera förhållandet mellan koldioxidutsläppen åren 1751-1910 och det som förr kallades global uppvärmning. Min målsättning är ju att skriva om sådant så amatörer ska förstå. Men jag spårade ur på grund av en karta över koldioxidutsläpp från de stora ekonomiska blocken. Den var ett så fint exempel på hur man vilseleder utan att direkt ljuga.”

På engelska blir det stycket:

“Actually, I had intended to analyze the relationship between carbon dioxide emissions, the years 1751-1910 and the formerly called global warming. My goal is that write about such as amateurs to understand. But I was derailed because of a map of carbon emissions from the major economic blocs. It was such a fine example of how to mislead without actually lying.”

Ingalunda oxfordengelska men rätt okej. Så över till maskinproducerad franska:

«En fait, j'avais l'intention d'analyser la relation entre les émissions de dioxyde de carbone, les années 1751-1910 et le réchauffement de la planète anciennement appelé. Mon but est que écrire comme les amateurs de se comprendre. Mais j'ai été a déraillé à cause d'une carte des émissions de carbone des grands blocs économiques. C'était tellement un bel exemple de la façon de tromper sans mentir réellement.«

För att inte tala om arabiska:

ي الواقع ، فقد كنت قد عزمت على تحليل العلاقة بين انبعاثات غاز ثاني أكسيد الكربون ، في السنوات 1751-1910 والذي كان يسمى سابقا الاحترار العالمي. هدفي هو أن أكتب عن مثل الهواة لفهم. ولكنه خرج عن مساره الأول بسبب وجود خريطة من انبعاثات الكربون من التجمعات الاقتصادية الكبرى. كان هذا مثال جيد على كيفية تضليل الواقع دون الكذب.


Den som har tid över kan botanisera bland det svindlande antalet bloggar i världen. Här en från Tjeckien. Utan översättning säger den mig absolut ingenting:

Mám prasečí chřipku?
21. října 2009 v 6:38
"Asi mám prasečí chřipku, protože chrchlám jak prase. Ne že bych to dělal úmyslně a z nátury, spíš tomu tak je z nachlazení a sychravého počasí. Spornou útěchou mi může být vědomí, že v tom nejsem sám a pokud se mi nezačne kroutit ocásek nebo pokud nepocítím touhu vyválet se čas od času v bahně (venku je ho celkem dost), i tu chřipku nějak přežiju, byť by byla prasečí."


Men Google översätt ger i alla fall en antydan om innehållet:

Jag har en gris influensa?
21 oktober 2009 6:38
"Jag antar att jag gris influensa, eftersom chrchlám som en gris. Inte för att jag gör det avsiktligt, och naturen, mer i kallt väder och sychravého.. Kontroversiella tröst Jag kan känna att jag inte är ensam och om jag vrider på svansen börjar, eller om du känner en önskan att rulla runt då och då i leran (det är där ute alldeles nog), och på något sätt överleva influensa, även om grisen."


Havet är stort: Den här lilla övningen har visat på några praktiska navigeringshjälpmedel i det stora cyberhavet. Men den har också gett mig en bild av hur förgrömmat stort det havet är, och hur många texter som produceras på allehanda språk. Den tjeckiska kvinnan med svininfluensa och jag med miljösynpunkter är bara barkbåtar på den världsvida bloggoceanen.

Att min hamnade under ögonen på The Center for Public Integrity i USA med synpunkter på deras kartpresentation verkar faktiskt som större tillfällighet nu, än när jag började skriva det här inlägget.

Men ett par praktiska verktyg för navigation har posten ändå pekat på.

2009-11-17

Lite grönare i Jänschwalde

Explosionen i Vattenfall

I söndags 15 november 2009 tog jag stillsamt upp Vattenfalls/ svenska statens brunkolskraftverk Jänschwalde som exempel i en energifråga, och dagen efter bröt helvetet löst. Plötsligt skulle alla ha kritiska synpunkter på Vattenfall – Maud Olofsson, Ola Alterå, varje samhällsbrutta i Sveriges Radio, oklippta miljöreportrar i pressen – och styrelsen trollade fram en ”ny” vd på ett dygn. Andas lugnt ligger alltid i framkant av miljödebatten.

Allvarligt talat, söndagens och denna post om koldioxidavskiljning och lagring (Carbon Capture and Storage, CCS) var planerade innan. De har inget att göra med stormen om Vattenfall.

Bristande bubbla.

Repetition:

Som framgick av förra posten är visionen om att ersätta kolkraft med vindkraft en såpbubbla. Ingen miljöaktivist som förstår de fyra räknesätten kan få en sådan kalkyl att gå ihop. Känner hon till prefixen mega (miljon 106), giga (miljard 109) och tera (biljon 1012) räcker det med huvudräkning.

Stora siffror: Lågt räknat skulle det behövas elvatusen vindkraftverk av svensk normalmodell för att ersätta de 22 terawattimmar (biljon wattimmar) som kolkraftverket Jänschwalde producerar per år. Att kompensera för Vattenfalls samtliga tre brunkolskraftverk i det hörnet av Tyskland skulle kräva 27.000 (tjugosjutusen) vindkraftverk.

Små siffror: Som jämförelse har Gotland 142 vindkraftverk och Skåne 252. I Skånes ingår Lillgrund – en av världens största offshore vindparker – med 48 snurror som genererar 0.33 TWh/år.

Danmark, med 20 procent av landets elförbrukning täckt av vindkraft, hade år 2007 totalt 5.212 vindsnurror som genererade 6,6 TWh. En tredjedel av Jänschwaldes 22 TWh/år.

Parti av Lillgrund, Malmö.

Vindkraft är och förblir en dyr och lågpresterande elproducent. Utan skattesubventioner klarar den sig inte.

Koldioxidavskiljning och lagring: Carbon Capture and Storage:

Om människor fortsätter att tro på koldioxidens katastrofala effekter för jordens klimat blir det meningsfullt att separera och lagra gasen vid utsläppskällorna. Tekniken är kostsam och ökar bränsleåtgången med cirka 30 procent men vad gör man inte för att rädda jorden.

Eftersom kol svarar för 27 procent av världens totala energiproduktion och 42 procent av all elkraft kan man inte bara förbjuda det.

Oxyfuel: En elegant CCS-metod är oxyfuel-förbränning som är värd att skissera upp. Metoden använder ren syrgas istället för luft. Syrgasen framställs genom kondensering och fraktionerad destillation av luften i nära anslutning till användningen. Flytande luft är en blandning av 78 procent kväve (N2) med kokpunkt minus 196 oC och 21 procent syre (O2) med kokpunkt minus 183 oC. Kvävgasen är den första som kokar bort vid avdunstning, och processen lämnar till slut ren syrgas som används vid förbränningen. Den destruktivt höga förbrännings-temperaturen regleras genom inblandning av rökgaser.


Eftersom kvävgasen är eliminerad ger oxyfuel rökgaser bestående av 60 procent CO2 och 35 procent H2O. Avkylning avskiljer vattnet i flytande form och den nästan rena koldioxidgasen kyls vidare ner till –20 oC. Vid 20 bars tryck kan den distribueras i flytande form som en blå vätska aningen lättare än vatten.


Vid stordrift ska koldioxiden pumpas i rörledningar till områden med lämplig geologi – ofta tömda olje- eller gasfält – där den injiceras i den förvalda lagerföljden. I Tyskland gärna i 250 miljoner år gammal Buntsandstein, en brokig sandsten från undre Trias som kan ha 20 procent porositet. (200 liter i en kubikmeter sandsten.)

Tanken är att de stratigrafiska fällor som hållit kvar olja eller gas i miljoner år ska magasinera koldioxiden långt in i en okänd framtid. Sannolikt i geologiska tidrymder.

Projicerad utveckling av CCS-teknik. Kurvan är lika optimistisk som klimatlobbyns kurva över global uppvärmning är pessimistisk.

Pilotprojektet Schwarze Pumpe: Vattenfall startade i september 2008 en försöksanläggning vid ett 30 MW-aggregat i brunkolskraftverket Schwarze Pumpe (1600 MW) femtio km söder om Jänschwalde. Den omhändertagna koldioxiden körs i tankbilar 300 km till det tömda gasfältet Altmark mellan Berlin och Hamburg.

EU har anslagit 180 miljoner euro (1,8 miljarder kr) till en större oxyfuel-anläggning vid ett av Jänschwaldes sex 500 MW aggregat som ska vara färdig 2013. Den beräknas ta hand om 85 procent av koldioxiden från det aggregatet, en sjättedel av Jänschwaldes 3000 MW.

Principskiss över koldioxidavskiljning och lagring. Att verket helt saknar skorsten är viss poetisk överdrift.

EU finansierar också liknande projekt i Hatfield i England, Compostilla i Spanien, Maasvlakte i Nederländerna, Belchatow i Polen och Porto Tolle i Italien.

Tillståndet i världen:

Globalt finns omkring 50.000 kraftverk eldade med fossila bränslen. Även om de flesta är mindre än exemplet Jänschwalde skulle det vara tekniskt och ekonomiskt omöjligt att ersätta dem med vindkraft.

I slutet av 2008 hade världens vindkraftverk en sammanlagd installerad effekt på 120.791 MW och EU stod för 54 procent av den med 64.948 MW. Om alla vore lika stora som vindturbinerna på Lillgrund, dvs ≈ 2 MW, skulle det innebära 60.400 vindkraftverk i världen.

Effektmässigt motsvarar det ändå inte mer än 120800/3000 ≈ 40 (fyrtio) kolkraftverk av Jänschwaldes storlek.

Brunkolskraftverket Schwarze Pumpe är ungefär hälften så stort som Jänschwalde (1600MW v. 3000MW).

Mellan tummen och pekfingret: Antag att världens fossilbränsleeldade kraftverk i genomsnitt bara är en tredjedel så stora som Jänschwalde och alltså producerar 6 TWh/år. Tillsammans 50.000 x 6 = 300.000 TWh/år. I gigawatt 300.000.000, alltså 300 miljoner GWh/år. Ett svenskt normalvindkraftverk ger 2 GWh/år och det skulle alltså behövas i storleksordningen 150 miljoner svenska vindkraftverk för att ersätta världens fossilbränsleeldade kraftverk.

Helt orimliga siffror. En omfattande utbyggnad av CCS-anläggningar är däremot ett genomförbart alternativ. Så länge människorna fruktar koldioxiden.

Framtiden: Det är som bekant svårt att spå, i synnerhet om framtiden. Men vissa tecken kan ändå vara intressant att extrapolera.

Ett: Den förespeglade globala klimatkonventionen i Köpenhamn blir inte av. Varken USA, Kina eller Indien vill signera ett bindande avtal. EU vill kanske men nekar att nämna några siffror. Nästa gång, kanske om några år, blir det ännu svårare. Ekonomin och arbetslösheten i industriländerna är spöken som fått klimatfantomen att blekna.

Två: De klimatfrälsta börjar svikta i tron. Den hypotetiska globala uppvärmningen har stått still i tio år och fick döpas om till klimatförändring. Översteprästerna har börjat darra på rösten och hela rörelsen luktar mygel och pengar.

Tre: Den vetenskapliga basen för hypotesen vittrar sönder. Nödutryckningarna från AGW-lobbyn blir allt mer desperata och det finns inte spår av konsensus i forskarvärlden. Tunga mediagrupper har börjat släppa fram kritiska synpunkter på teorierna. Till och med stora svenska dagstidningar, som för ett år sedan var helt stängda, har börjat glänta på debattfönstret.

Gustav III grundade Svenska Akademien i en tid då Vår Herre hade förtroendet att sköta klimatet.

Ledamoten av Svenska Akademien Nils Lorens Sjöberg (1754-1822), förste innehavare av stol nr 18, skrev en dikt som perfekt sammanfattar läget:

När Holland under vatten stod,
och tusentals bataver dränktes;
jag tillstår, över allt då tänktes,
att världen icke var så god;

men som uti en allmän flod
ej hela jorden nedersänktes;
och efter några mulna dar
sig vågorna tillbaka drogo;

bataverna strax världen togo
för lycklig, som hon fordom var;
ej de bataverna som dogo,
men endast de som levde kvar.


”Batavernas trohetsed”, målning av Rembrandt 1661-62, som finns på Nationalmuseum. Eden gällde inte klimatet fastän långvariga regn lett till översvämningar av batavernas ö i nedre Rhen. De svor att delta i ett uppror mot Rom där kejsar Vespasianus (9-79 e. Kr.) härskade.

Vespasianus hade oturen att gå till historien för yttrandet ”pengar luktar inte” sedan han lagt skatt på Roms toaletter. Hade han hållit sina fiskala intressen i schack kunde han ha blivit ihågkommen för sina sista ord: ”En kejsare ska dö stående.”

2009-11-15

Från kol till vind: en grön tankeövning

Kan man ersätta kolkraft med vindkraft?

Finns det någon verklig möjlighet att övergå från energi producerad med fossila bränslen till ”grön” energi hämtad från sol, vind och vatten? (Inbegripet fotosyntes [biobränslen] som är en specialform av solenergi.) Det pratas så mycket om satsningar på förnyelsebar energi.

Jänschwalde brunkolskraftverk ägt av svenska staten/ Vattenfall.

För att strama upp frågan har jag räknat på om det skulle gå att ersätta ett stort europeiskt kolkraftverk med vindkraft. (”Bakpå-kuvertet”-kalkyler begripliga för ensamma trebarnsmammor, aktiemäklare och journalister.) Som exempel valde jag Vattenfalls största kolkraftverk Jänschwalde 130 km sydost om Berlin på gränsen mellan Tyskland och Polen. Anläggningen är ett arv från det gamla Östtyskland och har moderniserats löpande sedan den tyska återföreningen 1990.

Kolkraftverk är en variant av värmekraftverk. Energins väg är: värmekälla > vatten > ånga > ångturbin > elgenerator > elström. Bränslet matas in i rader av förbränningskammare tillsammans med luft; i tillhörande ånggeneratorer bildas högtrycksånga som driver ångturbiner vilka i sin tur drar runt elgeneratorer som genererar nätström.

Den använda ångan kyls ner och pumpas som vatten tillbaka till ånggeneratorerna. Därför de karaktäristiska kyltornen som alltså bolmar ut moln av vattendimma – inte rök som många tror. Röken släpps ut i höga industriskorstenar efter filtrering och avsvavling.


Billigt och lättillgängligt bränsle är förutsättningen för lönsam drift. Jänschwalde eldas med brunkol (lignit) som bryts lokalt i dagbrott. Dagbrotten är kilometerlånga röjningar ner till en 10 m mäktig brunkolsflöts på 30-95 m djup i marken. Man bryter cirka 60.000 ton per dag som transporteras till kraftverket med järnväg.

Jänschwalde har en installerad effekt på 3000 MWe och producerar i genomsnitt 22 miljarder kWh per år = 22 terawattimmar, TWh. Det motsvarar en tredjedel av Sveriges produktion av kärnkraftsel 61 TWh/år. Sex anläggningar av Jänschwaldes storlek skulle nästan täcka Sveriges hela årsbehov av el 146 TWh/år. Med sju Jänschwalde skulle vi få tio TWh/år över till export, varför inte via den nya ledningen NordBalt till Litauen. Alla Sveriges älvar skulle då kunna få brusa fritt, alla kärnkraftverk stängas.
Storforsen.

Enligt WWF hörde Jänschwalde år 2006 till Europas Dirty Thirty bland kolkraftverken med ett årligt koldioxidutsläpp på 24 megaton (miljoner ton). Det är hälften av Sveriges totalutsläpp på 51 megaton och dubbelt så mycket som alla Sveriges personbilars utsläpp på 12 megaton CO2 per år.

I den här tankeövningen ingår hypotesen att koldioxid när som helst, om 10 ... 30 ... 90 år kan orsaka en skenande global uppvärmning med katastrofala effekter: Höjning av havsytan med 80 meter (i och för sig efter femton tusen år), brinnande urskogar, människosläktet en spillra förvisad till de töckniga polartrakterna ... Scenariot är välkänt, och lösningen att koldioxiden måste stoppas.

Jänschwalde producerar alltså 22 TWh/år. År 2008 producerade svensk vindkraft 2 TWh med hjälp av 1100 vindkraftverk. Den genomsnittliga årsproduktionen per vindkraftverk, vindkraftverksekvivalenten, blev avrundat 2 GWh/år. Detta är faktisk produktion på årsbasis med alla tekniska stopp, alla perioder med stiltje, alla stormar med för stark vind inräknade.


View Larger Map

Elvatusen vindkraftverk ersätter ett kolkraftverk
För att ersätta Jänschwaldes 22 TWh/år skulle det krävas åtminstone tio gånger fler vindkraftverk än Sveriges samlade bestånd. Alltså runt elvatusen stycken. Titta på kartan och försök placera dem. På ett område stort som Skåne. Där Vattenfall dessutom har två systrar till Jänschwalde som i sin tur skulle kräva sextontusen vindkraftverk som ersättning. Tillsammans 27.000 vindkraftverk i detta lilla hörn av Tyskland.

Att sprida ut dem går inte eftersom Tyskland har cirka 30 andra kolkraftverk som i konsekvensens namn också måste ersättas. Och dessutom 20 nya under byggnad, några för högklassigt kol (antracit) som ger 750 g CO2 per kWh, andra för brunkol (lignit) som ger 950 g.

Ett sex km långt dagbrott är en obetydlig störning i landskapet jämfört med oräkneliga vindkraftverk.

Den hypotetiska skogen av vindkraftverk växer raskt: 27.000 stycken för att ersätta tre kolkraftverk. Hur många behövs då för trettio? Enkel multiplikation säger 270.000 vindkraftverk. Över en kvarts miljon, fler än jordens hela bestånd (ca 60.000) i detta nu. Vansinniga siffror.

Verkar det omöjligt? Det är omöjligt! Även om vi tredubblar vindkraft-verkens prestanda (vilket är på tekniska gränsen) behövs 90.000 stycken enbart i Tyskland. Med 120 m höga torn och 100 m rotordiameter. De tekniska problemen blir stora, de sociala oöverstigliga.

Då har vi inte ens snuddat vid tanken på ett globalt program.

Det går inte
Svaret på den inledande frågan är Nej. Tanken att ersätta kolkraft med vindkraft kWh för kWh i industriell skala är ogenomförbar. Den hör hemma i det gröna lyckorike, det drömda Shangri La, där alla äter fibrer och förblir unga evinnerligen. I landet där inga celluliter, hängstjärtar eller depressioner finns kan samhället säkert få all behövlig energi från sol, vind och vatten. Men här på den verkliga jorden går det inte.

Tyvärr.

Skyffelhjul från dagbrottsmaskin. Vi lär få dras med dem.