Lite klimatmygel

Egentligen hade jag tänkt analysera förhållandet mellan koldioxidutsläppen åren 1751-1910 och det som förr kallades global uppvärmning. Min målsättning är ju att skriva om sådant så amatörer ska förstå. Men jag spårade ur på grund av en karta över koldioxidutsläpp från de stora ekonomiska blocken. Den var ett så fint exempel på hur man vilseleder utan att direkt ljuga.

En kritisk läsare blir misstänksam redan av kartans ursprung. Den stammar från “The Center for Public Integrity”, underavdelningen “The Global Climate Change Lobby” och dess associerade arm “The International Consortium of Investigative Journalists”. (Centret för Allmän Integritet/ Globala Klimatförändringslobbyn/ Internationella Konsortiet för Undersökande Journalister). De är hederliga i så måtto att de öppet deklarerar sitt ärende, nämligen att kämpa för ”The most important environmental treaty of our time” (Den viktigaste miljööverenskommelsen i vår tid), nämligen Köpenhamnsavtalet.

Man anar att pengarna för ”Globala Klimatförändringslobbyn” kommer ur samma givmilda hand som anslagen till de ständigt pågående klimatmötena världen över, och till de välkammade forskarna som förstått på vilken sida brödet är smörat.

(Först var jag misstänksam mot ”Internationella Konsortiet för Undersökande Journalister” men några provklick i listan på deras undersökningar tyder på att de gjort hederliga jobb.)

Klicka för större bild
Grundfelet med kartan är användningen av cirkeldiagram för att representera utsläppen. (Det är ett systemfel i många liknande presentationer.) Titta på cirklarna för USA och Brasilien och måtta på en höft in hur många gånger Brasiliens cirkel ryms i USA:s. Ungefär femtio gånger, eller hur? (Noga räknat 47,61 gånger.)

Titta sedan på siffrorna. USA 7,098, Brasilien 1,028.5. Den verserade läsaren av denna blogg vet att ett komma (,) i engelsktalande länder motsvarar vår punkt (.) eller det rekommenderade fasta mellanrummet som tusentalsavgränsare. En engelsk punkt, däremot, motsvarar vårt decimalkomma.

Förenklat kan vi skriva USA 7098 och Brasilien 1029 (avrundat uppåt). USA släpper alltså ut runt sju (6,9) gånger så mycket växthusgaser som Brasilien.

I cirkelpresentationen har man använt talen som radier och räknat fram symbolerna enligt formeln för cirkelns yta (pi r²). På så sätt ökar den visuella skillnaden med kvadraten på den aritmetiska.

Ett hederligare sätt vore att representera Brasiliens värde ≈ 1 med en kvadrat och USA:s värde med sju sådana kvadrater. Alternativt med cirklar där den ena ytan är sju gånger större än den andra (istället för 49 gånger).

Statistiken är full av sådana möjligheter att ljuga utan att fuska med grundvärdena. Och de används hela tiden. I klimatreklamen är de självklara och det är därför jag snuddar vid ämnet.

Ett exempel: Se på kurvan över global medeltemperatur åren 1880-2008. Visuellt visar den ett lågt utgångsvärde följt av en kraftig uppvärmning som tog fart 1980 och sedan dess rasat iväg och snart är utom kontroll. Det är vad klimatindustrin försöker skrämma oss med.

I verkligheten handlar det om små variationer runt +14 ^oC. En halv grad ner eller upp runt en temperatur som vi vet varit stabil i hundratals år. En behaglig sängkammartemperatur för den som har duntäcke.

Ett vanligt stapeldiagram med noll grader C som bas skulle visa hur små förändringarna är. Ännu mer drastisk skulle reduktionen bli i Kelvin med absoluta nollpunkten (-273,15 ^oC) som bas.

Hur man ljuger med statistik: I sammanhanget vill jag starkt rekommendera den klassiska boken “Hur man ljuger med statistik” av den amerikanske författaren Darrel Huff (1913-2001). Den publicerades redan 1954 och blev snabbt ”the best-selling statistics book of the second half of the twentieth century”. Den som en gång läst den kan aldrig se på ett diagram igen med samma oskyldiga ögon.

Boken finns antikvariskt på svenska via Bokbörsen eller Antikvariat.net för någon hundralapp. Dessutom som paperback på engelska hos Amazon.co.uk för 6,48 pund (≈ 75 kr plus porto). Den är lika självskriven på den bildade kvinnans nattduksbord som ”Grunderna i ju-jitsu” och ”Träning i sensualitet”.


Svavelhexafluorid: Bland det finstilta på ”Globala Klimat-förändringslobbyns” karta står att de räknat med koldioxid plus fem andra växthusgaser. Det innebär metan (CH₄), lustgas (N₂O), två freoner och svavelhexafluorid (SF₆). Den sista är en nästan inert (icke reaktiv) gas som förekommer i koncentrationer på 6 ppt, parts per trillion i luften. Talet trillion, svenska biljon är ett stort tal med tolv nollor. Hur stort försökte jag förklara i samband med pengar. [Det tar 14 år för ett överljudsplan att rulla ut en trillion dollar i sedlar.]

Det finns 6 g svavelhexafluorid i sex miljoner ton luft. På varje kvadratmeter jordyta vilar 10,3 ton luft så det behövs all luft över ca 583.000 kvadratmeter för att få ihop till sex gram. Runt 58 hektar, tillräckligt för en liten hästgård. Händelsevis blir det en liter gas. Att den är 22.800 gånger effektivare än CO₂ som växthusgas är intressant men inte ödesdigert.


Svavelhexafluorid är ofarlig att inandas i små mängder. På grund av sin täthet 6,13 g/liter (luft 1,29 g/liter) ger den basröst åt den som andats in den. Den mängd grabben andas in i filmen motsvarar vad som naturligt finns i all luft över en 58 hektars hästgård.