Grön saga med blå kant

I dag, tisdag 3 november 2009, kan man i DN läsa en artikel undertecknad Fredrik Reinfeldt, statsminister. Tydligen en skiss av EU:s position i klimatfrågan inför mötet med president Barack Obama. Artikeln är det luddigaste och mest världsfrämmande dokument jag läst på länge.

Att Reinfeldt polerar EU:s ståndpunkt till oigenkännlighet är naturligt. Det är politikers natur. Möjligen har EU som han säger ledarskapet i klimatfrågan. Åtminstone om man går efter tjatet om global uppvärmning klimatförändring. Men i konkreta åtaganden, bah. Ministermötet beräknade u-ländernas behov av klimathjälp till 100 miljarder euro per år från 2020. Unionens utlovade bidrag i kontanter blev noll och även denna skenbara enighet uppnåddes bara genom att man begravde interna konflikter i en arbetsgrupp. (Är det inte underligt att alla kalkyler slutar på så runda tal: behov 100 miljarder, inte 97 eller 113, kris år 2020 eller 2050, inte 2018 eller 2057?)

Men, citat: ”Vid toppmötet i slutet av förra veckan satte EU ett eget långsiktigt mål för utsläppsminskning, 80–95 procent till 2050.” Gjorde man? ... det missade pressmeddelandet i så fall.

Låt oss fundera på innebörden av det målet. Säg 90 procent utsläppsminskning (av den antropogena koldioxiden) till år 2050. Det är 40 år dit.

Till dess ska alla bensin- och dieseldrivna bilar skrotas i hela EU, alla maskindrivna fartyg huggas upp, alla flygplan ställas på marken (utom regeringsplanet). Elektriska tåg får väl gå i den mån de drivs med vindkraft eller kärnkraft.

Kyltorn vid kolkraftverk i Bergheim, Tyskland.

Alla Europas kolkraftverk, inklusive de 50 som byggs nu med förväntade livstider på femtio år, måste stängas. Alternativt införa koldioxidfiltrering/ långtidslagring vilket inte bara är tekniskt svårt utan även ökar kolförbrukningen 30 procent.

Rinnande järn vid tappning av masugn.

All cementtillverkning måste upphöra. Alla masugnar släckas. Ingen mer betong, inget järn. I Europa, i alla fall. (Men man kanske kan köpa utifrån?)

Därtill kommer en myriad minutiösa förbud, typ ingen gasol i husvagnar, fritidsbåtar och sommarstugor. Inga motorgräsklippare. Självklart inga motorcyklar eller utombordsmotorer. Inga gaständare, förstås. Möjligen tändstickor fast de kommer att strida mot samhällets värdegrund.

Globala konsekvenser: Reinfeldt skriver om EU:s konkreta åtgärder: ”30 procents utsläppsminskningar till år 2020 jämfört med 1990 års utsläpp förutsatt att en ny, global klimatöverenskommelse kommer till stånd – och förutsatt att andra gör jämförbara åtaganden.” [...] ”EU har lagt sitt bud. Nu måste andra följa.”

Antag att världen följer EU:s dröm och reducerar koldioxidutsläppen till år 2020 med 30 procent och till år 2050 med 90 procent räknat på 1990 års värden. År 2050 skulle det ge följande läge:

90 procents reduktion räknat på 1990 års utsläpp 23 gigaton skulle ge 2,3 gigaton globalt som totalutsläpp. Det är vad Japan (1,3), Tyskland (0,8) och Kazakstan (0,2) släpper ut nu. Totalt var det globala utsläppet 32 gigaton rekordåret 2008.

Folkmängden ökar: Någon gång i februari-mars nästa år 2010 kommer jordens befolkning att nå 7 miljarder-strecket. År 2050 beräknas antalet vara 9 miljarder. Inte nog med att utsläppen i EU:s fantasivärld då ska vara reducerade till sju procent av dagens, de ska också fördelas på trettio procent fler människor. Globalt skulle det bli 0,26 ton/person/år jämfört med dagens genomsnittsvärde 4,7 ton/person/år. Som förstås bara är teoretiskt, USA har idag 19 ton, Ryssland 11, Tysklands 10 och Sverige 5 ton CO₂-utsläpp per person och år.

Kan ens klassens fjäskis Sverige skära ner sina utsläpp till 0,26 ton (260 kg) koldioxidutsläpp per person och år till år 2050? Hur mycket får man elda för att det ska bli 260 kg koldioxid. Nominellt 16 fyrtiondelar = 104 kg rent kol. Färskt trä är som vi vet femtio procent vatten. Torrvikten i sin tur är till hälften rent kol, C. Alltså 208 kg ved om den vore absolut torr. Var och en med spis eller kakelugn vet att så torr ved inte existerar i sinnevärlden. Säg fuktighet 20 procent så landar vi på runt 250 kg ved. Per person och år.

I runda slängar 25 säckar ved. Det är allt. Inte minsta stearinljus och absolut ingen grillfest mera det året.

Alternativt kunde du ha kört 192 mil med din bil om den funnits kvar – fast den är för länge sedan skrotad enligt direktiv från Transportstyrelsen (vars namn vid det laget är ett perfekt exempel på newspeak). Statens snåla ersättning hade kanske räckt till en cykel – om cyklar inte blivit så extremt dyra eftersom stål inte får tillverkas längre. Gummi till däcken är också dyrt eftersom det måste importeras med segelfartyg.

Ostindiefararen SS Götheborg, en replik av ett seglande lastfartyg från 1700-talet. Ska de komma igen på 2100-talet?

Slutet på sagan: Där sitter alltså familjen Svensk och trampar sin elgenerator i miljölampans sken en vinterkväll år 2051. Då berättar farfar, 62, om när han var ung statssekreterare för mer än fyrtio år sedan och kämpade på miljöbarrikaderna med moderaterna. Kanske visar han (igen, håhå jaja) sitt gulnade tidningsurklipp av artikeln ”Nu måste USA och Kina följa EU i klimatfrågan” som han skrev som grön talskrivare åt dåvarande landsfadern Fredrik Reinfeldt. Det var den artikeln som gjorde att han fick förtidspension.

– Krutgubben Fredrik, 86, lever faktiskt fortfarande, skrattar farfar i en paus från trampandet. Fast han har flyttat till Hawaii där han delar en miljöhydda med en 90-årig inföding därifrån, Barack Obama.

Han lär ska ha blivit en jävel på surfing.

Aloha oe!