Klimatkompensation – är det meningsfullt?

Ska man betala för klimatkompensation när man flyger eller blir man lurad? Femhundra kronor extra för en tur och returflygning till Thailand. Påminner det inte om medeltidens avlatsbrev som skulle minska köparens tid i den (sannolikt fiktiva) skärselden? Man köper sig fri från en hotande katastrof (som kanske är påhittad).

Ta det här med skogsplantering.

Att träd framför allt lever på koldioxid de hämtar ur luften är en insikt som kommit gradvis. Flamländaren Jan-Baptist van Helmont (1580-1644) tog första steget genom ett enkelt och genialiskt experiment, av samma typ som Pasteurs (1822-1895) påvisande av mikroorganismer.

Han satte en tvåkilos trädplanta i en kruka med 90 kg jord och vattnade den utan att tillföra något annat. Efter fem år vägde plantan 76 kg medan jorden bara minskat ett hekto i vikt. Trädet hade hämtat sin materia från något annat. Från vattnet, menade van Helmont. Delvis rätt eftersom träd består av hälften vatten, men att andra hälften kom från luften missade han.

Det blev istället den schweiziske pastorn/naturalisten Jean Senebier (1742-1809) som 175 år senare (1796) visade att växter tar upp gasen koldioxid i en process som är beroende av ljus. I England får Joseph Priestley (1733-1804), engelsk kemist och präst, den äran. Men trots tvåhundra års fortsatt forskning är fotosyntesens innersta mekanism ännu okänd och omöjlig att reproducera industriellt.

Varje år förlorar jorden ungefär 15 miljoner hektar skog (150 000 km², ytan av England och Wales) i oreglerad avverkning. Följderna är värda ett eget kapitel. Ett av de mindre problemen är att skövlingen beräknas bidra med 20-25 % av det globala koldioxidutsläppet.

Nyligen fällt trä består till hälften av vatten. Resten, torrvikten, är cellulosa (50 %), hemicellulosa (30 %) och lignin (20 %) samt <1 % mineralämnen, vid förbränning aska. Bara hälften av torrvikten utgörs av kol, C. En trädstam på 100 kg med 50 kg torrvikt innehåller alltså 25 kg bundet C. För att binda dessa 25 kg C tog trädet 92 kg CO₂ ur luften. (25 x 3,664 = 91,6 kg)

Som enkel tumregel: hundra kilo träd motsvarar hundra kilo atmosfärisk koldioxid. (Ingenjör Planertz får ursäkta generaliseringen.)

Du betalar alltså dina 477 kr (varav 76 kr moms till svenska staten) och flyger till Phuket två veckor (säg i mörka kalla februari 2010) varvid 3,8 ton CO₂ av planets utsläpp orsakas av dig. Det klimatkompenserande företaget får 350 kr och går igång med trädplanteringen. Normen är 5,33 träd per ton CO₂, alltså tjugo träd.

De börjar som frön i en plantskola. Efter tre år är de på plats i området som ska få ny skog. Om allt går bra växer de i många år och binder koldioxid i takt med tillväxten. Den dag dina träd tillsammans väger fyra ton, 200 kg/styck, är din ”klimatsynd” försonad. Hur lång tid det tar beror på trädslag och växtförhållanden. Säg att det tar 40 år, halva livstiden för en population tallar i svenska skogsbruket.

Någon gång kring år 2050 – då det globala CO₂-utsläppet ”ska” vara reducerat från dagens 32 gigaton/år till 12,6 gigaton/år (med 60 procent fast de kallar det 30 procent) – är alltså din semester i Phuket vintern 2010 klimatkompenserad. Då gäller det att träden får stå kvar. Om de huggs ner och – o fasa – används som ved är vi tillbaka på ruta ett.

Människans inbilska tro att hon är "skapelsens krona" har bland annat fått henne att avverka oräkneliga oersättliga träd. Denna tall, "Pinus longæva", i Californien är 4.700 år och har klarat sig. Hittills. Den binder ton av C men växer obetydligt och tar inte upp mycket CO₂ längre.

Är klimatkompensation meningsfull? Nåväl, tycker jag att det är vettigt med klimatkompensation i form av trädplantering? Ja, faktiskt. Men inte så mycket för koldioxidreduktionen (som sannolikt är överflödig) utan för den obestridliga miljöförbättring det innebär med skog istället för skövlade kalhyggen.

Martin Luther lär inte ha sagt ”Även om jorden skulle gå under i morgon skulle jag plantera ett träd i dag”. Skitsamma. Nu går faktiskt inte jorden under i morgon (eller 2050... eller 2100) utan fortsätter med stor sannolikhet sin bana i universum under oöverskådlig framtid.

Desto större orsak att plantera träd, som jag ser det.


Det finns en berättelse om rådet en slottsträdgårdsmästare gav till sin arbetsgivare. Då denne frågade, ”När är bästa tiden att plantera en ek?” svarade trädgårdsmästaren, ”För hundra år sedan, men den näst bästa tiden är i dag.”