Klimatkatastrofen är nära

Hotet: Forskare säger att en global klimatkatastrof står för dörren. Den har redan börjat och har dödat hundratusentals människor i fattiga länder. Enligt den ansedda tidningen Washington Post – som en gång i tiden avsatte president Richard Nixon (1913-1994) – har vi värre att vänta. Tidskriften Fortune fick ett ”Science Writing Award” från det respekterade American Institute of Physics för sin analys av den hotande faran. Ett antal ledande klimatforskares slutsats är att detta verkligen är mycket dåliga nyheter.

Den framstående klimatologen Reid Bryson (hyllad som Global Laureate av FN:s Globala Miljöprogram 1990) menar att det inte finns någon lindring i sikte. ”Om det fortsätter kommer det att inverka på mänsklighetens vistelse på jorden – skapa miljarder av svältande”.


Författaren Lowell Ponte varnar i sin bok: ”Om riktiga åtgärder inte görs kan det leda till världssvält, världskaos och troligen världskrig, allt inom tjugofem år”. Science News citerar meteorologen Dr. J. Murray Mitchell Jr. om problemen: “Hur länge trenden fortsätter är en av de viktigaste frågorna för vår civilisation.” Enligt vetenskapsjournalisten Nigel Calder (jfr. kommentar) ”måste processen ställas bredvid kärnvapenkrig som en av de troliga källorna till storskalig nöd och undergång för mänskligheten”.

Visst är det hemskt. Nog måste varje människa på jorden ställa upp och dra sitt strå till stacken för att hejda katastrofen som hotar mänskligheten om tjugofem år.

Min skeptisism har varit omotiverad och jag skäms verkligen. Hela min blogg bör raderas.

Rädda jorden. Inga kompromisser. Eller hur?

Ha – lurad: Citaten rör en inaktuell katastrofteori från 1970-talet, nämligen global avkylning och en hotande istid ”om 200 till 300 år ifall ingenting görs”.

Samma slitna argument: fattiga länder redan drabbade, miljarder av svältande människor, katastrofen är jämförbar med kärnvapenkrig, civilisationen kollapsar, mänskligheten kommer att gå under. Och det är riktiga argument från tiden – bara trettio år gamla. Författaren Lowell Pontes bok hette ”The Cooling” (1976).

Meteorologen Dr. J. Murray Mitchell Jr. är värd en stjärna i tävlingen ”Snabbaste omvändelsen” (jfr. Birger Schlaugs Nelsonpris). När han dog 1990 kallades han i New York Times minnesruna Klimatologen som förutsåg värmekatastrofen trots att han på 1970-talet varnat för en ny istid.

I USA kallas sådana omvändelser ”to jump on the bandwagon”. Den sociologiska vetenskapen kallar det hjordinstinkt. "The bandwagon" i USA är den vagn som går först i tåget med bandet/orkestern, och som alla gärna ansluter sig till. Bandvagn är för oss som gjort lumpen ett terrängfordon tillverkat av Hägglunds i Örnsköldsvik. Numera är bandvagnarna sannolikt skänkta till Estland medan företaget är sålt till brittisk vapenindustri.

Chikanen med global avkylning är något dagens klimatlobby skamset slår ifrån sig. Man går långt i försöken att bortförklara den som en tillfällig förvillelse som inga "riktiga" klimatologer trodde på. Det var media som rusade iväg i sin vanliga ansvarslösa stil (till skillnad från idag).

Den rätta förklaringen är att det inte fanns någon enkel grej typ koldioxiden som man kunde engagera människor med (och beskatta) hos istidshypotesen. Alla förstod att en istid kommer när den vill och det finns inget den lilla människan kan göra åt den.

Det fanns helt enkelt inga pengar i den.

Fundera på det när du tankar bilen nästa gång.