En annan värld

Somliga klimaträddarartiklar har en verklighetskontakt mindre än noll. Baserade på en obevisad hypotes (AGW-teorin) laborerar de med icke fattade beslut och naiva tankar om människans natur och når fram till förhoppningsfulla lösningar på konstruerade problem.

Ett exempel som fastnat i mitt minne är följande ”debattartikel” i Svenska Dagbladet. (Debatt är det inte utan sondmatning med innehållslöst klimatsvammel. Ingen svensk dagstidning av format publicerar klimatdebatt värd namnet.)

”Sluta fega, Carlgren” av Eva-Britt Svensson, 63, EU-parlamentariker (V) och Wiwi-Anne Johansson, 59, riksdagsledamot (V). Den är från 24 juli 2009 och kunde få försvinna spårlöst i historiens tratt, om den inte vore osedvanligt aningslös.

Svensson och Johansson skriver om Sveriges gyllne läge som EU:s ordförandeland inför klimatkonferensen i Köpenhamn 7-18 dec. 2009. ”Det är då världens ledare måste komma överens om åtgärderna som ska hålla temperaturökningen under två grader. Misslyckas det finns inga nya chanser i sikte.” De menar att EU ska ta ledningen i försöken att minska de globala koldioxidutsläppen genom att villkorslöst skära ner sina utsläpp med 30 procent för att inspirera andra.

Att gräva ner sig i förhandlingar är politisk feghet.

Som slutkläm utropar de: ”Det är Sverige som är EU-ordförande. Och det är du Andreas Carlgren som är Sveriges miljöminister. Så vad väntar du på? Sluta fega, ta ledningen! Vi har en värld att rädda.”

Det är så sött och naivt som om det var skrivet för söndagsskoltidningen ”Barnavännen: Illustrerad Veckotidning för de Små”. Men författarinnorna är två mycket välbetalda yrkespolitiker: Eva-Britt Svensson 81.000 kr/månad plus förmåner för miljonen kr/år, Wiwi-Anne Johansson 54.500 kr/månad plus förmånligt pensionsavtal, traktamenten och reseersättningar. För sådana pengar borde man få något bättre.

Vet Eva-Britt och Wiwi-Anne något om Sveriges läge i EU och världen? Att landet är nr 14 i storleksordning i EU, anslöt sig halvhjärtat 1995, sade nej till euron 2003 och har högavlönade EU-parlamentariker med mandat att försöka ta Sverige ut ur unionen? Händelsevis just Eva-Britt Svensson.

Känner de till att Sveriges CO₂-utsläpp är 0,25 procent av världens? Förstår de att svenska åtgärder av föregångstyp försvinner i de globala decimalerna medan landet utarmas på massafabriker, pappersbruk och tung industri?

Sveriges tekniska nivå har urholkats sedan 1900-talets början: AGA-fyren, kylskåpet, skiftnyckeln, "Mått-Johanssons" passbitar tillhör en förgången tid; Volvo och Saab har tappat glansen, kullager är inte längre en svensk produkt, tändsticksimperiet kraschade förra depressionen, dammsugarna görs i Ungern.

SEK versus DKK 1970-2005

Den svenska kronan tappar stadigt i värde. Så sent som 1992 stod det 1:1 till danska kronan, men då gick DKK förbi. I dag får man betala 1.37 svenska för en dansk. Vanliga människor märker att Köpenhamn blivit dyrt, men Eva-Britt och Wiwi-Anne får bara högre traktamenten.

Utsikterna på arbetsmarknaden är extra mörka i Sverige. För 2010 väntas arbetslösheten bli 10,4 procent, jämfört med 6,6 för Danmark.

Eva-Britt och Wiwi-Anne lever i en värld där koldioxidfrågan bara är ett administrativt problem som kan lösas vid sammanträdesbordet. Men det finns en värld utanför som har verkliga problem på liv och död. Låt mig ta ett exempel:

I Indien (1,1 miljarder invånare, 5,3 procent av de globala CO₂-utsläppen) finns 400 miljoner människor som inte ens har en glödlampa i huset. Samtidigt har landet stora koltillgångar som kan användas för energiproduktion och bland annat höja de mest missgynnades levnadsstandard. Är det okej att de gör det? Ja eller nej, Eva-Britt och Wiwi-Anne?

Rajendra Pachauri, IPCC:s ordförande, inser i alla fall att det är omöjligt och oetiskt att hindra Indien från att utnyttja sitt kol för energiframställning. (Bortsett från att det är politiskt och ekonomiskt ogenomförbart; min anmärkning.)

Man bör ta projektioner in i framtiden med en nypa salt, men nedanstående graf är ändå värd en fundersam granskning. Den börjar 1990, det år som tjänar som utgångspunkt för AGW-lobbyns reduceringskalkyler av CO₂ och visar faktiska data fram till 2006. Fortsättningen är den projicerade tillväxten av de globala koldioxidutsläppen. (Källa: EIA, Energy Information Administration, US Government.)


Det är tankeväckande att försöka förutsäga effekterna av Kyotoprotokollet 1997 och Balikonferensen 2007. Varsågod.

Gör gärna tankeexperimentet att utgå från 1990 års nivå och krymp den med 20-30 procent fram till 2030. Från 18 till 13 gigaton per år, ungefär en tredjedel av de prognosticerade 37 gigaton/år. Nivå i höjd med texten Russia. Kan du tänka dig några politiska, ekonomiska eller tekniska medel för att åstadkomma en sådan drastisk reduktion? Ens med Andreas Carlgren i ledningen?

I en helt annan värld, möjligen.