Så är det hajpade klimatmötet i Köpenhamn över. Det gick till och med sämre än väntat. Som Johann Hari i Huffington Post formulerar det: “They Didn't Seal the Deal; They Sealed the Coffin.” (De slöt inte ett avtal; de slöt kistan.)
Det är känsligt för mig att kommentera eftersom jag inte gläds åt andras besvikelser. Det måste kännas bittert att all entusiasm, alla förhoppningar och alla argument för utveckling grusades så krasst.


Hur sympatisk den drömmen än är går den inte att genomföra. Inte i Nigeria, inte någon annanstans heller. Civilisationen som vi känner den bygger på fossil energi och alla lönsamma förekomster kommer att utnyttjas tills de är slut. Alla kända alternativ är mikroskopiska i jämförelse. (Att ersätta ett tyskt kolkraftverk, Jänschwalde, skulle kräva elvatusen vindkraftverk.)

President Obama har inga invändningar eftersom USA hellre köper olja från Kanada än från Saudiarabien.

Under andra världskriget hade Sverige en produktion på ungefär 600.000 fat olja per år (två dagars import i dag) till försvaret från alunskiffer i Västergötland och Närke. Det ledde till den fortfarande pyrande Kvarntorpshögen som med 157 m över havet är Närkes högsta punkt. På 1960-talet utvann man också uran ur alunskiffer i Ranstad. Blir energiläget tillräckligt desperat är det möjligt att alunskifferns innehåll av olja och uran blir attraktivt igen.
Vi såg Maud Olofsson acceptera kärnkraften trettio år efter Thorbjörn Fälldins ”Ingen taburett är så åtråvärd att jag kompromissar om kärnkraft”. Kanske Miljöpartiet om trettio år kompromissar om både kärnkraft och oljekraft från alunskiffern. ”Politik är det möjligas konst” som järnkanslern Otto von Bismarck sa.
Statsministern/EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt redovisade motgången i P1:s lördagsintervju 19 december på ett öppet sätt. Som tidigare konstaterat har Reinfeldt haft otur med sina projekt. Lagom blir han statsminister på arbetslinjen så kollapsar arbetsmarknaden; så satsar han på klimatet och då svalnar klimatintresset. Men han har gett ett kompetent intryck och kan säkert bli något i internationell politik efter valet 2010.

Nya tag behövs
Skulle jag ge klimativrarna något råd för framtiden är det att de måste ta helt nya och mer direkta grepp. Helst införa någon klimatanknuten inskränkning av människors sexualitet. Att hindra vanligt folk från att äta kött, köra bil och flyga till Thailand räcker inte. På rak arm vet jag ingen religion som blivit riktigt framgångsrik utan att skuldbelägga sexualiteten. Att hacka på människor typ Tiger Woods som hoppar över de äktenskapliga skacklarna är nog bra, men det måste införas en klimat-aspekt.
Onani klimatsabotage? Det ultimata med tanke på målgruppens storlek vore att ge alla onanerande människor dåligt klimatsamvete. Det går ju fortfarande att skrämma många med en gud som ser allt. Varför inte då med koldioxiden som också finns överallt? Och som dessutom ökar om man andas häftigt.
Det måste finnas något sätt. Plats för en tankesmedja.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar