Inget stoppar oljan

Watt är den kraft som på en sekund ger en joule energi.
Bilderna är klickbara.

Läget i stort: Världens industriella energiförbrukning bygger till nittio procent på de fossila bränslena olja (37 %), kol (30 %) och gas (23 %). Kärnkraft och vattenkraft svarar för resterande tio procent. Utanför kalkylen faller småskalig energiförsörjning med vind, kameldynga och av biståndsminister Gunilla Carlssons kvinnor plockade vedpinnar. Att allt utom kärnkraften kan sägas komma från solen är en filosofisk synpunkt som inte saknar betydelse.

Det tältliknande vecket i lagerföljden vid Ghawar är en långsträckt antiklinal där olja och gas på väg genom lagren blir instängda. Fältet är 30 km brett och 280 km långt.

Oljan: Den klassiska oljekällan består av en porös bergart – oftast kalk- eller sandsten – där hålrummen fyllts av olja som vandrat in från någon angränsande avlagring med hög halt (< 5 %) av biologiska ämnen som genom högt tryck och värme omvandlats till råolja. Världens största oljefält, det saudiarabiska Ghawar, ligger i en cirka 150 miljoner år gammal jurassisk kalksten med porositet på < 35 procent. En kubikmeter sten där kan innehålla 350 liter olja. Ghawar är ryggraden i världens största och mest lönsamma oljeföretag Saudi Aramco.

En systerkonstruktion till DeepWaterHorizon under transport från Hyundais varv i Sydkorea till borrplats i Mexikanska golfen.

Nummer tre på den listan är BP (fd British Petroleum) som nyligen råkade ut för en kalamitet i Mexikanska golfen då borrplattformen DeepWater Horizon tog eld när en gaspuff från oljekällan med explosiv kraft trängde upp genom borrpipan. Elva personer dödades och riggen sjönk så småningom till botten 1 500 m ner. Stängningsventilen till borrhålet fungerade inte så olja började läcka ut med en hastighet av 800 kubikmeter per dygn. Av vind och ström har oljan förts i riktning mot Louisianas kust som hotas av en miljökatastrof.

Bildkälla The Times Picayune, New Orleans.

Media har jämfört DeepWater Horizon-katastrofen med Exxon Waldez-olyckan i Alaska 1989. Då spilldes 40 000 kubikmeter olja. På femtio dygn med oförändrat flöde skulle DeepWater Horizon nå samma volymer. Läckaget är dessutom potentiell värre eftersom det kommer från en oljekälla av okänd storlek; fartyget Exxon Waldez transporterade en begränsad volym.

Tillägg 7 maj: Foto av utströmmande olja från DWH-borrhålet på 1 500 meters vattendjup. Betänk att den kommer från ett lager sex kilometer ner i sedimentbergarterna.

Båda kommer långt ner på listan över katastrofala oljeutsläpp. Högst ligger utsläppen under Gulfkriget 1991 med en sannolik volym av 137 miljoner kubikmeter, närmare tretusenfemhundra gånger mer än Exxon Waldez. Nummer två är Ixtoc I oljekälla i inre Mexikanska golfen som läckte 360 000 kubikmeter mellan juni 1979 och mars 1980. (Nio gånger Exxon Waldez.)

Hur kan man stoppa oljan?

Det korta svaret är: Det går inte. Det finns varken ekonomiska, tekniska eller politiska möjligheter att stoppa oljeutvinningen med åtföljande transporter och förbränning. All teknisk utveckling innebär behov av olja. Civilisationen som vi känner den bygger på fossil energi och alla lönsamma förekomster av olja, kol och gas kommer att utnyttjas tills de är slut. Alla kända alternativ är obetydliga i jämförelse.

F.d. "Jahre Viking", en gång världens största fartyg som seglade under flera andra namn. Nu, år 2010, slutligen levererad för upphuggning till Gujarat i Indien under namnet "Mont".

Oljespillet kan reduceras genom bättre fartyg (oljetankers med dubbla skrov), bättre spilloljehantering i hamnarna, bättre navigation och bättre rutiner till sjöss. Befälhavaren på Exxon Waldez sov ruset av sig, tredje styrman som hade befälet var trött. Kaptenen på Amoco Cadiz diskuterade om priset för bogsering i 4 ½ timmar tills det var för sent. Fartyget drev in mot Bretagnes kust och bröts sönder 17 mars 1978 varvid hela lasten 250 000 kubikmeter olja läckte ut.

Enorma pengar: Oljefältet Prudhoe Bay på Alaskas kust mot polarhavet beräknas ensamt ha gett mer pengar än all annan verksamhet i Alaska i historisk tid. Fisket, jakten, jord- och skogsbruket, guldruschen i Klondyke på 1890-talet (390 ton guld) och vad annat man ägnar sig åt i Alaska numera – allt förbleknar i jämförelse med pengarna från oljan. Kostnaderna för den 1 288 km långa Trans-Alaska Pipeline och för städningen efter Exxon Waldez blir småpengar i sammanhanget. De 7,2 miljoner dollar USA betalade Ryssland för territoriet 1867 var en usel affär för tsar Alexander II men lysande för president #17 Andrew Johnson.

Oljan är 49 grader varm när den kommer ur jorden och 44 grader vid pumpstation 1. Det tar 12 dygn för den att pumpas de 1 288 kilometrarna till Valdez hamn. Ledningen beräknas fungera till år 2032.

Det är otänkbart att något så vitalt som oljan skulle kunna stängas av. Den täcker 37 procent av världens industriella energiförbrukning och är basen för vår moderna livsstil. Det existerar ingen organisation med makt nog för att bestämma att den ska lämnas i jorden. Se på det tandlösa slutdokumentet från klimatmötet COP15 i Köpenhamn.

Bildkälla Scanpix.

Den miljövän eller politiker som påstår något annat är antingen naiv eller talar mot bättre vetande. Effekten av 49 öre höjd bensinskatt i Sverige om de rödgröna vinner valet 19 september 2010 får så liten global effekt att den inte kan räknas ut. Därför skickas gulliga tjejer typ fäbodstintor fram för att prata för den. Medan maktpolitiker talar snabbtåg.

Det var ändå ”världens ledare” som möttes i Köpenhamn. Ingen av dem var dum nog att utmana ett av de starkaste ekonomiska system som finns, själva blodet i det kommersiella samhället. Energisektorn. Inte heller ville de komma hem till sina väljare/medborgare med beskedet att nu skulle allt bli sämre och dyrare. (Intressanta avslöjanden här.)

Det är en erfarenhet som får växa fram efterhand. Men tills det sista borrhålet är torrt kommer den allt dyrare oljan att rinna.