Konstgjord andning för klimatskrämda

Efter klimatfiaskot COP15 i Köpenhamn 7-18 december 2009 där bekymren för global uppvärmning klimatförändring visade sig väga lätt när det började handla om pengar på bordet låg klimatlobbyn lågt ett par månader. Men nu har den startat sin litania igen och försöker återuppliva koldioxidrädslan. Samtidigt pågår intensiv industriell utbyggnad av energiprojekt baserade på de klassiska fossila energikällorna kol, olja och gas. Det är i stor skala frågan om att säga en sak och göra en annan. Det ger etablerade klimataktörer mycket låg trovärdighet.

Till exempel:

Lördag 6 april skrev Storbritanniens ambassadör Andrew Mitchell en artikel i Svenska Dagbladet: ”Nya initiativ för klimatet krävs” (sannolikt på uppdrag av sin minister för energi och klimatförändringar, Ed Milliband). Inlägget är fyllt av glidningar (2009 var ett framgångsår) och snömos (”Vi tror alltjämt att en omfattande juridiskt bindande överenskommelse kommer att försäkra att den gemensamma graden av strävan är tillräcklig för att uppnå vårt 2 graders mål”) precis som vanligt i klimaträddningsartiklar.

Bilderna är klickbara.

Samtidigt, i den krassa verkligheten, beslutade Storbritanniens regering att stödja Sydafrikas ansökan hos Världsbanken om förmånliga lån på 21 miljarder kronor till kolkraftverket Medupi. Det blir världens fjärde största kolkraftverk med en installerad kapacitet på 4.800 MW som ska bränna 17 miljoner ton (megaton) lågvärdigt kol per år och släppa ut 30 megaton koldioxid. (Sveriges utsläpp 51 megaton/år, vår gamla favorit kolkraftverket Jänschwalde 24 megaton/år.)

Sverige stödde förstås också Sydafrikas begäran och det var lustigt att höra minidebatten i Sveriges Radio 2010-03-31 mellan biståndsminister Gunilla Carlsson (för) och Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson (mot). Båda berättade sagor för folket.


Peter Eriksson – som har ord om sig att vara en maktpolitiker som vässar tänderna för regeringspost i höst – svävade runt i den gröna sagovärlden. ”Man har väldigt goda förutsättningar för solenergi och för vindenergi i Sydafrika.” Som läsare av denna blogg vet så skulle det krävas elvatusen vindkraftverk för att ersätta Vattenfalls Jänschwalde på 3.000 MW. Räknat watt för watt skulle det behövas 17.600 för att ersätta Medupi. Även Peter Eriksson (eller något alternativsnille i Miljöpartiet) borde klara sådana kalkyler.


Gunilla Carlsson – som sagt ett och annat allvarligt ord till SIDA – stödde sig på argumentet bistånd-till-snälla-svartingar. Utan Medupi skulle ”kvinnor fortsätta att gå och hämta ved, att leta efter möjligheter att kunna elda, att inte kunna värma sin mat på ett modernt sätt”. Som biståndsminister vet hon mycket väl att Sydafrika är ett skatteparadis för energikrävande industrier med extremt låga elpriser till företag. Gunillas stackars kvinnor betalar mer än dubbelt så mycket som företagen för elen – i den mån de har någon.

Bostäder i Soweto. Ser du några el-ledningar?

Av Medupis, säg, 35 terawattimmar per år (halva Sveriges vattenkraftel på ca 65 TWh/år) lär minst 80 procent gå för rabattpris till industrin, och resten till politiker och advokater i Pretoria och affärsmän i Johannesburg. Väldigt lite till ”tändsticksaskarna” i Soweto.


View Larger Map
Medupi och Matimba ligger vid A på kartan. Nära den mytomspunna floden Limpopo där elefantbarnet fick sin långa snabel, enligt Kipling.

Inga blåbärsprojekt

Medupi kolkraftverk kommer att ligga nära det redan verksamma Matimba kolkraftverk som inte heller skäms för sig. Kapacitet 3.990 MW (990 MW större än Vattenfalls Jänschwalde), produktion 24 TWh/år och koldioxidutsläpp 26 megaton/år. Att Medupi och Matimba ligger där de ligger beror på kolförekomsterna - de kan transportera bränslet på band direkt till sina jättestora ångpannor. Tillsammans släpper de ut 30+26=56 megaton CO₂ per år (att jämföras med Sveriges 51 Mt/år).

Byggplatsen för Medupi kolkraftverk med Matimba i bakgrunden. Peter Erikssons tanke att ersätta dessa två jättar med 29.000 (tjugoniotusen) vindkraftverk verkar naiv på gränsen till rasistisk.

Det är tröttsamt att tjata om saken men Sverige är faktiskt en pluttspelare i det internationella industri- och ekonomispelet. Numera inte ens kompetent att behålla dammsugartillverkning och skjortsömnad inom landet. Långt mindre varvsindustri och bilindustri. Vore jag politiker (gubevare mig) skulle jag vara bekymrad över utarmningen av det en gång i tiden tekniskt och industriellt framstående Sverige som byggde sitt eget flygvapen och gjorde framgångsrika bilar.


Som enkel man av folket skulle jag se "av-teknifieringen" av Sverige som ett värre problem än energiutbyggnaden i länder som Kina, Indien och Sydafrika. Särskilt som inget av de länderna frågar Sverige om råd. Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Peter Eriksson kan sedan säga vad de vill.

Medupi byggarbetsplats. Inga dansande svartingar i bastkjolar där, inte.