Lösa skott från stora kanoner

Ett klimatmöte i St James’s Palace i de kungliga kvarteren i London har stuckit ut i mediabruset några dar. Till mötet hade man samlat några stora kanoner i kändisvärlden, med prins Charles i toppen och tjugo nobelpristagare som fotfolk. (Jag gillar det engelska Nobel laureates, Nobel lagerkrönta, fast pristagarna vad jag vet inte får någon lagerkrans – något som däremot svenska disputerade doktorer och hedersdoktorer bekommer; jubeldoktorer efter 50 år ytterligare en ny och fräsch.)

Att mötet var designat och styrt av framstående mediaguruer och spindoktorer märktes i upplägg och genomförande. Sparsmakat elegant hemsida, University of Cambridges logga, tydlig disposition, ingen idiotisk musik som överfaller läsaren ur bakhåll.

Ändå – "Man merkt die Absicht, und man ist verstimmt". Här ska det imponeras på plebejerna. Därför bara sex lagerkransar av tio för presentationen.

Bland deltagarna fanns Steven Chu som lyser med lånat ljus från Barack Obama, några lorder (självklart inte Christopher Monckton), en Dame och en rad professorer i klimatbranschen. Däribland svenske Johan Rockström.

Vilken salva avlossar då äntligen detta batteri av stora kanoner? Denna crème de la crème av tänkare med förmodad insikt i jordens framtida öde? Jo, ett Memorandum (inget memo eller PM minsann) där de framhäver The Fierce Urgency of Now (Den Bistra Brådskan av Nu). I korthet:

1) Noll-kol ekonomi måste utforskas nu.
2) Starkt politiskt ledarskap är avgörande nu.
3) Uppslutning kring UNFCCC nu.
5) Revolution i vår energi-infrastruktur nu.
6) Nödlösning till skydd för tropiska skogar nu.

Och slutkläm:
"All scientists should be urged to contribute to raising levels of public knowledge on these threats to civilization and engage in a massive education effort to popularize the principles in this Memorandum."
(Alla forskare bör uppmanas att bidra till att höja nivån på allmänhetens kunskap om dessa hot mot civilisationen och engagera sig i en massiv uppfostringsansträngning för att popularisera principerna i detta Memorandum.)

Jag ler med en kall känsla i magen. Rent vetenskapligt födde berget en råtta och det har några copywriters och layoutare försökt att dölja genom dessa slagordsformade betoningar på NU. Enkla demagogiska knep ur "Handbok för muffare". Stolpar på en minneslapp för en talare i Speaker’s Corner eller i Sveriges riksdag.

Men detta selekta St James’s Palace Nobel Laureate Symposium tigger om starkt ledarskap. Och det behövs NU. En stark ledare som ska gripa denna historiska möjlighet och föra oss alla ur ”den mänskliga, ekologiska och ekonomiska kris som hotar världen nu”.

Man hoppas det är en tillfällig berusning orsakad av för mycket champagne i alltför majestätiska omgivningar. En onödigt djup hovnigning/-bugning. Ur historien ekar rösterna av alltför många ”starka ledare”.

En blick ut i bloggvärlden ger tröst. Där finns en ännu så länge fri forskaropinion som inte ser jorden och mänskligheten gå under i en självförvållad värmekatastrof. Inte av en temperaturhöjning på hittills 0,7 grader C som till råga på allt sedan elva år står still och sedan fem år vänt neråt med 0,15 grader.

Det är ytterst osannolikt att alla dessa forskare låter "engagera sig i en massiv uppfostringsansträngning för att popularisera principerna i detta Memorandum".

Det kallas forskningens frihet. Åsiktsfrihet. Yttrandefrihet.

Till stort bekymmer för den oheliga alliansen klimatlobby-politik-ekonomi så blir dessutom argumenten allt starkare för att hela AGW-konceptet är en föråldrad idé från 1980-talet.