Håhå jaja Maud

Att kommentera allt tomsnack och varje groda som kommer ur politikers munnar är en omöjlig uppgift. Dessutom något jag försöker låta bli. Livet skulle bli alltför grått och bloggen Andas lugnt lika gnällig som socialtantsmaffian i svenska media.

Men jag kostar på mig att diskutera två punkter i C-ledaren Maud Olofssons appell till sina trogna på DN Debatt i dag, söndag 1 augusti 2010. Klimaträddningen och nya energilösningar. De hör nära ihop med några av mina senaste bloggposter.

(Min struntpratsdetektor gallrar automatiskt bort blingbling typ ambitiös, kraftfull, spjutspets, världsledande, supereffektiv, smart, spetskompetens, utmaning, historiska mått… Sådant är bara försök att sminka upp den gamla centern till något yngre och fräschare. Mutton dressed as lamb. [Får utklätt till lamm.])

Berglin - oöverträffad.

Klimaträddningen:

Maud Olofsson – känd för sina mardrömmar om ozonhålet innan forskarna upptäckte det – vill låta sälja en minoritetspost i statliga energijätten Vattenfall. Detta för att ”klara klimatet, jobben och välfärden”. Håhå jaja.


Hon tror att klimatet räddas genom att man minskar koldioxidutsläppen. En aldrig prövad metod baserad på en omdebatterad hypotes. Men låt oss räkna på den för resonemangs skull.

Siffror: De globala koldioxidutsläppen under perioden 1995-2009 var 402 241 miljoner ton, megaton. Avrundat 402 gigaton. De innebar en stegvis ökning från 23 384 megaton år 1995 till 30 000 megaton år 2009. Det famösa Kyotoprotokollet som skulle ha medfört en sänkning av utsläppen med 5,2 procent räknat på 1990 års utsläpp har inte satt några spår. (Teoretiskt utfall 22 508 Mt minus 1 170 Mt = 21 338 Mt senast 2012.) Tvärtom ökade utsläppen med 7 492 Mt, alltså med 33 procent.

Så mycket för politikernas munväder. Är någon överraskad?

Nåväl. Under dessa 15 år med industrialismens absolut högsta koldioxidutsläpp (de 15 åren 1980-1994 var totalutsläppet 314 703 megaton, avrundat 315 gigaton, 87 gigaton mindre) har ingen global uppvärmning skett. Ingen statistiskt signifikant höjning vilket betyder att den inte kan upptäckas. Den är osynlig, saknas, finns inte med på mötet. Att då tro att den ändå ägt rum är en ovetenskaplig attityd.

Under denna tid har Sverige legat på plats # 57 – 59 i utsläppsligan med årliga utsläpp runt 50 megaton (av 30 000). Alltså 1,7 promille. Vad skulle hända om de togs bort totalt? Välj år 2008 då det globala utsläppet var 31 500 megaton och dra bort 50.


Globalt utsläpp 31 450 megaton. Jubilate! Världen är räddad. Och i Sverige kan alla bilar skrotas, alla mackar och flygplatser stängas, ex-Scanraff i Brofjorden demonteras och cementframställningen upphöra.

Nya energilösningar:

Maud föreslår att: ”staten ska sälja delar av Vattenfall AB och använda tio miljarder kronor som aktiekapital i ett nytt spjutspetsbolag – Framtidsenergi AB – med en renodlad uppgift: att tillsammans med privata aktörer investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige.”


Vindkraft: Nya gröna jobb har hittills varit vindkraften. En dyr energiform som inte klarar sig utan stora bidrag. Möjligheten att ersätta exempelvis kolkraftverk med vindkraft försvinner i fjärran när man räknar på det. Ersätta gamla kära Jänschwalde som producerar 22 TWh per år skulle kräva elvatusen vindkraftverk. På ett område stort som Skåne. Dessutom finns tre likadana i närheten som skulle kräva samma behandling.

För fantasins blick växer det fram ett ”grönt” Brandenburg med 30-40 tusen vindkraftverk. Och Tyskland har 27 koleldade kraftverk till. Hitler blev känd för sina knäppa idéer men han har varit död i 65 år.

Det nya kolkraftverket Medupi i Sydafrika ska producera 35 TWh/år och Sverige stödde det i Världsbanken. Peter Eriksson MP ville visserligen för formens skull se vindkraft och solkraft där; biståndsminister Gunilla Carlsson ömmade för de svarta kvinnorna som måste samla pinnar till matlagningen. Ändå kommer 30 megaton CO₂ per år från Medupi och 26 megaton från grannen Matimba.

The BMW Vision EfficientDynamics concept car. Tjusigt ska det vara. Och 50 km per laddning ska den gå.

Smarta bilbatterier: Det påstås att elektriska bilar är något för framtiden. Då blir det nödvändigt med bättre batterier (ackumulatorer) och vore inte det något för svensk spjutspetsteknologi? NiFe-batterierna var ju en svensk uppfinning. (I och för sig år 1899 men ändå.) Tio miljarder kr borde räcka en bit även i den svenska byråkratin.

Men tror ni inte att de nedriga sydkoreanerna redan har nästlat sig in hos GM – som lanserar hybriden (”citronen”) Volt för 41 000 dollar – och dess bundsförvant BMW . Företaget LG Chem tänker investera 6 miljarder kr bara på batteritillverkning till 2013. Och bygga en fabrik för bilbatterier inte långt från Michael Moores hemstad Flint i Michigan. Till en Volt ska de väga 180 kg styck och räcka 60 km per uppladdning.

Där finns pengar att tjäna, 25 procent av kostnaden för en hybridbil beräknas falla på batterierna. Som dessutom måste ersättas efter 3-5(?) år.

Chevrolet Volt 2011 hybridbil för det facila priset 41 000 dollar, 295 459 kr. Utan svensk moms och accis.

Maud Olofssons inlägg verkar vara ett hugskott framfört för att uppmuntra de redan frälsta. Visa något slags initiativ klockan fem i tolv. Inte många av de generösa löftena från valet 2006 har blivit infriade. Tvärtom är Sverige ett fattigare mindre rikt land med högre arbetslöshet och djupare sociala klyftor än då.

Det nya spjutspetsbolaget – Framtidsenergi AB – som inte finns och kanske aldrig kommer att finnas, borde inte locka väljare. Men vem vet. Den sista bonnläppen är inte född än.

På valdagen den 19e september får vi se.

Tåget har gått.

Rund siffra: Detta var bloggpost nr 100.