Trångt för tigern

Varför tigern?

Den gulliga isbjörnen som förra året skulle räddas av godhjärtade faddrar à 1200 kr per år har friställts. Den  är förbrukad som gosedjur. Nu är det tigerns tur. Varför?

Jo - det är tigerns år enligt den kinesiska zodiaken. Och Kina är den nya ekonomiska stormakten. Händelsevis upptäcker då chefen för Världsbanken – Robert B. Zoellick – vikten av att ”rädda tigern”. Han lierar sig med andra topp-predatorer typ Vladimir Putin i projektet Global Tiger Initiative som 21-24 november 2010 höll sitt första toppmöte i St Petersburg. I sann bankmannastil var deras första målsättning pengar. Nämligen att säkra 350 miljoner USA-dollar (2,4 miljarder kr) för de närmaste fem åren
 
Varför försvinner tigern?

Kort svar: Den är i vägen för människan.

Längre svar: År 1900 fanns 100 000 tigrar i Asien i en zon från Pakistan genom Indien och upp i Kina . Just den zonen har utsatts för människans mest intensiva expansion. För 110 år sedan levde 230 miljoner människor i Brittiska Raj (nu  Indien, Pakistan, Bangladesh och Burma) och 490 400 i Kina (se kommentar). Sammanlagt 720 630 miljoner. Idag är de 2 900 miljoner (2,9 miljarder). Fyra nästan fem gånger så många.

Parallellt har människan utvecklat bilar, terrängfordon och bulldozers och blivit mycket destruktiv i sin markanvändning. Som jägare med precisionsvapen, lasersikte och telekommunikation är hon totalt överlägsen varje annan art.

Kanske finns det i dag 3 200 tigrar kvar i vilt tillstånd. Därav 1 400 i Indien år 2008 och 1 300 nu. Där dödas fortfarande tigrar för att de angripit människor. Tisdag 23 november sköts en bengalisk tiger som dödat en kvinna och sårat två bybor. Den lemlästade också polisen som sköt den. I förra veckan dödades fyra tigrar i Assam.

Samtidigt finns det 12 000 tigrar som sällskapsdjur i USA varav 4 000 bara i Texas. I Kina hålls 5 000 tigrar som utställningsdjur i burar.


Antalet tigrar i fångenskap i världen närmar sig 20 000. Den vilda populationen närmar sig 2 000. Från fel håll.

Varför rädda tigern?

Titta på galjonsfigurerna inom tigerprojektet: Världsbankschefen Robert B. Zoellick och Rysslands expresident, numera premiärminister Vladimir Putin. Med Leonardo DiCaprio som sidekick. Global Tiger Initiative är de stora grabbarnas klubb. Där räddar man tigern – inte vilka kryp som helst.

Man har satt upp två delmål. Först att hejda den pågående nergången; och sedan att fördubbla antalet vilda tigrar till nästa tigerns år 2022. Sannolikt är Kina det året ännu mäktigare än idag. Tigergrabbarna vet på vilken sida brödet är smörat.

Men de har bitit av mer än de kan svälja. Att återskapa tigerns ursprungliga miljöer går inte. Områdena är redan erövrade av människan. Träd har fällts, marker odlats, vägar byggts, flora och fauna ändrats. Näringskedjorna är förändrade. Trycket från de mänskliga bosättningarna är hårt, de presumtiva jägarna talrika. Lämnade åt sig själva skulle de återskapade tigerpopulationerna snabbt bli utrotade.

För att leva och trivas – och föröka sig – behöver de utvalda tigerodlingarna stora och väl skyddade reservat. Eftersom det är människan de måste skyddas för blir det nödvändigt att flytta människorna. Sådär 325 000 personer, har man räknat ut. På 30 år har man i Indien flyttat 15 000 personer med eländigt resultat:

“This Task Force had visited Hindala village in Ranthambhore and witnessed the terrible poverty and destitution of people. [...] They have no water, no school, no medical facilities.” (Denna arbetsgrupp hade besökt Hindala by i Ranthambhore och bevittnade den fruktansvärda fattigdomen och misären hos människor. [...] De har inget vatten, ingen skola, ingen sjukvård.)

När Vattenfall med tyska statens stöd exproprierade mark för brunkolsbrytningen i Jänschwalde och tvingade några hundra människor att flytta blev det stort larm i WWF. Tigervännerna ska inte tro att det går smidigare om en tusen gånger större folkförflyttning dras igång i Indien. Den internationella harmen kommer att mangla projektet.
 
Läget på lång sikt

I evolutionärt perspektiv kan varken Robert B. Zoellick, Vladimir Putin eller Leonardo DiCaprio göra något för tigern. Dess naturliga habitat har exploaterats av människan och det humana trycket kommer att öka medan världens befolkning växer mot 9 miljarder (beräknat antal år 2050).  Ingen tigerklubb, hur macho den än är, kan på sikt bevara fritt levande tigerpopulationer under sådana förhållanden.

När energipriserna går genom taket (det gör de) och maten blir dyrbarare och knappare (det blir den) kommer planerna på att rädda den friströvande tigern att nedprioriteras grymt. Inte ens det största av alla kattdjur har en chans om det ska vägas mot människan.

Nergången för fritt levande tigrar kan redan ha passerat the point of no return. När en art är  tillräckligt utarmad fortsätter den ofta till förintelsen. Så hände med den amerikanska vandringsduvan (Ectopistes migratorius) som var världens mest talrika fågel på 1800-talet. Den dog ut 1914 trots tjugo års försök att rädda den. Likaså torsken på Newfoundlandsbankarna; den försvann fastän man på 1990-talet slog till med totalt fiskeförbud. Den har inte återetablerat sig. Exemplen är många fler.

Sannolikt går den vilda tigern samma väg som uroxen (utdöd 1627), pungvargen (utdöd 1936) och den mexikanska grizzlybjörnen (utdöd 1964). Några århundraden kan genomet bevaras som frusna ägg och spermier i artbanker som The Frozen Zoo. Som vild återkommer den troligen aldrig.

Läget på kort sikt

Med tanke på hur banker och politiker brukar agera satsar jag på att The Global Tiger Initiative med hjälp av kreativ bokföring och konstnärlig statistik lyckas hålla projektet i rullning några år. Påstå att framgången kommer ... nästa år ... eller nästa. Precis som den globala uppvärmningen klimatförändringen.

När konkursen står för dörren år 2022 avslutar man helt enkelt projektet. Behåller pengarna i god bankmannastil och låter vanligt folk plocka upp spillrorna. Det vet väl alla hur bankdirektörer bär sig åt. 

Och politiker.

Men synd på tigern.

 

Luftpengar och bankpengar...

 "Ur nattomhöljda tider, emot ett mål fördolt för dig, o mänsklighet du skrider..."

Luftpengar

Minns någon EU:s tänkta ”klimatfond” på 100 miljarder euro per år till stater som ansåg sig drabbade av global uppvärmning klimatförändring klimatstörning? Stater som Saudiarabien, Israel (förstås), Sydafrika, Nigeria, Brasilien. Och som ett skämt Maldiverna. För ett år sedan var media fyllda av reklaminlägg om västerlandets skuld till sådana klimatunderprivilegierade länder.

Pengarna skulle tas ur din och min ficka i form av avgifter på koldioxidutsläpp – läs förbränning av olja, kol, gas. Eftersom världens industriella energiproduktion till nittio procent bygger på just olja (37 %), kol (30 %) och gas (23 %) var det i klartext en skatt på användningen av energi. Girigbukarna i bank- och finansvärlden gnuggade händerna vid tanken på att få åderlåta en sådan fond. Som skulle förnyas varje år.

Så här på ett års avstånd  skriker projektet högt av vansinne. Det kollapsade mycket riktigt vid klimatrörelsens stora tack och avskedsföreställning COP15 i Köpenhamn 7-18 december 2009. EU har i tysthet övergett den obegåvade tanken.

Ingen väntar något av ”Förenta Nationernas klimatförändringskonferens” som COP16 i Cancun 29 november – 10 december 2010 officiellt kallas. Inga käcka utrop typ ”Sluta fega Carlgren”, bara anspråkslöst mumlande från ungdomsrörelsen 350.org ”we need to promote successes that happen, however small” (vi måste framhäva framgångar som görs, hur små de än är), och resignerad klartext från miljöminister Andreas Carlgren ”det blir inget i år heller”.

Klimatadministrationen rullar på av sin inneboende tröghet men det folkliga stödet slokar.

Bankpengar

EU har fått problem på närmare håll. I våras fann unionens inte så smarta räknenissar att Greklands ekonomi var i kris. Tänka sig, grekerna hade ljugit om sin finansiella situation redan vid inträdet 1981 och i decennier mutat direktörerna i Goldman Sachs med miljontals dollar för att dölja problemen. Vem kunde tro något sådant! Motvilligt lovade eurozonens 16 länder ett lån till Grekland på 110 miljarder euro för att städa upp eländet. Med ränta och avbetalningsplan. Slovakien, medlem 2004, ville inte alls hjälpa ett land med bättre ekonomi än de själva. Och Österrike vägrade nyligen att betala årets bidrag då Grekland inte uppfyllt nedskärningskraven.

Inte nog med Grekland. Bankerna har också tappat allt blod ur den irländska ekonomin och liket börjar lukta. Irlands finansminister Brian Lenihan vill inte ta emot ”hjälp” från EU som skulle sätta den irländska regeringen under förmyndarskap av ekonomisnorvalpar från Bryssel. Landets taoiseach (statsminister) Brian Cowen säger ”till sommaren” och hoppas att värsta krisen ska vara över då.

Irländarna har manipulerats att godta EU:s växande överstatlighet. När fransmän och holländare sa nej till Europeiska konstitutionen 2005 inställdes den irländska folkomröstningen. Förslaget till konstitution kammades och tvättades enligt franske expresidenten Valéry Giscard d'Estaings recept: "public opinion will be led to adopt, without knowing it, the proposals we dare not present to them directly" (allmänna opinionen kommer att ledas att anta, utan att veta det, de förslag som vi inte vågar lägga fram för dem direkt). Kallat Lissabonfördraget (The Lisbon Treaty) fick det nej av Irland 2008 och slutligen ja 2009.

Fortfarande 20 november 2010 står det i svenska Wikipedia: ”Landet har näst högst BNP per capita i världen”. I verkligheten tävlar Irland med Grekland och Portugal om platsen som landet med Europas sjukaste ekonomi. Dess arbetslöshet är 20 procent. De tre väntas behöva 100 miljarder euro vardera som lån. Naturligtvis mot ränta som blir högre ju svagare en ekonomi är.

Det är kris för euron. Se hur den har sjunkit mot kronan på ett år (ovan). EU:s ”president” Herman Van Rompuy slant med tungan 16 november och sa: "if we don't survive with the euro zone we will not survive with the European Union" (om vi inte överlever med eurozonen kommer vi inte att överleva med Europeiska unionen). De mäktiga tog honom i örat och nu säger han att han blev missförstådd.

Han kan säga vad han vill. Hundratals miljoner EU-medborgare kan vänta sig arbetslöshet, urholkade pensioner och en pensionsålder på över 70 år.

Nöjd pensionär

 
Skillnad

Den klimatkatastrof som kanske, möjligen, i värsta fall – fast troligen inte – hotar om 20, 50, 100 år har tappat mycket av sin dragningskraft. Att strössla 100 miljarder euro per år fritt över världen för att eventuellt avvärja den är det inte längre tal om. Man kan säga att de klimatunderprivilegierade länderna (om sådana finns) skrapade sin Trisslott i Köpenhamn utan att vinna.

Nu handlar det om bankernas cyberpengar som kan bokföras digitalt och belastas med räntor, överföringskostnader och förseningsavgifter. Och duger som underlag för utmätningar och uppsägning av huslån.

Tyvärr, Grönlandsis om du smälter. Och du isbjörn, om du har det taskigt. Vi har fått en egen ekonomisk härdsmälta att tänka på. Kom igen om hundra år.

Då vet vi dessutom bättre hur det blev med den globala uppvärmningen klimatförändringen klimatstörningen klimatkrisen.

Människan i bibeln och i evolutionen

 
Människan i bibeln

Enligt bibeln har världen och allt liv skapats av en allsmäktig Gud. Först hav och land, sedan i tur och ordning växtlighet, sol och måne, fiskar och fåglar, landlevande djur.  Och som kronan på verket man och kvinna, skapade till Guds avbild för att råda över alltsammans.

(Berättelsen gör ett par evolutionära misstag genom att skapa växtligheten före solen och fåglarna före de landlevande djuren. Men den gör rätt i att skapa människan sist.)

 
Bibeln har inte begreppet universum. Jorden är unik och stjärnor, sol och måne beskrivs som ljus fästa på himlen. De inte bara vandrar över firmamentet utan står också still på Herrens kommando. ”Solen blev stående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke att gå ned” (Josua 10:13). Inget i bibeln antyder att jorden skulle vara ett klot svävande i rymden. Sannolikt föreställde sig profeter och apostlar att den var platt.

Ändå hade Eratosthenes i Alexandria redan tvåhundra år före Kristus beräknat jordklotets omkrets med bara 13 procent fel.


Under sitt liv (”sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt”) lever människan under Gudens direkta tillsyn och kan appellera till Honom genom bön. Visserligen måste hon dö, men efter döden ska hon uppstå igen för att leva ett evigt liv i paradiset. Detta är så säkert att det ingår i trosbekännelsen. ”Vi tro ock på […] de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.

Människan blev inte alls lyckad vid skapelsen. Därför gjorde Gud en omstart med utvalda varelser genom syndafloden 2304 f Kr.  När inte det hjälpte kompletterade Han i efterhand med tio budord (två påbud och åtta förbud) förmedlade genom Moses omkring år 1450 f Kr. Dessutom med en rad detaljbestämmelser som de troende lyder eller förkastar efter smak. Exempelvis: inte äta svin (3 Mos. 11:7), inte ligga med en annan mans hustru (3 Mos. 20:10) eller med en kvinna som har mens (3 Mos. 20:18). Det var framför allt på det sexuella området som Gud sent omsider tyckte att Han misslyckats.

Slutligen sände Han sin Son för att göra ett sista försök. Men denne uppskattades inte av sin samtid utan avrättades genom korsfästelse år 33. En händelse med starkt symbolvärde som gjorde korset till kristendomens segertecken.

Inkvisition

Kristendomen som den förhandlades fram vid kyrkomötet i Nicea 325 blev en brutal och förtryckande religion. Ta korstågen. Eller förföljelsen av kättare (katarerna, valdenserna) och häxor. Rester av förtrycket lever kvar exempelvis i den katolska kyrkans förbud mot födelsekontroll.

Om förtrycket ska fortsätta i form av plågor i ett evärdligt helvete efter döden/uppståndelsen är oklart. Frågan är hur Jesu ord om himmelriket i Matt. 13:49-50 ska tolkas: "Änglarna skola [...] kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan."

Människan i evolutionen

Skapelsen i vetenskaplig mening är en pågående process vars startpunkt tycks vara The Big Bang för 13,7 miljarder år sedan. Den i kosmiskt hänseende ytterst obetydliga jorden formades för 4,5 miljarder år sedan.


Den rätt märkliga företeelsen människan dök upp för 0,0002 miljarder år sedan (200 000 år). Alldeles nyss i evolutionens perspektiv. Liv på jorden har funnits i fyra miljarder år. Om den tiden trycktes ihop till ett år skulle arten människa ha varit med en halvtimme. År 1 i vår tidräkning inträffade för 16 sekunder sedan (år noll finns inte).

Två arter Galapagosfinkar

Människan kom mycket sent i evolutionen. Sist kom hon dock inte eftersom evolution och artbildning är en pågående process. Laboratoriemässigt framställs nya former bananflugor (Drosophila sp.) hela tiden. De bekanta Galapagosfinkarna (Geospiza sp.) har utvecklats till 14 skilda arter ur en art som nådde ögruppen från Sydamerika. Den tretaggiga storspiggen (Gasterosteus aculeatus ) har efter senaste nedisningen diversifierats i flera underarter som är genetiskt och fortplantningsmässigt separata.

Biologin och evolutionen betraktar människan som en integrerad del av livet på jorden. Egenskapen att vara uppbyggd av eukaryota celler (celler med cellkärna innehållande arvsmassan) delar hon med växter, djur och svampar. I likhet med nästan allt levande består hon framför allt av kolföreningar och vatten. Alla beståndsdelar är rikligt förekommande på jorden.

En överväldigande mängd fossil har avslöjat utvecklingsgången fram till människa. Förenklat tog evolutionen följande steg (de senaste överst, tidpunkter i miljoner år sedan):

• Homo sapiens.     Pleistocen       0,2
• Homo.                 Pliocen           2,5
• Hominider.           Miocen         15
• Primater.             Eocen           55
• Däggdjur.            Trias           220
• Landliv.               Devon         400
• Ryggrad.             Kambrium.   600 

Det fossila vittnesbördet är absolut enstämmigt. Inte i något fall har man funnit anakronismer som, säg, ett människokranium bland de tidiga hominiderna i miocen. Eller ett däggdjur bland de första fyrfotingarna i devon.

Fossila föregångare till människan uppträder steg för steg. Släktet Australopithecus (austral = sydlig, pithecin = apa) utvecklades i Afrika för fyra miljoner år sedan, förgrenades i några arter och dog ut för två miljoner år sedan.

Tandemaljen avslöjar att neandertalarna åt mycket kött så de bör ha varit goda jägare.

 Vår närmaste släkting neandertalmänniskan (Homo neanderthalensis) uppträdde för 350 000 år sedan och dog ut för 30 000 år sedan. Det vetenskapliga intresset för henne är just nu stort. Man har funnit att människan och neandertalmänniskan har vissa gemensamma gener vilket tyder på sexuellt umgänge för 50 000 till 100 000 år sedan. (långt före bibelns regler för sex). Neandertalmänniskan hade större hjärna än vi och det är troligt att hon kunde tala.

 Människokvinnan Sapia som bjudits på vildsvinsstek av neandertal-mannen Neo hade nog inget emot att blanda några gener "till kaffet".

De samexisterade med oss i Europa i åttatusen år innan den sista neandertalaren dog i trakten av Gibraltar. Man kan misstänka att vi människor fördrev dem. Hejdlös expansion är karaktäristiskt för människan, hon är den enda primat som finns i alla världsdelar och hon expanderar fortfarande.

Kommer människan också att dö ut? Svar ja. Den art som blev äldst inom Homo-släktet – Homo erectus – existerade i nästan två miljoner år, spred sig över Afrika, Asien och Europa och använde verktyg och eld. Individerna var storvuxna (> 180 cm) och kunde sannolikt tala. Arten samexisterade mot slutet med både Homo sapiens och H. neanderthalensis och dog ut för 50 000 år sedan.

Sakligt underlag för att bedöma hur gammal arten människa kommer att bli finns inte. Blir hon en miljon år är det långt, två miljoner vore rekord. På geologiskt kort sikt (tusentals år) kan hon se fram mot en ny nedisning, kanske inom femtusen år. Blir nedisningen lik de fyra senaste får den en varaktighet runt hundratusen år.

På längre sikt (miljarder år) kommer allt liv på jorden att förgås. Om en miljard år beräknas solen ha blivit så het att allt vatten på jorden förångats. På vägen dit blir det verkligen en global uppvärmning värd namnet där det terrestriska livet drabbas först.

För 0,6 miljarder år sedan började den kambriska explosionen av livsformer med trilobiter som de mest kända. Enligt astrofysikerna är det sannolikt att 0,6 miljarder år framåt i tiden stundar den stora finalen i form av ett slutligt post-biotiskt god natt. En vacker symmetri.

“So Long and Thanks for All the Fish”, som Douglas Adams (1952-2001) uttryckte det.

Som avslutning kan jag inte låta bli att citera några rader ur evolutionsbiologen Richard Dawkins minnesruna över Adams:

"... imagine a puddle waking up one morning and thinking, 'This is an interesting world I find myself in, an interesting hole I find myself in, fits me rather neatly, doesn't it? In fact it fits me staggeringly well, must have been made to have me in it!' This is such a powerful idea that as the sun rises in the sky and the air heats up and as, gradually, the puddle gets smaller and smaller, it's still frantically hanging on to the notion that everything's going to be all right, because this world was meant to have him in it, was built to have him in it; so the moment he disappears catches him rather by surprise."

(.. föreställ dig en pöl som vaknar upp en morgon och tänker: ”Detta är en intressant värld jag befinner mig i, ett intressant hål jag befinner mig i, passar mig ganska fint, eller hur? I själva verket passar det mig förbluffande bra, måste ha gjorts för att ha mig i sig!” Detta är en sådant kraftfull idé att medan solen stiger på himlen och luften värms upp och medan så småningom pölen blir mindre och mindre, hänger den fortfarande frenetiskt kvar vid föreställningen att allt kommer att bli bra, eftersom världen var tänkt att ha honom i sig, byggdes för att ha honom i sig, så ögonblicket då han försvinner tar honom helt med överraskning.)

Pöl av M. C. Escher (1898-1972)

 
 

På internet: Banksy och TinEye

Paus från miljötänket

På den tiden då skolans uppgift var att fostra och undervisa sa en lärare till klassen: ”Idag är jag på så gott humör så jag struntar i att fostra och bara undervisar.”

Idag struntar jag i miljö och geologiska perspektiv och skriver för nöjes skull. Via DN kom jag in på den gåtfulle konstnären Banksys hemsida. Banksy fick Griersonpriset i klassen Most Entertaining Documentary (Mest underhållande dokumentär) den 2 november.

Han kom förstås inte till prisutdelningen men lät meddela: "This is a very  proud moment for me. I've always dreamt of winning a Grierson Award ever since I first heard about them two weeks ago.” (Detta är ett mycket stolt ögonblick för mig. Jag har alltid drömt om att vinna ett Griersonpris ända sedan jag först hörde talas om dem för två veckor sedan.)

 Skamfläcken Guantanamo har blivit något man går förbi med en axelryckning

Man häpnar över Banksys produktion då man bläddrar igenom hemsidan. Skrattar, tänker till, skäms ibland och ler igen. Den mannen har en särskild skärva i ögat som låter honom se tillvaron drastiskt och göra bilder som bara är så precis på kornet.

En av Banksys kommentarer till vårt missbruk av naturen

Nåväl. Banksys bild av ett bilvrak i ett pastoralt 1700-talslandskap fick mig att undra över bakgrundsmålningen.  En herdeidyll som ser ut som en blandning av Marcus Larsson och Caspar David Friedrich. Med en tesked Constable. Bland mina högerklicksalternativ har jag ”Search Image on TinEye” och valde det.

Resultat: Searched over 1.7559 billion images in 0.034 seconds. (Tecknet ‘.’ punkt i engelska tal motsvarar ‘,’ decimalkomma i svenska så avrundat genomsöktes 1,8 miljarder bilder.)

Att programmet inte bokstavligen tittar på varje bild förstår jag. Ändå häpnade jag över dess urskiljningsförmåga. Bland de 44 bilderna TinEye hittade fanns denna där ”min” bild bara är ett foto av en gallerivägg. I snett perspektiv dessutom. Som att hitta ett fingeravtryck i en buss. Göteborgspolisen kunde lära sig ett och annat om sökning och urval.

Att det efterhand blir omöjligt att göra någonting alls på nätet som inte går att spåra förstår man. Och om vi amatörer har sådana möjligheter, vad har man då i Pentagon? Kanske till och med SÄPO fått en ekonomivariant? Skönt att höra att EU med svenska justitieministerns bifall ska lagra allt vad vi gör ner till minsta sms i minst sex månader. Som bästiklassen-svensk byråkrat går Berit Ask till och med ett steg längre än EU begär. (Tror någon att datalagringsansvariga i Bryssel nänns radera alla dessa godsaker efter sex månader?)

Detta om Banksy. Mycket nöje!

PS. Vem som gjort bakgrundsmålningen fick jag inte fram.

 

Allan Kämpe, King Kong och Google Earth

Att jorden är ett klot är en kunskap som erövrats och förlorats många gånger i civilisationernas historia. I västerlandet går äran till greken Eratosthenes (276-194  f Kr) som utifrån solståndet i Alexandria och Assuan beräknade jordens omkrets till 45 360 km (den ekvatoriella är 40 075).  Ett suveränt exempel på hur långt logiskt tänkande kan nå.

Riktigt genomslag fick bilden av jorden som ett klot då foton från rymden började publiceras på 1970-talet. Då såg man verkligen hur begränsat och sammanhängande vårt livsutrymme är. Från satelliter karterades jordytan snabbt och i takt med satellitbilderna försvann alla okända platser. Moder Jord blottades och berövades snabbt sin sista slöja
.

 Krönet hittills är i min mening det geniala konceptet Google Earth. (Andra sökmotorer gråter fortfarande i kudden.) På sekunder får man bilder av vilken plats på jorden som helst och kan flyga över dem, ofta i en upplösning som visar  byggnader, bilar och studsmattor. Eller ghettomurar, ruiner och flyktingläger. Det finns inga mystiska ställen på jorden längre, inga vita fläckar på kartan.

Visst är det bra att vår världsbild står fast planterad i verkligheten. Men samtidigt blir världen tristare och mindre fantasieggande. Behovet av upptäcktsresande typ David Livingstone (1913-1873),  Sven Hedin (1865-1952) och Peter Freuchen (1886-1957) har fallit bort. Tiden då söner som inte ärvde fideikommisset kunde göra sig ett namn som storviltjägare är förbi. 

 Under 1900-talet blev upptäckarbragderna mer av bragd än av upptäckt. En ikon är Charles Lindberg (1902-1974) som gjorde den första soloflygningen nonstop över Atlanten 1927. En annan, skamligt försummad, är Beryl Markham (1902-1986). Förutom att hon levde ett spännande liv och skrev om det på ett sätt som fick Ernest Hemingway att säga ”She can write rings around all of us who consider ourselves writers” (Hon kan skriva ringar runt alla oss som anser oss författare) var hon först att flyga England – Nordamerika solo nonstop 1936. Nödlandade i ett kärr ytterst på Nova Scotia, Kanada, på grund av bränsleproblem.

I Afrika rörde Beryl Markham sig i samma kretsar som en annan författare med sällsynt lyskraft – Karen Blixen (1885-1962). Läs ”Babettes gästabud” 1964 och ”The Deluge at Norderney” (hon skrev den på engelska under namnet Isak Dinesen i ”Seven Gothic Tales” 1934).

1930-talet var decenniet för hjältemodiga flygäventyr. Små enmotoriga flygplan med djärva piloter i öppna sittbrunnar lyfte och försvann helt utlämnade åt sig själva. Ingen visste något förrän de landade. Då föddes en ny litteratur – flygböckerna. Jag nämner bara tre namn: Beryl Markham, Antoine de Saint-Exupéry och James ”Biggles” Bigglesworth.

 Biggles var en fantasifigur skapad av Capt. W. E. Johns (1893-1968) och han blev oräkneliga pojkars hjälte som klarade sig genom många strider. (98 böcker.) I Sverige sköts han slutligen ner av moralistiska bibliotekariekvinnor som rensade bort honom från hyllorna. (Deras döttrar är idag åklagare.)

Lästips: Markham, "Västerut i natten”, 1942, på svenska 1987; Saint-Exupéry, ”Nattflygning”, 1931 (överkurs, ”Lille prinsen”, 1942); W. E. Johns, ”Biggles i Finland”, 1941 (”Biggles Sees it Through”, 1940)

Ridån gick ner när Amelia Earhart försvann över Stilla Havet 2 juli 1937. Hon förblir en metafor för äventyrslust, samtidigt en gåta och ett rekviem över en världsbild. Äventyrsepoken i luften var slut.

Två år senare startade andra världskriget.

Inga hemlighetsfulla öar mer

Krympningen av jordklotet satte sina spår i fantasivärlden. Historier om främmande folkslag i oupptäckta regioner förlorade fotfästet. 

 "Kung Salomos skatt” 1885 av Rider Haggard (1856-1925) var på sin tid nästan tänkbar. Kartan hade vita fläckar där storviltjägaren Quatermain, Sir Henry och kapten Good mycket väl kunnat finna drottningen av Sabas diamantgruva.  I en okänd dal i Zululand vaktad ”i tiotusen månvarv” av en stam infödingar.

Oupptäckta öar eller otillgängliga högplatåer med urtidsdjur och primitiva människor var inte helt otänkbara långt in på 1900-talet. Conan Doyle placerade ”En försvunnen värld” 1912 på en högplatå i Amazonas. Med dinosaurier och människor av neandertalmodell. Supergorillan King Kong (film 1933) hittades på den nyupptäckta Skull Island (Skallön) tillsammans med ett urval dinosaurier innan han hämtades till New York med känt resultat. 

Primater (inklusive människor) och dinosaurier är lockande att sammanföra. Men de skiljs åt av krita/tertiärkatastrofen för 65 miljoner år sedan då dinosaurierna dog ut.  Michael Crichton gjorde ett snilledrag när han flyttade konceptet till vår verkliga satellitkarterade jord i ”Urtidsparken” 1990 med hjälp av nästan tänkbar genteknik.

 Den nutida bristen på oupptäckta öar och högplatåer  behöver inte förstöra en god historia.  En hjälte, en vacker kvinna i nöd (med delikat sönderrivna kläder) och berättelsen behöver inte vara mer verklig än hypotesen om global uppvärmning klimatförändring klimatstörning.

Allan Kämpe och Hjärntrusten

Tog lätt på verkligheten gjorde Eugen Semitjov (1923-1987) redan 1943 när han ritade serien om den svenske flyghjälten Allan Kämpe. Eugen var då 19 år och värnpliktig flygmekaniker på F 8 i Barkarby 1943. Han skulle gå vidare och bli en framstående teknik- och science fiction-tecknare.

Serien är rart nostalgisk. Pluralformer på verben, ånglok för snälltåget till Norrland, befängt korkade skurkar, lagom fumlig hjälte som alltid räddar hjältinnan Eva Larsen i sista sekunden. Remarkabelt i dag är den fullständiga friheten i luften och flygplatserna utan antydan till säkerhetskontroll. Inte ens under brinnande världskrig höll staten medborgarna under samma minutiösa bevakning som nu.

Hjärntrusten är troskyldigt placerad på polarisen. Redan "Uggleupplagan" 1913 beskriver isen som drivande packis som omsätts löpande genom drift, smältning och frysning (uppslagsord Nansen). Numera har nordpolen en webbkamera som sätts ut på nytt varje vår. Den skulle annars ha drivit drygt nio latitudgrader (≈ 1000 km) ner mellan Grönland och Svalbard sedan 2002.

Fältklädsel för hjältinnan urringad klänning med slits, för hjälten bar överkropp, ridbyxor och stövlar samt patronbälte och pistol. Tropisk miljö som tröst under de kalla krigsvintrarna.

Sista friheten

Efter andra världskriget var friheten i luften borta. Liksom motivationen att göra prestationsflygningar. Istället sökte sig äventyrslystna människor till haven.

Jag nämner bara en pionjär: Francis Chichester (1901-1972). Han satte spår redan i äventyrsflygningarnas tid och drog igång perioden med prestationsseglingar. Med sin ketch ”Gipsy Moth IV” seglade han solo runt jorden på 226 dygn 1966/67. Blev adlad på kuppen.

Sporten har utvecklats och förändrats enormt. Hastighetsrekordet runt jorden ligger nu hos trimaranen "IDEC II" och fransmannen Francis Joyon med 57 dygn, 13 timmar, 34 minuter and 6 sekunder. Satt år 2008.

Men det är en helt annan historia

Jorden har krympt

 Jorden med satellitbanor

GAMMAL, LITEN OCH TRÅNG

Trång: Jorden är inte lika stor som förr. Har blivit mindre rymlig eftersom det nu finns runt sju miljarder människor på klotet.  Vi (Homo sapiens) var fem miljarder 1987, tre miljarder 1960 och två miljarder 1927. Fortfarande lever många människor som föddes då världens befolkning var två miljarder. Däremot inga från när vi var en miljard eftersom det var 1804. Redan är det problem med att människorna är för många, och det kommer att bli värre.

Liten: Men jorden har också krympt praktiskt och konceptuellt. Ta Internet.  Man öppnar lika lätt en sida från Nya Zeeland som från Nyköping. Tid och avstånd är betydelselösa. Eller mobiltelefoner. Mount Everest har äntligen fått 3G-förbindelse så det finns ingen ursäkt för att inte bestiga toppen. Teve-program kan man få in hundratals med parabolantenn.

 Veteran-DC 3 Fridtjof Viking som flyger ännu

Resandet har blivit lätt och ohållbart billigt. Förvisso inte med tåg, men med flyg och bil. Charterresor med flyg från Sverige började 1955 och tog åtta timmar med propellerflyg till Mallorca. Nu är det blaha blaha att flyga till Thailand, i och för sig på 11 timmar, men distansen är 8300 km jämfört med 2500. (Kalkylator här.) Den klimatfrälste kan köpa sig avlat för koldioxidutsläppet.

Den verkliga insikten att jorden är ett klot med begränsad plats kom med bilderna från rymden. Att veta det i teorin var en sak, att se vår blå pärla fritt svävande i universum något helt annat.

 År 1972: Jorden sedd från Apollo-17

Gammal: I hundra år accepterade man den irländske ärkebiskopen James Usshers (1581-1686) uträkning att jorden skapades (av Gud) år 4004 före Kristi födelse. Den skotske geologen James Hutton (1726-1797) insåg att mycket längre tidsperioder fanns dolda i avbrott i den geologiska lagerföljden. På olika sätt försökte man få fram en siffra, exempelvis genom att uppskatta hur fort jorden svalnat från ett antaget glödande tillstånd (lord Kelvin, 20-40 miljoner år) eller hur lång tid det tagit för floderna att göra världshavet salt (John Joly, 80-100 miljoner år). 

Under början av 1900-talet utvecklades radiometriska dateringar och 1953 stod det klart att jorden är  4,5 miljarder år – i runda slängar en miljon gånger äldre än Usshers kalkyl.

LIV INTE SKAPAT UTAN BILDAT

Länge gick vetenskapen hand i hand med religionen och såg människan som en speciell gudomlig skapelse med personligt beskydd av en allsmäktig gud. Växter och djur var också skapade och satta på en lägre nivå än människan.  Men efterhand gick naturvetenskap och religion skilda vägar. Trosbekännelsen säger fortfarande: ”Vi tro ock på […] de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.   

För naturvetenskapen är Homo sapiens en av miljontals eukaryota organismer (vi med cell och cellkärna) och har sitt ursprung gemensamt med djur och växter. Bland 1,2 miljoner djurarter är hon ett landlevande däggdjur, närmare bestämt en primat. Kemiskt sett är människan liksom allt levande primärt uppbyggd av kolföreningar och vatten.

För uppkomsten av kolbaserat liv antar man att det räcker med mycket lång tid (miljarder år), en himlakropp med icke-aggressiv atmosfär och temperatur i intervallet 1- 80 grader C. Endast terrestriska komponenter ingår i jordiska organismer. Allt tyder på att livet – varje cell, varje organism inklusive människan – har uppkommit på jorden av jordiska ämnen. Av allt att döma var uppkomsten av liv en engångshändelse för omkring fyra miljarder år sedan.

Människans genomsnittliga livslängd är runt 50 år.  Hennes globala biomassa 345 miljoner ton. Efter döden sönderfaller individerna på kort tid (<100 år) och substanserna återgår till den biologiska cirkulationen av ämnen. Främst i form av koldioxid som via luften tas upp vid fotosyntesen och ger växtvävnad som går vidare i kolcykeln. Tanken att individer skulle kunna återuppstå som fysiska gestalter har inget stöd i kända fakta.

Begravningsformuläret sammanfattar läget: ”Av jord är du kommen - jord skall du åter varda”.

Homo sapiens som art anses ha existerat i tvåhundratusen år. Under evolutionen har det funnits sidoskott av nu utdöda människoarter. Mest känd är Homo neanderthalensis, neandertalmänniskan som samexisterade med H. sapiens till evolutionärt sett nyligen. De sista dog ut på Iberiska halvön för kanske trettiotusen år sedan.

Mot bakgrund av hur länge liv har existerat på jorden (kanske fyra miljarder år) och hur många arter som uppstått och dött ut (kanske dagens antal x 100) framstår arten människa som en mycket tillfällig livsform. Hur länge arten kommer att existera är omöjligt att förutsäga, kanske genom en eller två framtida nedisningar (två-tre hundratusen år).  Det skulle ge arten en livslängd på en halv miljon år. Tidigare arter av Homo har som längst existerat omkring en miljon år. Homo neanderthalensis bara omkring tvåhundratusen år.

Insikten att inte bara enskilda människor dör utan att hela människosläktet i en evolutionärt sett nära framtid (< 5 miljoner år) sannolikt kommer att försvinna går totalt på tvärs mot kristendomens tro på ett evigt liv i en paradisisk himmel.  Varken troende eller icke-troende har lätt att komma tillrätta med det pusslet.

Parentes: 

I det långa perspektivet är människan av liten betydelse. Om hon orsakar en koldioxidtopp i atmosfären under trehundra år? Jorden rullar vidare.  Om hon utrotar torsken och ålen? Beklagligt men inte en hickning i livets progression. Rädda den vitryggiga hackspetten i Sverige? Trevligt, fast det finns en halv miljon häckande par på andra sidan Östersjön. Odla en vargstam i glesbygden? Ballt för Stureplanscentern (och av någon orsak för bloggkollegan Jinge i Stockholm).

 Sue, världens mest kompletta skelett av Tyrannosaurus rex.  Field Museum of Natural History, Chicago.

Bevara den biologiska mångfalden? Utrotning av arter hör till utvecklingen, 90 procent försvann i perm-triasövergången och evolutionen tog det med en klackspark. Så tagga ner, Carlgren. Det är löjligt att höra Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand ”ta ansvar” för världens gång. Flugor på oxens horn. 
Slut på parentesen.

Och slut på bloggposten. Egentligen hade jag tänkt skriva om finalen på den frejdiga upptäckartiden med namn som Sven Hedin, Antoine de Saint-Exupéry och Amelia Earhart. Och seriehjälten Allan Kämpe.

Kanske en annan gång.