2011-05-28

Wikipedia som referens

 "Vägen genom A" - ett minnesmärke över den lärde Alf Henriksson i Huskvarna. Namnet syftar på två bokmalar som gnager sig igenom ett uppslagsverks första band.

Wikipedia

I Andas lugnt refererar jag ofta till artiklar i Wikipedia (”den fria encyklopedin som alla kan redigera”).  Projektet är tio år ungt och beskriver sig själv så här i den svenska upplagan:

“Wikipedia startades i USA den 15 januari 2001 av Larry Sanger och Jimbo Wales på multimediaföretaget Bomis och drivs idag av den ideella stiftelsen Wikimedia Foundation. Nu finns det, efter nio år [tio noga räknat], Wikipediaupplagor på över 200 olika språk (se engelskspråkig lista över upplagor). Målsättningen är att Wikipedia ska finnas på alla världens språk och innehålla information om allt av relevans.”

Konceptet snuddar vid vetenskapens sätt att förmedla kunskap: (nästan) allt kan fritt påstås men också fritt utsättas för kritik. På så sätt närmar sig kunskapsmassan den accepterade ”sanningen” i varje ögonblick – det rådande paradigmet, om man så vill.

När detta skrivs 27 maj 2011 har den svenska Wikipediaupplagan 397 355 artiklar (495 nya sedan min förra post) och ligger därmed på elfte plats. Den engelska har 3 644 798, den tyska 1 235 409 och den franska 1 108 121.

Innehåll och tillförlitlighet
 

Ju större språk desto bättre information. Det är särskilt tydligt inom naturvetenskap och teknik.

Ta begreppet ”Jorden”. Den svenska artikeln är på fyratusen ord och beskriver planeten jorden som modern naturvetenskap ser den. Artikeln är saklig och påstår inte att jorden är platt eller att dess ålder är sextusen år. Den engelska ”Earth” är dubbelt så lång (drygt åttatusen ord) och tar upp fler aspekter och ger utförligare information med rikligare illustrationer. Den ger också länkar till tron på en platt jord men inte till James Usshers kronologi där världen skapades år 4004 före Kristus.

Eller ta enheten ”Foton”, en partikel av grundläggande betydelse för livet på jorden och vår existens över huvud taget. Fenomenet ”växthuseffekt” skulle inte existera, jordklotet skulle inte ens ha svartkroppstemperaturen 255K (-18 C) om inte fotonen fanns, möjligen universums 2,7K  (- 270,5 C). Om ens det eftersom ingen solstrålning skulle finnas – inte heller strålning från andra himlakroppar. Ingen elektromagnetisk strålning alls. Ett otänkbart universum. Det svartaste svarta man kan föreställa sig.


Ett simulerat svart hål.

(Ja, även för våra ögon osynliga våglängder som ultraviolett och infrarött består av fotoner. Liksom röntgenstrålning. Märkliga partiklar som antas vara masslösa – ändå böjs ljuset på grund av gravitationen och kan till och med hindras från att stråla ut från en himlakropp med tillräcklig gravitation vilket skapar ett svart hål.)

Begreppet ”Foton” får 600 ord i den svenska Wikipedia och ”Photon” 7 000 ord i den engelska. Den engelska är klart överlägsen även om ingen version kan vara fullständig.

Svenska är ett litet språk som talas av tio miljoner människor. Inom språkområdet finns cirka tjugo universitet och högskolor. Bildning rankas inte särskilt högt, skolsystemet har i mer än 20 år satt begreppet kunskap lågt och media klassar ner den gamla ”pluggskolan”. Lärarnas status och lön har urholkats i decennier. Ensamstående bildad herreär ett begrepp från 1930-talet.


Stig Järrel som den fruktade latinlektorn "Caligula" i filmen Hets från 1944. Ofta använd som argument mot kunskapskrav i skolan.

Engelska är modersmål för fler än 300 miljoner människor och dessutom det dominerande vetenskapliga språket. Utbildning anses fortfarande som en väg till framgång i den engelsktalande världen, även om brister i skolsystemen motsvarande grundskolenivå är ett generellt fenomen. Antalet universitet i USA (universities and colleges) är nära femtusen, i Storbritannien omkring trehundra. De potentiella Wikipedia-skribenterna på engelska är många gånger fler än de svenska.

Eftersom Andas lugnt skrivs på svenska för den tänkta målgruppen ”vanliga tidningsläsare” försöker jag i första hand välja referenser på svenska, i andra hand engelska eller möjligen tyska. Funktionen ”Google översätt” som ger hjälpligt korrekta översättningar mellan 57 språk rekommenderas i trängda lägen. Wikipedia ger dessutom möjligheter att välja artikeln på andra språk listade i vänsterkanten.

Tvistefrön

Wikipedia behandlar en rad omtvistade ämnen som Israel, Gaza, koranen, islam som inte utan vidare kan redigeras av vem som helst.  Förändringar granskas av redaktörer. Erfarenheten visar att de annars utsätts för propagandistiska attacker. Sådana kan ta löjliga proportioner med flera förändringar fram och åter per dag.


Tvist vid den illegala israeliska bosättningen Kharsina på Västbanken. Vessleordet "fredsprocessen" faller mig i minnet.

Det finns också en gråzon där personer/grupper med särskild övertygelse kan smyga in sina idéer ganska fritt. Till exempel ämnen som har med teorin om global uppvärmning att göra. Där härskade till ganska nyligen de AGW-troende. Det är först på senare tid som påståendena om en av människan orsakad hotande klimatkatastrof börjat modifieras med ord som ”antas” och ”förmodas”.  Ett exempel på den självkorrigerande funktion som är inbyggd i Wikipedias grundtanke.

Snabbt och detaljerat

Då det gäller aktuella, rentav pågående händelser ligger Wikipedia bara timmar/dagar efter tilldragelserna. Ta exemplet ”Ratko
Mladić”. Att han greps  i byn Lazarevo 26 maj 2011 kom in i de engelska och svenska versionerna omedelbart. Den engelska säger att Mladić greps hos sin kusin Branislav Mladić, på adressen Ul. Vuka Karadžića 2 och redogör i detalj för polisinsatsen.  Båda språken länkar till byn Lazarevo men den engelska är utförligare och ger koordinaterna 45° 23′ 18″ N, 20° 32′ 20″ E för byns position och nämner det ungerska namnet Lázárföld, och det tyska Lazarfeld.

Det framgår att byn grundades 1809 av tyska kolonister och beboddes av tyskar till andra världskrigets slut 1945. När de flydde eller fördrevs flyttade serber från Bosnien och Herzegovina in.



Koordinaterna  länkar till en sida med kartversioner. Väljer man Googles satellitkarta får man se en by vid en landsväg i ett platt jordbrukslandskap där knappast en man av Ratko Mladics dignitet kunnat gömma sig utan att skvallret gått.


Ratko Mladićs gömställe i byn Lazarevo.

Föreställningen att jagade personer tar skydd i grottor, kloster eller avsides liggande kojor är förenklad. Jämför med Radovan Karadžić och Osama bin Laden som båda höll sig dolda “i skydd av dagsljuset”. Saddam Hussein, däremot, gömde sig onekligen i en jordhåla.



Framtiden

Världen håller fortfarande på och anpassar sig till de nya formerna för spridning av information som kom med datorerna och nätet. Den 30 december 1979 slutade Svenska Dagbladet med blysättning och under våren1980 gjorde Tidningen Härjedalen som sista tidning i Sverige samma sak. Fortfarande trycks dock tidningar på papper och distribueras som fysiska objekt, men räkna med att tidningsbud är en utrotningshotad art. Sådana trippar i allt färre trappor.

Den ärevördiga The Times i London försöker som en av pionjärerna att införa en betalvägg för nyheter på nätet. (Ett pund, ca 10 kr per dag eller två pund per vecka.) Sedan introduktionen i juli 2010 har antalet unika användare på tidningens webbsida sjunkit från 21 miljoner per dag till 2,7 miljoner. Att tidningen förlorar inflytande är tydligt. Tiden då det var ett minne för livet att  få in ett Letter to the Times om årets första gök är sedan länge förbi. 


Samlingsvolymen "The First Cuckoo" (1975) med ett antal Letters to The Times om vardagligheter. Notera vilka framstående personer som gjort sig mödan att få in ett sådant. Något att stoltsera med i sällskapslivet.

Sverige har fortfarande Nationalencyklopedin som kämpar med betalvägg à 599 kr/år för privatpersoner. (Jag abonnerade själv tills för 3-4 år sedan.) Det skulle vara intressant att veta hur prenumerantstocken utvecklar sig.

Om Larry Sanger och Jimbo Wales förstod vad de gjorde när de startade Wikipedia 15 januari 2001 kan man undra. Skapelsen har i alla fall visat sig passa perfekt i cybervärlden. Den bygger på samma inbyggda tendens till altruistiskt samarbete som Edward Wilson beskrev så banbrytande i sin bok om myrsamhällen: Sociobiology: The New Synthesis (1975). Personligen kan jag se Wikipedia som en myrstack i cybervärlden, där ett myller av individer bidrar till byggandet. Precis som myror reparerar stacken när/om de upptäcker skador, korrigerar läsare av Wikipedia felaktigheter och brister då de ser en orsak till det. 

Samma arbete pågår på över 200 språk. Även på de konstruerade språken esperanto, ido och volapük. Sjävklart också språk som en vanlig tidningsläsare inte hört namnet på.  Vad sägs om Tok Pisin från Papua Nya Guinea och Zeêuws från Rhens utlopp i Nederländerna?

Ett projekt som Wikipedia skulle inte kunna styras av ett förlagshus med profitkrav eller, gud bevare, ett statligt Encyklopediaverk typ Trafikverket. Tack vare Sanger & Wales begåvade koncept får nu uppslagsverket växa i stort sett fritt.

Hur långt det kommer att gå i raffinemang återstår att se. Att Wikipedia kommer att förbli en av de tunga referenserna på Andas lugnt är det ingen tvekan om.





2011-05-25

Behovet av vessleord: en prognos


Vessleord

Engelska Wikipedia använder uttrycket ”weasel words”, vessleord,  för formuleringar som verkar betyda något men vid närmare granskning saknar innehåll. Metaforen bygger på vesslans (mytologiska) beteende att suga ur fågelägg utan att förstöra skalen. Kvar blir skenbart riktiga ägg – fast tomma. Samma sak med vessleorden – de tycks betyda något men har inget i sig.

Att vesslor suger ur ägg har varit en spridd uppfattning åtminstone sedan William Shakespeares tid. I lustspelet ”Som ni behagar” (As You Like It), 1599,  säger den melankoliske lorden Jacques: ”Jag kan suga melankoli ur en sång, liksom vesslan suger ägg”. Men enligt dagens biologer och jaktvetare är vesslans äggsugande bara folktro, liksom föreställningen att svalan övervintrar på sjöbottnen, grävlingen biter tills det krasar och skatan är tjuvaktig. 


 Ville Vessla i “Ture Sventon”-böckerna förblir dock en skurk.

Vessleord är så vanliga att vi knappt märker dem.

I politiken: En utredning ska titta på detta, det är myndighetens beslut, jag kan inte kommentera ett enskilt fall …

I reklamen: Rekommenderad av läkare, säg nej till celluliter, du är vår 9999:e besökare, allergitestad, färskpressad…

I klimatrörelsen: För 100 kr i månaden gör du stor skillnad, många små insatser hjälper, schäfer värre än stadsjeep för klimatet …

Personligen välkomnar jag en svensk term för tomma ord och begrepp, och varför inte direktöversättningen “vessleord” eller “vesselord”?  När detta skrivs 23 maj 2011 har engelska Wikipedia 3 641 963 uppslagsord (avrundat 3,6 miljoner); svenska Wikipedia har 396 860 (avrundat 0,4 miljoner). Det vore inte helt fel att ta efter engelska W i terminologifrågor. Småpojkar ska inte lära sin far göra barn.

Men svenska Wikipedia kämpar emot. Sökning på “vessleord” ger svaret ”Inga resultat matchade frågan.” Inte ens direktlänk till Malldiskussion: Vessleord ger resultat inne på Wikipedia. Ute på Google, däremot, kommer man till wikis diskussionssida som menar: "Vessleord är en helt omöjlig term på svenska”. 


I min mening ett substanslöst tyckande. Att vesslor sannolikt inte suger ägg har ingen betydelse. Termen ”växthuseffekt” bygger också på ett misstag. Effekten hos ett växthus beror på att luftens termiska konvektion hejdas, den varma luften hindras stiga i höjden. Atmosfärens värmande effekt (som ger oss +14 grader istället för -19) liknar istället filtens men ingen kämpar för termerna ”filteffekt” och ”filtgaser”.

Andas lugnt är en fri blogg och här gör jag som jag vill och skriver ”vessleord”.

Kyotoprotokoll nr 2

Den långa inledningen triggades av en artikel om behovet av ett Kyotoprotokoll nr 2 när det nuvarande går ut 2012. Artikeln (publicerad i Science) börjar med en perfekt vesslemening:

”Expectations are high that the Kyoto Protocol, intended to reduce emissions of certain greenhouse gases (GHGs), will be extended after its first reporting period ends in 2012”. (Förväntningarna är höga att Kyotoprotokollet, som syftar till att minska utsläpp av vissa växthusgaser (VHG), kommer att förlängas efter den första rapportperiodens slut 2012.)

Som om en värld väntade med högt spända förväntningar på ett Kyotoprotokoll nr 2. I själva verket bryr sig världen ytterst lite om det existerande Kyotoprotokollet och ännu mindre om en hypotetisk efterföljare.

Existerande Kyotoprotokoll: Det koncipierades 1992 och skulle börja verka 1997. Förenklat skulle protokollet reducera det globala koldioxidutsläppet till  21,5 gigaton år 2012. I likhet med alla sådana försök har det varit verkningslöst. År 2010 var det globala utsläppet 32,3 gigaton och blir sannolikt långt över 34 gigaton år 2012. En miss med 60 procent.

Efter COP16 i Cancun i december 2010 låtsades man att avtalet var prolongerat fast Japan vägrade skriva på.


 Tsunamivågen inne i ett reaktorhus Fukushima

Framtiden: Både Japan och Tyskland ersätter nu kärnkraft med fossil energi. I Japans fall måste minst 60 TWh/år ersättas pga katastrofen i Fukushima – sannolikt i decennier. Bortfallet motsvarar hela den svenska kärnkraftsproduktionen eller tre kolkraftverk av bekantingen Jänschwaldes storlek. Det innebär 3 x 24 = 72 megaton koldioxid extra per år enbart från Japan.

I Tyskland låg andelen kärnkraftsel på ca 25 procent (150 TWh/år) av totalproduktionen 600 TWh/år och i paniken efter Fukushima beslöt förbundskansler Angela Merkel att sju gamla reaktorer skulle stängas tills vidare. De gav en tredjedel av kärnkraftselen (50 TWh) som på kort sikt ersätts av koleldad värmekraftsel. Som riktvärde drygt två Jänschwalde à 22 TWh/år och 2 x 24 = 48 megaton extra koldioxidutsläpp vid oförändrad elproduktion.

Tyskland är annars ett mycket grönt land med en politiskt stark miljörörelse. År 2010 gav förnybar energi (vind och biomassa) mer än 100 TWh elektricitet, nästan 17 procent av totalproduktionen 600 TWh/år. Att öka den med 50 TWh/år tar dock decennier.

Värre problem

 

Energifrågan och med den klimatfrågan är raskt på väg att bli andrahandsfrågor på grund av EU:s (och möjligen världens) allt gravare finansproblem.  Kriser som kanske, möjligen, eventuellt kan inträffa om 30-50-100 år hamnar självklart i skuggan av olyckor som bildligt talat bultar på dörren.

Världen rycker på axlarna åt  en eventuell förlängning av Kyotoprotokollet. Klimathotens affischnamn James Hansen, Mark Lynas och Joachim Schellnhuber är borta från rubrikerna. Nu lär vi oss nya namn: 


"När det blir allvar måste du ljuga".

Jean-Claude Juncker,  premiärminister i Luxemburg och president i eurogruppen. Som ordförande i gruppen av eurozonens finansministrar är han en nyckelperson. Att han för en tid sedan sa: "When it becomes serious, you have to lie” (När det blir allvar, måste du ljuga) säger något om moralen i finanskretsar. 


 "Du ska betala!"

Jean-Claude Trichet, ordförande i ECB (Europeiska Centralbanken) som förväntas överta – uppenbart eller förteget – en stor del av de giftiga statspapperen från banker som Deutsche Bank och Barclays Bank. Så att du och jag i slutänden ska betala krascherna.



Christine Lagarde, fransk finansminister och sannolik chef för IMF (Internationella valutafonden) efter Dominique Strauss-Kahns gåtfulla fall. Feminister väntar sig att en kvinna som chef ska innebära ett mjukare och mänskligare synsätt hos denna ikon för krasst ekonomiskt tänkande.



I raden bakom skymtar dansken Poul Thomsen, IMF:s torped i trojkan som förkunnar den ekonomiska lagen för underpresterande euroländer som Portugal, Irland, Grekland – och snart kanske Spanien och Italien. Och Olli Rehn från Finland, ingenjören bakom utvidgningen av EU.

Man svär inte i kyrkan

Behovet av vessleord kommer inte att minska. Redan har några nya etablerat sig. Mest notabelt hårklippning (haircut) för nedskrivning av i första hand Greklands statsskuld. Sedan omstrukturering (restructuring) för samma sak. När de blev för begripliga fick vi vessleordet omprofilering (reprofiling).



Precis som att man inte sa Djävulen utan Hin Onde eller Skam så länge någon trodde på honom, säger man inte konkurs, bankrutt eller ekonomiskt sammanbrott då det gäller Greklands kris. Än mindre lämna EU och/eller euron. Det vore värre än att säga n-g-r.

Uppfinningsrikedomen är inte slut. Räkna med att användningen av vessleord kommer att gå mot nya höjder i takt med att de ekonomiska prognoserna pekar mot okända djup.


2011-05-20

Hellre klimatkris, tack



Lyckliga tid

Minns ni klimatkrisen? Kommer ni inte ihåg den – det var knappt två år sedan. Jag hade börjat den här bloggen. (Parafraserat ur Hasse Alfredssons ”Gamle man” alias ”Jag är på rymmen från ålderdomshemmet” – ett nummer ur Gula Hund som av okänd orsak inte finns på YouTube.)

Det var en tjusig tid.



Jorden skulle bli varmare – kanske mycket varmare. Isarna skulle smälta. Först nordpolens is vilket skulle ställa till det för isbjörnarna. Men den isen är bara 0,01 procent (en hundradels procent) av världens is och flyter dessutom på vattnet så havsytan skulle inte stiga i så fall. Kanske Grönlands is (9 procent av världens) också skulle smälta men det skulle ta tiotusen år och havet skulle bara stiga 6 meter. Det kunde folk säkert klara av. Då.

Om det blev aktuellt.

Man hade alla möjliga intressanta idéer för att stoppa uppvärmningen. Elbilar, solfångare, närproducerad mat. De skulle införas i framtiden. Om trettio år sådär. När vi gått i pension.

En kul idé var att skjuta ut 16 biljoner plastfilmsdiskar till Lagrangepunkten som solskydd. För fem biljoner US dollar. En biljon (1012 ) är tusen miljarder (109) så det bleve ju en slant: 5 000 miljarder dollar = 3 500 miljarder euro = 31 250 miljarder kronor.

Det skulle framtiden säkert vilja betala.

Om det behövdes. Klimatkrisen var ändå bara en hypotes och sådana kan ju vara fel.

Lurade

Den gyllne tiden då allt verkade vara under kontroll var en bräcklig konstruktion. Den knakade till på allvar 15 september 2008 när depressionen slog till och världen lider ännu av följderna. Människor förlorar arbete och bostad, skolor, sjukvård och pensioner försämras, okända miljarder slussas mellan finansinstitut, banker och superrika individer, allt färre äger allt mer, allt fler äger allt mindre.



Drivorna av pengar till ”klimatinsatser” fanns aldrig på riktigt. Hundra miljarder euro om året från EU, lika mycket från USA till Nigeria, Tanzania och Maldiverna för ”grön teknologi’” – hur dum får man vara för att tro på sådant?

Finansindustrin har tagit över

Det mest akuta exemplet: Grekland. I maj 2010 ”fick” (tvingades) Grekland låna 110 miljarder euro för att ordna upp sin ekonomi. Landet hade en statsskuld på 300 miljarder euro, omkring 126 procent av sin BNP, en skuld omöjlig att betala. Lånet skulle gå till att betala på statsskulden, dvs gå vidare till de långivande bankerna. Nu, ett år efteråt, är statsskulden 340 miljarder euro, arbetslösheten 20 procent och pensionerna borta. Den grekiska ungdomen hatar IMF, ECB och Europakommissionen. Och sina egna politiker. 



 Hara Kouki 32:

”Om du är mellan 18 och 24 år är du troligen arbetslös, som 40% av din åldersgrupp. Om du är i 30-åren och har ett jobb är det sannolikt deltid och flexibelt, du tror inte att det är säkert, och du har ingen aning om hur mycket längre det kommer att hålla. Din lön blir successivt lägre, du kan inte gå ut i strejk, du kan inte organisera dig kollektivt, du kan inte ens kräva att få betalt. Semester är uteslutet, att bli sjuk är en stor risk, och du har inte råd med en egen bostad.”

Den 6 maj 2011 hade EU:s högsta finansskikt ett hemligt sammanträde i Luxemburg. Man ville ”ge” Grekland en ny undsättning, förslagsvis 66 miljarder euro i mera lån och möjligen förlängning av avbetalningstiden.  Kanske rentav sänkt ränta. Genom att tillfälligt rädda Grekland försöker man ge tid åt stora tyska banker som Deutsche Bank och Commerzbank att minska sina innehav av grekiska papper. Tyska banker har sådana för 28 miljarder euro.

Dem ska Europeiska Centralbanken ta över. Därmed blir det den vanlige EU-medborgaren som får betala. Du och jag.  Och mjölkbonden Trajan Georgievski i Makedonien som redan blivit lurad av Swedmilk och SIDA.


Deutsche Bank. Den är inte längre så rik som bankpalatset antyder så du och jag kommer att få skjuta till pengar. Mycket pengar.

Inte nog med det. Samma tyska banker har 115  miljarder euro i irländska skuldsedlar, och 147 miljarder i spanska papper. Det är fortfarande bara de tyska bankerna. Vad brittiska, franska, holländska och spanska banker gömmer i sina bankvalv värderade till 100 cent på dollarn (eller euron) är lätt en storleksordning mer.

Att Grekland ska lämna euron är ”inte aktuellt”, försäkrar cheferna för IMF, ECB och Europakommissionen. Inte heller att landet ska göra konkurs och i bästa fall betala 30 procent av sina enorma skulder. Det är finanschefers jobb att förneka sådant tills dagen efter det har hänt.

Men verkligheten tränger in genom de minsta springor.  I DN 19 maj 2011 räknar redan SBAB på effekterna för svensk ekonomi när (inte om) Grekland kollapsar i september.

Motviljan till EU, euron, solidarisk finanspolitik och överstatlighet sprider sig i Europa. Dels hos länder som förutsätts avsätta pengar till the PIGS (Portugal, Irland, Grekland, Spanien), och dels hos de tänkta objekten för hjälpen.


Dansk  gränskontroll och ta dig i r-ven med Schengenavtalet

Ett tecken i tiden var att Sannfinländarna som sa nej till EU:s stödpaket fick 19 procent av rösterna i finska riksdagsvalet 17 april 2011 och blev tredje största parti. Men ett nätverk av personliga kontakter knyter samman makthavarna och partiet manövrerades bort från inflytande. Innan regeringen ens var bildad hade Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet kommit överens om att säga ja till 78 miljarder euro åt Portugal.



Motviljan mot trojkan från EU (Jürgen Kröger, EC, Rasmus Rüffer, ECB, Poul Thomsen, IMF) är extrem i Portugal. Som alltid är det de sämst ställda som drabbas värst. Löner och pensioner sjunker, arbetslösheten stiger.

Spanien kommer snart, med all sannolikhet före årets slut, eller redan innan sommaren är över, att behöva sitt första stödpaket. Det blir förhandlingar som kommer att få de nuvarande i Grekland, Irland och Portugal att likna ett cocktail-party en solig sommareftermiddag vid poolen.

En ny värld

I arabvärlden pågår en upprorsvåg mot de gamla diktatorerna. Egypten, Tunisien, Libyen, Yemen, Syrien, Bahrain … I några länder består förtrycket (till USA:s lättnad), andra är på väg mot demokrati. Barack Obama höll 19 maj 2011 ett andra tal till arabvärlden där han försökte ställa sig på revolutionärernas sida. Men världen vet vad hans telepromteruppläsningar är värda och araberna är fortsatt misstrogna.



Inte många tror att Obamas formulering ”Gränserna för Israel och Palestina bör baseras på 1967 års gränser med gemensamt överenskomna markutbyten så att säkra och erkända gränser fastställs för båda staterna” betyder mycket när han kommer i enrum med Benjamin Netanyahu.

Dessutom har USA sin egen finansiella nödsituation att hantera. När som helst slår regeringen i lånetaket på 14,294 trillion, i runda tal 14 x 1012 dollar (fjorton miljoner miljoner, på svenska biljoner). Obamas motståndare Republikanerna vill gå  hårt fram med nedskärningar för medelklassen och på så sätt låta Demokraterna bära ansvaret för den sänkta standarden. En dödad Osama bin Laden betyder inte så mycket för den som förlorar sitt jobb, sitt hus och sin pension.



Insatser för ett tänkt grönt samhälle utan olja-kol-gas har i sådana sammanhang ett litet eller negativt värde i en valkampanj. Amerikanen klagar redan över ett bensinpris på 6 kr litern.

Kontrasten mellan klimatrörelsens gröna kulisser med ett lågenergisamhälle i samklang med naturen, och den faktiska världen med ett flöde av billig energi har varit stötande stor.

Nu har den överträffats av kontrasten mellan makthavarnas försäkran att allt är väl i den bästa av världar, och den bild som växer fram i media. Att väldigt lite kunde göras i klimatfrågan har vi redan sett. Att världens ledare ser ut att vara lika maktlösa inför de vrenskande ekonomiska problemen är mer oroande.

Risken att råka ut för en ekonomisk smäll är många gånger större för medborgaren än faran för en klimatkatastrof. Fastighetsbubblan kan spricka om 1-5 år, din arbetsplats stänga när som helst, men Grönlands is behöver tiotusen år för att smälta.

Vad kan den vanlige medborgaren göra? Grin and bear it, grina illa och bära det.  Och sakna den idylliska tiden då katastrofen, om den kom,  låg långt in i framtiden.
 

Då framtiden fick ta hand om sina problem. 

2011-05-11

När det kniper


Vi lever i spännande och intressanta tider med blanka ark och nya kritor till. Minns någon vilka vidlyftiga utfästelser EU gjorde inför reklamkampanjen till klimatmötet COP15 i Köpenhamn i december 2009? Unionen skulle gå i bräschen för enorma satsningar till hjälp för ”klimatdrabbade” länder – inledningsvis en klimatfond på 100 miljarder euro. Per år. Att delas ut gratis till jordens mest behövande stater. (I ledet av utblottade fanns Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria, Brasilien… Och lilla Maldiverna som förtjänade en Oscar för effektiv reklam.)



Strax innan hade EU:s ministerråd under ledning av Sveriges temporärt klimatfrälste statsminister – och EU-ordförande – Fredrik Reinfeldt beslutat skära ner unionens koldioxidutsläpp med 80-95 procent till år 2050.  Ett av de mest extrema och minst verklighetsförankrade klimatbeslut som någonsin fattats. I jämförelse framstår idéer som att måla alla tak vita och att skicka 20 miljoner ton ljusbrytande tunnfilmsdiskar (”speglar” hette de i media) 1,5 miljon km ut i rymden som lysande snilledrag. 




Mot bakgrund av senaste tidens schackrande om stödpaketen till Irland, Grekland och Portugal ser man att hösten 2009 var final på den ekonomiska festen. Ingen kansler/president/statsminister i EU skulle i dag drömma om att föreslå en ”klimatfond” på 100 miljarder euro per år att delas ut gratis till länder som vill ha. Än mindre besluta demontera hela den europeiska industrin till 2050.

Polens finansminister Jan Rostowski sa redan 2009 vid finansministermötet 2 oktober: "Helt rättframt, från vår synpunkt är det totalt oacceptabelt att de fattiga länderna i Europa ska hjälpa de rika länderna i Europa att hjälpa de fattiga länderna i resten av världen.” Var han klokt förutseende eller egoistiskt kortsynt?

Liten tuva kan stjälpa stort lass

Senaste året har EU:s politiker och finansmän tvingat på Irland och Grekland så kallade räddningspaket för att inte banker som lånat ut pengar till länderna ska drabbas av förluster. I maj 2010 fick Grekland låna 110 miljarder euro; i november 2010 gick 67,5 miljarder euro till Irland med en ränta irländarna vill ha sänkt.

Nu väntar Portugals tur. Det gäller 78 miljarder euro som lån mot en ränta som ännu inte bestämts. Landet ska tappas på blod men inte så ekonomin dör.  Redan är det klart att skatterna måste höjas och pensionerna sänkas. Som alltid är det ”vanligt folk” som får betala.

Den här gången kanske en man och ett parti välter lasset. I Finland förde Timo Soini sitt parti Sannfinländarna till en sensationell framgång i riksdagsvalet 17 april 2011. Partiet fick 19,1 procent av rösterna och blev landets tredje största parti.


 

I svenska media framställs Timo Soini som en rasistisk lantis i spetsen för ett främlingsfientligt parti med nationalistiskt program. Nästan som Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna. I mindre självgoda sammanhang beskrivs han som karismatisk, repliksnabb och humoristisk. En super-Håkan Juholt.

I Wall Street Journal 9 maj 2011 har Timo Soini en kolumn ”Why I Don't Support Europe's Bailouts” (Varför jag inte stöder Europas räddningsaktioner). Han anser att banker och politiker driver ett Ponzibedrägeri som i en sann marknadsekonomi skulle kollapsa av sig själv. Nu överförs förlusterna till skattebetalarna via lån, garantier och ogenomskinliga konstruktioner som Europeiska stabilitetsfonden. Nej, menar Soini, låt staterna erkänna sin insolvens och låt långivarna, var de än finns, ta sina förluster.

Därmed går Soini på tvärs mot Finlands officiella ståndpunkt som varit att helhjärtat gå in för EU-projektet. Landet tillhör eurozonen och är ett av zonens sex länder (av 12) med AAA gradering.


 Tillägg 14 maj: Länderna i eurozonen är noga räknat 23:
1) Andorra; 2) Österrike; 3) Belgien; 4) Cypern; 5) Estland; 6) Finland; 7) Frankrike; 8) Tyskland; 9) Grekland; 10) Irland; 11) Italien; 12) Kosovo; 13) Luxemburg; 14) Malta; 15) Monaco; 16) Montenegro; 17) Nederländerna; 18) Portugal; 19) San Marino; 20) Slovakien; 21) Slovenien; 22) Spanien; 23) Vatikanstaten.


Nu väntar två eldprov. (1) Ska Sannfinländarna få plats i den kommande regeringen? Partiet är dock nr 3 i storlek och kan av demokratiska skäl göra anspråk på en plats. (2) Ska i så fall Timo Soini tåla så mycket kallt stål att han står fast vid beslutet att säga nej till räddningspaketet för Portugal?

Politikers löften:
All erfarenhet visar att kandidater som väljs till höga poster strax överger ett antal publikfångande löften hon/han gav under valkampanjen. Minns någon Fredrik Reinfeldts löften under valrörelsen 2006 att ”inte förfölja en hel ungdomsgeneration” med en lag mot fildelning, och att se till att inspelningarna från Rosenbad under tsunaminatten kom upp på bordet. När maktapparaten talat med Fredrik i enrum backade han snabbt. Ungdomsgenerationen fick IPRED-lagen och tsunamibanden försökte han först bränna men måste nöja sig med att hemligstämpla dem i 70 år.

Och Barack Obama. Han lovade att stänga Guantanamo, förbjuda militärens diskriminering av homosexuella (DADT, Don’t ask don’t tell), ta bort #43 Bushs skatterabatt för de rika … det var ingen måtta på löftena. Som snabbt bröts. Här finns en sanningsmätare med 42 brutna Obama-löften.

Ska Timo Soini visa sig vara av hårdare virke? Eller har han redan börjat vackla. ”Om man förhandlar om stödpaketet och det kan godkännas, kör vi med det”, sa han till svenska Yle (Rundradion) 30 mars 2011. Ett uttalande som har mer än en botten.



Soini är inte ensam i sin kritik av stödpaketen. Just i dag, onsdag 11 maj 2011, stannar Grekland i en generalstrejk mot följderna av EU:s räddningsaktioner som upplevs som riktade mot arbetare och ”vanligt folk”. Hundratusentals människor har förlorat jobben och pensionerna skurits ner samtidigt som statsskulden stigit från 300 till 340 miljarder euro.


Werner Hoyer, Tysklands minister för EU-frågor, sa 6 april 2011 att "en hårklippning eller en omstrukturering av skulden inte skulle vara en katastrof." (”Hårklippning” är en eufemism för nedskrivning av skulden.)

Man ska vara blind för att inte se den våg av egoism och nationalism som går genom världen i takt med bistrare tider. Finns inget överflöd vill ingen dela med sig. De etablerade kallar sådana strömningar populistiska och rasistiska men skällsord har liten verkan när det kniper i folks plånböcker.

Ett par rader ur Erik Lindorms (1889-1941) dikt  ”En död arbetarhustru” från det gamla fattig-Sverige faller mig i minnet:

Ej längre med tillbringaren du går, så rädd att spilla, 


och aldrig mer du frågar efter oxköttets pris…

För allt  fler människor är det åter dags att börja fråga efter priset på maten. Om inte oxköttet så extrapriset på köttfärsen och storpacken med nudlar.  Vad gör man när utbetalningen från A-kassan dröjer 20 veckor eller ”förtidspensionen” återkommer nedskuren med 4 000 kr efter flera år med noll i stöd?

Nya tider stundar


Det gårt en skiftning genom tiden. Inte i klimatfrågan – där är det mer av samma. Samma värden på koldioxidhalten: totalutsläpp 1850 – 2010 1328 gigaton varav 45 procent försvunnit spårlöst genom naturliga processer. Samma klimatmodeller körda med små förändringar som ger samma resultat: katastrofen förestår. Håhå jaja.



Men människors inställning till makthavarna ändras. Man tror inte längre på dem. Den beramade grodan i det långsamt allt varmare vattnet vill inte låta sig kokas. Då hjälper det inte med moralistiska tillrop om solidaritet, öppna gränser i den globala byn och fri rörlighet för kapitalet.

Blir motviljan mot EU:s överstatlighet tillräckligt stark, ilskan mot bank- och finansvärldens manipulationer tillräckligt het och besvikelsen på experimenten i multikulturalism nog djup kommer det att dyka upp politiker och politiska partier som vill skörda i den vilda stormen.

Och det är nu en gång så med demokratin att ett parti som får 20-30 procent av rösterna i ett val behandlas med respekt. Och snabbt får efterföljare.



En märklig våg av frigörelse har svept över Nordafrika. Det var med den som med Berlinmurens fall och Lehman Brothers krasch: ingen visste på fredagen vad som skulle hända på måndagen.

Vad kommer att hända om inte bara flyktingar utan även idéer tar sig över Medelhavet från Nordafrika till EU?





2011-05-06

Klimatkatastrof – ja ja tjata



En gång i tiden fanns en tro som kallades Global Uppvärmning. Den ägde flera av den sanna trons kännetecken: hade ett uns av sanning som kärna, var enkel att ta till sig och hade en himmel och ett helvete. Himlen var det ”gröna samhället” som skulle bygga på sol, vind och vatten. Helvetet var den av människan globalt uppvärmda jorden där 90 procent av alla arter dött ut, odlingsjordarna blivit öknar och spillror av människosläktet kämpade för sin överlevnad på gränsen till polartrakterna.


Små svenska barn drömde mardrömmar om hur den stigande havsytan dränkte alla städer – förstås huset där de bodde – och kommuner som Göteborg och Karlstad(!) planerade för att bygga vallar mot havet.

Religionen erbjöd också en möjlighet till frälsning: Stoppa koldioxidutsläppen!

Den hägrande frälsningen beskrevs fint av en anonym kommentator till ex-språkröret Birger Schlaugs bloggpost så sent som 3 maj 2011. ”Då, jädrar, ska vi få se på (ett i samklang med naturen) småskaligt lågenergisamhälle, där människor har tid med sig själva och med varandra, inte minst sina barn. Ett samhälle som ger oss chansen att växa andligt!”


  
Som en annan frälsare sa: “Allt förmår den som tror”. (Jesus i evangelium enligt Markus, 9:e kapitlet, 23:e versen)

För att genomföra koldioxidstoppet organiserades IPCC (FN:s klimatpanel) 1988. Organisationen seglade i medvind i tjugo år och nådde krönet på sin bana år 2007 då den fick dela Nobels fredspris med ex-vicepresidenten i USA, sedermera klimatlobbyisten Al Gore.


 Al Gore och Rajendra Pachauri (ordförande för FN:s klimatpanel) med Nobelprisen i fred

(Det var inte den norska nobelkommitténs första klavertramp. Vad sägs om Henry Kissinger, Menachem Begin, Yasser Arafat, och senare, som kronan på verket, Barack Obama som fredspristagare?)


Nobelpriset var dödskyssen för AGW-teorin (även kallad global uppvärmning, klimatförändring, klimatstörning). När min blogg Andas lugnt startade 8 januari 2009 var den en rätt ensam klimatskeptisk ropande röst i öknen som ville få folk att tänka själva. Så här drygt två år senare ser jag med häpnad att jag var del av en då osynlig våg som gick genom folkdjupen. De klimatfrälsta sviktade redan i tron och frälsningssångerna skulle tystna definitivt vid klimatmötet COP15 i Köpenhamn 7-18 december 2009.



I Köpenhamn fanns ingen plats för barnatro. Istället fick vi se de fem stora gorillorna USA, Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien knulla varandra – du låtsas att jag skär ner så låtsas jag att du skär ner – och ge fingret åt resten av världen.





Nya katastrofer

Istället för AGW-teorins ständigt undflyende klimatkatastrof om 50 – 100 – 300 år vid 400 – 600 – 800 ppm koldixid i luften har vi fått andra problem direkt in på skinnet.

Bankerna, det kapitalistiska systemets hjärta och blodomlopp, har börjat svikta och kan inte längre pumpa runt världsekonomins BNP på 58 biljoner (1012 ) dollar. Delar av samhällskroppen blir utan blod och riskerar kallbrand, gangrän och möjlig amputation.  Världsekonomin räddades tillfälligt 2009 genom infusion av oräknade biljoner dollar men stora delar av systemet (bland annat Europas industrier) lider ännu av nedsatt cirkulation. 



Perifera delar av Europa – först Island och Grekland, så Irland och nu Portugal – kräver intensiv finansiell massage för att möjligen kunna räddas. Läget för Spanien är illavarslande och Frankrike är på sämre kurs än Italien. Då det gäller att låna pengar har bara sex av eurozonens 12 länder AAA graderering (Tyskland,  Frankrike, Luxemburg,  Nederländerna, Österrike, Finland ). De med lägre grad är Belgien, Cypern, Grekland, Irland, Italien, Malta, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien. Sverige utanför eurozonen har AAA.

Tillägg 14 maj: Länderna i eurozonen är noga räknat 23:

1) Andorra; 2) Österrike; 3) Belgien; 4) Cypern; 5) Estland; 6) Finland; 7) Frankrike; 8) Tyskland; 9) Grekland; 10) Irland; 11) Italien; 12) Kosovo; 13) Luxemburg; 14) Malta; 15) Monaco; 16) Montenegro; 17) Nederländerna; 18) Portugal; 19) San Marino; 20) Slovakien; 21) Slovenien; 22) Spanien; 23) Vatikanstaten.


Politikerna har intecknat framtiden och bankerna har spelat bort besparingarna. Människor – även i Sverige – tror att pengarna som dragits för deras framtida pensioner finns undansatta på säkra konton men så är det ingalunda. De har använts som säkerhet för säkerheter för säkerheter i ett moln av komplexa balansräkningar fyllda med derivat som inte ens avancerade penningförvaltare kan genomskåda.  Att pengarna inte finns den dag pensionerna ska ut har islänningar och irländare redan märkt, och grekerna lär finna ut det.

Bara jag tänker på mig:
Genom västvärlden går en våg av egoism och högerpolitik. Ett exempel är Sannfinländarna som skrällde i finska valet 17 april 2011 och med mer än 19 procent av rösterna blev tredje största parti i landet. De är klart negativa till det föreslagna räddningspaketet för Portugal på inledningsvis 78 miljarder euro. Kanske eurozonen sönderfaller i en sydlig del med sämre ekonomi och en nordlig med mera tyskt reglementerad bokföring.

I Sverige är egoismen en politisk grundbult. Inte ens socialdemokraterna vågade satsa på solidaritet i senaste valet. Det var ingen slump att Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag med 5,7 procent av rösterna då. Ett utmärkt exempel på självgod hjärtlöshet hördes i Ekot 5 maj 2011 då socialminister Ulf Kristersson (M)  tröstade de 5 700 nollförsäkrade ”förtidspensionärerna” som varit helt utan stöd i flera år: ”Det är ändå viktigt att människor vet att med stor sannolikhet kommer vi att ha ett nytt regelverk på plats första januari” [2012]. Då får de nollförsäkrade eventuellt efter prövning 9 300 kr i månaden – 4 000 kr mindre än de hade innan lagen ändrades 1 juli 2008. 


Socialminister Ulf Kristersson,  Moderaterna

Ett teveinslag från 2008 då fastighetsskatten togs bort faller mig i minnet. En fältreporter intervjuade en brutta utanför en villa i Täby/Danderyd/Lidingö som moderatregeringen gett en skattelättnad på 120 000 kr per år.

”Vad ska ni göra med pengarna?”

”Jag vet inte faktiskt, vi får väl resa upp dem.”


 Det ska vara skillnad på skit och pannkaka.

Osama bin Laden:  Det blev feststämning i USA då bin Laden spårats till en villa i Pakistan och överraskats och skjutits tillsammans med 3-4 andra personer. Att lägga statsrättsliga synpunkter på handlingen är löjligt – det är klart det är rätt när Storebror gör det. Men följderna blir små.

Några lättnader i den hysteriska kontrollen av flygpassagerare blir det inte. Den är till för att ge intryck av kris fast risken är så liten att den knappt kan beräknas.

USA:s överfall på Afghanistan avslutas inte. Det är en del i maktspelet i Asien och kring de stora oljetillgångarna i Mellersta Östern. Bombningarna av ”al-Qaidas grottor” då nr 43 Bush startade kriget i oktober 2001 var en förevändning.

Energitillgången: Insikten sprider sig att inget ersätter de fossila bränslena olja-kol-gas inom överskådlig tid. Till och med den supergröne krönikören George Monbiot i The Guardian har kapitulerat och erkänner att den gröna världsbilden är illusorisk. Vindkraftens förfulande av landskapet måste tas på allvar. Kärnkraften måste användas tills vidare för att hålla ner koldioxidutsläppen.




Att priset på energi stiger kan inte undvikas. Den så kallade peak oil (oljetoppen) anses nu ha inträffat någon gång 2006-2008. Aldrig mer kommer så mycket olja att utvinnas per år, aldrig mer blir den billig.  Även i USA börjar folk resignera inför ett bensinpris runt 6 kr litern (4 dollar/gallon). I Sverige kommer vi att se tillbaka på 14 kr litern med en nostalgisk suck.

Det blir inte bättre

Med allt fler människor på jorden, allt större efterfrågan på mat, allt dyrare energi och ett ekonomiskt system som kan kollapsa när som helst ska inte vi i västvärlden vänta oss bättre tider. Brittiska hushåll får sänkt inkomst fjärde året i rad vilket inte hänt sedan 1870. I USA har sex miljoner villor tagits i mät av bankerna de två senaste åren. Skillnaden mellan de riktigt rika och ”vanligt folk” blir allt större. Sverige är ett extremt exempel. Från 1985 till 2008 steg ojämlikhetsindex från 0,19 till 0,28 och ojämlikheten fortsätter öka. En procent av Sveriges befolkning äger 35 procent av tillgångarna.


Någon riktig orsak för ”vanligt folk” att andas lugnt gällande arbete, inkomst och bostad på 10-15 års sikt kan jag inte se. Folkhemmet är rivet. Sannolikt har de flesta fått sin standard sänkt om tio år. Färre och kortare resor, mindre och dyrare bostäder, mera nudlar och mindre oxfilé. Tillväxten är på väg att avskaffa sig själv.

Men i klimatfrågan står jag kvar vid uppmaningen Andas lugnt. Katastrofen väntar inte om hörnet. Jorden går inte under.

Än.

Fast lika roligt att skriva om den är det inte.

Längre.