Ska man tro experter?

Kommer någon ihåg förra året, 2008, och vad finansexperterna sa om ekonomin då? Världsekonomins tillväxt 2007 hade varit 5,7 % med Kina i täten (11 %) följt av Indien (9 %) och Ryssland (8 %). Så ”experterna” väntade sig många år av obegränsad tillväxt och deras positiva signaler fortsatte ända in i september 2008. Men den 15 september började världens ekonomi till finansvärldens stora häpnad falla samman som ett korthus då investeringsbanken Lehman Brothers i USA gick i konkurs. Till höjdpunkterna i vad som sedan följde hör kollapsen på Island där landet 30 september fann sig ha förlorat 9,4 miljarder USA-dollar motsvarande 85 % av BNP. Sveriges befolkning har just börjat uppleva konsekvenserna av den ekonomiska härdsmältan och ingen vet hur eländigt det kan bli.

Och världens finansiella ”experter” säger bara Ojdå.

Kan man bedöma tillförlitligheten hos en grupp experter på grundval av prestationerna hos en annan? När finansexperterna hade så liten aning om sitt fält, är det då tänkbart att klimatforskarna vet lika lite om sitt? Det är klokt att hålla möjligheten öppen eftersom all forskning bygger på människors insatser och lider av människors begränsningar.

Man gör rätt i att ta alla experters ord med minst en nypa salt. Sagt av en vis man: "Utan tvivel är man inte klok".

Tittar man på underlaget för klimatpaniken ser man att det ingalunda motiverar den våldsamma uppståndelse som råder. Ta temperaturen. År 2005 menade tongivande forskare att om världens medeltemperatur stiger mer än 2 grader blir det katastrof och de beräknade att detta skulle ske ”inom tio år eller så”. År 2008 var den 14,3 grader, vilket den även var 1999 och 2000 (till klimatlobbyns förargelse). Den statistiska ökningen under 2000-talet är mindre än 0,2 grader. Fram till 2100 ligger IPCC:s projektioner på 1,5 till 5,5 grader C. Spridningen på fyra grader visar vilka grova instrument klimatmodellerna är.

Ett annat ominöst hot är att världshavet kommer att stiga och dränka länder som Bangladesh och Maldiverna. Vissa bekymrade byråkrater menar rentav att kustnära bebyggelse i Sverige bör förbjudas inför den hotande världsöversvämningen. Men inte ens IPCC:s projektioner ger anledning till panik om man granskar dem. Den antagna stigningen är så låg som 9 cm och så hög som 88 cm fram till 2100. Siffrorna visar svagheten i kalkylerna – mindre än en decimeter eller nästan en meter. Skillnaden är en tiopotens!

Eftersom världshavets yta steg med två decimeter under 1900-talet utan att orsaka större olägenheter, kan man tycka att rädslan för den teoretiska höjningen fram till 2100 borde kunna hållas under kontroll.

Med den sunda skepsis den vanliga människan bör ha fått mot begreppet ”experter” efter finanskrisen kan hon säga till sig själv: Andas lugnt. Jorden går inte under. Än.