Ogudliga missionärer

I alla tider har de religiöst troende missionerat för att utbreda den rätta tron – sin egen – över världen. Skapa en väckelse, omvända och frälsa de otrogna, få dem att lyda de sanna buden. För västerländska kristna var missionären länge en vit man i tropikhjälm och benlindor som spred guds ord och läskunnighet bland svarta hedningar och gjorde geografiska upptäckter i förbifarten. Till de mest kända hörde David Livingstone (1813-1873) och Albert Schweitzer (1875-1965).


Om missionen var av godo eller ondo kan diskuteras. Det var sålunda den brittiska missionen i Zimbabwe som lärde landets nuvarande president Robert Mugabe – en mördare av samma skrot och korn som Pol Pot och Idi Amin – att läsa och skriva.

I dag är det klimatprästerskapet och dess frälsta skara som missionerar. Kanske kan den yttersta dagen uppskjutas, rentav inställas om vi alla bättrar oss och tror. Och offrar, förstås. Men vi måste tro utan att se. I likhet med alla apokalypser ligger nämligen den stora klimatkollapsen ett lämpligt stycke in i framtiden – 2015... 2050... 2100 – och har en tendens att flytta sig när man kommer närmare. Ändå får prästerskapets framgångar Billy Graham och Martin Luther King att förblekna. De frälsta räknas i miljoner och skarorna ökar dag för dag.

Varje nyfrälst vill förstås gärna övertyga sina närmaste och föra dem till den sanna tron. Likt de första kristna lyder de missionsbefallningen ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar!” Och de får hjälp av andra frälsta i form av handledningar typ Montague Egg’s "The Salesman’s Handbook” hos Dorothy Sayers. En seriös handledning finns i den länkade bloggen Klimatfakta i blogglistan. En utförligare på engelska i bloggen A Few Things Ill Considered i blogglistan som posten How to Talk to a Climate Skeptic.

Denna missionärsanda är helt exklusiv för klimatrörelsen och dess proselyter. Klimatforskning är inte ett vanligt forskningsfält jämförbart med exempelvis partikelfysik eller astrofysik. Vem som helst får tro att det finns fyra kvarkfamiljer (inte tre), eller påstå att svarta hål inte är svarta utan egentligen blå. Men den som säger att avsmältningen av jordens glaciärer och upptinandet av den sibiriska permafrosten kan vara svansen av de tjugotusen års bortsmältning av de cirkumpolära inlandsisarna som nyligen skedde är en förnekare. I dessa tider värre än gudsförnekare.

Enligt Naturvårdsverkets klassning tillhör jag Skeptikerna – klimatförändringen är främst naturlig och en trend som snart passerar. Drivs av egen nytta och misstror de flesta. (Särskrivningen deras.)

När det gäller klimatfrågan är det självklart till och med för ett statligt verk att klassa ner och misstänkliggöra medborgare som djärvs ha en egen mening. Jag antar att jag ska vara glad för att jag endast klassas som egennyttig och misstrogen mot de flesta. Vad blir nästa steg för den som envisas? Osolidarisk, skattefifflare, rasist? Rentav det mest förbjudna just nu, förnekare av förintelsen? Förnekare som förnekare.

En maxim från "The Salesman's Handbook" kan anbefallas såväl Naturvårdsverket som andra deltagare i miljödebatten: "Whether you're wrong or whether you're right, it's always better to be polite."

Ännu bättre är förstås att vara saklig.

För en vetenskapsman blir det allt svårare att se miljöargumentationen som en rak och saklig debatt. Ett manipulativt och odemokratiskt agerande av makteliten bakom en potemkinkuliss av omsorg om världen och miljön är vad det liknar.