Slagträet är koldioxiden. På tvåhundra år har CO2-halten i atmosfären stigit från 280 ppm (miljondelar) år 1800 till 390 ppm i dag. Halten år 1800 var dock inte en stabil ”naturlig” nivå utan den sista pre-industriella punkten på en arton tusen år lång ökningskurva från 180 ppm vid istidens slut. På arton tusen år steg alltså CO2-halten utan mänsklig förskyllan lika mycket (100 ppm) som under de senaste tvåhundra. Kurvan är parallell med avsmältningen av inlandsisen och höjningen av havsytan med 125 m.
Koldioxid är nr två bland växthusgaserna (efter vattenånga) och förekommer naturligt i atmosfären som en förutsättning för liv som vi känner det. I en kubikmeter (tusen liter) luft finns nu 3,9 deciliter koldioxid – volymmässigt en obetydlighet. Sannolikt stiger det till en halv liter år 2050. Den snabba ökningen beror på förbränning av stenkol, olja och gas. Fossila kolföreningar som lagrat årmiljoners solenergi förbränns nu på trehundra år. Geologiskt sett som en fotoblixt. Transfern till de naturliga reservoarerna biosfären och havet hinner inte med utan gasen mellanlagras i luften.
Proportionerna koldioxid/luft är värda att lägga på minnet. Mindre än en halv liter koldioxid i tusen liter luft.
Det spelar ingen roll hur och var förbränningen sker – i kraftverk, industrier, bilar, i Sverige eller Nya Zeeland. Så länge röken släpps ut i luften hamnar koldioxiden där. Och blir kvar mycket länge. Utan att bry sig om nationsgränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar