Artefakter
Efterhand som olika föreställningar går genom människors bild av tillvaron lämnar de spår i språket. Ungefär som kulturer lämnar artefakter på platser där de funnits. Stenyxor från stenåldern, skeppsristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden. Eller mer sentida, vittrande fabriksbyggnader från tiden då Sverige hade varvs- textil- och skoindustrier.
"Radioandakterna de var ju bra..."
I språket använder vi många uttryck från Sveriges tusenåriga kristna period utan att verkligen tro på innebörden. Hon ler i sin himmel, han vänder sig i sin grav, skärseld, helvete, fan. För flera, lyssna till den kulturella artefakten Radiogudstjänsterna.
På samma sätt har den kortlivade klimatskrämseln (ca 2000-2009) lämnat en rad innehållslösa ord efter sig. Några exempel:
Global uppvärmning: Uttrycket är numera bannlyst i svenskan men lever som global warming i engelskan. Som fysiskt fenomen är den i praktiken borta. Jordens medeltemperatur har legat stadigt runt 14,55 oC hela 2000-talet. Milleniets hittills kallaste år var 2008 (14,44 oC) och varmaste 2010 (14,63 oC). För januari-augusti 2011 ligger siffran på 14,51 oC. Detta trots det rekordstora utsläppet 291 gigaton CO2 2001-2010 plus beräknade 33 gigaton 2011.
Klimatförändring: För tiotusen år sedan töade Skandinavien fram ur en hundratusenårig inlandsis som tryckt ner berggrunden 300 meter. Vi lever nu i en varm interglacial period, Holocen, som sannolikt kommer att övergå i en ny nedisning om fem- eller tiotusen år. Den föregående, Eem, varade 17 000 år.
Det är verklighetens klimatförändringar.
Men i media betyder”klimatförändring” skiftningar som antas bero på människans utsläpp av koldioxid. Förargligt nog ligger alla sådana i en hypotetisk framtid. Ett sublimt exempel ger (den snart avpolletterade?) miljöminister Andreas Carlgren i artikel på GP:s debattsida 19 september 2011: ”En miljard för att klimatsäkra Sverige”. Artikeln är så rik på dumheter så jag måste göra en utvikning:
Carlgren hänvisar till ”sensommarens plötsliga översvämningar i bland annat Göteborg” som exempel på klimatförändring. Enligt alla definitioner var de ett exempel på väder, närmare bestämt häftigt regn. Carlgren fortsätter: ”Enligt Göteborgs stads beräkningar räcker det med att vattennivån vid Göta Älvs utlopp stiger med 2,7 meter för att orsaka skador för människor och företag på över 100 miljarder.”
Läs och tänk.
”Att möta denna sortens risker genom förebyggande åtgärder är helt nödvändigt”, påstår Carlgren. Är det?
Han vill därför ”klimatsäkra” Sverige. Tror han att landet inte längre hör till världen i övrigt och kan skyddas mot förändringar? Om sådana mot alla odds skulle inträffa. Idén är så superdum att ett namn för infantiliteten inte kan skrivas ut här på Andas lugnt där vi har ett vårdat språk.
Klimatgaser: Det är lustigt att se hur klart definierade begrepp rundslipas i händerna/munnarna på politiker och spinndoktorer. Växthusgaser blir klimatgaser och ordet syftar primärt på koldioxid, i någon mån på metan, trots att den huvudsakliga växthusgasen är vattenånga. Växthusgaser är dessutom extremt välgörande och nödvändiga för livet på jorden. Utan dem skulle jordens temperatur vara minus 19 grader C och allt vatten fruset. Det liv vi känner skulle inte existera.
Klimatutsläpp: Ingen släpper förstås ut klimat. Det som menas är oftast koldioxidutsläpp. För den som vet vad klimat är låter nya Centerledaren Annie Lööfs uttryck ”kämpa mot klimatet” okunnigt och dumt.
Klimatkampen är förbi
Bara maktens B-lag är kvar i klimatkampen. ”Världens ledare” – om vi med sådana menar Barack Obama, USA, Hu Jintao, Kina, Dilma Rousseff, Brasilien, Nicolas Sarkozy, Frankrike – har lämnat den. Två exempel:
Barack Obama stoppade nyligen EPA:s nya regler för smogbildande ozon; han lär ge klartecken till den nya 3 200 km långa Keystone XL oljeledningen från Kanadas oljesand till Texas raffinaderier; han hjälper Brasilien att utvidga off-shore borrningen efter olja.
Klimatfrågor sköts nu av miljöministrar med liten ekonomisk potens. Se Carlgrens "miljard för klimatsäkring" som möjligen är 300 miljoner/år under tre år; tre tiondels promille i en budget på 3 x 1 000 miljarder, 3 000 000 miljoner. Det världsfrämmande pratet om 100 miljarder euro årligen till EU:s ”klimatfond” inför klimatmötet i Köpenhamn 2009 vill de skyldiga helst glömma.
I valrörelser ligger politiska partier numera lågt med löften om att ”rädda klimatet” (jfr MP inför valet 2010). De engagerade suckar förgäves. Räkna med att en slipad politiker som Annie Lööf kommer att överge tanken på ”att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen” i god tid före valet 2014. Annars är det definitivt adjö för Centerpartiet.
For if the bomb that drops on you
Gets your friends and neighbors too,
There'll be nobody left behind to grieve.
(För om den bomb som faller på dig
Tar dina vänner och grannar också,
Blir det ingen kvar som sörjer.)
Världen ändrar sig hela tiden. Efterkrigstidens fruktan för ett globalt atomkrig dog bort (Nevil Shutes bok ”På stranden” 1957, Stanley Kubricks film ”Dr Strangelove” 1964); det kalla kriget tog slut, Berlinmuren revs 1989; rädslan för svininfluensan (2009) kom och försvann – det är ett ständigt flöde. Dagens ängslan gäller ekonomin, jobben och pensionerna. Hotet är inte klimatet utan bankerna.
Även om klimatlobbyn inte vill erkänna det har klimatskrämseln haft sin tid. De gulliga isbjörnsungarna är borta från WWF:s annonser (istället har man Putingängets tigrar); den arktiska isens näst intill rekordstora avsmältning i år passerade utan larmrubriker; media rycker på axlarna åt att 2011 sannolikt kommer att slå alla andra år beträffande mängden antropogent koldioxidutsläpp (33 gigaton).
Den arktiska isen var mycket nära ett rekordminimum sommaren 2011.
Klimatgossarna har ropat varg! för många gånger – den hemska katastrofen kom ju aldrig. Kvar har vi bara ett antal språkliga artefakter där priset i meningslöshet nog tas av ordet klimatkamp.
Plus förstås ett antal skatter, typ koldioxidskatten.
Dock kommer den att avskaffas innan Göteborg dränks. Det dröjer nämligen fjortontusen år.
Det 9/11 vi påminns om i dag 11 september 2011 hade en vinnare, al-Qaida, och en stor förlorare, USA. Som följd av USA:s nederlag drabbades Irak och Afghanistan av anfallskrig och ockupation med långt fler dödsoffer än de 2 296 som är det heliga antalet i USA. Islam och världens muslimer fick en fläck på sig som det kan ta generationer att tvätta bort. Man påminns om den skuld judarna länge belastades med för att de ”dödat Kristus”.
Jag lider inte med Amerika. Landet hade redan 11:e september 1973 regisserat överfallet på president Allende i Chile och medverkat till att general Pinochet kom till makten. Åtminstone tio gånger så många människor dog då och Chile fick tjugo år under diktatur.
USA har själv förstört sitt anseende som kultiverad nation med respekt för mänskliga rättigheter, internationella avtal och allas likhet inför lagen. Skamfläckar som Guantanamo, Abu Ghraib, Bagram och en rad ”dark prisons” där tortyr är standardbehandling står på samma moraliska nivå som Sovjets KGB, nazi-Tysklands Gestapo och Östtysklands Stasi. För att citera den principlösa Condoleezza Rice: "Om presidenten godkänt [tortyr] är det rätt."
Guantanamo fångläger som inte har krigsfångar utan "stridande motståndare" som faller utanför internationella regler för behandling av krigsfångar.
Attackerna 11 september 2001
Sällan, om ens någonsin, har så stor effekt åstadkommits med så små medel. Nitton män kapade fyra jetplan – två från Logan Airport, Boston, ett från Newark Airport, New Jersey, och ett från Dulles Airport, Washington, DC – och använde dem som missiler.
Varje flight har sin artikel på Wikipedia och det är intressant att läsa om de minutiöst uppgjorda planerna och hur perfekt de fungerade. Undantaget var United Airlines Flight 93 från Newark där passagerare stormade cockpit vilket ledde till att planet störtade på ett fält i Pennsylvania. American Airlines Flight 11 flög in i norra tornet på World Trade Center kl 08:46 lokal tid, United Airlines Flight 175 flög in i det södra kl 09:03. Båda planen hade 30-40 ton jetbränsle ombord vilket startade explosioner och bränder i tornen. Kl 09:59 rasade södra tornet, kl 10:28 rasade det norra.
Alltsammans skedde inför nyhetsprogrammens tevekameror och händelserna sändes i näst intill realtid världen över. Den som råkade ha teven på glömmer inte när tornen plötsligt sjönk ihop med ofattbar snabbhet.
Följdverkningar
Av de 19 kaparna var 15 från Saudiarabien, två från Förenade Arabemiraten, en från Libanon och en från Egypten. Dåvarande presidenten #43 George W. Bush, som var mer känd för sin beslutskraft än sin intelligens, anföll därför Afghanistan(!) med terrorbombningar 7 oktober 2001. Han startade därigenom ett överfall och en ockupation – kallat Operation Enduring Freedom (Operation Bestående Frihet) – som pågår än och fyller tio år om knappt tre veckor. Ett företag som i enfald söker sin like.
I förbifarten överföll #43 Bush tillsammans med Storbritanniens smilande Tony Blair även Irak 20 mars 2003. Målet var Iraks olja och förevändningen Saddam Husseins innehav av massförstörelsevapen (ett påstående som bevisats vara falskt). Kriget är mer eller mindre avslutat men USA avser att behålla 50 000 militärer på plats under överskådlig tid.
Bushs efterträdare, fredspristagaren och den trolige enperiodspresidenten #44 Barack Obama, har helhjärtat övertagit ockupationerna och mördandet och ökat truppstyrkan i Afghanistan från ca 44 000 till 102 000. Även han har numera förstått att invasionen inte kan ”vinnas” men vill självklart inte bli den president som ”förlorar” och skjuter därför avvecklingen på framtiden. Efter 2012 i första hand, efter 2016 om han lyckas bli omvald.
Att Sverige deltar i mördandet är en skam. Norska soldater har rättframt sagt att döda känns bättre än knulla. "För att införa demokrati" - det är så enfaldigt så jag vill kräkas.
Åtminstone 919 967 personer (sannolikt över miljonen) har dödats vid USA:s och dess allierades attacker mot Afghanistan och Irak. Mest människor av lägre värde, färgade och muslimer, som inte räknas. "We don't do body counts", som general Tommy Franks så träffande uttryckte det. (Vi räknar inte kroppar.) Men även 4 792 amerikanska soldater i Irak och (hittills) 1 674 i Afghanistan har dött. Hämnden har kostat mer i amerikanska liv (6 466) än de dödade vid 9/11 (2 277; det heliga talet 2 296 inkluderar de 19 kaparna).
Inre sammanbrott
Att lura USA att överfalla Afghanistan lär ha varit ett av Osama bin Ladens mål med attacken 11 september 2001. Därmed skulle USA liksom Sovjet 1979-1989 förstöra sig själv. Han hade framgång.
I dag har landet en eländig ekonomi. En orsak är de dyrbara krigen, en annan det etiska förfall som angripit finansvärlden. Arbetslösheten i genomsnitt är 9,1 procent, bland svarta 16, 7 procent. Husmarknaden faller fritt, pensioner och försäkringar urholkas. De superrika får det bättre, medelklassen och de fattiga får det sämre.
Efter 9/11 införde #43 Bush ett Department of Homeland Security (DHS) där man slog ihop 22 olika organisationer för att svara för den inre säkerheten. Inrättningen har över 200 000 anställda och har gjort av med 0,5 trillion (biljard biljon, 1012) dollar. Ändå har den inte lyckats med en så enkel åtgärd som att skapa en gemensam larmfrekvens för utryckningspersonal. Den underställda Transportsäkerhetsmyndigheten utsätter flygpassagerare för direkt kränkande kontroller, kroppsvisitationer och förhör.
Begreppet ”fri medborgare” finns inte längre.
Under de tio år som gått sedan det ursprungliga 9/11 har USA:s status i världen sjunkit dramatiskt. Nationen är en sorglig skugga av det land som långt in på 1980-talet var ledande inom forskning, teknik och kultur.
Satsningarna på kontroll, misstro, maktmissbruk och rädsla har lett fel. Om jag trodde på ett liv efter detta skulle jag skriva att Osama bin Laden ler i sitt paradis. Att han överfölls och dödades av en specialtränad mördarstyrka som kränkte nationell och internationell rätt minskade inte hans seger.
Sista versen i Gustaf Frödings ”Ur Anabasis” rinner mig i minnet:
Men Xenofon, som kom ihåg den hårda vedermöda
hellenerna fått genomgå och ännu måste bida,
och hungersnöd och frost och efterblivna döda,
var stolt och glad att se hellener kunna lida
och ändå kunna glädja sig och höja sig
till mera ädla ting än sorgen över nöden
och icke som barbarer böja sig
i skräck och vanvett under hårda öden.
Det är sorgligt att se det en gång så inspirerande USA välja barbarernas väg och böja sig i skräck och vanvett under ett inte ens särskilt hårt öde. Det celebrerade 9/11 var framför allt en prestigeförlust.
Prestigen har USA efteråt lyckats sänka lägre än man trodde var möjligt.
