Kan man rädda klimatet?

Människans klimatsynd:

Tills ganska nyligen var det allmänt accepterat (1) att jorden var på väg mot en förödande global uppvärmning, och (2) att det var människans utsläpp av koldioxid från förbränning av kol, olja och gas som var orsaken.

Den enkla tankegången hade något tilltalande över sig. Mänskligheten släpper verkligen ut miljarder ton koldioxid som legat lagrad i hundratals miljoner år (≈ 300 miljoner år sedan karbonperioden) och utsläppet sker geologiskt sett snabbt som en blixt. Att detta störde de naturliga processerna låg nära till hands att tro.

Äntligen ett riktigt helvete.

Hypotesen förvandlade människorna i västvärlden till syndare, en kostym som var skräddarsydd för dessa historiskt sett kristna länder. I kristendomen är synden, domen och straffet centrala begrepp. Jag fattig, syndig människa, i synd avlad och i synd född, en dag ska domen komma och syndarna hamna i helvetet. Som passande nog är outhärdligt hett.

(Man kan undra om klimathypotesen hade kunnat slå rot i ett muslimskt eller judiskt land. Har de ett helvete?)

Ånger och botgöring:

Vad kunde man göra för att avstyra katastrofen? Minska koldioxidutsläppen förstås. Tanken fick fart i början av 1980-talet då Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher malde ner gruvarbetarfacket lett av Arthur Scargill. Som bieffekt gjorde Thatcher kolgruvearbetarna till civilisationens dödgrävare. Tidslinje här.

IPCC bildades 1988 med uppgift att stödja hypotesen. Kyotoöverenskommelsen som gjordes 1997 trädde i kraft 2005. Den var tänkt att leda till 5,2 procents reducering av CO₂-utsläppen räknat på 1990 års volym (22 585 megaton). Istället steg de till 31 500 megaton år 2008, alltså en ökning med 8 915 megaton (39 procent).

Resultatet blottade svagheterna i internationella energi- och klimatöverenskommelser. Det blev ännu tydligare under det misslyckade Köpenhamnsmötet i december 2009 då ”världens länder” skiljdes åt utan att ha nått någon uppgörelse. Ingenting tyder heller på att de globala koldioxidutsläppen kommer att minska inom en tidsram på, säg, tio år. Skälet är att drygt 90 procent av världens industriella energiförbrukning på 15 terawatt (1,5 x 10¹² watt) produceras genom förbränning av kol-olja-gas (inlägg här) och några alternativ existerar inte (ännu).

Miljöpartiet går ut löst med sin prioritering nr 1, "att rädda klimatet". Kanske det skorrar i öronen med en så gammaldags slogan?

Finns någon verklig hjälp?

Förutsatt att man tror att människans koldioxidutsläpp leder till ödeläggande global uppvärmning klimatförändringar, och att de absolut måste skäras ner – finns det då något sätt att ”rädda klimatet”? Kan det göras av det svenska Miljöpartiet som har klimaträddning som sin främsta prioritering?

I den cirka 10 km mäktiga troposfären som innehåller 75 procent av all luft blåser koldioxiden fritt över alla nationsgränser.

För en bedömning måste man veta att koldioxiden i atmosfären inte känner några nationsgränser. Den luft som ena dagen befinner sig över Sverige ligger med stor sannolikhet över Finland och Baltikum några dar senare och drar sedan vidare bort över Ryssland. Omblandningen i atmosfären är så stor att halten koldioxid i princip är uniform över hela jorden.

Stålfabrik i Kina.

En konsekvens av detta är att de två största ”syndarnas” utsläpp (Kina 6 538 Mt/år, USA 5 838 Mt) jämnas ut i lufthavet på veckor-månader istället för att ligga som bubblor över respektive nation. Mycket små utsläpp (säg Island, 2 Mt) ligger inte heller kvar som lokala underskott. I koldioxidfrågan råder fullständig kommunism: Allt går in i den stora förvaltningsapparaten som drar av 40 procent i administrationskostnader och fördelar återstoden jämnt.

Den så kallade Keelingkurvan som visar atmosfärens halt av koldioxid baseras på mätningar gjorda på Mauna Loa på Hawaii. En grundtanke är att fullständig blandning och utjämning sker i atmosfären. Sågtandningen beror på årsvariationer vinter/ sommar.

Det svenska Miljöpartiet lyder obönhörligen under denna lag. Om partiet hypotetiskt kunde sänka Sveriges koldioxidutsläpp till noll skulle effekten i lufthavet ändå bli så liten att den knappt gick att upptäcka. Sverige släpper ut 49 Mt koldioxid per år (därav 12 Mt från landets fyra miljoner personbilar). Över varje kvadratkilometer av nationens yta svävar redan 6 miljoner kg koldioxid, över nationen som helhet 6 x 449964 = 2 699 784 miljoner kg. Mer hanterligt uttryckt 2 699 Mt. (2,7 gigaton, Gt, för den bekväme.) Det årliga utsläppet på 49 Mt blir i jämförelse som en fjärt i Sahara. Möjligen kunde det spåras med gaskromatograf.

I världens budget skulle resultatet bli löjligt litet. År 2007 var det globala utsläppet 29 321 Mt och Sveriges 49 Mt. För enkelhet räkna med 30 000 jämfört med 50. Tänk dig att det vore kronor så blir skillnaden tydlig.

Stängt tills vidare.

Då skulle Sverige ändå ha stängt av alla koldioxidutsläpp. Inga bilar, inga flygplan, ingen stålproduktion, ingen cementframställning, ingen fjärrvärme. Inga grillkvällar, inte ens Liljeholmens stearinljus. Tanken tävlar i dumhet med EU:s beslut under Fredrik Reinfeldt att sänka utsläppen med 80-95 procent till år 2050. (Ett beslut som i tysthet har övergivits.) Finge Miljöpartiet dessutom igenom sin dröm att stänga alla kärnkraftverk stannade vartannat tåg, släcktes varannan teve och varannan lampa. (Sveriges el görs med kärnkraft 65 TWh/år, vattenkraft 62 TWh/åroch vindkraft 3 TWh/år).

Kraftiga monsunregn i Pakistan har fått floden Indus att bryta sina naturliga leveer och översvämma stora delar av landet.

Vilket klimat vill Miljöpartiet rädda? Sveriges? Hurdant är det i så fall tänkt att bli?

Eller vill de rädda jordens klimat, kanske från översvämningar som den pågående i Pakistan och torra somrar som årets i Ryssland som gav dåliga veteskördar? Titta på siffrorna här ovan och fundera på om det verkar vara en genomförbar idé.

Den stora lögnen:

Målsättningen att ”rädda klimatet” är bara struntprat. Inget litet pluttparti i Sverige kan göra det, inte ens en samlingsregering med detta som sin absolut första Triple-A prioritering. Det ligger inte inom den svenska nationens förmåga. Inte ens inom EU:s. MP:s tanke att höja bensinskatten med 49 öre (61 öre med moms som maggie i The Climate Scam påpekar) räddar inget klimat.

Det kan över huvud taget inte göras om man med uttrycket menar att reducera dagens koldioxidutsläpp på 31 gigaton/år till i närheten av år 1990:s 23 gigaton.

Att rädda klimatet är det mest förljugna vallöftet i hela den pågående valrörelsen. Endast människor som inte gitter sätta sig in i frågan, alternativt inte har lärt sig läsa och räkna, kan tänkas gå på en sådan vals.