Klimatlobbyns helvete kallnar

Var blev den av?
Många frågar sig vad som hände med klimatrörelsen, den religiöst färgade tron att jorden stod inför sin snara undergång på grund av industriländernas stora utsläpp av koldioxid. För ett år sedan överträffade klimatforskare och lobbyister varann med beskrivningar av den stundande domedagen. ”Global uppvärmning” skulle skapa en outhärdligt varm jord, de mesta odlingsmarkerna förvandlas till öken, isarna vid sydpolen (90 procent av jordens is), nordpolen (0,01 procent) och på Grönland (9 procent) smälta varvid värlshavets nivå skulle stiga 80 meter.


Tokyo (världens största stad), Seoul #2, New York #4, London #18 skulle dränkas tillsammans med smärre tätorter som Stockholm, Göteborg och Malmö.

Permafrosten, den mångtusenåriga tjälen runt det norra polarområdet, skulle tina och markerna förvandlas till puttrande kärr av metangas (som växhusgas 21 gånger starkare än koldioxid), taigan, det cirkumpolära barrskogsbältet, bli ett dimsvept landskap där spillror av mänskligheten kämpade med naturen och varandra för att överleva. En katastrof värre än kärnvapenkrig.


Så sent som i december förra året skällde Gordon Brown, då Storbritanniens premiärminister, skeptiker för sabotörer mot samhällsutvecklingen, antivetenskapliga plattjordingar, och hans miljöminister Ed Milliband stämde in med efterblivna, antivetenskapliga, platt-jords klimatskeptiker. (Samma talskrivare, tydligen.) Den illustre Lord Nicholas Stern (Sternrapporten) klämde ur sig följande: ”De som säger att klimatförändring inte existerar uppfattas som de plattjordare de är, som människorna som förnekar länken mellan rökning och cancer, eller förnekar länken mellan hiv och aids. De är marginella och de är löjliga. Och de är mycket förvirrade.”

(Sterns lordtitel är inte så fin som den låter, Stern är bara livstids baron och inte medlem av adeln. Den kände skeptikern Lord Monckton, däremot, är ”riktig” vicomte även om hans titel bara är från 1957. De finaste är från 1200-talet.)


Nya tongångar:
Nu har läget svängt. Vanliga människor, ”verklighetens folk” tar inte klimatargumenten på allvar längre. Klimatlobbyn med IPCC i spetsen ses som den del av etablissemanget som den är, mer intresserad av sin egen överklasstillvaro än allvarlig kamp för en bättre jord. Allt fler märker att sambandet mellan ökande koldioxidhalt i luften och ökande global temperatur är svagt. Folk börjar förstå att det är ur deras plånböcker de överdådiga klimatfonderna ska betalas.

Räkneövning: Minns någon EU:s hundra miljarder euro per år till klimaträddning? 932 miljarder svenska kronor. EU 27 har 495 miljoner invånare. Säg att 70 procent av dem är i arbetsför ålder (15-65 år) = 347 miljoner. Av dessa arbetar 65 procent = 225 miljoner löntagare. Det skulle ha betytt fyratusen kronor per löntagare per år (åttatusen per svensk familj där båda arbetar) som klimatgåva till Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria, Brasilien … listan är lång. Lilla Maldiverna inte att förglömma.

Bla bla bla...

Vad hände?
Köpenhamnsmötet var den stora implosionen. Då skulle Världens Ledare samlas och äntligen befria världens folk från det stora hotet. Som kronan på verket skulle Guds smorde himself, fredspristagaren, USA:s svarte brune president Barack Obama närvara vid mötet i samband med medaljhämtningen i Oslo. Fruktans ok skulle lyftas från folkens axlar.


Mötet blev ett elitistiskt cocktailparty bakom vattenkanoner, polishundar och tårgas. Lyxhotellen var fullbokade, privata jetplan trängdes på Kastrup, limousiner hyrdes in från Sverige, Köpenhamns prostituerade bjöd på förmånsknull, arbetsplena förföll till kattrakande om diplomatiskt protokoll, den kvinnliga ordföranden Connie Hedegaard psykades bort av missnöjda tiggarländer klimatunderprivilegierade nationer. En magnifik manifestation av politisk kraftlöshet.

Vita Huset enligt IPCC:s teorier.

Att ingen av de invigda verkligen trodde att klimathypotesen är sann blev uppenbart. Om haven steg 80 m skulle Obamas Vita Huset hamna på havsbotten 62 m djupt. Men risken är så obetydlig att han ledde en ohelig allians mellan de fem stora gorillorna (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) som helt enkelt beslöt skita i alla ”klimatåtgärder”.

Klimatrörelsens förvandling

Från början hade gröna initiativ fördelen av att vara the underdog, den svagare som kämpande mot den starke. David mot Goliat. Eller som den intressante amerikanske bloggaren Walter Russell Mead uttrycker det, Bambi mot Godzilla.

Men sedan länge är miljörörelsen assimilerad av starka politiska/ ekonomiska krafter. Därmed börjar begreppet ”grön” förlora sin attraktionskraft. Människor förbinder gamla honnörsord som miljö och ekologi med förbud, högre skatter och dyrare energi. Punktattacker mot den främsta symbolen för personlig frihet – bilen.


Klimatrörelsen är det mest extrema exemplet. Med en svagt underbyggd teori som bas vill den i grunden förändra det västerländska levnadssättet. Applicera en enda enkel modell på framtidens teknologi: Reducering av koldioxidutsläppen. Allt ska underkastas denna modell.

Det är verkliga förtryckaranspråk. Bambi har blivit Godzilla.

Sådant värjer sig människor emot. Det är inte en slump att klimatrörelsens helvete kallnar.