Ut med Maud
I april 2011 kom Centerpartiets interna missnöje med Maud Olofsson upp till ytan. Riksdagsledamöterna Abir Al-Sahlani och Fredrik Federley tände elden under grytan och Centerns ungdomsförbund hjälpte till. Det var lätt att förutspå att Maud skulle avgå vid partikongressen hösten 2011. Den 17 juni meddelade hon följdriktigt att hon ställer sin plats till förfogande vid Centerstämman 22-25 september 2011 i Åre.
Skälet är enkelt: under Maud Olofsson styre har väljarna mer och mer vänt Centerpartiet ryggen. Vid valet 2006 fick C 437 389 röster (7,9 %) och 29 mandat i Riksdagen. Vid valet 2010 var antalet röster 390 804 (6,6 %) och antalet riksdagsledamöter 23. Både Miljöpartiet (7,3 %) och Folkpartiet (7,1 %) kom före.
I opinionsundersökningar i juni 2011 fick Centerpartiet 4,2 % och låg tillsammans med Kristdemokraterna (4,1 %) snubblande nära gränsen då partierna åker ur Riksdagen.
Krishantering
Det fanns bara ett att göra: hitta en ny partiledare. Och det måste vara en som går hem hos väljarna. Därför används det som förskönande kallas ett öppet förfarande. Man dinglar hittills tre kandidater i mediahavet – som tre krokar med olika beten – för att se var väljarna nappar.
I dag (22 augusti 2011) profilerar sig kandidaten Annie Lööf på SvD:s Opinion med det desperata utropet ”Jag ska föra en kraftfull miljöpolitik”. Utan att antyda inskränkningarna ”om jag blir partiledare; om Moderaterna låter mig; om Centern klarar nästa val”.
Annie, 28, är en politisk broiler som blev inkryssad i Riksdagen 2006 vid 23 års ålder. Uppfödd på Centerns politiska fraser har hon den snäva världsbild det komfortabla livet som riksdagsledamot ger. Det märks i hennes artikel som vimlar av trollformler varje centerpartist kan rabbla i sömnen. Några exempel:
”Visionen om det hållbara samhället, en offensiv miljöpolitik, [Sverige] en ledande aktör globalt i kampen mot klimatet, vässa sin profil, skynda på klimatomställningen.” Läs gärna artikeln.
Annie har en magnifik sammanfattning av varför hon vill ta över efter Maud Olofsson:
”Att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, är en av huvudanledningarna till att jag vill leda Centerpartiet.”
I Sverige. Och världen!
Har Annie frågat några tunga beslutsfattare i världen vad de tycker om grön omställning? Barack Obama, president i USA som smeker oljeindustrin medhårs, Naoto Kan, premiärminister i Japan som vägrar förlänga Kyotoavtalet, Hu Jintao, Högste Ledare i folkrepubliken Kina som 2006 passerade USA som största utsläppare av koldioxid, eller Manmohan Singh, premiärminister i Indien som till och med fått IPCC:s välsignelse att utnyttja landets stora koltillgångar utan hänsyn till koldioxidutsläppen.
Är det ens mikroskopiskt sannolikt att världen skulle lyssna på Annie Lööf och Centerpartiet, ett parti som knaprar på utplåningsgränsen i lilla Sverige?
Tanken är så gullig att åtminstone jag ler och skakar på huvudet.
Centerns miljöinsatser
Den nuvarande partiledaren Maud Olofssons ”miljöinsatser” är parodiska. Mest känd är hon för engagemanget i Vattenfall som i klassiska gröna termer är en av Europas värsta miljöbusar. Med både brunkolskraftverk och kärnkraft. Det finns inget värre för en rättrogen grön. Kärnkraften vill Angela Merkel och Die Grünen i Tyskland stänga av. Maud Olofsson, däremot, gav efter och miste sin kärnkraftsjungfrudom i februari 2009. ”Skilj knäna och tänk på Fosterlandet”.
Maud har också fått bära hundhuvudet för Pumplagen (ett påhitt 2005 av Miljöpartiet) som raderat ut många bensinmackar i glesbygderna genom kravet att alla ska ha en ”miljövänlig” pump för E95.
Den verkliga ikonen för Centerns miljöinsatser är vindkraftsutbyggnaden. Visserligen bara hälften så stor som planerat men ändå en investering av tvivelaktigt värde. Som snarare stöter bort väljare än attraherar dem.
Att grön profil inte lockar väljare förstod Miljöpartiet inför valet 2010. Inga satsningar på att ”rädda världen”. Istället allmänna fraser om att ”Modernisera Sverige”.
Annie Lööf säger i sin artikel:
”Tack vare skatt på koldioxid har Sverige sedan 70-talet minskat utsläppen av växthusgaser med 40 procent, samtidigt som tillväxten ökat med 36 procent.”
Det är klart att för en 28-åring som Annie ligger 1995 långt borta i hedenhös (hon var 12 då) men 1995 var faktiskt det året koldioxidskatten infördes.
1970-talet präglades bland annat av regeringarna Fälldin som jag trodde ingick i grundkursen för Centerns riksdagsledamöter. (Farbror Fälldin lever faktiskt än, 85 år gammal, och vad jag vet vid god hälsa.) Hans regering ville införa en femte semestervecka, förlänga föräldraledigheten från 7 till 9 månader och ha nytt betygssystem i skolan. Samt först och främst avskaffa kärnkraften.
Koldioxiden brydde sig ingen om på 1970-talet. IPCC grundades först 1988, och den folkliga entusiasmen gick i graven vid alla klimatmötens moder, COP15 i Köpenhamn 2009. Sveriges minskning av ”växthusgaser” beror till stor del på att tillverkningsindustrierna flyttat utomlands. Om Annie köper sig ett par Adidas, Reebok eller Nike joggingskor är de gjorda i Kina eller Indien, Electrolux dammsugare görs i Ungern, Husqvarna gräsklippare i Polen. All den otäcka koldioxiden som kom från Sverige då landet gjorde sina skor, dammsugare och gräsklippare själv bokförs nu i Kina, Ungern, Polen och andra miljömässigt efterblivna stater.
Men koldioxiden känner inga nationsgränser, Annie. Ena dagen är den över Sverige, andra dagen över Finland och Baltikum. Det är bara att lyssna på väderrapporterna från SMHI.
Annie Lööf nämner att EU:s handel med utsläppsrättigheter kanske kommer attt ge Sverige fem miljarder (antagligen kronor) efter 2013. Av dessa ska minst hälften användas till ”gröna investeringar”. Säg tre miljarder kr. Vet Annie hur lite det är? Knappt snuspengar i Sveriges statsbudget som 2009 var på 811 miljarder.
Vad ska man säga?
En positiv sak finns i det öppna förfarandet vid partiledarval: alla kandidaterna exponeras för medborgarna. Räkna med att partistrategerna noga kontrollerar hur stor attraktionskraft varje aspirant har, hur många som är framme och nosar på betet. Sedan kan förstås valberedningen göra som hos Socialdemokraterna med Juholt och föreslå en total överaskning.
Annie Lööf har fått god press och är favorit hos Centerns riksdagsgrupp. Ett favoritskap som är en blandad välsignelse. Centerns riksdagsledamöter har inte precis framstått som klart skinande ljus i politikens irrgångar. Istället har de slarvat bort partiets en gång i tiden ganska starka väljarförtroende. Milstolpar på rucklarens väg har varit Thorbjörn Fälldins mentala blockering inför kärnkraften och Olof Johanssons extrema protest mot Öresundsbron.
Maud Olofsson har försökt stå med ett ben i miljölägret och ett i industrivärlden. På hennes politik passar en formulering ur Uppenbarelseboken (Upp 3:15-16):
”Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.”
Centerns riksdagsgrupp tar fel om den tror att en politikerbrutta utan livserfarenhet ska kunna leda partiet till seger i nästa val och bli en ledstjärna för världen i “kampen mot klimatet”. Ledstjärna för världen!
Partiledare kan Annie Lööf förstås bli. Men det andra är bara ljuva drömmar.
Här en annan dröm:
Ännu ett strålande bra inlägg, och som vanligt fantastiskt bra illustrerat.
SvaraRaderaUffe
Annie Lööf tror hon är Dagny Taggart. “Och världen skälvde” lär inte hända om hon blir ny chef för Centern. Däremot prov på flexibel ryggrad och principlöshet klädd i vackra ord, som när Annie röstade ja till FRA-lagen.
SvaraRadera/Sylvanas
Jag kan bara säga" Herre Gud!" Vad kommer alla supertöntar ifrån?
SvaraRaderaTur att det finns bloggar så man inte får för sig att hela svenska folket käkar konstiga svampar.
Sa Bim.
SvaraRaderaFör mig verkar det som att svenska folket och dess politiker lever i helt skilda världar.
SvaraRaderaDe talar olika språk och har skilda värderingar.
Det är särskilt tydligt vad gäller klimatfrågan, invandringspolitiken, försvaret och rättsvården.
Jag brukar lugna mig genom att läsa finlandssvenska tidningar. Där känner jag igen mig.
Utlandssvensk sedan 10 år
Underhållande och träffsäkert, som alltid, Dr. Max.
SvaraRaderaMed den artikeln i SVD har Lööf, för de flesta, diskvalificerat sig som partiledare. Konstigare saker har dock inträffat....!?
När energiuppgörelsen slöts kände jag respekt för Maud O som vågade vara med och vad jag trodde lösa upp blockeringen på energiområdet.
SvaraRaderaEfteråt har jag förstått att priset de övriga partierna fick betala var att Centerpartiet fick fria händer att styra energipolitiken.
Det var aldrig tal om att förnya den gamla svenska kärnkraftsparken, utan ambitionen var att göra kärnkraften onödig genom en massiv och oreglerad vindkraftsutbyggnad på "marknadens" villkor.
När denna utbyggnad började försvåras genom förtvivlade protester från grannar till de planerade parkerna, kördes de över med hjälp av regelförändringar och informationskampanjer från politiserade verk som
Energimyndigheten och Naturvårdsverket.
När inte ens detta tog skruv på avsett vis var det dags för det kommunala självbestämmandet att avlövas, allt för att bidragshungriga vindkraftsbolag och markägare (oftast bosatta på annan ort)skulle kunna köra över de demokratiskt valda kommunpolitikerna, i de sällsynta fall de var fräcka nog att våga stå upp mot det gröna kalifatet i huvudstaden och försvara sina kommuninnevånares livsmiljö.
Först nu satte de övriga allianspartierna klackarna i backen och stoppade förslaget.
Det mesta som skett på energiområdet under MO:s tid har varit okunnigt och illa hanterat.
Att någon som förefaller ännu okunnigare och dessutom tror att hon kan vara drivande i "kampen mot klimatet",
skall ges oinskränkt makt att driva svensk energipolitik ger mig kalla kårar och onda aningar.
/Reagan
SJUKT KUL !!!
SvaraRaderaFör övrigt anser jag att Karta……nej, men för övrigt undrar jag hur en politiker tänker, för alla missar som en dylik gör är jämkningar av ett politiskt beslut, som sällan hamnar där det borde och alltså blir det halvmessyrer och en politiskkraft att inte se sanningen och bara hålla sig till politisk käbbel fast man borde veta bättre.
SvaraRaderaI framtiden kommer historien att komma ihåg dessa svindlare som enbart i kraft av sitt ämbete bara ville ha makt!!
Makten berusar så intill den grad att härdsmältan inte ens påminner dem om verkligheten.
Hälsar UiU