Varningens ord
Den centrala förkunnelsen hos klimatprofeterna är att den industriella människan arbetar på sin egen undergång. Kortsynt, hänsynslös och girig ödelägger hon planeten och styr den in på en bana som obönhörligt leder till fördärvet. Punkten då en räddning var möjlig är kanske passerad. Handen har redan skrivit på väggen:
”Mene mene tekel u-farsin”. Dina dagar är räknade, du är vägd på en våg och befunnen för lätt.
(Daniel 5, 5-28)
Som grön upptäcktsresande i finansvärlden upptäcker jag att förkunnelsen är densamma där. Samvetslöshet, bakslughet och snikenhet har byggt en komplex penningmaskin som bryter samman när som helst. Inga reparatörer finns, ingen vet hur systemet fungerar. Ofärden står för dörren.
Skillnaden är förstås tempot. Medan klimatkatastrofen kommer om 10 – 50 – 100 år (om den kommer) kan finanskatastrofen vara här nästa vecka – månad – år (om den kommer). Det präglar agerandet på de två områdena.
Klimatlobbyn har verkat sedan tidigt 1980-tal. IPCC bildades 1988 och Kyotoöverenskommelsen skrevs 1997. Verksamheten kulminerade hösten 2009 under kraftsamlingen till ”det stora klimatmötet” COP15 i Köpenhamn i december 2009. Mötet blev ett stort misslyckande och ett av de första tillfällena då Barack Obama visade hur kraftlös han är och hur lite hans vallöften betyder. Det folkliga engagemanget har varit på nedgång sedan dess.
Finanskatastrofen exploderade måndagen den 15 september 2008. Högst en handfull ekonomer hade misstänkt att något var på gång. Det nu beryktade kreditgraderingsinstitutet Standard & Poor's hade ingen aaning utan hade gett betyget trippel-A till AIG:s kökkenmödding av subprime-derivat och urskogen av kreditswappar som täckte den. Kollapsen kostade skattebetalarna 700-1200 miljarder dollar (uppgifterna är osäkra) och utlöste den kris som aldrig varit över och nu tagit fart igen. S&P har ingen orsak att vara sturska idag.
Relationerna återspeglas i torsdagens bloggrubriker. De trogna klimatbloggarna behandlar avlägsna klimatfrågor – som polarisens tillstånd för åttatusen år sedan och sambandet varmare klimat/ drunknade isbjörnar. Den hårdhudade pro-AGW bloggen Real Climate rapporterar att klimatmodellgrupper världen runt samtrimmar sina datorprogram för nya tag till 2013.
Ekonomibloggarna handlar om veckans våldsamma protesterna i England, höstens utsikter för franska och italienska banker och det osäkra läget på världens aktiebörser. Den kända klimatbloggerskan JoNova har gjort som jag och börjat skriva om pengar och missnöjet bland världens fattiga.
Det känns som déjà vu för mig. Den 27 juli 2010 skrev jag posten ”Klimatkatastrofen bordlagd i väntan på bättre tider”. Sedan dess har tiderna inte blivit bättre utan mycket sämre, rundgången och fantasilösheten hos klimatlobbyn ännu mer utpräglad.
Ett litet exempel: I Sveriges radios miljöprogram ”Klotet” 11 augusti 2011 pratades om försöken att sänka bussarnas koldioxidutsläpp i Umeå med hybridbussar drivna av en dieselmotor och en elmotor med 1,1 ton batterier för 1 miljon kr på busstaket. De tjusiga orden ’klimatvänlig’ och ’klimatutsläpp’ ekade av 2007 men reprisen var faktiskt från 4 maj i år. På klimatfronten intet nytt.
Överlevnadsråd
Råden för hur man ska klara sig genom katastrofen är desamma vare sig det gäller ett klimatsammanbrott eller en finanskollaps. Samma råd som människor alltid tagit till i tider av krig, pest och örlig: späkningar och försakelse.
Sälj bilen, börja cykla, flytta ut på landet, odla dina egna morötter, hugg din egen ved. Lagra konservburkar i en jordkällare, samla vatten i dunkar. Ha en gasolspis och gasolflaskor i reserv. Köp förråd av tvål och stearinljus och lagra dem råttsäkert. Bed till gud.
Ha guld och diamanter som ultimat valuta.
Oavsett om världen bryter samman på grund av ett skenande klimat eller ett stelnande banksystem räknar olycksprofeterna med att matvaruförsörjningen sviktar, transporterna stannar, elförsörjningen blir nyckfull. Laglösheten tilltar, poliserna håller sig undan, sjukvården sjunker till u-landsnivå. Internet och mobiltelefoni slutar fungera.
Ingen hjälp från samhället kan påräknas.
Vad är råden värda?
När ett samhälle bryter samman klarar sig ingen på egen hand. Samarbete är det enda som möjligen hjälper i prövningens stund. ”Driv oss samman med gisselslag, och blåaste vår skall knoppas”, skrev Verner von Heidenstam 1915 i skuggan av första världskriget. Men vad sker när det riktigt kniper?
Under andra världskrigets avspärrning räckte Sveriges egenproducerade mat lagom och jämnt till en befolkning på 6 miljoner med 0,6 miljoner anställda i jordbruket och 0,6 miljoner arbetshästar med hästdragna arbetsredskap. År 2011 är befolkningen 9 miljoner med 0,05 miljoner anställda i jordbruket och inga hästdragna arbetsredskap. Landets förmåga att producera mat på egen hand blir obetydlig när jordbruksmaskinerna stannar av brist på drivmedel.
Antag total civilisationskollaps och isolering i september (när skörden är bärgad). Sverige får en hungerjul och en svältvinter. Ingen plogar vägarna, kärnkraftverken stannar. Till våren dör de gamla och svaga, till sommaren dör spädbarnen. Påföljande höst och vinter kan landets situation vara jämförbar med dagens hungerkris på Afrikas horn.
Utan fartyg, flyg, tåg, långtradare och bilar hamnar ett land som Sverige bortom all hjälp. Kan inte föda sin befolkning, inte heller köpa och betala mat utomlands utan Internet.
De goda råden för personlig överlevnad duger bara för en liten idyllisk katastrof där grundfunktionerna fungerar på ca 1950 års nivå. Riktigt djup kris klarar de inte. Vi har alla byggt in oss i ett nät av internationella kommunikationer och outsourcade verksamheter baserade på förbränning av av olja (37 %), kol (30 %) och gas (23 %). Släck den förbränningen och inga räkor skalas, ingen fisk förpackas och inga skor tillverkas. Inga kylskåp, inga bilar, inte ens en cykel.
Världen stannar. Bokstavligen. Eget potatisland hjälper inte.
På kort sikt (<100 år) finns ingen återvändo. Vi kan bara hoppas att allting funkar.
The Moving Finger writes; and, having writ,
moves on: nor all thy piety nor wit
shall lure it back to cancel half a line,
nor all thy tears wash out a word of it.
Omar Khayyám (1048-1131)
Det Vandrande Fingret skriver; och, när det skrivit,
fortsätter: ej all din fromhet eller kvickhet
ska locka det tillbaks att stryka minsta rad,
ej alla tårar tvätta bort ett enda ord.
Tack för en bra blogg.
SvaraRaderaAv det senaste inlägget förstår jag inte riktigt slutet. Varför skulle en järnridå falla runt Sverige och isolera landet? Tex fosil energi tar inte ögonblickligen slut utan blir mer och mer ont om. Nog skulle den räcka att driva traktorer så att inte 600 000 hästar behöver konkurera om maten. Kanske är antalet hästar som används för hobbyverksamhet lika många idag, duger inte till arbete på åker och skog men tränger väl undan en del annan försörjning. Går väl som på Irland där man bara släppt iväg sådana hästar när man inte haft råd att föda dem längre.
För övrigt finns väl inte längre några jordbruksredskap som passar för häst.
Största problemet med självförsörjning är nog bristen på kunskap om fler skall bidra till att odla maten
Anonym 12 aug:
SvaraRaderaDet är inte jag som tror att civilisationen som vi känner den ska bryta samman, det är katastrofmånglarna. Men OM vårt vanliga samhälle skulle sluta fungera vore det svårt till omöjligt för Sverige att föda och klä sin befolkning.
Vi tillverkar nästan inget i landet längre, gör inte vårt stål, hugger inte gatsten, odlar bara någon del av den spannmål vi behöver. Skorna görs i Kina, kläderna sys där, de som svarar då vi ringer efter taxi/färdtjänst kanske sitter i Nigeria. Listan kunde göras lång.
Stäng av allt sådant och försök att leva på vad landet Sverige ger. Innan vi har återstartat 1800-talets teknologi får vi ett elände.
Det kan vara intressant att fundera på hur beroende vi är.
/Max
Instämmer i ditt svar. Det finns ytterligare ett scenario som i tiden ligger emellan de två du skriver om och som kanske utvecklas i något långsammare takt. Jag tänker på Peak-Oil och allmänt en begränsning i tillgångarna på fosila bränslen. Detta bygger på fysikaliska realiteter. Bara en sådan sak som att det behövts mellan 5 till 10 gånger mer fosilenergi, att få fram den mat vi ställer på bordet,än energiinnehållet i det vi äter gör ju att man blir fundersam.
SvaraRaderaTill Anonym kommentar: Det handlar väl inte så mycket om huruvida de fossila bränslen vi är beroende av kommer ta slut eller inte så mycket det är en fråga om ekonomi. Det kommer inte att vara ekonomiskt försvarbart att borra allt djupare efter olja och produktionen kommer således att upphöra. Det är väl ingen som tvivlar på det. Det man kan vara oense om är väl när det kommer att ske och om vi i tid hinner komma med gångbara alternativ. Om man helt bortser från "klimatfrågorna" så är verkligheten fortfarande att vi gjort oss beroende på resurser som inte kommer att finnas kvar i all framtid.
SvaraRaderaDet är lite frustrerande att "klimatprofeterna" fortfarande använder just klimatfrågan som ett argument för att införa "miljövänliga" bussar då motargumentet aldrig blir något annat än att bussarnas miljöpåverkan är så pass liten (eller icke-existentiell) att den ekonomiska satsningen är oförsvarbar. Nu lät förvisso förslaget angående bussarna inte så bra i alla fall men det motargumentet är inte helt tillfredsställande. Bara för att det är ett sunt motargument gällande miljöfrågan betyder det INTE att det inte kan vara önskvärt att göra sådana förändringar ändå. Vi verkar vara fullständigt ovilliga att införa någon förändring för det bättre så länge det inte är en nödvändighet för att undvika något sämre. Varför?
Jag tror att människans mål inför framtiden måste vara att lösa bristproblemet. I ett samhälle med ett överskott av dricksvatten kan ingen sälja dricksvatten. Det är bara i ett bristsamhälle som valuta fyller en funktion och en börskrasch kan vara ett hot. Ett stort problem förvisso men ett som bör lösa de allra flesta problemen om det görs rätt, även om överbefolkning troligtvis kommer att bli ett ännu större problem då alla människor kommer ha tillgång till hög levnadsstandard. Enorma tekniska framgångar kommer förvisso att krävas innan detta kan bli en framgång och jag spekulerar kanske lite väl långt för den här diskussionen men jag tror att det är rätt väg att gå och jag hoppas att det är dit vi är på väg, hur lång tid det än kan komma att ta.
En bok som redogör för hur bank-/penningsystemet fungerar är "Money, Bank Credit, and Economic Cycles" av Jesús Huerta de Soto. Den går att ladda ner gratis här:
SvaraRaderahttp://mises.org/resources/2745/Money-Bank-Credit-and-Economic-Cycles
I en kort artikel ifrån 2004 "spår" Gerard Jackson att krisen uppkommer 2008. Jackson använder samma teorier som de Soto.
"US economy: storm clouds ahead"
http://www.brookesnews.com/042211usrecession.html
Teorin utgår ifrån "den österrikiska skolans konjunkturteori" av Ludwig von Mises ifrån 1912. Men denna teori går inte att studera vid någon högskola utan det får man själv göra i smyg (i varje fall om man har tänkt ta en ekonomexamen vid en högskola).
Per-Olof Persson