Ska man tro sina ögon?

När Andas lugnt låg i sin linda skrev jag en post kallad Ska man tro experter? (14 januari 2009). Med storögd förvåning hade jag börjat granska orsakerna till den då galopperande klimathysterin och hittat ett kulissbygge. Känslor är kortlivade och låter sig inte återupplevas så den rädsla för en omedelbar klimatkatastrof som rådde i Sverige då är svår att minnas. Det fanns en enda förkunnelse, en enda rådande mening: Sammanbrottet stod för dörren. Svenska tidningar var stängda för skeptiska synpunkter, Karin Bojs kontrollerade insläppet till DN Debatt som bestämde tonen i andra media.

Jag var van vid den naturvetenskapliga forskningens villkor: Man gör observationer, drar verifierbara slutsatser och redovisar sitt materiel öppet för forskarvärlden. Kritik bemöter man med data, alternativ tar den till sig och bygger vidare. Men pro-AGW lobbyn arbetade med insinuationer, råskäll och oredovisade data. Vad som verkligen styr jordens fenomenalt balanserade klimat var ointressant.

Skådespel åt folket

Nu ser jag med nästan lika stor förvåning på mekanismerna inom finansvärlden. Att sanning inte är bankirernas största dygd – lika lite som politikernas – har stått klart länge men att bluff och manipulation är så integrerade  i ekonomin förbluffar mig. Tragiken i Grekland är som klippt ur ”Köpmannen i Venedig” där bara formaliteter hindrar juden Shylock från att inkassera sitt skålpund kött. 

Den moderne Shylock har mörk kostym och blå/rosa slips. Han använder långt subtilare redskap än kniv och nöjer sig ingalunda med ett ynka skålpund.

Shakespeare kunde ha gjort ett drama av manipulationerna runt gränsen för USA:s statsskuld (tills nu 14,3 trillion, biljoner, 10¹² dollar). Nu blev det en cirkus där representanthusets republikanske talman John Boehner jagade den allt ynkligare demokratiske presidenten Barack Obama runt manegen. Alla visste han skulle hoppa till slut.

 Synpunkter av den oppositionelle Michael Hudson.

Vad som egentligen ligger i botten av den finansiella tusenbladstårtan är svårt att förstå. Experter och finansprofeter är oense.  Obama insisterar på att USA är och förblir ett trippel-A land, Jean-Claude Trichet, Manuel Barroso och Christine Lagarde försäkrar att de har Europas läge under kontroll. I Sverige talar statsrådet och chefen för finansdepartementet Anders Borg (till vardags kallad finansministern) lugnande till folket.

Alla verkar livrädda för att röra vid fel legobit så hela bygget rasar.

Tal till folket. Tillsätt valfri makthavare.

Grytan puttrar

Tecken antyder att människor i maktpyramidernas botten världen över känner ett starkt missnöje med sakernas tillstånd. ”Det dånar uti rättens krater”, som arbetarrörelsen sjöng på sin tid. Västerlandet applåderade den arabiska resningen som rullade över Nordafrika våren 2011 men tonar ner den sociala oron i Grekland, Portugal och Irland. Likaså de starka medborgerliga spänningarna i USA där för varje dollar en vit familj äger, en latinofamilj har sex cent och en svart familj en nickel (fem cent).

Till och med i en så skenbart monolitisk stat som Israel växer en aggression som inte är riktad mot palestinierna utan mot Israels egen överklass. Ett udda exempel på de fattigas solidaritet över nationsgränserna som Internationalen trodde på 1864 men som kollapsade 1914 vid första världskrigets utbrott. 

Demonstration i Tel Aviv, Israel. Av israeler mot landets egna makthavare.

”A man may build himself a throne of bayonets, but he can't sit on it” är ett uttryck som tillskrivs domprosten i St Paulskatedralen William Inge (1860-1954). En man kan bygga sig en tron ​​av bajonetter, men han kan inte sitta på den. Boris Jeltsin använde formuleringen i ett tevetal 1993.

Vi skulle behöva en variant för finansvärlden. ’En tron av sedlar’ går inte, papperspengar är övergivna för länge sedan. Dagens förmögenheter finns i elektroniska kalkylprogram. Det mesta i form av statligt garanterade kreditsvappar (i Sverige upp till 750 miljarder kr) men sådana saknar onekligen den visuella effekten hos bajonetter. Så en tron av vad?... gem?

Slagord eller inte – nog ser även jag som grön upptäcktsresande på pengarnas kontinent att allt inte är gott i den bästa av världar. En ekonomisk Über-elit med profit som ledmotiv har skaffat sig maktpositioner som gjort även politiker på statschefsnivå till lydiga redskap. Vad gör Obama, Merkel och Sarkozy om inte springer bankernas ärenden?

Möjligen kan potentater som Förvaltaren av de två heliga moskéerna Abdullah bin Abdul-Aziz Al Saud, kung i Saudiarabien, och Hans Majestät Paduka Seri Baginda Sultan Haji Hassanal Bolkiah Mu'izzaddin Waddaulah, sultan i Brunei hålla bankdirektörerna på mattan. Kanske också Högste Ledaren Kim Jong-il folkets fader i Nordkorea kan få dem att darra, någon styver finns väl att tjäna även där.

Dimma råder

Att makten inte sitter där vi vanliga medborgare trott blir allt tydligare även för en gröngöling bland kassavalven. Hos demokratin finns den inte. Det ordet tjänar mer och mer som slöja för vad som pågår, ersättning för Gud vill eller Konungen befaller i gamla tider. Bränna en valstuga, kasta sten mot poliser eller löpa amok med skjutvapen – allt kallas nu angrepp mot demokratin.

Att protesterna kan bero på hur de underprivilegierade behandlas av de rika och välbeställda vill ingen tro.  Men främlingskapet växer – även i det officiellt förnöjda och välmående Sverige. Folkhemmets röda stuga med vita knutar finns inte ens på valaffischer.

Obama - Geithner. Sant!

I bakgrunden arbetar den verkliga makten för att hålla vägarna öppna för kapitalets rörelser över nationsgränserna och kväva försök till laglig reglering av bankerna. Timothy Geithner som hindrade regleringen av kreditsvappar i USA och därmed krattade vägen för AIG-konkursen och kraschen 2008 utnämndes till finansminister av Barack Obama 2009 och sitter där än.

Det är en dimma värre än vid slaget vid Lützen 1632 då den närsynte Gustaf II Adolf red bort sig och stupade.  Lokala bankdirektörer på kontorsnivå är plutonchefer i kampen, “din personlige bankperson” är en infanterist som gör det hon/han får order om.

De små aktieägarna galopperar som en fårskock dit gud och Mammon styr.

För mig som är van vid geologiskt långsamma processer och den glaciala hastigheten i klimatlobbyns tänkande är det en ny värld. Intervallet fredag-måndag är långt i ekonomin, aktiebörserna jobbar dygnet/klotet runt, i morgon är en annan dag.

Det är minst sagt intressant. Följ med, den som har lust, men minns att en gröngöling leder tåget.

Och var beredd på att förlora din barnatro.