2011-08-18

Sveriges självförsörjning borta



Sverige som människors hem

I sin bok ”The Beginning of Infinity” (Allen Lane, London, 2011) diskuterar den teoretiske fysikern David Deutsch det intervall av fysiska parametrar som människan kan leva i som oskyddad  biologisk varelse. Han framhåller att intervallet är mycket snävt då det gäller så basala värdena som temperatur, strålning, luftkvalité och tryck.

Luftkvalité: Av egen erfarenhet från atmosfären i forskningsubåtar vet jag att förhöjd koldioxidhalt i luften ökar andningsfrekvensen och skapar panik vid halter runt 2-3 procent. Halter på 5 procent och högre är direkt giftiga. Den oro och dåsighet åhörarna känner i en dåligt ventilerad föreläsningslokal beror mer på att koldioxidhalten närmar sig 1 000 ppm än på sänkt syrgashalt.

Tryck: Vid dykningar med scuba-utrustning har jag upplevt effekterna av ökat tryck i andningsluften. För varje 10 m dykaren går ner ökar trycket med en atmosfär. En luftvolym på en liter vid havsytan (där trycket är en atmosfär) är på 10 m djup utsatt för 2 atmosfärers tryck och därför komprimerad till halva volymen. Så fortsätter det för varje 10 m med ökande djup. På femtio meter är trycket ökat med 5 atmosfärer och ursprungslitern är komprimerad till 1/5 liter (2 dl).


Fridykning på gissningsvis 30-50 m djup. Notera hur magen trycks in i bröstkorgen av vattentrycket.

Trycket på 30 m djup och större framkallar så kallad djupberusning eller kvävenarkos. Luftens 78 procent kväve (N2) orsakar berusning inte olik den av ett par drinkar. Dykarens omdöme påverkas och hon/han bör återvända till grundare vatten. Till skillnad från alkoholberusning försvinner då djupberusningen omedelbart.



Vid långvarigt dykjobb på samma objekt, ett antikt vrak, har jag provat en ”telefonkiosk” på havsbottnen. En halvt plexiglasklot med luft av samma tryck som det omgivande vattnet. Då man pratar med ytan i dess förtätade luft får man Kalle Anka-röst.

En av dykningens stora risker är att söka sig mot ytan och hålla andan. Då utvidgas luften i lungorna och de små lungblåsorna (alveolerna) och deras blodkärl brister. Luft kommer in i blodströmmen och kan gå till hjärnan.  Lungsprängning sa man förr men de renläriga vill kalla det lungbristning eller luftemboli.

Inte att förväxla med dykarsjuka eller dekompressionssjuka. Den beror på att andningsgasen under tryck löser sig i blod och vävnader. Om trycket minskas snabbt uppstår bubblor i blodströmmen (som vid öppnandet av en kolsyrad Ramlösa) vilka stör cirkulationen. Efter 30 minuter på 30 m djup dekomprimerar man exempelvis 2 minuter på 6 m och 7 minuter på 2 m för att utjämna trycket via andningsluften.


En av mina favoriter ur teknikhistorien: irländaren John Philip Holland (1840-1914) som var pionjär inom utvecklingen av ubåtar. Skönt klädd i plommonstop, mörk kostym, vit skjorta med stärkkrage och slips.

Miljö och klimat

Exemplen ovan visar hur självklart anpassade till vanlig luft av en atmosfärs tryck vi är. Många andra faktorer är lika viktiga. Om inte naturen på egen hand ger oss dem har vi förmågan att bygga våra egna livsuppehållande system. David Deutsch igen:

”Yet I am writing this in Oxford, England, where winter nights are likewise often cold enough to kill any human unprotected by clothing and other technology, So, while intergalactic space would kill me in a matter of seconds, Oxfordshire in its primeval state might do it in a matter of hours. There is a life-support system in Oxfordshire today, but it was not provided by the biosphere. It has been built by humans. It consists of clothes, houses, farms, hospitals, an electric grid, a sewage system and so on” (s. 48).

(Ändå skriver jag detta i Oxford, England, där vinternätterna ofta är kalla nog för att döda varje människa oskyddad av kläder och annan teknik, Så, medan intergalaktisk rymd skulle döda mig på några sekunder, kunde Oxfordshire i sitt urtida tillstånd göra det på några timmar. Det finns ett livsuppehållande system i Oxfordshire idag, men det kommer inte från biosfären. Det har byggts av människor. Det består av kläder, hus, gårdar, sjukhus, ett elnät, ett avloppssystem och så vidare.)


 Fysisk människokraft uträttade mycket före maskinernas ankomst. Här pråmdragare vid floden Arno, Italien.

Detsamma gäller Sverige. Utan ett av människor skapat livsuppehållande system som är så självklart att vi inte tänker på det, skulle vi inte kunna leva här. Under lång tid, från den senaste isavsmältningen för 12 000 år sedan till i början av 1800-talet, skapades och underhölls systemet lokalt. Bostäder, värme, föda, kläder – allt framställdes inom socknen, häradet eller landskapet. Transporter skedde till fots, med kreatursdragna kärror och med lokalt byggda båtar. Samfärdseln var svagt organiserad, missväxt i Småland kunde inte avhjälpas med spannmål från Östergötland.

Under de senaste tvåhundra åren har Sveriges livsuppehållande system grundligt förändrats genom industrialiseringen. Förändringen började under tidigt 1800-tal då ångmaskinen blev energikälla i fabriker, båtar och lokomotiv. Den behövde stenkol och medgav samtidigt byggandet av järnvägar, stålfartyg och ett världsomspännande telegrafnät. Import och export av verkstadsprodukter, råvaror och födoämnen blev möjlig. Under tidigt 1900-tal kom bilen, flygplanet, telefonen och radion. Oljan ersatte kolet som energikälla nr 1 omkring 1950.  Datorn, internet, elektroniskt opererade banker och aktiebörser har efter 1990 skapat en gränsöverskridande ekonomi och handel.


Personligen handlar jag lättare på Amazon.uk i England än i den lokala bokhandeln vid torget. Med några tangenttryck köper jag produkter från Hongkong eller Hamburg med hjälp av Visakortet. Den server som hanterar bloggen Andas lugnt ligger på hemlig plats någonstans i världen. Likaså den som sköter mitt bankkonto. Personer som ringer taxi kan hamna i en växel i Estland, Moldavien eller Senegal.

Sverige är lika hopväxt med världen omkring oss som ett träd med jorden och luften.

Utländskt

Det livsuppehållande systemet är i allt större utsträckning tillverkat utanför Sverige. Några exempel:

Kläder: Förr var råmaterialen inhemsk lin och ull. Nu görs kläderna av bomull, syntetisk polyester och i viss mån ull. Varken råmaterial eller kläder tillverkas i Sverige längre. Textilindustrin las ner och tillverkningen flyttades utomlands på 1970-talet.



Bostäder: Byggnaderna tillverkas onekligen på plats i landet men det mesta i dem importeras. Lampor, kylskåp, frysar, tvättmaskiner, teveapparater, telefoner, datorer… Det ”svenska” IKEA gör det mesta av sina produkter i andra länder: Kina 20 %, Polen 18 %, Italien 8 %, Tyskland 6 %. I Sverige 5 %.

Mat: För Sveriges matframställning behövs 0,4 ha per person. För befolkningen 9,3 miljoner blir det 3,72 miljoner ha. Men Sveriges odlade åkermark är bara 2,63 miljoner ha och mat från 1,09 miljoner ha framställs alltså utomlands. Vad konsekvenserna vid en avspärrning skulle bli förstår var och en.

Värme: Cirka 41 % av småhusen i Sverige värms med enbart ved/pellets. I tätorter dominerar fjärrvärme, allt oftare producerad med skogs- och hushållsavfall. Elproduktionen baseras på hälften kärnkraft och hälften vattenkraft och så länge båda fungerar är eltillgången god. För kärnkraften importeras allt bränsle (1 600 ton uran årligen) vilket innebär att hälften av Sveriges elproduktion härrör från utlandet. Kritiskt ur beredskapssynpunkt.


Höskörd år 1909 i Ryssland. Färgfoto ur Prokudin-Gorsky samlingen.

Om Sverige bleve tvunget att på egen hand föda, klä och värma sin befolkning skulle det i princip krävas en återgång till 1800-talets samhälle och levnadsstandard. Inga fossila bränslen, inga motorbränslen, inga bilar-bussar-långtradare, ett fåtal jordbruksredskap drivna av  biobränslen, hälften av nuvarande elkraft, ingen textilproduktion. Dessutom brist på mat, kanske 60 procent av nuvarande utbud.

Vid en avspärrning av samma typ som under andra världskriget 1939-1945 skulle Sveriges försörjning bryta samman. Logiskt nog har riksdagen lagt ner Krisberedskapsmyndigheten som var arvtagare till Styrelsen för psykologiskt försvar vilken i sin tur hade rötterna i Beredskapsnämnden från kriget. 


Helena Lindberg, generaldirektör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hon ska hålla svenska folket i handen när det åskar.

Sedan 2009 har vi den idylliska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som vill hjälpa svenska folket att hantera smärre bekymmer som regnet i Göteborg 14-15 augusti och ”Händelserna i Norge” 22 juli 2011 då en ensam vettvilling löpte amok med ammoniumnitrat och skjutvapen.  Vid första krångel med internet blir
Myndigheten förstås isolerad.

Sammanfattning

En rad svenska regeringar har bedömt (a) att risken för krigshandlingar mot Sverige är försumbar och har därför lagt ner territorialförsvaret, och (b) att landet är så integrerat med den globala industrin och det internationella finansväsendet att inget kan göras vid ett eventuellt sammanbrott. 


Helt riktigt enligt min mening.


Stängs internet, GPS och telesatelliterna är vi maktlösa. ICA och COOP kan inte sälja, löner kan varken betalas ut eller användas, JAS-planen kan inte flyga, ambulans och taxi hittar inte … Listan är lång.

Skulle den internationella handeln blockeras får vi svälta och frysa. Kan ingenstans resa. Får lyssna på radions beredskapsinspelningar med Per-Martin Hamberg, Astrid Lindgren, Stig Järrel och Kjell Stensson i Tjugo frågor.

Alla välmenade överlevnadsråd kan tas med en nypa salt. Att inte ha en naken undersida mot bankerna är klokt men ogenomförbart för de flesta. Som samhället är byggt hamnar varje villaägare i livslång skuld till någon bank.

Att flytta ut på landet, odla sin egen potatis, hugga sin egen ved? Kom igen – bostäderna finns i tätorterna där faktiskt 85 procent av befolkningen bor och den ynkliga nybyggnationen sker.

Bara åka med

Föreställningen att vi som svenska medborgare är fria individer är en illusion. Få är så reglerade och styrda och insnörda i systemet. Så länge allting funkar har medborgaren det bra.

Men skulle systemet bryta samman – vilket är osannolikt – kan den vanliga människan inte skydda sig. Då är det bara att åka med.
 

David Brower i sin Bruksanvisning för planeten Jorden har ett råd för yttersta nödläge:

”I detta fall rekommenderas att begära hjälp av Tillverkaren – lämpligast genom bön.”
Inte för att det hjälper men det lugnar sinnet.





13 kommentarer:

  1. Jordbruket skulle väl inte behöva backa längre än till 40-talets nivå (som bedrevs med minimala fosila insatser). Då klarade man att försörja 6 miljoner människor i landet men brukade en större areal än idag. En övergång skulle emellertid inte vara lätt eftersom kompetens saknas hos de som skulle behöva jobba på landet, liksom lämpliga jordbruksredskap, arbetshästar och åker och betesmark försurats genom att plantering av granskog. Man finge väl trots allt satsa på att hålla igång de maskiner som finns i dagens jordbruk och med en dagens låga bemanning i jordbruket. Övriga får väl vegetera så att de förbrukar minimalt med resurser.

    SvaraRadera
  2. Om än marginellt är vilt-kött en förnybar o högkvalitativ matresurs. Förutsätter att varg och helst också björn återigen utrotas.
    Och en vinterrock av vargskinn lär värma gott...

    SvaraRadera
  3. Jag var med i början på 1940-talet, då Sverige klarade sin försörjning själv under avspärrningen. Det gick ganska bra.

    På gårdstomterna odlades potatis och grönsaker. Många födde upp kaniner eller höll gris. Nästan alla fiskade och torkade eller rökte för vintern.
    Älgkött konserverades i glasburkar.

    En vecka per år var avsatt till vedhuggning för uppvärmning av den egna bostaden. Där åtgick halva semestern. Den andra veckan gick till jakten.

    Städernas manliga befolkning upp till en viss ålder beordrades ut i skogarna för vedhuggning för städernas behov.
    För industrin kolades milor av klenvirke till träkol.
    Det fanns även koks att köpa, sannolikt en restprodukt från tillverkningen av skifferolja ur alunskiffer.

    Några gjorde sin egen såpa av aska och fårtalg.
    Lin odlades för hemmatillverkning av textilier.
    Transporter skedde med cykel och buss.

    När importen kom igång kring 1946, och man fick tillgång till kaffe, ris och frukt, tyckte man inte nymodigheterna var något märkvärdigt.
    Det hade gått bra att leva under dessa förhållanden.
    Man höll sig dessutom rask och slank av allt arbete.
    Olaus

    SvaraRadera
  4. Anonym om 40talet.
    Det är nog inte lätt att göra om den bravaden i dag. Det som fanns då finns inte i dag och vise versa.
    Bim

    SvaraRadera
  5. Frågan är om åtstramningar ska växa fram inifrån eller tvingas på utifrån.Austerity measures under vapen/finansiellt hot kan förändra samhället mer än man tänkt sig.

    SvaraRadera
  6. Vänner kommentatorer:

    Det är intressant att läsa om Sveriges läge under avspärrningen 1939-45. Över Nordsjön och Atlanten gick lejdtrafiken där 79 fartyg (av vilka 10 sänktes) gjorde 459 resor. Till nödtorften hörde bland annat foderkakor från Sydamerika. I krigets slutår bananer.

    Samtidigt pågick malmexporten till Tyskland i Östersjön. Tio miljoner ton om året hade okej från USA och England. 192 000 ton (ungefär 20 fartyg) i veckan året om från Luleå. Några av dessa sänktes av sovjetiska ubåtar. Det Wallenbergägda SKF exporterade också kullager till Tyskland hela kriget. (Det vore mer motiverat för kvällspressen att syna Jacob Wallenbergs affärer med nazisterna än att jaga drottning Silvias pappa.)

    Per-Albin Hansson slingrade Sverige genom kriget och ska ha beröm för det. Men litet och ganska maktlöst som Sverige var (och är) fick man gå med på sådant som transporten av den tyska Division Engelbrecht i 105 tåg genom landet. Likaså den sk permittenttrafiken 2,1 miljoner soldatresor och 100 000 vagnslaster krigsmateriel. Tio procent av SJ:s transportkapacitet.

    Om dagens journalister känner till sådant låtsas de i alla fall inte om det. Än i dag kan de inte nämna Zarah Leander utan att påpeka att hon "sjöng för Hitler".

    Ett litet land måste anpassa sig till makten. I nutiden får Sverige anpassa sig till USA - införa fildelningslagen och ställa upp med soldater i Afghanistan och Libyen. Och, tyvärr, mest visa amerikanska filmer i teve och på bio.

    Vad den Wall Street-triggade finanskrisen kommer att innebära lär visa sig. En avspärrning av samma slag som världskrigets kan det knappast bli.

    Livet är intressant.

    /Max

    SvaraRadera
  7. Reklam:

    Som bieffekt av tankarna om det livsuppehållande systemet i Sverige har vi funderat lite på hur landet klarade sig under avspärrningen krigsåren 1939-45.

    Av en slump har bloggen "Jan Kallberg" i blogglistan i dag 19 augusti en post om det nya svenska försvaret som ska bygga på yrkesanställda soldater. Mycket intressant och kunnigt - det bästa jag läst om saken. Följer man länken till Newsmill kommer man till den debatt om försvaret som fördes där för ett år sedan. En blandning av naivt världsfrånvänt snack och kompetenta inlägg.

    Debatten då den fördes gick mig förbi. Då jag tar del av den ett år efteråt är jag glad åt att riskerna för att Sverige ska drabbas av ett krig är så ytterligt små. Något fumligare än politikernas och Försvarsmaktens agerande i frågan får man leta efter.

    Som exempel: Vad sägs om en lön på 17 000 kr i månaden för yrkessoldaten?

    Läs gärna.

    /Max

    SvaraRadera
  8. Jan Kallberg, nja samhällsvetaren som gett Grönköpings dagblad ett ansikte. Kallberg är känd för att raljera hårt på olika försvarsforum, främst Wiseman's Wisdoms.

    "Jag sa intellektuell dvärg av en enkel anledning - lyft blicken och se 10, 20, 30 år framåt. Jag skulle ha sagt att försvarsledningen/HKV var "intellektuella dvärgar" -- och ber om ursäkt om något truppsvin, med rönnpåk för att tukta beväringen, känner sig förolämpad. Rönn är det enda trädslag som inte splittras i anslaget".

    Där slutade jag läsa.

    SvaraRadera
  9. Sylvana:

    Överraskande karakteristik du har av Jan Kallberg. Jag läste hans inlägg på Newsmill om mer verklighetsanpassade kalkyler för yrkesförsvaret med stort utbyte. Hade inte svårt att tro att (exvapenvägraren) Tolgfors och ÖB Göransson grovt friserat siffrorna för att få med sig Riksdagen.

    Även reservofficerarnas företrädare Fredrik Lindvall menade att Försvarsmakten skönmålade. Jämför Kallberg och Lindvall med KD:s exriksdagsledamot Else-Marie Lindgrens plattityder:

    "Kristdemokraterna ser försvarets personal som den viktigaste tillgången för Sveriges försvar."

    Kallberg gjorde också en intressant jämförelse mellan norsk/svensk polisorganisation och USA:s dagen efter morden på Utøya. I ljuset av vad som kommit fram om den norska polisens fumliga och ängsliga agerande får Kallbergs synpunkter ökad vikt.

    Det där om ett truppsvin med rönnpåk - kan möjligen Kallberg vara så allmänbildad att han syftar på Henrik Berhard Palmærs yttrande: "Man bör giva soldaten en påk" (så han kan försvara sig när någon vill taga geväret ifrån honom; citatet ur minnet, ej ordagrant).

    Det är svårt att skämta. Att Kallberg gett Grönköpings Veckoblad (väl?) ett ansikte är kanske inte heller så klockrent.

    Tack för din opposition. Jag gillar den.

    /Max

    SvaraRadera
  10. Nä till skrivaren ovan (var det Olaus P?). Lär dig att koksen är en av flera produkter från gasverken (alunskiffer var det alltså inte fråga om). När stadsgasen produceras så är koks de fasta resterna.
    Sen blir det också stenkolstjära och diverse aromatiska (cykliska egentligen) kolväten. Den som sett omfånget av krigsårens kol och vedhandel inser lätt att miljöpartisternas drömmar om vindkraftens förmåga att hindra oss från att frysa ihjäl skär sig totalt med verkligheten.

    SvaraRadera
  11. Vad gäller livsmedelförsörjningen under 2:a världskriget var nog inte foderkakor och bananer avgörande. Kommer själv ihåg när mamma kom hem med en banan från vår lanthandel, hon tyckte det var något fantastiskt hon gav sin son, själv tyckte jag inte det var särskillt gott. När det gäller svensk krigsexport gick också hästar till den tyska krigsmaskinen. En av pappas hästar var en elak en, den sålde han för export till tyskland.

    SvaraRadera
  12. Senaste anonymer:

    (Det vore bra om kommentatorer la till en signatur på slutet, typ Olaus, så blir debatten lättare.)

    Sveriges läge under krigsåren 1939-45 är ett intressant ämne och det finns en hel del bra uppgifter på nätet. Exempelvis ^Lejdtrafiken" och "Sverige under andra världskriget". Varje sänkt lejdfartyg finns redovisat med last, datum och position för sänkningen. Lasten är inte alltid vad man skulle tro.

    Bananer hade en märklig symbolisk laddning. Det skrevs t ex en schlager "Det har kommit en båt med bananer". Finns på Youtube med Harry Brandelius från 1946.

    Äter man en av dagens smaklösa 'guleböjer' har man svårt att förstå vad som var så märkligt med dem.

    /Max

    SvaraRadera
  13. En anledning för “välviljan” mot Tyskland är just den atlantiska avspärrningen, man fick handla mer innanför denna avspärrning. I slutet av 1930-talet anlände i genomsnitt en 2000 tonnare med kol varannan timme dygnet runt. Kommer inte ihåg källan mer än att det stod en artikel i Ekonomisk Debatt och förstås ett medelvärde.

    Men på den tiden var betydligt fler verksamma i jord och skogsbruk och förmodligen än fler som bodde i landsorten med möjlighet för egen odling och att ha höns, gris etc. En stor del av arbetarklassen i städerna hade förmodligen också direkta relationer ut i sådan landsort. Det fanns möjlighet att få tillgång till mat som inte behövde köpas. Svartslakt fick ske i lönndom då det var förbjudet i lag att slakta tex en gris utan att det rapporterades till myndigheterna. Man kan förmoda att det var liknande i Tyskland med den abnorma massarbetslöshet som var där före Hitler, det fanns fler kanaler att få mar för dagen än bara vad penningen kunde köpa.

    http://img805.imageshack.us/img805/9302/syssel.gif
    som man kan se var sysselsättningen på 30-talet jämnt fördelat mellan jord & skogsbruk, industri och tjänster. Diagrammet är från 1980 och resten sas prognos som förmodligen dragits på frihand i snygga kurvor, de röda strecken är det verkliga utfallet fram till 2000.

    PS
    Bananerna är nog inte vad de en gång varit, kommer inte ihåg när men de som en gång var var utsatta för sjukdomar och försvann helt och ersattes av tåligare sorter.


    lasse g

    SvaraRadera