Keelingkurvan och klimatet

I förra posten kom jag in på Keelingkurvan som i diagramform visar hur atmosfärens koldioxidhalt har stigit sedan 1958 då mätningarna började (med 313 ppm) och fortsätter att öka. Augustivärdet år 2010 var 388 ppm. En ökning med 75 ppm på 52 år, alltså med 24 procent.

Antar man att den pre-industriella nivån var 280 ppm blir ökningen 108 ppm eller 39 procent.

Observera:

Keelingkurvan ger ett visuellt intryck av en mycket snabb och omfattande ökning av koldioxidhalten. Orsaken är att basvärdet i regel sätts till 310 ppm. Det vanligaste knepet då man vill ljuga med statistik eftersom det överdriver effekten.

Samma Keelingkurva med bas 310 respektive bas noll ppm. Vänstra diagrammet antyder en stor och snabb ökning. Högra kurvan (samma diagram med synliga totalvärden) visar att ökningen proportionellt är måttlig och inte så snabb. Kontroll av basvärdet bör sitta som en reflex i betraktarens ryggmärg.

Enklare propagandister, typ politiker, använder den egenskapen hos diagrammet för att stärka effekten av sitt budskap.

Charles David Keeling(1928-2005) var forskare vid Scripps Institution of Oceanography och den som upptäckte att atmosfärens halt av CO₂ är praktiskt taget uniform över jorden i öppna lägen. Han startade analyserna vid Mauna Loa Observatory, Hawaii, som sedan 1958 representerat atmosfären. Först så småningom fick hans arbete uppskattning. När han dog vid 77 års ålder ansågs C. David Keeling som en av de stora pionjärerna inom naturforskningen.

Några grunddrag hos atmosfärens koldioxid:

Koldixoiden är tillsammans med vatten en bastillgång för fotosyntesen och därmed för den gröna växtligheten. Växterna är i sin tur basen för växtätande organismer och i andra steget för köttätarna. Mänskligheten skulle inte existera utan den näringspyramiden. Något ironiskt blir det då att koldioxid klassats som en luftförorening av bland annat USA:s Environmental Protection Agency (EPA). Så kan det gå när miljöbyråkrater och ekonomer bestämmer.

Den naturliga kolomsättningen är mycket stor. Omkring 200 gigaton kol (C) cirkulerar årligen fram och åter genom luft, land och hav. (För att uttrycka mängden som koldioxid (CO₂), multiplicera med 3,67 vilket ger 734 Gt = 734 000 megaton. Att jämföras med människans tillskott 30 000 megaton/år.) Atmosfären fungerar därvid som en mellanlagringsstation: levererar koldioxid till vårens stora tillväxt och tar emot den igen vid höstens nedbrytning och förmultning.

Under norra halvklotets vår sjunker den atmosfäriska halten med 5-6 ppm för att stiga igen under hösten- vintern. (Att norra halvklotet styr beror på att de största landytorna ligger där.)

Årsvariationer (plus/minus 3 ppm) i atmosfärens koldioxidhalt. Det lägsta årsvärdet infaller i augusti- september då grönskan står på topp. Förmultning av löv, vissnade växter och sommarlevande fauna återbördar koldioxid till luften under norra halvklotets höst och vinter. Det stigande genomsnittsvärdet tillskrivs människans utsläpp.

Ändra atmosfärens sammansättning:

Om man sätter sig in i frågan förstår man att de angelägna medmänniskor, föreningar och politiska partier som vill ”rädda klimatet” genom att minska luftens halt av koldioxid har bitit av mer än de kan svälja. Det räcker inte bara att minska Sveriges obetydliga utsläpp (1,5 promille av världens) utan man måste vädra hela jordgloben.

Inte bara ska dr. Keelings efterträdare på Mauna Loa 3 400 m över havet märka det. Även den minus femtiogradiga blåsten på sydpolen ska ändra sammansättning så det upptäcks i iskärnor därifrån om femhundra år. I klimatsonder på nordpolens is likaså. Regeringen på Maldiverna ska kunna hänga undan dykardräkterna. Människorna i Pakistan slippa översvämningar, kulakerna på ex-kolchoserna i Ryssland få bättre veteskördar, slalombacken i Rättvik snösäkra vintrar … lägg till efter behag.

Det är inte bara en svindlande jättelik, rentav stor uppgift. Den är helt enkelt omöjlig. I alla fall i denne kungens tid. Man gör det definitivt inte genom att höja bensinpriset med 49 öre. Eller 61 öre som det blir med moms.

Ändå är människans utsläpp små jämfört med naturens. Vid pass 30 000 megaton per år i jämförelse med 734 000. Trettio kronor jämfört med 734 för att göra det lättfattligt. Och hälften av de trettio försvinner i budgeten utan att ens IPCC vet hur.

Så andas lugnt. The Planet is fine.

RÄDDA PLANETEN? VI VET INTE ENS HUR

VI SKA TA VARA PÅ OSS SJÄLVA; VI HAR INTE

LÄRT HUR VI BRYR OSS OM VARANDRA.

VI SKA RÄDDA DEN JÄVLA PLANETEN?

- Det är inget fel på planeten -

PLANETEN MÅR BRA

MÄNNISKORNA ÄR GALNA!

JÄMFÖRD MED FOLKET, HAR PLANETEN

DET FINT. DEN HAR VARIT HÄR ÖVER FYRA MILJARDER

ÅR… PLANETEN ÄR INTE PÅ VÄG NÅNSTANS,

VI ÄR. VI ÄR PÅ VÄG BORT.

Kan man rädda klimatet?

Människans klimatsynd:

Tills ganska nyligen var det allmänt accepterat (1) att jorden var på väg mot en förödande global uppvärmning, och (2) att det var människans utsläpp av koldioxid från förbränning av kol, olja och gas som var orsaken.

Den enkla tankegången hade något tilltalande över sig. Mänskligheten släpper verkligen ut miljarder ton koldioxid som legat lagrad i hundratals miljoner år (≈ 300 miljoner år sedan karbonperioden) och utsläppet sker geologiskt sett snabbt som en blixt. Att detta störde de naturliga processerna låg nära till hands att tro.

Äntligen ett riktigt helvete.

Hypotesen förvandlade människorna i västvärlden till syndare, en kostym som var skräddarsydd för dessa historiskt sett kristna länder. I kristendomen är synden, domen och straffet centrala begrepp. Jag fattig, syndig människa, i synd avlad och i synd född, en dag ska domen komma och syndarna hamna i helvetet. Som passande nog är outhärdligt hett.

(Man kan undra om klimathypotesen hade kunnat slå rot i ett muslimskt eller judiskt land. Har de ett helvete?)

Ånger och botgöring:

Vad kunde man göra för att avstyra katastrofen? Minska koldioxidutsläppen förstås. Tanken fick fart i början av 1980-talet då Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher malde ner gruvarbetarfacket lett av Arthur Scargill. Som bieffekt gjorde Thatcher kolgruvearbetarna till civilisationens dödgrävare. Tidslinje här.

IPCC bildades 1988 med uppgift att stödja hypotesen. Kyotoöverenskommelsen som gjordes 1997 trädde i kraft 2005. Den var tänkt att leda till 5,2 procents reducering av CO₂-utsläppen räknat på 1990 års volym (22 585 megaton). Istället steg de till 31 500 megaton år 2008, alltså en ökning med 8 915 megaton (39 procent).

Resultatet blottade svagheterna i internationella energi- och klimatöverenskommelser. Det blev ännu tydligare under det misslyckade Köpenhamnsmötet i december 2009 då ”världens länder” skiljdes åt utan att ha nått någon uppgörelse. Ingenting tyder heller på att de globala koldioxidutsläppen kommer att minska inom en tidsram på, säg, tio år. Skälet är att drygt 90 procent av världens industriella energiförbrukning på 15 terawatt (1,5 x 10¹² watt) produceras genom förbränning av kol-olja-gas (inlägg här) och några alternativ existerar inte (ännu).

Miljöpartiet går ut löst med sin prioritering nr 1, "att rädda klimatet". Kanske det skorrar i öronen med en så gammaldags slogan?

Finns någon verklig hjälp?

Förutsatt att man tror att människans koldioxidutsläpp leder till ödeläggande global uppvärmning klimatförändringar, och att de absolut måste skäras ner – finns det då något sätt att ”rädda klimatet”? Kan det göras av det svenska Miljöpartiet som har klimaträddning som sin främsta prioritering?

I den cirka 10 km mäktiga troposfären som innehåller 75 procent av all luft blåser koldioxiden fritt över alla nationsgränser.

För en bedömning måste man veta att koldioxiden i atmosfären inte känner några nationsgränser. Den luft som ena dagen befinner sig över Sverige ligger med stor sannolikhet över Finland och Baltikum några dar senare och drar sedan vidare bort över Ryssland. Omblandningen i atmosfären är så stor att halten koldioxid i princip är uniform över hela jorden.

Stålfabrik i Kina.

En konsekvens av detta är att de två största ”syndarnas” utsläpp (Kina 6 538 Mt/år, USA 5 838 Mt) jämnas ut i lufthavet på veckor-månader istället för att ligga som bubblor över respektive nation. Mycket små utsläpp (säg Island, 2 Mt) ligger inte heller kvar som lokala underskott. I koldioxidfrågan råder fullständig kommunism: Allt går in i den stora förvaltningsapparaten som drar av 40 procent i administrationskostnader och fördelar återstoden jämnt.

Den så kallade Keelingkurvan som visar atmosfärens halt av koldioxid baseras på mätningar gjorda på Mauna Loa på Hawaii. En grundtanke är att fullständig blandning och utjämning sker i atmosfären. Sågtandningen beror på årsvariationer vinter/ sommar.

Det svenska Miljöpartiet lyder obönhörligen under denna lag. Om partiet hypotetiskt kunde sänka Sveriges koldioxidutsläpp till noll skulle effekten i lufthavet ändå bli så liten att den knappt gick att upptäcka. Sverige släpper ut 49 Mt koldioxid per år (därav 12 Mt från landets fyra miljoner personbilar). Över varje kvadratkilometer av nationens yta svävar redan 6 miljoner kg koldioxid, över nationen som helhet 6 x 449964 = 2 699 784 miljoner kg. Mer hanterligt uttryckt 2 699 Mt. (2,7 gigaton, Gt, för den bekväme.) Det årliga utsläppet på 49 Mt blir i jämförelse som en fjärt i Sahara. Möjligen kunde det spåras med gaskromatograf.

I världens budget skulle resultatet bli löjligt litet. År 2007 var det globala utsläppet 29 321 Mt och Sveriges 49 Mt. För enkelhet räkna med 30 000 jämfört med 50. Tänk dig att det vore kronor så blir skillnaden tydlig.

Stängt tills vidare.

Då skulle Sverige ändå ha stängt av alla koldioxidutsläpp. Inga bilar, inga flygplan, ingen stålproduktion, ingen cementframställning, ingen fjärrvärme. Inga grillkvällar, inte ens Liljeholmens stearinljus. Tanken tävlar i dumhet med EU:s beslut under Fredrik Reinfeldt att sänka utsläppen med 80-95 procent till år 2050. (Ett beslut som i tysthet har övergivits.) Finge Miljöpartiet dessutom igenom sin dröm att stänga alla kärnkraftverk stannade vartannat tåg, släcktes varannan teve och varannan lampa. (Sveriges el görs med kärnkraft 65 TWh/år, vattenkraft 62 TWh/åroch vindkraft 3 TWh/år).

Kraftiga monsunregn i Pakistan har fått floden Indus att bryta sina naturliga leveer och översvämma stora delar av landet.

Vilket klimat vill Miljöpartiet rädda? Sveriges? Hurdant är det i så fall tänkt att bli?

Eller vill de rädda jordens klimat, kanske från översvämningar som den pågående i Pakistan och torra somrar som årets i Ryssland som gav dåliga veteskördar? Titta på siffrorna här ovan och fundera på om det verkar vara en genomförbar idé.

Den stora lögnen:

Målsättningen att ”rädda klimatet” är bara struntprat. Inget litet pluttparti i Sverige kan göra det, inte ens en samlingsregering med detta som sin absolut första Triple-A prioritering. Det ligger inte inom den svenska nationens förmåga. Inte ens inom EU:s. MP:s tanke att höja bensinskatten med 49 öre (61 öre med moms som maggie i The Climate Scam påpekar) räddar inget klimat.

Det kan över huvud taget inte göras om man med uttrycket menar att reducera dagens koldioxidutsläpp på 31 gigaton/år till i närheten av år 1990:s 23 gigaton.

Att rädda klimatet är det mest förljugna vallöftet i hela den pågående valrörelsen. Endast människor som inte gitter sätta sig in i frågan, alternativt inte har lärt sig läsa och räkna, kan tänkas gå på en sådan vals.

Gröna klimatsmarta ekosagor

"Magen in och bröstet ut och blicken mild och glad".

Låt mig säga från början att ”klimatsmart” är ett ord som ger mig rysningar. Ett vagt positivt nonsensord utan innebörd. Klimatsmart mat, klimatsmart toapapper, klimatsmart avföring … Liksom ”eko-”. Eko-frisörer, eko-filtar, eko-vodka, eko-kremering … Listorna går från det sublima till det löjliga. Tror man inte på klimatrörelsens svagt underbyggda AGW-teori betyder orden ingenting alls.

Men allvarligt talat – det finns väl något som den vanliga människan kan göra för att bidra till en bättre jord? Mycket lite, tyvärr. Små insatser som ger små resultat.


Klimatpropaganda uppifrån:
Min dystopiska attityd vaknade när jag läste om prins Charles (Charles Philip Arthur George), prinsen av Wales, Storbritanniens tronföljare. Han har startat ett ”grönt” initiativ som mycket nätt och passande döpts till Start. Just nu är Hans Kunglig Höghet på en fem dygns kampanjtur i ett sju vagnars kungligt tåg draget av ett lokomotiv som konverterats till att gå på grillolja. Miljövänligt så det skvätter.

London bobbies i sina typiska tuppkamskaskar. Visselpipa hade de också som en kvarleva från Jack the Rippers dagar.

Starts hemsida är en idyllisk och hemtrevlig exkursion till, säg, 1950-talet. Då England fortfarande räknade i pund, shilling och pence, pubarna serverade ljummet öl i pints, och Bed & Breakfast för två kostade 20 shilling (möjligen en guinea, 21 shilling). Poliserna i London kallades ”bobbies” och hade lustiga hjälmar som det var en sport för dåtidens brats att peta av bakifrån. Polisen fick inte tränga sig in hos folk utan husrannsakningsorder – not without a search warrant, som spröda Mrs Wilberforce i filmen ”The Ladykillers” (1955) sa så rart.

Mrs Wilberforce läxar upp förbrytarna som gett sig ut för att vara en stråkkvartett som övar på Boccherinis Menuett. Alec Guinness "Professor Marcus" i mitten med sänkt huvud. Det var en tid då man hade respekt för gamla damer.

Vem som helst kan tråna efter sådana tider men förfluten tid går inte att återvinna. Definitivt inte med Starts Recycling A-Z (Återvinnings A-Ö) som hjälp: Aluminiumfolie ja, plastfolie nej, gamla behåar ja, kasserad mat ja, glas- och plastflaskor ja, cornflakeskartonger nej, Bregottaskar nej, och så vidare.

Okej – Charles är 62 år och har en påfallande rask mamma, drottning Elizabeth, 84, som kan leva länge än. Hennes mamma blev 102. Så vad ska den arme mannen göra i väntan på att bli kung?

Prins Charles verkar att ha lätt för att göra intryck på kvinnor - grått hår och begynnande måne till trots.

Ett problem är att han tillhör överklassen och har ett enormt carbon footprint. Hans budskap blir samma som det klimatöverklassen framförde så tydligt vid Köpenhamnsmötet: ”Inskränkningarna gäller er – the small people – men inte oss Ledare”. Att en prins med stab på fem personer åker upp femtiotusen pund (en halv miljon kronor) av skattebetalarnas pengar i privat tåg för att predika värdet av cykling och gång är en ekologisk paradox.

En gåbuss (walking bus) för skolbarn på väg till och från skolan. En ansvarig personal i täten och en i svansen på "krokodilen". Soliga dagar, varför inte?

Miljöpartiet i Sverige:
Kommen så här långt frågade jag mig om ordet ”klimatsmart” har mer substans i svenska Miljöpartiet. Termen ger 305 träffar på partiets hemsida men innebörden blir inte klarare. Bättre kollektivtrafik, höghastighetståg, trängselavgifter, närproducerad mat, biogas, genusperspektiv på klimatet – allt är klimatsmart. Vegetarisk mat, förstås, liksom cykla, läsa, åka skidor. Fast det klimatsmarta i örtgniden lammstek är lite oklart.


Partiets första prioritering är att rädda klimatet. Det ska ske enligt klimatrörelsens universalknep: Reducering av koldioxidutsläppen (men inte med hjälp av kärnkraft). Bort med kärnkraft och fossila bränslen, in med vindkraft, biobränslen, vågkraft och solenergi. På detta sockrar MP med Godare mat, Mer cykling, Mer barntid, Mer företagande och Mer jämställdhet.


Samma idéer som hos prins Charles. Fast dyrare. Nitton riksdagsledamöter i gräddfilen (fler efter valet spår prognoserna), höjda energiskatter, biogaspumpar från Smygehuk till Treriksröset, skattesubventionerad vindkraft och vågkraft. Och solenergi! På 60 grader nordlig bredd där solen bara stiger en handsbredd över horisonten vintertid?

”Sverige ska bli ett föregångsland.”

Det uttrycket borde få väljarna att leta efter en annan valsedel. Det betyder att det kommer att bli dyrt. Mycket dyrt.

Termen eko- då? 402 träffar hos MP. Ekokommun, ekomat, ekotomat, ekokläder, ekodokument, ekodriving, ekoingenjör – det går att sätta eko- framför vad som helst.

Ekokaka – sant eller falskt? Sant förstås.

Ekokärnkraft är ännu så länge en påhittad kombination. Men vem vet vad som kommer att ske i nästa miljökapitel. Ingen trodde väl vid valet 2006 att Centerpartiet skulle vara för kärnkraft till valet 2010. Och att Maria Wetterstrand gått med på att kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas.

Undrens tid är ännu icke förbi.

Klimatlobbyns helvete kallnar

Var blev den av?
Många frågar sig vad som hände med klimatrörelsen, den religiöst färgade tron att jorden stod inför sin snara undergång på grund av industriländernas stora utsläpp av koldioxid. För ett år sedan överträffade klimatforskare och lobbyister varann med beskrivningar av den stundande domedagen. ”Global uppvärmning” skulle skapa en outhärdligt varm jord, de mesta odlingsmarkerna förvandlas till öken, isarna vid sydpolen (90 procent av jordens is), nordpolen (0,01 procent) och på Grönland (9 procent) smälta varvid värlshavets nivå skulle stiga 80 meter.


Tokyo (världens största stad), Seoul #2, New York #4, London #18 skulle dränkas tillsammans med smärre tätorter som Stockholm, Göteborg och Malmö.

Permafrosten, den mångtusenåriga tjälen runt det norra polarområdet, skulle tina och markerna förvandlas till puttrande kärr av metangas (som växhusgas 21 gånger starkare än koldioxid), taigan, det cirkumpolära barrskogsbältet, bli ett dimsvept landskap där spillror av mänskligheten kämpade med naturen och varandra för att överleva. En katastrof värre än kärnvapenkrig.


Så sent som i december förra året skällde Gordon Brown, då Storbritanniens premiärminister, skeptiker för sabotörer mot samhällsutvecklingen, antivetenskapliga plattjordingar, och hans miljöminister Ed Milliband stämde in med efterblivna, antivetenskapliga, platt-jords klimatskeptiker. (Samma talskrivare, tydligen.) Den illustre Lord Nicholas Stern (Sternrapporten) klämde ur sig följande: ”De som säger att klimatförändring inte existerar uppfattas som de plattjordare de är, som människorna som förnekar länken mellan rökning och cancer, eller förnekar länken mellan hiv och aids. De är marginella och de är löjliga. Och de är mycket förvirrade.”

(Sterns lordtitel är inte så fin som den låter, Stern är bara livstids baron och inte medlem av adeln. Den kände skeptikern Lord Monckton, däremot, är ”riktig” vicomte även om hans titel bara är från 1957. De finaste är från 1200-talet.)


Nya tongångar:
Nu har läget svängt. Vanliga människor, ”verklighetens folk” tar inte klimatargumenten på allvar längre. Klimatlobbyn med IPCC i spetsen ses som den del av etablissemanget som den är, mer intresserad av sin egen överklasstillvaro än allvarlig kamp för en bättre jord. Allt fler märker att sambandet mellan ökande koldioxidhalt i luften och ökande global temperatur är svagt. Folk börjar förstå att det är ur deras plånböcker de överdådiga klimatfonderna ska betalas.

Räkneövning: Minns någon EU:s hundra miljarder euro per år till klimaträddning? 932 miljarder svenska kronor. EU 27 har 495 miljoner invånare. Säg att 70 procent av dem är i arbetsför ålder (15-65 år) = 347 miljoner. Av dessa arbetar 65 procent = 225 miljoner löntagare. Det skulle ha betytt fyratusen kronor per löntagare per år (åttatusen per svensk familj där båda arbetar) som klimatgåva till Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria, Brasilien … listan är lång. Lilla Maldiverna inte att förglömma.

Bla bla bla...

Vad hände?
Köpenhamnsmötet var den stora implosionen. Då skulle Världens Ledare samlas och äntligen befria världens folk från det stora hotet. Som kronan på verket skulle Guds smorde himself, fredspristagaren, USA:s svarte brune president Barack Obama närvara vid mötet i samband med medaljhämtningen i Oslo. Fruktans ok skulle lyftas från folkens axlar.


Mötet blev ett elitistiskt cocktailparty bakom vattenkanoner, polishundar och tårgas. Lyxhotellen var fullbokade, privata jetplan trängdes på Kastrup, limousiner hyrdes in från Sverige, Köpenhamns prostituerade bjöd på förmånsknull, arbetsplena förföll till kattrakande om diplomatiskt protokoll, den kvinnliga ordföranden Connie Hedegaard psykades bort av missnöjda tiggarländer klimatunderprivilegierade nationer. En magnifik manifestation av politisk kraftlöshet.

Vita Huset enligt IPCC:s teorier.

Att ingen av de invigda verkligen trodde att klimathypotesen är sann blev uppenbart. Om haven steg 80 m skulle Obamas Vita Huset hamna på havsbotten 62 m djupt. Men risken är så obetydlig att han ledde en ohelig allians mellan de fem stora gorillorna (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) som helt enkelt beslöt skita i alla ”klimatåtgärder”.

Klimatrörelsens förvandling

Från början hade gröna initiativ fördelen av att vara the underdog, den svagare som kämpande mot den starke. David mot Goliat. Eller som den intressante amerikanske bloggaren Walter Russell Mead uttrycker det, Bambi mot Godzilla.

Men sedan länge är miljörörelsen assimilerad av starka politiska/ ekonomiska krafter. Därmed börjar begreppet ”grön” förlora sin attraktionskraft. Människor förbinder gamla honnörsord som miljö och ekologi med förbud, högre skatter och dyrare energi. Punktattacker mot den främsta symbolen för personlig frihet – bilen.


Klimatrörelsen är det mest extrema exemplet. Med en svagt underbyggd teori som bas vill den i grunden förändra det västerländska levnadssättet. Applicera en enda enkel modell på framtidens teknologi: Reducering av koldioxidutsläppen. Allt ska underkastas denna modell.

Det är verkliga förtryckaranspråk. Bambi har blivit Godzilla.

Sådant värjer sig människor emot. Det är inte en slump att klimatrörelsens helvete kallnar.