Global uppvärmning/klimatförändring
AGW-teorin (Anthropogenic Global Warming) har det jobbigt nu. Den påstådda globala uppvärmningen har vägrat infinna sig under hela 2000-talet. Vi som kan läsa decimaler har vetat det länge. När klimatlobbyn larmar om ”varmaste året någonsin” och det är två hundradels grader C varmare än det näst varmaste kan alla förstå att kris råder.
BEST:s temperaturvärden för 2000-2010. Ett klipp från brittiska Mail Online.
Under 2000-talet har temperaturkurvan varit platt med noll stigning. Intressant nog visade den hajpade BEST-undersökningen detta i tydliga omanipulerade siffror. Men alla närmast sörjande tittade åt annat håll och sa: BEST visar att global uppvärmning är sann. (Verklighetsförfalskning av samma typ som Sofia Arkelstens patetiska försök att försvara moderaterna/högerns påstående att de kämpande för kvinnlig rösträtt och folkpension. Bottennapp i mediautbudet.)
De som tänker själva kan roa sig med att koppla den platta tempkurvan till det globala koldioxidutsläppet (den påstådda orsaken till global uppvärmning/klimatförändring). Se Rekviem för klimatkampen 11 juli 2011.
Aldrig i industrialismens historia har så mycket koldioxid släppts ut på så kort tid. Från 25,3 Gt år 2001 till 32,0 Gt år 2010, sammanlagt under nollnolltalet 290,1 Gt. Siffran för 2011 beräknas bli 34 Gt och 2000-talets summa 325 gigaton (miljarder, 109 ton). Decenniet 1991-2000 var summan 235 gigaton.
Sammanfattning: Temperaturstegring ingen, koldioxidutsläpp rekordstort. Samband temperaturökning/ koldioxidutsläpp ingen.
Peak oil
Ett annat kärt begrepp som anses signalera samhällets undergång är peak oil, oljeproduktionstoppen. Att den kommer eller möjligen har inträffat är självklart eftersom oljan (liksom kolet och gasen) är en ändlig resurs. I dag svarar oljan för 37 %, kolet 30 % och gasen 23 % av världens industriella energiproduktion. Resten 10 % är kärnkraft, vattenkraft, biogas och en smutt vindkraft.
Säg den företeelse som inte har en grupp, rentav en internationell organisation byggd kring sig. Oljeproduktionstoppen har förstås sin: ASPO (The Association for the Study of Peak Oil and Gas) med ett svenskt Chapter, ASPO Sverige. Det ligger i sakens natur att sådana sällskap är begränsade till att varna, förmana och larma. De är nära besläktade med survivalisterna som spår civilisationens undergång mer allmänt. Ett Ragnarök då endast de förberedda kommer att klara sig.
Preppers kallar de sig (av prepared, förmodligen). En prepper bor på landet, hugger egen ved, odlar egna grönsaker, har stuka för vinterpotatisen, vattenfilter, gammaldags telefon med kopparledning, går eller cyklar till dagis, har inte bil, åker i nödfall tåg men aldrig flyg. När allting pajar tänker de säga ”pilutta dej” till oss andra.
(Kanske jag gör en filosofisk post någon gång om det lustfyllda i att lägga sina jordiska pinaler i ordning för den slutliga undergången, harmageddon, apokalypsen, yttersta domen, Jesu återkomst, eller vad man har för namn på den. Det verkar finnas en medfödd drift, något svagare än sexualdriften, till sådant hos människan.)
Jag studsade häromdagen när en uppenbarligen klok man som Lars Wilderäng, bloggen Cornucopia? menade att det var bortkastat att lägga pengar på vägar som kommer gapa tomma om 20 år i bränslebristens spår. Istället, tyckte han, bör stora satsningar göras på järnvägen.
Många som tänker alternativt vill satsa på järnvägen. Den anses rädda klimatet och framtidens samfärdsel. I verkligheten är svenska järnvägen otillgänglig, opålitlig, långsam och dyr. Ett 150-årigt koncept merkantiliserat för byråkrater som X2000-pendlar Stockholm-Göteborg på företagsbiljett.
Gasrevolutionen
Det nya sättet att utvinna gas ur sedimentära skiffrar genom hydraulisk frakturering (fracking) är på väg att revolutionera energiproduktionen. Så här skrev Amy Myers Jaffe i Wall Street Journal maj 2010:
”I have been studying the energy markets for 30 years, and I am convinced that shale gas will revolutionize the industry—and change the world—in the coming decades. It will prevent the rise of any new cartels. It will alter geopolitics. And it will slow the transition to renewable energy.”
(Jag har studerat energimarknaderna i 30 år, och jag är övertygad om att skiffergas kommer att revolutionera branschen – och förändra världen – under de kommande årtiondena. Den kommer att förhindra uppkomsten av nya karteller. Den kommer att förändra geopolitiken. Och den kommer att bromsa övergången till förnybar energi.)
Amy Myers Jaffe
Amy Jaffe är inte vilken bloggtjej som helst och Wall Street Journal ingen vanlig kvällsblaska. Och de är inte ensamma om att förutspå nya stora resurser inom fossil energi. OPEC:s International Energy Agency (IEA) exekutive direktör Nobuo Tanaka sa så sent som juni 2011:
"There are now over 250 years of gas resources available globally, and each region has a supply of 75 years of current regional consumption. Such volumes and their geographical distribution are a significant factor for energy security – and herald nothing less than a redefinition of the geopolitics of gas."
(Det finns nu över 250 år av gasresurser tillgängliga globalt, och varje region har en tillgång för 75 år med nuvarande regionala förbrukning. Sådana volymer och deras geografiska utbredning är en viktig faktor för energisäkerheten – och förebådar inget mindre än en omdefiniering av geopolitiken för gas.)
Nytt läge
AGW-teorin har det svårt eftersom jordens klimat vägrar rätta sig efter teorin. Mer koldioxid än någonsin i teknikens historia släpps ut i atmosfären. Och mängderna kommer att stiga. Alla försök att minska utsläppet genom administrativa och tekniska åtgärder har misslyckats.
Samtidigt ligger jordens temperatur stilla sedan 10-15 år. Kontrasten mellan teorin och verkligheten blir allt tydligare, propagandarösterna allt gällare, argumenten allt mer sökta.
Samtidigt hittas stora tillgångar av fossil gas som verkar lätt tillgänglig med ny teknologi. Det talas om fyndigheter för flera hundra års behov. När sådana möjligheter blir kända för folk i allmänhet blir det mycket svårt för politiker att förhindra utvinningen med hänvisning till koldioxidutsläppet och risken för klimatförändring.
Tidpunkten för peak oil (and gas) flyttas in i framtiden. Perioden för vägtrafik med bensin- och dieseldrivna bilar förlängs genom att proportionsvis mer olja kan raffineras till fordonsbränsle.
Framtiden för dyr opraktisk energiproduktion med vindkraft och solkraft är mörk. När politiska partier av valtaktiska skäl anpassar sina klimat- och miljöprofiler till den nya geopolitiska energisituationen kan den alternativa energisektorn näst intill utraderas.
För de ekonomiskt underprivilegierade 99 procenten av västerlandets befolkning skulle en stor och säker tillgång till skiffergas medföra bättre livsvillkor. De fossila bränslena är sedan 150 år basen för teknisk utveckling och allmänt välstånd. Tekniken är etablerad, distributionssystemen utvecklade.
Varför ändra? "If it works, don’t fix it."
Ogrundat
AGW-teorin är byggd på antagandet att jordens klimat är statiskt och oföränderligt.
Teorin och dess kalkyler förutsätter att den globala temperaturen skulle vara oförändrad i naturtillståndet före industrialismen om inte det antropogena koldioxidtillskottet i atmosfären rubbade balansen. Klimat- och växtzoner skulle ligga still, glaciärerna vara oförändrade, regn och snö falla i samma mängder på samma ställen som på farfarsfars tid.
Världsmedeltemperaturen för land/hav skulle fortfarande vara 13,1 oC som den antas ha varit 1850.
Den tron har inte stöd i kända fakta.
Jordens temperatur
Jorden rör sig i en elliptisk bana kring solen. Utan solstrålningen skulle jordklotet ha samma temperatur som rymden, 3K (minus 270 oC). Med solstrålning men utan atmosfär skulle temperaturen stiga till svartkroppsläget 254K (minus 19 oC). Alltså en uppvärmning med 251 grader men inte tillräckligt för att ge förutsättningar för liv. Tack vare atmosfären som fungerar som en tunn filt (75 % inom 11 km) höjs medeltemperaturen till 287K (14 oC), alltså med 33 grader. Trots att luftskiktet är så tunt (0,3 mm på en 30 cm jordglob) är det mycket effektivt. Det gör jorden till en planet med liv.
Lilla istiden i Holland. Tiden ledde till en lång rad fascinerande målningar med vintermotiv. Här Hendrick Avercamp 1608.
Med hänsyn till det stora värmetillskottet från 3K till 287K är det inte förvånande att balansen sviktar och temperaturen varierar några grader på toppen. Den tillförda värmen är dock 284 grader (155 grader ger en het stekpanna). Snarare är det underligt att klimatet är så pass stabilt som det är.
Jordens historia
Det vi vet om jordens historia vittnar om stora variationer. Jorden har varit iskall (Snöbollsjorden 700 miljoner år sedan) och rumsvarm (Kritperioden 100 miljoner år sedan).
De senaste 500 tusen åren har klimatet pendlat mellan långa (70-100 tusen år) glacialer och korta (10-15 tusen år) interglacialer. Vi lever nu i den senaste, Holocen, som sannolikt kommer att övergå i en ny glacial om 3-5 tusen år.
Människan och klimatet
Som art knoppades Homo sapiens av från tidigare, nu utdöda former för så lite som 200 tusen år sedan. Vad man vet skedde det i Afrika. Europa låg då under den näst senaste nedisningen (Saale). Mot slutet av den senaste nedisningen (Weichsel) spred sig människan från Afrika och hade koloniserat Europa för 40 tusen år sedan. Då bodde sannolikt neandertalmänniskan Homo neanderthalensis redan här men de sista dog för 24 tusen år sedan. Homo sapiens blev ensam kvar och spred sig över jorden under Holocen.
Människan har alltså utvecklats och levat under två nedisningar och två mellanistider (även om Holocen formellt är en efteristid). Klimatförändringar är en fundamental del i artens utvecklingshistoria.
Platserna i figuren är lokaler med daterade fossila strandlinjer.
Historisk tid
För åtta tusen år sedan var den snabba avsmältningen av inlandsisarna klar. Havet hade stigit 120 m på tolv tusen år. Vattnet i de upp till 3 km tjocka inlandsisarna hade återvänt till havet och havsytan hade nått en relativt stabil nivå där den håller sig än.
Hvalsey kyrkoruin på Grönland, ett minne från den nordiska bosättningen Eystribygð. Den sista gudstjänsten i kyrkan hölls troligen 1410 då bosättningen övergavs pga det allt kallare klimatet vid lilla istidens början.
Klimatet blev först varmare, postglaciala värmetiden eller atlantisk tid, sedan svalare till 600 f Kr, subboreal tid. Den medeltida värmeperioden 950-1250 lockade nordbor att bosätta sig på Grönland år 985 men bosättningen övergavs 1410 i inledningen till den lilla istiden 1300-1900. Temperaturstigningen under 1800-talet (≈ 1 oC) kan ses som avslutning på lilla istiden.
Havet som värmebalans
Atmosfärens massa är 5×1018 kg. Havets massa är 1,4×1021 kg. Luftens specifika värmekapacitet är 1 kJ/kg oC. Vattnets är 4,2 kJ/kg oC. Det går alltså åt 4,2 gånger mer energi för att värma en enhet vatten än att värma en enhet luft. Relationen atmosfär/hav blir 5/5,88 x 103 eller 1/1176. Om atmosfärens temperatur sjönk 1 grad skulle vid fullständig blandning havets stiga en 1176-dels grad (0,000 85 grader).
Omvänt, om havets temperatur sjönk 0,00085 grader (85 hundratusendels grader) genom utbyte med luften kunde det värma atmosfären 1 grad.
Genomförandet av ett sådant utbyte skulle sannolikt ta geologiska tidrymder. Havet täcker 71 procent av jordens yta och är i genomsnitt mer än 3 000 m djupt. Utbytet mellan atmosfären och de djupa delarna är mycket långsamt. Exempelvis har djuphavet koldioxidmässigt ännu inte märkt att den industriella revolutionen inträffat. (Enstaka signaler i form av sjunkna fartyg typ Titanic har dock nått ner; hon ligger på 3 840 m djup.) Men räkneövningen visar vilken enorm potential som värmesänka havet har: 1176 gånger större än atmosfären.
Relationen hav/atmosfär är ett dynamiskt system där små variationer i havet kan få stora följder för atmosfären. Att mäta värmemängden i världshavet på en 1176-del när är inte tekniskt möjligt så möjligheterna för delar av grader från atmosfären att försvinna obemärkt är betydande.
Sammanfattning
AGW-teorin bygger på den osannolika premissen att jordens klimat är statiskt. Ingenting i historisk geologi, paleontologi och paleoklimatologi stöder en sådan uppfattning.
Tvärtom är tecknen på stora och återkommande svängningar i klimatet väl dokumenterade. Den vetenskapliga litteraturen är detaljerad och omfattande. Studiet av jordens historia i vid bemärkelse är ett av de äldsta forskningsfälten inom mänskligt tänkande. Dess ursprung förlorar sig i civilisationens gryning.
Varmaste år (underförstått någonsin) enligt NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration, USA). I ett geologiskt perspektiv är tabellen lögn och förbannad dikt.
AGW-forskningens tänkande är kringskuret och styrt. Deltagarnas kunskap om jordens historia verkar rudimentär. Resultat tillkännages tendentiöst och i enkel kvällstidningsstil, typ, varmaste år någonsin uppmätt. Det rör sig om hundradels grader C - en statistisk artefakt. I det längsta håller forskagrupper sina data och analysmetoder hemliga.
Väsentliga oförklarade klimataspekter berörs inte eller slätas över. Som att naturen tar hand om hälften av koldioxidutsläppen vare sig de är 6 gigaton per år som 1950 eller 32 gigaton som 2010. Eller att havet är ett så enormt värmemagasin jämfört med atmosfären att hela grader av världstemperaturen (som mäts i luften) kan passera ut och in omärkbart.
Att klimatforskningen förlorar supportrar och präglas av svåra trovärdighetsproblem är dess eget fel. På IPCC och dess medlöpare passar verkligen den berömda satsen:
”You can fool all the people some of the time and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.” ( Du kan lura hela folket en del av tiden och en del av folket hela tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden.)
Tillägg dagen efter
Denna post publicerades lördag 29 oktober kl 21 och var vid korrekturläsningen formellt korrekt och komplett med länkar, bilder och bildtexter. I dag, söndag 30 oktober kl 06 var halva posten borta. Avklippt efter stycket "Människan och klimatet". Möjligen behåller den lagade posten sin ursprungliga tidsstämpel.
Inte så att jag gnäller på Google/Blogger. Hur stora text- och bildmassor företaget har att hantera kan jag bara gissa. Egentligen är det konstigt att allt fungerar så bra som det gör. Det finns ju miljoner bloggar på troligen hundratals språk. Andas lugnt är knappast den enda blogg som drabbats.
Vad jag däremot gnäller på är klåfingrigheten i småsaker. Senast den nya varianten av "klickbara" bilder som är långsammare och ger en rad thumbnails och några oönskade optioner. Den har förstört mycket av nöjet med stora bilder. Som kontrast måste man fortfarande krångla med html-koder för superskript och subskript.
Men som det heter: "Beggars can't be choosers". Får man något gratis måste man hålla till godo med vad som bjuds. Tills vidare stannar jag hos Blogger. Dock skulle det inte förvåna mig om Googles program för att varumärka och strömlinjeforma oss bloggare jagar bort mig.
Fast det, som HC Andersen säger, är en helt annan historia.
AGW-teorin, vaddå?
Förbränning av fossila bränslen – olja, kol och gas – svarar för omkring 80 procent av världens storskaliga energiproduktion (som är ca 500 exajoule, 500×1018 J eller 139 000 TWh per år). Enligt AGW-teorin är eldandet möjligen den mest skadliga verksamhet människan ägnar sig åt. Den antas leda till ödesdigra förändringar i jordens klimat och göra stora områden obeboeliga i framtiden genom öka atmosfärens halt av koldioxid (nu 389 ppm).
Stora pengar har funnits att hämta för lobbyister och journalister som ställt upp på AGW-teorins sida. Klimatforskare har fått generösa anslag. Under 10-15 år har löften om ”en grönare värld” också gett poäng i politiken i form av ökade röstetal men den tiden ligger bakom.
Ett hopp för de AGW-troende har varit att de fossila bränslena, främst olja, ska ta slut eller bli så orimligt dyra att de måste ersättas av annat (se peak oil). Då skulle alternativa ”förnyelsebara” energikällor bli konkurrenskraftiga. I dag måste exempelvis den svenska vindkraften stöttas av dubbla kryckor: (a) hög beskattning av bensin, olja och el, och (b) pengar direkt till vindsnurreägarna för varje producerad watt.
Mutter om Blogger: De rättframma klickbara bilderna tycks ha försvunnit. Istället får man postens alla bilder som thumbnails och förväntas välja och vraka bland dem. Onödig klåfingrighet som förstör en bra sak, tycker jag. Andra skäl har tidigare fått mig att fundera på Wordpress. Fortsätter Blogger med sina "förbättringar" byter jag en vacker dag. /Max
Nu kommer allt starkare signaler om nya naturgasfynd baserade på borrmetoden ”fracking”. Man borrar horisontellt i djupt liggande mäktiga lager av sedimentär skiffer och frigör inneliggande gas med vatten och kemikalier. Tekniken kom i bruk på 1990-talet och är ännu i sin linda. Den har entusiastiska förespråkare och aggressiva fiender. Den verkar ha enorm potential.
Skiffergas
År 2000 var skiffergas bara 1 procent av amerikansk naturgas. Idag är den ca 25 procent och kan stiga till 50 procent inom tjugo år. Tillgångarna på skiffergas i USA beräknas vara så mycket som 2,5 trillion, biljoner, 1012 kubikfot, med ytterligare 500 biljoner kubikfot i Kanada. Det ska räcka till drygt 100 års förbrukning av naturgas.
Tack vare den nya tekniken tror det fristående Internationella Energirådet (IEA), en organisation inom OECD, att det finns ”ett kvarts årtusendes” (250 års) tillgångar på billig naturgas i världen. Gas kan bli industrins dominerande bränsle för större delen av nästa århundrade. Kol och förnybar energi kommer att ge vika, medan olja används främst för transporter. Även kärnkraft kan få vänta i kulisserna.
Energiföretaget Cuadrilla borrade nyligen ett hål i Blackpool, England, i hopp om att hitta några biljoner kubikfot gas. Förra månaden hade man hittat 200 biljoner kubikfot. Det räcker för att hålla den brittiska ekonomin gående många decennier. Och Blackpool är bara det första fältet som har borrats.
Platsen för Polens första fynd av skiffergas. Räkna med att energiföretag och geologer funderar på hur långt ut i Östersjön de gasförande skifferlagren sträcker sig. Når de den svenska ekonomiska zonen?
Polen anses ha de största tillgångarna på skiffergas i Europa. En första borrning i Lebien nära Gdansk tyder på att det finns 5,3 biljoner kubikmeter (187 biljoner kubikfot) färdiga att utvinnas. Även om Polen bara utvinner 3 biljoner kubikmeter (106 biljoner kubikfot) är det 200 gånger landets årsförbrukning som nu täcks av den osäkra importen från Ryssland.
Krafter inom EU arbetar på att förbjuda gasutvinning genom fracking inom unionen. Polen kommer naturligtvis att rösta mot varje sådant beslut. Möjligen är Storbritanniens nya kallsinniga attityd till vindkraft (Let's commit suicide more slowly) en signal om anpassning till den kommande revolutionen i landets energiförsörjning.
Ingen regering – om än aldrig så grön – kan stå emot energisektorns krav på att utvinna sådana sant enorma tillgångar. I alla fall inte längre än till nästa val. Då är det bra att ha bytt fot tidigt.
Inte heller EU. Vad kan EU?... inte ens rädda ålen. Eller sköta ekonomin.
Pengar
Det viktigaste i politiken är pengar. I fallet med skiffergas handlar det om obegripligt stora belopp. En rad länders energiförsörjning i 100-200 år, bränsle för världens industrier under ett kvarts årtusende.
Lech Walesa som ledde upproret vid Leninvarvet i Gdansk 1980, blev ledare för Solidarnosj, fick Nobels fredspris 1983 och var Polens president 1990-1995. Nu är han på väg till Occupy Wall Street i USA. Låt en miljökommissionär i Bryssel försöka sätta sig på den sortens folk.
Pruta av femtio procent som skryt och lockbete för investerare. Det är ändå enorma pengar. Ingen folktalare skulle få frysande hungriga britter att hålla sig till dyr vindkraft och lämna gasfynd för 10-20 års behov kvar i jorden. Polackerna, som en gång reste sig mot kommunismen just i Gdansk, kan inte tänkas avstå från 200 års energitillgångar och frihet från beroende av rysk gas för att någon miljökommissionär i Bryssel säger det.
Det är en mycket stor förändring på gång inom energiförsörjningen. Plötsligt är den fossila bränslesektorn inte en fattig släkting som såg sin bästa tid förra seklet. Istället är den rika farbror från Amerika som lockar med försörjning inte bara till 2100 utan 2200, rentav 2250.
Så långt in i framtiden har hittills bara klimatrörelsens skrämselprofeter sträckt sig. Nu får de en värdig medtävlare. En som inte lockar med elände och undergång utan med välstånd och pengar.
Hej-då klimatrörelsen. Hoppas du trivs i historieböckerna.
Festen slut
Som bekant börjar pengarna ta slut för länderna i EU och för USA. Vart de tagit vägen vet ingen men att den internationella finansvärlden har flera fingrar i puddingen är tydligt. Plötsligt heter hotet mot en varaktig värld inte koldioxid längre utan Wall Street.
Världens officiella ledare – Obama, Hu Jintao, Merkel, Sarkozy, Putin/Medvedev – är marionetter som styrs av de verkliga maktkonglomeraten bankerna, energijättarna och krigsindustrin/militären. Obamas patetiska presidentskap är ett sorgligt exempel, Merkozys manipulationer för att rädda tyska och franska banker från giftiga grekiska statspapper ett annat.
Det är samma visa överallt: demokratiskt valda politiker är maktlösa. Lydigt talar de om sparpaket, minskade pensioner och dyrare sjukvård, behovet av åtstramningar, sparsamhet och försakelse. För fattigt folk och lägre medelklass, vill säga, det är nämligen de som ska täcka bankernas förluster på spekulationer, pyramidspel och kreditswappar. Rika och superrika ska få mera.
”Hjälpen” till Grekland gjorde att landets statsskuld steg från 110 procent av BNP år 2008 till 160 procent 2011. Stödpaketen på 110 + 109 miljarder euro förvärrade läget.
Även i ruinerna av folkhemmet Sverige spelar politikerna samma spel. Ett av regeringen Reinfeldts största åtaganden var att 2008 garantera bankernas förluster på kreditswappar upp till 750 miljarder kr (93 procent av landets budget). Den enskilt största skyldigheten mot någon samhällsgrupp. Naturligtvis kommer aldrig förbindelsen att tas i anspråk? Ha, det trodde man på Island också 2008.
Bromsgnissel
Under sparsamhetens kalla stjärna sinar pengarna till en rad dödfödda klimatprojekt. Exempelvis stoppar Storbritannien planerna på en provanläggning för koldioxidavskiljning (CCS, Carbon Capture and Storage) i Longannet i Skottland. Den skulle inledningsvis ha kostat en miljard pund (10,5 miljarder kr) av skattebetalarnas pengar.
Longannet kolkraftverk, Skottland.
Tanken bakom CCS är att hindra koldioxiden komma ut i atmosfären där den enligt AGW-teorin kan få jordens klimat att spåra ur. För närvarande är det antropogena koldioxidutsläppet 33 gigaton (miljarder, 109 ton) per år. Att totalt stoppa det, med teknik och regleringar, är helt enkelt omöjligt.
Longannet är Storbritanniens näst största kolkraftverk med en installerad effekt på 2 400 MW. Verket genererar ynkliga 11 TWh/år genom att bränna 4,5 miljoner ton kol. (Bekantingen Jänschwalde med 3 000 MW genererar 22 TWh/år.) Longannets koldioxidutsläpp sägs vara 7-8 miljoner ton årligen, vilket verkar misstänkt lågt. CCS-projektet var tänkt att ta hand om 2 miljoner ton koldioxid per år och pumpa den som vätska (2,6 miljoner kubikmeter, 16,4 miljoner fat) genom en 280 km lång pipeline till tömda olje- och gasfält i Nordsjön
.
Det verkliga problemet med CCS är att det är energikrävande och fullt utbyggt skulle ta 25-40 procent av produktionen. En enorm beskattning av resurserna för att lindra en hypotetisk katastrof.
Samma sak i Norge. Det stolta Mongstadprojektet för koldioxidavskiljning – en gång Norges månlandningsprogram enligt statsminister Jens Stoltenberg – har länge gnisslat i fogarna och har nu lagts på hyllan. För komplicerat att göra efter schemat, säger olje- och energiminister Terje Riis-Johansen. I själva verket var det för dyrt.
”Detta är en miljöskandal, den värsta som jag sett under mina tio år i den norska gröna politiska debatten", klagar Marius Holm, biträdande ledare för gröna gruppen Bellona. "Det känns som att bli knivhuggen i ryggen.” I likhet med andra gröna behöver Holm inte bry sig om kostnader.
Storbritannien bromsar dessutom vindkraftsutbyggnaden. Företagare och arbetar klagar på att brittisk industri kommer i underläge av den dyra elen, energidryga industrier flyttar till Kina. Tanken att vara bäst i klassen och överträffa EU:s krav på förnybar el är skrinlagd. ”Let's commit suicide more slowly,” (Låt oss begå självmord långsammare) säger finansminister George Osborne.
Wal-Mart, den gigantiska affärskedjan i USA, nr 1 på Fortunes lista över företag 2011, överger sin fem år gamla ”gröna profil” som beskylls för åtta kvartal av förluster. Holistisk organisk mat, miljövänliga jeans och rättvisemärkta produkter lockade inte kunder. Så krassa är människor. ”Alla tänker på sej, bara jag tänker på mej”.
Fötterna på marken
I många år har klimatbekymrade kommit upp med mer eller mindre vansinniga idéer för att rädda jorden. Måla alla tak vita, gödsla haven med järnfilspån, sprida en miljon ton svaveldioxid i stratosfären, och kronan på verket, placera 20 miljoner ton tunna plastskivor som ett 100 000 km långt moln mellan jorden och solen. På Lagrangepunkt 1 som ligger 1,5 miljoner km på väg mot solen.
”Speglar i rymden” kallar journalisterna tanken trots att den bygger på refraktion, inte reflexion. Priset? Bah, några miljarder dollar, fem eller kanske femtio. Då är jorden skyddad i femtio år.
Sådana funderingar har ingen marknad längre. Media bryr sig inte, radion förvisar dem till miljömagasinet Klotet. Medborgarna vet vilka som ska betala alla försök att rädda något – klimatet, bankerna, svenska vargstammen … Nämligen vanligt folk. Och de är jädrigt trötta på det. Och har inga pengar.
Känsliga politiker med fingret i luften har märkt att vinden vänt. Dummare är de inte än de ligger lågt med räddningen av världen. Vill man ha väljare ska man inte gå i spetsen för ett grönare samhälle eller försöka göra Sverige världsledande i miljövänlig teknik. Det förstod Miljöpartiet i tid till valet 2010 och gick upp 6 riksdagsplatser.
De genomgjutet gröna kände sig svikna och bildade därför ett nytt riktigt grönt parti ”Gröna Partiet”. Partiets grund är ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, djurrätt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati. Mer fel i tiden kan man inte ligga.
Minns någon Maud Olofsson som 2010 föreslog att: ”staten ska sälja delar av Vattenfall AB och använda tio miljarder kronor som aktiekapital i ett nytt spjutspetsbolag – Framtidsenergi AB – med en renodlad uppgift: att tillsammans med privata aktörer investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige.” Se hur det gick för Maud. Hon fick silkessnöret och försvann ur regeringen. Hennes parti Centern kan försvinna ur Riksdagen vid nästa val.
Det är nya tider. Framtiden kom i går.
Världen dränks - INTE
Efter sommarsemestrarna har AGW-lobbyn dragit igång kampanjerna igen. Särskilt märkbara senaste tiden är skrämselartiklar om den stigande havsytan som kommer att dränka betydelsefulla delar av den mänskliga civilisationen inom kort. Först Göteborg, sedan Stockholm. Inte nästa vecka men nästa år … nästa decennium … år 2050 … i alla fall någon gång!
Nu är ju havsytan inte ett självständigt fenomen utan toppen, självaste överflatan på havet. Höjden på den beror på hur mycket vatten som finns i havet. För närvarande 1370 x 1018 liter, trettonhundrasjuttio miljarders miljarder liter, på några liter när. För att havsytan ska stiga nämnvärt måste man alltså tillföra mera vatten, och rätt mycket dessutom. (Förenklat: 360 kubikkilometer per mm stigning, om havet hade lodräta kanter.) Var ska man få tag på det? Där sitter AGW-lobbyn i klämman.
Enda resursen av betydelse är polarisarna: de arktiska isarna i norr och de antarktiska i söder. Den antarktiska polarisen i söder är ytterst stabil och varaktig. Bara en sådan sak som att den innehåller fler än 140 subglaciala sjöar under islager nästan en halv miljon år gamla och att sjövattnet kanske varit isolerat 15-25 miljoner år. Den största, Vostoksjön, ligger 4 km ner i isen, är 240 km lång och 50 km bred (Vänern är 140 km lång och 75 km bred). Ingen har än fått ta ett vattenprov i Vostoksjön som antas ha det renaste vattnet på jorden. Man är lika försiktig som med de första proverna från månen.
Startskjulet för Andrées vätgasballong "Örnen" på Danskön.
De arktiska isarna i norr ger mer hopp. Nordpolsisen – platsen för många hjältemodiga upptäcktsfärder – är bara en tunn (3-5 m) kaka av ur havsvattnet utfrusen is vars äldsta delar är yngre än 10 år. Den är kanske, kanske inte på väg bort. Den varierar i volym under året (störst i april, minst i september) och har som mest volymen 30 tusen kubikkilometer. Eftersom volymen på världens isar är 30 miljoner kubikkilometer säger enkel huvudräkning att den arktiska havsisen bara utgör en promille av världens is.
Dessutom flyter den på havsytan. Kuggfråga för ex-miljöminister Andreas Carlgren: hur mycket stiger havsytan om den arktiska havsisen smälter?
AGW-lobbyn sätter sitt hopp till Grönlands inlandsis. Den är i runda slängar 3 miljoner kubikkilometer, ungefär 10 procent (9,8 %) av världens is. Om den skulle smälta skulle världens hav stiga 2,7 7,2 meter (givetvis 7,2 m, det andra var ett skrivfel. Jag tackar kommentatorerna Christopher E. och Thomas för påpekandet).
Så hur fort kan det gå? Behöver Göteborg utrymma de nya husen på gamla varvsområdet på Hisingen? Klimatlobbyns kalkyler har gett smältvolymer på 195-239 kubikkilometer om året. Säg 300 kubikkilometer/år för att underlätta huvudräkningen för Carlgren och Göteborgs krisgrupp. Då skulle det ta tre miljoner dividerat med (delat med) 300 vilket ger tiotusen. År. (Sug på den ni, Carlgren och klimatberedskapen i Göteborg. Tiotusen år! )
Ett lika löjligt betänkande kom från Stockholm nyligen: "Så ska Stockholm klara klimathotet". Möjligen hade Bonnier/DN ont om text och blåste upp en seminarieuppsats beställd av Länsstyrelsen i Stockholms län för en kostnad av fyra personmånader. ”Översvämningar, jordskred, värmeböljor, bränder, insekter, mögel, sjukdomar, smutsigt vatten och trafikkaos”, är i alla fall vad Stockholm sägs bereda sig på. (Precis vad stan har nu, säger arg skattebetalare.) Förargligt nog lägger landhöjningen hinder i vägen för översvämningen ”Men vid mitten av seklet når vi brytpunkten då havsnivån ökar snabbare, mellan 30-50 centimeter från norra Norrtälje till Landsort vid slutet av seklet”, säger Lovisa Lagerblad, klimatutredare på Länsstyrelsen hoppfullt.
Utredningen fyller inga som helst vetenskapliga krav. Hur får Lovisa exempelvis till det med 30-50 cm stigande havsyta i Stockholm mellan 2050 och 2100? IPCC gissade på 19-57 cm för hela seklet i sin projektion. Den kände Nils-Axel Mörner – som med förlov sagt vet mycket mer om havsytan än Lovisa Lagerblad – anser att de senaste 300 årens ändringar i havsytans nivå inte visar någon signifikant trend uppåt.
Sedan 1992 har havsytan stigit med 3 mm/år men 2010 sjönk den oförmodat 6 mm. Projicera 3 mm/år till 2100 och vi får 270 mm (27 cm). Håller landhöjningen i Stockholm takten med havsytan till 2050 blir den förmodade ”översvämningen” efteråt 15 cm. Den ena gissningen är så god som den andra. Faktum är att ingen vet.
Sagan om de sjunkande öarna i Stilla havet går också igen. Maldiverna förstås, som har en aggressiv tiggarpolitik i klimatfrågan och nyligen Tuvalu. Redan Darwin förklarade varför sådana öar inte dränks av stigande havsytor utan växer till. I korthet beror det på korallernas tillväxt som lätt håller takten med stigande havsnivå. Stigningen är själva förutsättningen för bildningen av atoller.
Aldrig så mycket PR från President Mohamed Nasheed i Maldiverna kan inte ändra på den saken.
Slut på krutet
AGW-hypotesen blir allt mer ifrågasatt. ”Världens ledare” typ Barack Obama, Hu Jintao och Angela Merkel har länge vetat att snacket om en kommande miljökatastrof är just det – bara snack. Fortfarande tar de till klimatfrågan ibland men det är bara läpparnas bekännelse. I handling gör de tvärtom. (Merkel fogar sig ovilligt i kraven från Die Grünen. För henne gäller det lyd eller avgå.)
Och till råga på allt – folk i allmänhet har tröttnat på klimathoten. Politiskt ger det inga röster längre.
Säga vad man vill om AGW-lobbyisterna men de vet vad klockan är slagen. En tyst panik kan anas bland politiker och forskare som får sitt generösa levebröd av hypotesen. Plötsligt är deras skräckscenarier urvattnade, deras hot om världens undergång uttjatade. I brist på nya idéer kör de samma gamla argument ett varv till
.
Människor har fått andra mer direkta problem med arbete, bostad och löner. De problemen är här nu. Alla kan se dem. Hotet heter inte längre koldioxiden utan Wall Street.
Men var så säker – det kommer fler gamla AGW-program i repris under vintern. Precis som i Sveriges Radio där varje program körs minst tre gånger.
Ta dem som ett tecken på att klimathotet har sett sina bästa dagar och är på väg ner i historiens tratt.
Jorden rullar vidare.
Något jag upprepat till leda är att det antropogena utsläppet av koldioxid till atmosfären inte går att hejda. Det kan inte ens minskas så länge det nuvarande industriella samhället existerar.
Tvärtom måste utsläppet öka under några decennier i takt med att teknik och ekonomiskt välstånd sprids över världen. Varje land som industrialiseras ökar sitt nationella koldioxidutsläpp eftersom energin till industrierna utvinns ur de klassiska energikällorna olja (37 % av global energi), kol (30 %) och gas (23 %). All sådan energiproduktion är i princip oxidation av kol där grundsambandet är att en viktenhet kol, säg ett ton, efter oxidation ger 3,7 enheter koldioxid, här 3,7 ton som går med röken upp i atmosfären.
Alla vill vi se välståndet spridas till allt fler människor. Att kräva att tekniskt outvecklade länder ska avstå från den teknik västerlandets vällevnad bygger på är både oetiskt och politiskt omöjligt.
Den västerländska samhällsmodellen är absolut inte fri från nackdelar. Men stoppas kan den inte.
Nu börjar verkligheten bli så tydlig att inte ens förhärdade politiker och klimatagitatorer kan förneka den. Koldioxidutsläppet stiger år för år och det är inget vi kan göra åt det. I hemlighet släpptes processen loss vid ”de fem gorillornas” (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) informella överläggningar under klimatmötet COP15 i Köpenhamn i december 2009.
Efter COP16 i Cancun i december 2010 viftade arrangörerna med en papperslapp à la Chamberlain 1938. ”Vi har ett avtal.” Bara de mest godtrogna kunde luras att tro det fanns något i det.
Inför COP17 i Durban 2011 har försöken att skapa ett Kyoto II visat sig fruktlösa. EU:s miljökommissionär Connie Hedegaard sa nyligen desperat rättframt att EU, som svarar för 11 procent av de globala koldioxidutsläppen, inte såg skäl för ett Kyoto II om inte andra industriländer följde med. Varken USA, Kina eller Indien är intresserade, Japan sa nej redan vid mötet i Cancun förra året. Landets beroende av fossila bränslen har sedan dess ökat stort efter kärnkraftsolyckan i Fukushima.
I Storbritannien har finansminister George Osborne fått kalla fötter när det gäller landets Climate Change Act från 2008. The Act included a voluntary commitment to reduce Britain's carbon dioxide emissions to 80 per cent of their 1990 level by 2050 – a target generally acknowledged to be achievable only by shutting down most of the economy – in an effort to demonstrate 'global leadership'. (I lagen ingick ett frivilligt åtagande att minska Storbritanniens koldioxidutsläpp med 80 procent av 1990 års nivå till 2050 - ett mål allmänt erkänt kunna uppnås endast genom stängning av det mesta av ekonomin - i ett försök att visa 'globalt ledarskap'.)
Känns tongångarna igen? Samma visa som EU drog under Fredrik Reinfeldt i det famösa ”beslutet” i oktober 2009 – och som senare övergavs i tysthet.
Effekterna i Storbritannien börjar märkas i medborgarnas plånböcker och i det ökande antalet arbetslösa. Då lyssnar varje politiker.
I Sverige har den uppmärksamme sedan länge noterat att ”rädda klimatet” inte lockar röster längre. Miljöpartiet låg lågt med klimaträddning inför valet 2010 – och ökade sitt röstetal. Centern hade något högre klimatprofil – och minskade. Så rejält att den nersolkade partiledaren Maud Olofsson sparkades ut och ersattes med det småländska lingonet Annie Lööf. Hennes naiva förkunnelse att som Centerledare få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, kommer att stoppas av spinndoktorerna i god tid före valet 2014. Annars adjö med Centerpartiet.
Eller Annie Lööf.
Mycket kan hända innan 2014. En kvinna att hålla ögonen på är den nya miljöministern efter Andreas Carlgren – Lena Ek. Hon är tydligen inte lika naiv som Annie. Hon välkomnas på posten av Åkeriägarna (en dödskyss för de rättrogna) och anklagas av klimatfundamentalisterna Jens Holm och Jonas Sjöstedt, riksdagsledamöter Vänsterpartiet, för att ha ”svikit” i frågan om EU:s klimatmål.
Goda tecken i mitt tycke. Tyder på realism och fingertoppskänsla.
Låt Lena Ek jobba på sin plattform en tid och vi kan få se Annie Lööf följa sin socialdemokratiska syster Margot Wallström till härligheterna i Bryssel. Där bryr sig ingen om all skit som snackas.
Så kan Lena Ek ta över hemma i jordbundna Sverige – och kanske hålla Centerpartiet över fyra procent i valet 2014. Om det nu ska behövas.
Koldioxiden får vi dras med i vilket fall.