Verkligheten tränger på

Saving Tomorrow Today

Klimatmötet COP17 har startat i Durban med bland annat en svensk trupp på 45 klimatbekymrade personer med uppdraget att "gå före". Två veckor har mötet på sig att rädda världen under det käcka mottot: ”Saving Tomorrow Today”.
 
Hemsidan antyder att detta är ett möte där saker och ting ska bli uträttade. Professionell design, foton av luxuösa byggnader, långa imponerande titlar på deltagarna. The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa.

 The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa möter Hillary Clinton.

Men ingen väntar sig några hårda resultat av mötet. Vart det siktar och vad morgondagen ska räddas ifrån är oklart. Kyotoprotokollet lär få dö sotdöden och Kyoto II förbli en dröm. USA har aldrig undertecknat Kyoto I, Kina deltar inte, Japan vägrade redan i Cancun, Ryssland och Kanada har backat ur, Indien och Brasilien vill att begränsningar bara ska göras av etablerade industriländer. Stater som verkligen vill ha ett Kyoto II är Bangladesh, Etiopien, Tanzania, Rwanda, och förstås Maldiverna.

Connie Hedegaard, av u-länderna kritiserad ordförande vid COP15 i Köpenhamn, numera EU:s klimatkommissionär.

Ljuset har äntligen gått upp för EU. Vår (?) kommissionär för klimatinsatser, Connie Hedegaard sa nyligen:

“Some seem to think that if only Europe took a second commitment period, that would make Durban a big success. The world should not fool itself. It’s only interesting to keep Kyoto alive if somebody is following. Europe represents only 11% of global emissions. What will the other 89% do?”
(Vissa verkar tro att om bara Europa tog en andra åtagandeperiod, skulle det göra Durban till en stor framgång. Världen ska inte lura sig själv. Det är bara intressant att hålla Kyoto vid liv om någon följer med. Europa står för endast 11% av de globala utsläppen . Vad kommer de andra 89% göra?)

Skäl till tvivel

Allt fler ute i verkligheten tvivlar på  klimatförändringen. Steve Hilton, den brittiske premiärministern David Camerons strategichef och gröna guru, är en av de senaste:

"Jag är inte säker på att jag tror på den”, meddelade han nyligen vid ett möte med energidepartementet. ”Klimatförändringsargumenten är väldigt komplexa.”

Det var ännu en signal om att Storbritannien är på väg att lämna den supergröna linjen att ligga först i EU med nedskärningar. Den nya kursen är ”Let’s commit suicide more slowly” (Låt oss begå självmord långsammare).  Steve Hilton har stöd av Nigel Lawson, en av de färgstarkaste skeptikerna. Lawson var finansminister under Margaret Thatcher, är pappa till tevekocken Nigella Lawson och författare till sin egen bantningskokbok som hjälpte honom gå ner 30 kg. Han dömer ut den supergröna linjen:

“For the UK, responsible for 2 per cent of global emissions, to go it alone is futile folly.” (För Storbritannien, ansvarig för 2 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap.)

En svensk version skulle bli:

För Sverige, ansvarigt för  0,16 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap.


Storbritanniens verkliga problem är ekonomin, miljonen arbetslösa ungdomar och en fastighetsbubbla med pyspunka. Inte helt olikt Sverige (vars ungdom hittills varit fridsammare).

Nyligen upptäcktes enorma förekomster av skiffergas i Storbritannien. Redan det första fyndet i Blackpool motsvarar 57 år av landets nuvarande konsumtion. Internationella Energirådet (IEA) tror att det finns ett kvarts årtusendes tillgångar på billig naturgas i världen. Varje politiker med överlevnadsinstinkt förstår att ’grön’ politik måste skrinläggas tills vidare när företagare, banker och fackföreningar  vill utnyttja sådana resurser.

Till sjöss skulle ett fartyg (åtminstone förr) avge ljudsignaler innan det ändrade kurs. En kort signal för sväng åt styrbord, två för sväng åt babord, tre för ’min maskin går back’. Den brittiska regeringen signalerar för en tvär styrbordsgir inom energipolitiken. Den skär ner stödet till vindkraft och solkraft, skrotar planerna på en CCS-anläggning, avstår troligen från en bensinprishöjning på 3 p (31 öre) och skickar ut en och annan tjänsteman som kamikazepilot att öppet tvivla på klimaträdslan. När tiden är mogen kommer premiärministern att ta till orda.

"Min maskin går back".

Sveriges signal borde vara tre korta signaler: ’min maskin går back’.

Koldioxidutsläppen

Att ersätta fossil energi från olja, kol och gas med förnybar energi från biogas, vatten och vind leder inte till minskade utsläpp av koldioxid. Varje sålunda ersatt ton oljeekvivalent (energin från ett ton råolja, ca 42 gigajoule) används genast någon annanstans i världen. Samma sak om ett land sparar energi, exempelvis genom att förbjuda glödlampor och påbjuda lågenergilampor. Elförbrukningen går inte ner, strömmen används till annat.

Diagram av David Hone

Efterfrågan på energi är hela tiden större än tillgången.

Att kampen mot koldioxidutsläppen är hopplös börjar även IPCC förstå. Inte bara har man övergivit begreppet ’global uppvärmning’ som vägrade infinna sig.  Även termen ’klimatförändring’ fasas ut. Nu talar man om ’klimatstörning’.  De grandiosa katastroferna à la Schellnhuber och Lynas är borta. Klimatstörning betyder helt blygsamt att om koldioxidhalten stiger och om atmosfärens cirkulation ökar så kan det bli fler förekomster av extremt väder. Häftigt regn, stor hetta, stark köld, hård blåst.

Klimatstörning i Göteborg 27 november 2011

Affärer som vanligt

Tillgången på energi är grunden för det vi kallar välstånd. Ett gott liv i industrialismens tidevarv kräver tillgång på energi. De första stegen mot bättre liv för familjer i fattiga  länder är ofta ett gaskök istället för tre stenar att laga maten på, en glödlampa i taket, en radio eller teve och en mobiltelefon. Tillverkningen av sådant görs till 80 procent med fossil energi. Ingen epokgörande ny energikälla kan skönjas.

Tre-stens eldstad, världens vanligaste 'spis'.

Därför stiger det globala koldioxidutsläppet år efter år. Från 25 gigaton år 2001 till 32 gigaton 2010 (290 gigaton under nollnolltalet) och det är inget vi kan göra åt det.

Så sluta tjata. Först när oljan sinar, gasförekomsterna är slut och kolgruvorna tömda kommer utsläppet av fossil koldioxid att upphöra. Koldioxid från förnybara bränslen (biogas, skogsråvara, biodrivmedel) kommer däremot att öka. Den har precis samma egenskaper som fossil koldioxid för växthuseffekten. Den infraröda strålningen kan inte skilja mellan kol från 300 miljoner år gammal skiffergas och kol från tre år gammal svingödselgas. Vilka nivåer det kan handla om och hur lång omsättningstiden kan vara är tills vidare okänt.  

Klimatmötet COP17 i Durban kommer att gå sin gilla gång och avslutas i forcerad triumf. COP16 i Cancun visade att man bör ha ett papper att vifta med under ropet ”Vi har ett avtal.” Om två veckor får vi veta.

 Badstrand i Qatar

Sedan kan mötesdeltagarna resa på safari och sikta på nästa klimatmöte COP18 i december 2012.  Det är en ständig karusell. Två länder tävlar om klimatmötet då, Sydkorea och Qatar.  För min del sätter jag en slant på Qatar, landet med världens högsta BNP per capita (88 222 dollar; Sverige 38 204 dollar) och en luxuös infrastruktur. Det muslimska förbudet mot alkohol är uppluckrat i Qatar, och kvinnor kan ha bikini på hotellstränderna.

”Saving Tomorrow Today – or Next Year!”

Infrastruktur i Qatar

 

Såga av sin gren

Självklarheter

Den industriellt utvecklade västvärlden sitter i en klämma den inte kan komma ur på lång tid. Om någonsin. Den visar sig som arbetslöshet, sjunkande levnadsstandard och social oro.

Globalisering, frihandel och fri rörlighet för det internationella kapitalet har gjort att de högst utvecklade länderna – framför allt USA och EU – med allt större svårighet kan ha en nationell produktion av råmaterial som stål och cement och en verkstadsproduktion av förbrukningsvaror som fartyg, bilar, maskiner, kylskåp, dammsugare. Deras väl avlönade arbetskraft med bra levnadsförhållanden är inte längre globalt konkurrens­kraftig. Energibeskattningen är kontraproduktiv.

Nike skofabrik
 
Eftersom gränserna är öppna flyttar produktionen dit arbetskraften och energin är billigast. Västerländska arbetare med reglerad arbetstid, sociala förmåner och hygglig lön är dyrare än sina kinesiska/indiska/ sydkoreanska systrar och bröder. Energipriserna, särskilt i EU, är artificiellt höga genom skatter och (koldioxid)avgifter.

Det internationella kapitalet har inget hemland och inget socialt ansvar. Dess enda ambition är vinst. Kan en tillverkning läggas ner i ett land och startas i ett annat billigare land så sker det.

Min ponny borta är

En gång fanns en svensk skotillverkning med Örebro som ’skostad’,  en svensk textilindustri med tyngdpunkter i Norrköping och Borås, en svensk varvsindustri i Göteborg och Uddevalla … listan är lång. Och ett svenskt jordbruk. Nu kan Sverige varken klä sina invånare eller förse dem med mat. Nödvändigheter måste importeras.

Västvärldens bilindustrin är på väg att emigrera till Kina. Amerikanska GM, tvåa i världen efter  japanska Toyota, sålde 1,8 miljoner fordon i Kina och 2,1 miljoner i USA år 2009. Ford, fyra i världen, som satte västvärldens medelklass bakom ratten med T-Forden (1908-1927) sålde 0,6 miljoner fordon i Kina 2009 och satsar på att fördubbla produktion och försäljning där. Volvo som startade på Hisingen i Göteborg 1927 är kinesiskt och Saab vars första modell 92 rullade av bandet i Trollhättan 1949 kämpar för att bli det.

Volvo 1927
 
Bilarbetarna i Michael Moores hemstad Flint, Michigan, kommer aldrig att få sina jobb tillbaka. Hur det går för bilarbetarna i Trollhättan är ännu en öppen fråga.

Två exempel

Den ohejdbara förändringen får ibland ironiska övertoner. Denna post tar upp fallet med USA:s bankrutta försök att bygga fotovoltaiska solceller i kontrast till dess satsningar på kolexport till Kina. Kvalificerad tillverkning läggs ner parallellt med skiftet till råvaruexport.

 Solyndra: Solyndra var ett hajpat kaliforniskt företag som skulle tillverka solceller. Under sin ’gröna’ period stödde president Obama 2009 ett lån på 535 miljoner dollar till företaget och sa “the true engine of economic growth will always be companies like Solyndra” (Den sanna motorn för ekonomisk tillväxt kommer alltid att vara företag som Solyndra).

I september 2011 gick Solyndra i konkurs. Man förklarade att det var omöjligt att gå med vinst i konkurrens med Kina varför tillverkningen flyttades dit. Redan i augusti 2011 hade ett annat solcellsföretag, Evergreen Solar, kraschat med samma argument. Samtidigt steg importen av kinesiska solceller 240 procent från 2010 till 2011.

Powder River kol: Världens största kolföretag Peabody Energy, världens största lasthamnsföretag Carrix (hälftenägt av Goldman Sachs) och Burlington Northern Santa Fe Railway (ägd av multimiljardären Warren Buffet) planerar att bygga utskeppningshamnen Gateway Pacific Terminal för export av kol till Kina. Kolet ska fraktas på järnväg 180 mil från Powder River Basin i Wyoming till hamnen norr om Seattle i staten Washington. 

Man planerar för 50 miljoner ton kol per år. Det måste brännas utomlands, lämpligen i Kina, eftersom USA:s ’gröna’ politik som syftar till lägre koldioxidutsläpp gjort kolet oekonomiskt inom landet. Kina bränner redan 3,2 miljarder ton per år så 50 miljoner ton hit eller dit anses inte spela någon roll.

Hamnen ska ligga i staden Bellington som profilerar sig som ’grön’. Staden har en Climate Action Plan och tar 11 procent av sin el från förnybar energi men utsikterna till framtida skatteinkomster har fått stadsstyret att stödja kolprojektet. Likaså de lokala fackföreningarna som anar framtida hamnarbetarjobb.

Miljöaktivister – studenter, läkare, butiksinnehavare, ekologer – protesterar mot planerna och försöker skapa opinion för att stoppa projektet.

Ja eller nej till kolexport? Vilka ger de största bidragen till den redan påbörjade presidentvalskampanjen 2012: Warren Buffet, Goldman Sachs och annan storfinans? Eller miljögruppen Sustainable Communities in Bellingham och lokalavdelningen av The Sierra Club? Den som ger de största bidragen vinner.

Så hur blir det med kolexporten? Svaret ger sig själv.

Globalisering på gott eller ont

Som alla vet är koldioxid som släpps ut i Kina inte alls lika skadlig som koldioxid som släpps ut hemma. Alla ’gröna’ politiker, särskilt i EU med mönstereleverna Storbritannien och Sverige känner till den saken. Exempel här,  här och här.

Om koldioxiden alls är skadlig är en öppen fråga. Allt mer forskning tyder på att rädslan för katastrofal global uppvärmning klimatförändring klimatstörning är starkt överdriven. Det störande är den ’gröna’ dubbelmoralismen som vill införa ekonomiskt och socialt destruktiva avgifter och skatter på energin med hänvisning till hypotetiska katastrofer.

Länder med snabb industrialisering
 
De smalspåriga diskussionerna om de globala koldioxidutsläppen skymmer andra viktigare problem i världen. Exempelvis effekterna av den snabba industrialiseringen i allt fler stater. Inte bara Kina utan även Indien, Thailand, Turkiet, Mexico, Brasilien och Sydafrika. Det leder självklart till större efterfrågan på jordens resurser.

Är industrialisering den enda vägen att gå, kan människors villkor endast förbättras genom att de blir industriarbetare? Är det en självklar välsignelse att kvinnorna tvingas ut på arbetsmarknaden, de allra flesta i måttligt kvalificerade arbeten vars viktigaste resultat är en beskattningsbar lön i pengar? 

Den fria rörligheten för kapital, varor och arbetskraft inom EU har gjort oss alla till undersåtar vars demokratiska rättigheter kan sättas ur spel på samma sätt som i Grekland och Italien när det internationella kapitalet så kräver.

 Nytt motto: Lyd så får du arbete!

Det gamla mer slutna Sverige hade fördelar vi kan sakna i dag. Folkhemsandan, ett inhemskt jordbruk, egna skofabriker, textilindustri, bilindustri och skeppsvarv. Vattenkraften var en nationell resurs för landets egna behov, inte en handelsvara för Vattenfall att sälja på spotmarknaden där vinsten är störst.

Sedan tjugo år sågar de västerländska ekonomierna av den gren vi sitter på. Den stora vinnaren i processen är den internationella finansindustrin. Om den skapar annat än 1% feta katter i bankvärlden och 99% vanliga lurade undersåtar är något allt fler människor frågar sig.

Gröna bedrägerier

En grundbult i den globala energiförsörjningen är förbränning av de fossila bränslena olja, kol och gas. Man kan se förekomsterna som lagrat solsken bundet av dåtidens växtlighet för hundratals miljoner år sedan. Koldioxid från förhistoriska atmosfärer fixerades av fotosyntesen i växterna som överlagrades av sediment och blev kol-olja-gas som vi nu oxiderar till koldioxid igen.

Världens industriella energiförsörjning bygger till drygt 80 procent på denna oxidation, vanligen kallad förbränning eller eldning. En oundviklig biprodukt är 3,7 enheter koldioxid per förbränd enhet kol. Någon revolutionerande ny teknik finns inte inom synhåll. De tekniska system som etablerats sedan industrialismens början har nått en hög grad av komplexitet och effektivitet och deras ostörda funktion tas för given. De har behövt lång tid för att slå igenom och komma till allmän användning.

Ångmaskinen i modern mening kom 1712 men dess tekniska genombrott dröjde mer än hundra år. Bensinmotorn (Ottomotorn) kom 1876, dieselmotorn 1886. Båda är fortfarande efter 130 år allenarådande inom sina användningsområden. Dynamon och elmotorn lanserades 1832 men kraftverk och elnät i stor skala började inte byggas förrän på 1920-talet. Orville Wright gjorde den första 12-sekunders flygningen med motordrivet plan 1903 men flygresor för gemene man blev inte vanliga förrän på 1960-talet.

Idealistiska världsförbättrare gör ofta misstaget att tro att bara för att en teknik finns så kan den appliceras direkt. Centerpartiets vision att inga svenska bilar ska köras på bensin/diesel år 2030 är ett exempel. Likaså att matproduktionen då ska vara ’fossilfri’. (I praktiken ingen importerad mat: inga spanska apelsiner, inga holländska tomater, inga franska ostar, ingen italiensk parmaskinka, ingen skotsk whisky. Naturligtvis inget indiskt basmatiris. Jag säger bara lycka till, Centern, ha det gott i historieböckerna.)

Varifrån sallad och müsli kommer är dock en underordnad fråga. Det moderna samhället är beroende av stål, aluminium, koppar, zink, cement … en  lång rad av energikrävande produkter. I naivisternas strävan att minska koldioxid­utsläppet avgiftsbelägger de energin och gör stål- och aluminiumverk olönsamma inom det land eller den region de administrerar. Att alternativa energikällor saknas tar de ingen hänsyn till.

Konsekvens: Industrierna flyttar till andra länder.

Exempel: Lynemouth aluminiumverk i Storbritannien läggs ner.

Lynemouthverket byggdes 1972 nära (a) hamnen Blyth för import av råvaran bauxit, och (b) de då aktiva kolgruvorna Ellington och Lynemouth. Framställning av aluminium görs med elektrolys som kräver stora mängder elektricitet och företaget byggde egen koleldad kraftstation på 420 MW. Arbetskraft rekryterades bland de många arbetslösa gruvarbetarna i området. Då lantbrukare i närheten klagade över att utsläpp från verket förstörde skördarna köpte företaget marken och äger nu 4 500 acres (1 800 hektar) som används för jordbruk.

Det verkar väl vara ett schysst företag som ger arbete åt 515 personer i verket och 111 vid kraftstationen? Plus att det framställer sådär 178 000 ton aluminium per år?

Tro inte det. Storbritannien har strävat efter att överträffa EU:s krav på förnybar energi. Det har gjorts i första hand genom höga energiskatter, i andra och tredje hand genom satsningar på ”grön” energi från vind och sol. (Inte vatten eftersom floder med fallhöjd är sällsynta i England.)

Nyligen har eftertankens kranka blekhet drabbat politikerna och de försöker på olika sätt att backa ur EU-engagemanget.  Premiärminister David Cameron vill återta makten över arbets- och sociallagstiftningen från Bryssel och vägrar att ge pengar för att rädda euron. Tanken att få med England i euron ”är död för en generation”. Brittiska bidrag till solceller på privata villatak ska tas bort, stödet till offshore vindkraft ska halveras. Nyligen skrotades tankarna på en CCS-anläggning för en miljard pund i Skottland.

Men omvändelsen kom för sent för att rädda Lynemouthverket. Det ska läggas ner. Ägaren Rio Tinto, ett av världens stora gruv- och malmföretag, ska försöka sälja kraftverket. Men det finns inget värre för den ”gröna” idealismen än ett kolkraftverk inom EU:s gränser. Hellre får sådana energislukande verksamheter som aluminiumproduktion flytta till Kina. Att den ger precis lika mycket koldioxid där och att gasen sprider sig jämnt i jordens atmosfär vet inte väljarna om. (Kanske inte politiker heller, att döma av Annie Lööfs yttranden om den svenska koldioxid­bekämpningen.)

Stål: Samma sak med stålproduktionen. Koks (avgasad stenkol) behövs vid reduktionen av malmen och det krävs dessutom stora mängder värme vid framställningen.  Så har också EU minskat sin stålproduktion från 210 megaton 2007 till 173 Mt 2010. Kina har ökat sin från 495 till 627 Mt under samma tid.

Cement: Cementproduktion ska vi inte tala om. Förenklat rostar man bort koldioxid ur kalk genom upphettning till 1400 grader i långa roterande ugnar. För varje kg cement går 0,8 kg koldioxid ut i atmosfären. Slite på Gotland släpper ut 2,8 megaton per år. Det motsvarar 23 procent av personbilstrafikens årliga utsläpp på 12,3 megaton. Från ett enda cementverk. Framtiden för cementproduktion i EU är dyster.

Det skulle vara lättare att tro på det ”gröna” evangeliet om det inte vore så naivt och drömskt. Hela världen driven av sol vind och vatten. Gulle dig.

Vindkraften ren, gratis och löpande förnybar för alltid. Som om vindsnurrorna snickrades i hembygdsgården och höll i evärdelig tid. Det i sin klass framstående vindkraftverket Matilda bestod av 1 400 ton betong och armeringsjärn samt 200 ton stål när det revs. Icke återvinningsbar propeller i kolfiber. Blev 15 år.  Holland byggde 36 offshore vindkraftverk 2006 men märker att de är för dyra att driva. Driftstödet var 4,5 miljarder euro 2010. Därtill kommer det kostsamma underhållet under svåra och utsatta förhållanden.

Elområde Malmö (SE4): En aning om vindkraftens svagheter får de svenska elabonnenterna i södra Sverige. De ska betala 30-35 öre mer per kWh eftersom Danmark har vindkraft. Logiken är något trubbig men antalet vindkraftssupportrar kommer knappast att stiga i stugorna.

Den ”gröna” politiken går ut över vanligt folk, inte bara genom höga elpriser och dyr bensin, utan också med ökad arbetslöshet. Vad ska arbetarna i stålverk, pappersbruk och mekanisk industri göra när energipriserna jagat företagen till Kina och Indien. Tvätta skjortor åt varandra? Och lyssna till politikernas självberöm över hur de lyckats minska det enskilda landets koldioxidutsläpp.

Den dag då ihåligheten i sådant pladder går upp för väljarna blir det stora effekter i valbåsen. Partistrategerna har sett tecknen i skyn i flera år. "Grön politik" kommer att få lika dålig klang som "privata vårdbolag" och "eurosamarbete".

Vara rädd

 Varför är bror Duktig inte nöjd?

Det viner av förmaningar, varningar och larm i media. Särskilt i europeiska media där det mentala läget är nattsvart. Sverige med sitt bäst-i-klassen syndrom känns som ett föregångsland i pessimism.

Ändå har svenska folket det mycket bra. Medellivslängden är högre än någonsin (83,5 år för kvinnor och 79,5 år för män). Hälsoläget är utmärkt, ingen tuberkulos, ingen nationell hiv, ingen aids. Ingen malaria, ingen kolera. Ingen svält.

En kreativ och rådig kvinna: Judith med Holofernes huvud. Ingen bitterfitta hon, inte. Målning av Jan Massys, 1543.

Landet är moraliskt framstående. Kvinnor är jämlika med män (bortsett från problemet med barnafödande), glastaket i yrkeskarriärerna är borta, nationen har på fyrtio år förvandlats från rent vit och nominellt kristen till ett blandfolk med kanske en halv miljon invandrare från Afrika/mellersta östern och med islam som landets näst största religion.

Sverige har skött sin ekonomi. De lönesänkningar, urholkade pensioner och försämringar i vården som nu Grekland och Italien tvingas till av euroblockets huliganer startade den moderata alliansregeringen redan 2006. Och reformarbetet mot lägre standard för vanligt folk fortsätter under demokratiskt vald regim.

Ändå lyser ingen strålglans av lycka kring landet.

Undergången ska stå för dörren

För att få läsare/tittare måste en tidning, blogg eller tevekanal producera skrämsel, rädsla och elände. Ett exempel från Andas lugnts blogglista är Maggie Thauersköld Crusell. Hon drev med stor genomslagskraft den klimatkritiska bloggen The Climate Scam (nu överlåten på Stockholmsinitiativet) men tröttnade på kritiska vinklingar och startade bloggen Optimism i juli 2011 för att skriva positivt. I september tog hon ”paus tills vidare”.

Det glada, goda och uppmuntrande har ingen marknad i Sverige. Däremot våra tre pålitliga gnäll- och klagoämnen.

Klimaträdslan: Grundtanken att beroendet av fossila bränslen måste brytas är komplett ogenomförbar. Det går inte att stänga av 90 procent av världens industriella energiproduktion (olja 37, kol 30, gas 23%) utan att samhället kollapsar. Det öppnar en marknad för skrämsel och råd om små förändringar i den personliga livsstilen som ska rädda jorden. Varje regnväder kan tolkas som förebud om smältande polarisar och stigande havsnivåer. Varje toabesök inverkar på klimatet. Hotet finns alltid och överallt.

Peak oil: Klimatskrämseln har en lillebror kallad peak oil eller oljetoppen. Den bygger på det självklara antagandet att oljan som en ändlig resurs kommer att ta slut. Man kunde tro att där vimlar av ingenjörer och uppfinnare som vill förbättra användningen av olja/bensin/diesel, så länge de nu finns. Och gläds åt signalerna om skiffergas.

Tvärtom. Rörelsen domineras av räknenissar som gnölar om hur ödesdiger oljetoppen ska bli för mänskligheten. Den har för övrigt redan inträffat och vi andra lever i ett Coyote-Roadrunner ögonblick där vi svävar över avgrunden men inte har fattat det.  Att argumentera mot den förestående oljekrisen är moraliskt lågt och högstämda tillrättavisningar finns på nätet (här och här).

Bensin kostar runt 14 kr litern i Sverige. Bevis på peak oil, väl? Ingalunda.

Cirka 5,25 kr är energiskatter, därtill moms cirka 5,70 2,70 som utgår även på skatterna (men än så länge inte på sig själv). Det verkliga produktpriset, det som ska delas mellan oligarkerna i Ryssland eller oljemiljardärerna i Norge, raffinaderierna, distributionskedjan och den enskilde mackägaren är i storleksordningen 3 6 kr per liter. (6 + 5,25 + 2,70 = 13,95.) Därför säljer mackägaren grillkorv.

(I första versionen hade jag angett momsen till 5,70 men blev uppmärksammat på felet av kommentatorn Ulf [tack]. Det gör skillnaden mellan svenska statens inkomst och producentledets betydligt mindre dramatisk. Mackägaren tjänar trots det mer på grillkorven än bensinen.  Torsdag 21:20.)

Svenska staten tjänar tre gånger så mycket ungefär två kronor mer per liter bensin/diesel än upphovslandet och distributionsledet. År 2010 blev det 70 miljarder kr. Bilägaren borde glädjas över sitt bidrag till landets finanser vid varje tankning. Tids nog kommer peak oil.

Finanskraschen: Västerlandet har  levt över sina tillgångar, säger man oss. Finansindustrin som menar sig ha bekostat festen vill nu ha tillbaka sina pengar med ränta. Politikerna skulle inte drömma om att säga emot. För att inte raderas ut i nästa val har partierna i Grekland och Italien avsagt sig ansvaret och lämnat över rodret till ’teknokrater’. I klartext bulvaner för Europeiska centralbanken och andra finanskonglomerat. 

Hur mycket av ’kraschen’ som är bluff kan inte ens ekonomer klara ut. Men ett gudasänt tecken på civilisationens undergång är den. Och den har skapat en flora av överlevare, survivalister, preppers, retreaters.  

Livbältesutdelare: Då Titanic sjönk 1912 fick alla passagerare ett livbälte (av tveksamt värde eftersom döden i det kalla havet blev utdragen och plågsam). Överlevnadsrådgivarna – från den tankeväckande Nicole "Stoneleigh" Foss i The Automatic Earth till enklaste prepper som tror på snören, fällkniv och stormtändstickor – är sådana livbältesutdelare. De räddar möjligen den enskilde men Titanic sjunker likafullt. (Och klarar sig människorna i vattnet tills räddarna från Carpathia kommer, för att fortsätta liknelsen? Och vad/vem är i så fall Carpathia?)

Apokalyps som överlevnadsfaktor

Tron på en kommande världskatastrof finns i en lång rad religioner och filosofier. Ragnarök, apokalypsen, harmageddon, syndafloden, yttersta domen – kärt barn har många namn. Har tron på en sådan ett evolutionärt överlevnadsvärde, som giraffens långa hals eller råttans snabba fortplantning? Var det tron på en världskatastrof som neandertalmänniskan saknade och därför gick under? Eller är den ett onödigt intellektuellt bihang, som ’blindtarmen’ ett fysiskt? 

En tendens, rentav en drift att förbereda sig för den stora katastrofen är en mänsklig egenskap. Legenden om Noaks ark vill inte dö. Många sekter har förberett sig för jordens undergång vid ett av gud uppenbarat datum, men evenemanget har aldrig inträffat. Ändå lever tron på att jordens sista dag någon gång ska komma. Någon form av njutning finns tydligen i tanken. Den sublima totala underkastelsen?

Kosmologiskt inträffar jordens undergång sannolikt om någon miljard år. Individuellt för varje människa när hon dör.

Under tiden kan vi roas eller förskräckas (beroende på läggning) av den rad av gamla och nya katastrofer media rullar upp för oss. Att se om sitt hus är klokt och ger ett visst behag. Att undvika sms-lån är överlevnadsmässigt rena orgasmen.

Ha gärna ett gasolkök, en plastdunk vatten och några stearinljus i källaren. Rätt som det är glömmer Vattenfall en dammsugare i något kärnkraftverk igen.

Till dess: Andas lugnt.

Närkontakt med skiffergasen

Industrialismen växte fram i England på 1800-talet i symbios mellan konstruktörer/tillverkare av ångmaskinen (Newcomen, Watt) och gruvbrytningen av stenkol. I över hundra år dominerade England världen i kraft av sin tekniska utveckling och sina energitillgångar. Det visade sig bättre att flytta järnmalmen till kolet än tvärtom; därför växte exempelvis Ruhrområdet i Tyskland fram. En stor svensk exportprodukt då var pitprops, gruvstöttor.

Pitprops Sollefteå järnvägsstation omkring 1915

Den episka kampen då premärminister Margaret Thatcher kväste gruvfackets boss Arthur Scargill 1984-85 var början till de brittiska kolgruvornas undergång. Samtidigt bildades IPCC för att bakvägen bekämpa kolbrytningen. I dag är Storbritannien en andra rangens industrination. Några år har landet siktat på att bli EU:s ”grönaste” vilket har gjort energin dyr och fördrivit energikrävande industrier till mindre ”gröna” länder med billigare el.

Nu står England möjligen inför ett nytt skede med billig och lättillgänglig energi i form av skiffergas. Redan märks tecken på en lägre ”grön” ambitionsnivå hos den brittiska regeringen. (Let's commit suicide more slowly.) Signalerna mottas med lättnad av industrin.

Blackpoolfyndet

Energiföretaget Quadrilla borrade i Blackpool i hopp om att hitta någon biljon (10¹²) kubikfot gas.  I september 2011 rapporterade företaget att man funnit 200 biljoner kubikfot eller 5,7 biljoner kubikmeter gas. Storbritannien förbrukar 100 miljarder (10⁹) kubikmeter gas per år så fyndet motsvarar teoretiskt 57 års nationell konsumtion.

Brittisk geologi med skiffergasfynd

De första kalkylerna tyder på att England har större tillgångar på skiffergas än Polen som hittills haft Europas största (200 gånger den egna årskonsumtionen.)

Världsproduktionen 2008 av konventionell gas var 54 procent av Blackpool­fyndet,  3,1 biljoner (10¹²) kubikmeter. 

Pad på gasproducerande borrhål.

En lättillgänglig artikel publicerades av brittiska Mail Online 29 oktober 2011. ”Our coal industry is in tatters and the gas is running out.” Den skrivande journalisten David Rose besökte borrplatsen. Ett borrtorn med längder av borrpipor, verkstäder och arbetarbaracker ute på ett gärde. Då fältet börjar leverera gas lämnas bara en pad (gastankar, rörledningar och en administrationsbyggnad) kvar på det producerande borrhålet.

Quadrilla fracking:




Stiltje för vindkraftslobbyn?

Förbränning av  gas ger 57 procent lägre koldioxidutsläpp per energienhet än bituminöst kol. (Gas 51 g, bensin 69 g, dieselbränsle 70 g, och bituminöst kol 89 g CO₂ per miljon joule, megajoule [3,6 Mj = 3 kwh].)  Modern teknik bidrar dessutom till ännu högre effektivitet.

Ett gaskraftverk under byggnad nära Themsens mynning i Kent med en installerad effekt på 1 000 MW beräknas producera el med bara 37 procent av koldioxidutsläppet från ett gammaldags kol- eller oljeeldat värmekraftverk. (Andas lugnt-bekantingen Jänschwalde är på 3 000 MW och släpper ut 24 megaton koldioxid/år.) Det byggs nära Englands LNG-terminal Isle of Grain där man hittills landat LNG-gas från Algeriet och Qatar.

Gaskraftverket i Kent kontrasteras mot The London Array, världens största vindkraftpark under byggnad utanför Themsens mynning. Den får 1 228  MW installerad effekt, ska bestå av 341 stycken 3,6 MW vindsnurror, täcka ett område på 90 kvadratmiles (233 kvadratkilometer) och kosta 2,2 miljarder pund (23 miljarder kr). Därtill kommer det ”smarta” nätet av kraftledningar och lika mycket reservkraft för tider då vindkraften står still. Som alla vindkraftverk kommer The London Array bara att leverera 25 procent av den teoretiska produktionen (för att det blåser för lite eller för mycket). Ett monument över lågpresterande ineffektiv teknik.

Skiffergasen erbjuder ett billigare sätt än vindkraften att nå Storbritanniens mål på 34% reduktion av koldioxidutsläppen och det är svårt att se hur politikerna ska kunna avstå från den. Partitaktikerna vet att en sådan ”grön” renlärighet skulle leda till förlust i nästa val.

Gasen finns redan

 
 Gas är inget nytt bränsle. Tills nyligen svarade naturgas för 23 % av den globala industriella energin (olja för 37 %  och kol 30 %).  Den distribueras i gasformigt tillstånd i pipelines. Exempelvis den nyligen invigda Nord Stream som i slutet av 2012 ska kunna transportera 55 miljarder (10⁹) kubikmeter gas årligen under minst 50 år. Den kommer från avlägsna fält nära floden Obs utflöde i Norra Ishavet. (Halvvägs genom Nordostpassagen.) Det finns redan ett omfattande nät av ledningar för gas i Europa och världen. Till och med i gasnegativa Sverige finns en från danska fältet Valdemar i Nordsjön till Göteborg.

LNG-fartyg bogseras in till Grain Isle gasterminal.

Mindre mängder gas transporteras länge sträckor som LNG (Liquefied Natural Gas). Vid minus 162 ^oC blir gasen en klar, färglös och luktfri vätska, hälften så tung som vatten och 640 gånger tätare än i gasformigt tillstånd. Energitätheten är 60% av dieselbränsle och 70% av bensin. Likvifiering är en energi- och kostnadskrävande procedur men det beräknas att i slutet av 2012 kommer det att finnas 100 anläggningar i drift med en total kapacitet av 300 miljoner ton LNG/år. Det är dock bara promille av världsproduktionen gas.

Chock och förnekelse

Att perioden med fossil energi möjligen kommer att förlängas femtio, kanske hundra år är en mycket ovälkommen nyhet för de som drömt om ett ”grönt” samhälle baserat på alternativ energi. Det Internationella Energirådets (IEA) beräkning att det finns ”ett kvarts årtusendes” (250 års) tillgångar på billig naturgas i världen möts med hån, tvivel och förnekelse.

Intressant nog hör förkunnarna av peak oil till de negativa. De inte bara varnar för utan vill ha ett slut för de fossila bränslena. ”Förstör inte vår katastrof som vi byggt så mycket på.” Samma sak med survivalisterna av alla schatteringar. Om samhället som vi känner det – med bilar, flyg, sjöfart, banker, internet – skulle leva kvar femtio år till bleve alla deras survival kits onödiga. Förlegade, något att hänga på väggen i hembygdsgården bredvid vargnät och ullkardor.

Var och en sitt eget skyddsrum (Anderson Shelter från andra världskriget).

Andas lugnt tar det mesta med en nya salt. Så även jubelropen över skiffergasen och dess enorma potential. Har verkligen vår fossilbränslecivilisation fått ett nytt kontrakt, rullar hjulen 2020… 2050?

Ja, möjligheten av en skiffergasperiod verkar bra mycket troligare än flertalet av de ”gröna” framtidsskisserna. Exempelvis Jacobson & Deluccis ”Providing all global energy with wind, water, and solar power” till 2030; Roger Angels 20 miljoner ton plastskivor som solskydd 1,5 miljoner km ut i rymden; och mera hemlagat, Annie Lööfs målsättning att med Centern som plattform få till stånd en grön omställning i Sverige och världen.

Även en skeptiker är benägen att sätta en slant på skiffergasen.