Verkligheten tränger på

Saving Tomorrow Today

Klimatmötet COP17 har startat i Durban med bland annat en svensk trupp på 45 klimatbekymrade personer med uppdraget att "gå före". Två veckor har mötet på sig att rädda världen under det käcka mottot: ”Saving Tomorrow Today”.
 
Hemsidan antyder att detta är ett möte där saker och ting ska bli uträttade. Professionell design, foton av luxuösa byggnader, långa imponerande titlar på deltagarna. The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa.

 The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa möter Hillary Clinton.

Men ingen väntar sig några hårda resultat av mötet. Vart det siktar och vad morgondagen ska räddas ifrån är oklart. Kyotoprotokollet lär få dö sotdöden och Kyoto II förbli en dröm. USA har aldrig undertecknat Kyoto I, Kina deltar inte, Japan vägrade redan i Cancun, Ryssland och Kanada har backat ur, Indien och Brasilien vill att begränsningar bara ska göras av etablerade industriländer. Stater som verkligen vill ha ett Kyoto II är Bangladesh, Etiopien, Tanzania, Rwanda, och förstås Maldiverna.

Connie Hedegaard, av u-länderna kritiserad ordförande vid COP15 i Köpenhamn, numera EU:s klimatkommissionär.

Ljuset har äntligen gått upp för EU. Vår (?) kommissionär för klimatinsatser, Connie Hedegaard sa nyligen:

“Some seem to think that if only Europe took a second commitment period, that would make Durban a big success. The world should not fool itself. It’s only interesting to keep Kyoto alive if somebody is following. Europe represents only 11% of global emissions. What will the other 89% do?”
(Vissa verkar tro att om bara Europa tog en andra åtagandeperiod, skulle det göra Durban till en stor framgång. Världen ska inte lura sig själv. Det är bara intressant att hålla Kyoto vid liv om någon följer med. Europa står för endast 11% av de globala utsläppen . Vad kommer de andra 89% göra?)

Skäl till tvivel

Allt fler ute i verkligheten tvivlar på  klimatförändringen. Steve Hilton, den brittiske premiärministern David Camerons strategichef och gröna guru, är en av de senaste:

"Jag är inte säker på att jag tror på den”, meddelade han nyligen vid ett möte med energidepartementet. ”Klimatförändringsargumenten är väldigt komplexa.”

Det var ännu en signal om att Storbritannien är på väg att lämna den supergröna linjen att ligga först i EU med nedskärningar. Den nya kursen är ”Let’s commit suicide more slowly” (Låt oss begå självmord långsammare).  Steve Hilton har stöd av Nigel Lawson, en av de färgstarkaste skeptikerna. Lawson var finansminister under Margaret Thatcher, är pappa till tevekocken Nigella Lawson och författare till sin egen bantningskokbok som hjälpte honom gå ner 30 kg. Han dömer ut den supergröna linjen:

“For the UK, responsible for 2 per cent of global emissions, to go it alone is futile folly.” (För Storbritannien, ansvarig för 2 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap.)

En svensk version skulle bli:

För Sverige, ansvarigt för  0,16 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap.


Storbritanniens verkliga problem är ekonomin, miljonen arbetslösa ungdomar och en fastighetsbubbla med pyspunka. Inte helt olikt Sverige (vars ungdom hittills varit fridsammare).

Nyligen upptäcktes enorma förekomster av skiffergas i Storbritannien. Redan det första fyndet i Blackpool motsvarar 57 år av landets nuvarande konsumtion. Internationella Energirådet (IEA) tror att det finns ett kvarts årtusendes tillgångar på billig naturgas i världen. Varje politiker med överlevnadsinstinkt förstår att ’grön’ politik måste skrinläggas tills vidare när företagare, banker och fackföreningar  vill utnyttja sådana resurser.

Till sjöss skulle ett fartyg (åtminstone förr) avge ljudsignaler innan det ändrade kurs. En kort signal för sväng åt styrbord, två för sväng åt babord, tre för ’min maskin går back’. Den brittiska regeringen signalerar för en tvär styrbordsgir inom energipolitiken. Den skär ner stödet till vindkraft och solkraft, skrotar planerna på en CCS-anläggning, avstår troligen från en bensinprishöjning på 3 p (31 öre) och skickar ut en och annan tjänsteman som kamikazepilot att öppet tvivla på klimaträdslan. När tiden är mogen kommer premiärministern att ta till orda.

"Min maskin går back".

Sveriges signal borde vara tre korta signaler: ’min maskin går back’.

Koldioxidutsläppen

Att ersätta fossil energi från olja, kol och gas med förnybar energi från biogas, vatten och vind leder inte till minskade utsläpp av koldioxid. Varje sålunda ersatt ton oljeekvivalent (energin från ett ton råolja, ca 42 gigajoule) används genast någon annanstans i världen. Samma sak om ett land sparar energi, exempelvis genom att förbjuda glödlampor och påbjuda lågenergilampor. Elförbrukningen går inte ner, strömmen används till annat.

Diagram av David Hone

Efterfrågan på energi är hela tiden större än tillgången.

Att kampen mot koldioxidutsläppen är hopplös börjar även IPCC förstå. Inte bara har man övergivit begreppet ’global uppvärmning’ som vägrade infinna sig.  Även termen ’klimatförändring’ fasas ut. Nu talar man om ’klimatstörning’.  De grandiosa katastroferna à la Schellnhuber och Lynas är borta. Klimatstörning betyder helt blygsamt att om koldioxidhalten stiger och om atmosfärens cirkulation ökar så kan det bli fler förekomster av extremt väder. Häftigt regn, stor hetta, stark köld, hård blåst.

Klimatstörning i Göteborg 27 november 2011

Affärer som vanligt

Tillgången på energi är grunden för det vi kallar välstånd. Ett gott liv i industrialismens tidevarv kräver tillgång på energi. De första stegen mot bättre liv för familjer i fattiga  länder är ofta ett gaskök istället för tre stenar att laga maten på, en glödlampa i taket, en radio eller teve och en mobiltelefon. Tillverkningen av sådant görs till 80 procent med fossil energi. Ingen epokgörande ny energikälla kan skönjas.

Tre-stens eldstad, världens vanligaste 'spis'.

Därför stiger det globala koldioxidutsläppet år efter år. Från 25 gigaton år 2001 till 32 gigaton 2010 (290 gigaton under nollnolltalet) och det är inget vi kan göra åt det.

Så sluta tjata. Först när oljan sinar, gasförekomsterna är slut och kolgruvorna tömda kommer utsläppet av fossil koldioxid att upphöra. Koldioxid från förnybara bränslen (biogas, skogsråvara, biodrivmedel) kommer däremot att öka. Den har precis samma egenskaper som fossil koldioxid för växthuseffekten. Den infraröda strålningen kan inte skilja mellan kol från 300 miljoner år gammal skiffergas och kol från tre år gammal svingödselgas. Vilka nivåer det kan handla om och hur lång omsättningstiden kan vara är tills vidare okänt.  

Klimatmötet COP17 i Durban kommer att gå sin gilla gång och avslutas i forcerad triumf. COP16 i Cancun visade att man bör ha ett papper att vifta med under ropet ”Vi har ett avtal.” Om två veckor får vi veta.

 Badstrand i Qatar

Sedan kan mötesdeltagarna resa på safari och sikta på nästa klimatmöte COP18 i december 2012.  Det är en ständig karusell. Två länder tävlar om klimatmötet då, Sydkorea och Qatar.  För min del sätter jag en slant på Qatar, landet med världens högsta BNP per capita (88 222 dollar; Sverige 38 204 dollar) och en luxuös infrastruktur. Det muslimska förbudet mot alkohol är uppluckrat i Qatar, och kvinnor kan ha bikini på hotellstränderna.

”Saving Tomorrow Today – or Next Year!”

Infrastruktur i Qatar