Tecken i tiden

Festen slut

Som bekant börjar pengarna ta slut för länderna i EU och för USA. Vart de tagit vägen vet ingen men att den internationella finansvärlden har flera fingrar i puddingen är tydligt. Plötsligt heter hotet mot en varaktig värld inte koldioxid längre utan Wall Street.

Världens officiella ledare – Obama, Hu Jintao, Merkel, Sarkozy, Putin/Medvedev – är marionetter som styrs av de verkliga maktkonglomeraten bankerna, energijättarna och krigsindustrin/militären. Obamas patetiska presidentskap är ett sorgligt exempel, Merkozys manipulationer för att rädda tyska och franska banker från giftiga grekiska statspapper ett annat.

Det är samma visa överallt: demokratiskt valda politiker är maktlösa. Lydigt talar de om sparpaket, minskade pensioner och dyrare sjukvård, behovet av åtstramningar, sparsamhet och försakelse. För fattigt folk och lägre medelklass, vill säga, det är nämligen de som ska täcka bankernas förluster på spekulationer, pyramidspel och kreditswappar. Rika och superrika ska få mera.

 ”Hjälpen” till Grekland gjorde att landets statsskuld steg från 110 procent av BNP år 2008 till 160 procent 2011. Stödpaketen på 110 + 109 miljarder euro förvärrade läget.

Även i ruinerna av folkhemmet Sverige spelar politikerna samma spel. Ett av regeringen Reinfeldts största åtaganden var att 2008 garantera bankernas förluster på kreditswappar upp till 750 miljarder kr (93 procent av landets budget). Den enskilt största skyldigheten mot någon samhällsgrupp. Naturligtvis kommer aldrig förbindelsen att tas i anspråk? Ha, det trodde man på Island också 2008.

Bromsgnissel

Under sparsamhetens kalla stjärna sinar pengarna till en rad dödfödda klimatprojekt. Exempelvis stoppar Storbritannien planerna på en provanläggning för koldioxidavskiljning (CCS,  Carbon Capture and Storage) i Longannet i Skottland. Den skulle inledningsvis ha kostat en miljard pund (10,5 miljarder kr) av skattebetalarnas pengar.

Longannet kolkraftverk, Skottland.

Tanken bakom CCS är att hindra koldioxiden komma ut i atmosfären där den enligt AGW-teorin kan få jordens klimat att spåra ur. För närvarande är det antropogena koldioxidutsläppet 33 gigaton (miljarder, 10⁹ ton) per år. Att totalt stoppa det, med teknik och regleringar, är helt enkelt omöjligt.

Longannet är Storbritanniens näst största kolkraftverk med en installerad effekt på 2 400 MW. Verket genererar ynkliga 11 TWh/år genom att bränna 4,5 miljoner ton kol. (Bekantingen Jänschwalde med 3 000 MW genererar 22 TWh/år.) Longannets  koldioxidutsläpp sägs vara 7-8 miljoner ton årligen, vilket verkar misstänkt lågt. CCS-projektet var tänkt att ta hand om 2 miljoner ton koldioxid per år och pumpa den som vätska (2,6 miljoner kubikmeter, 16,4 miljoner fat) genom en 280 km lång pipeline till tömda olje- och gasfält i Nordsjön

.
Det verkliga problemet med CCS är att det är energikrävande och fullt utbyggt skulle ta 25-40 procent av produktionen. En enorm beskattning av resurserna för att lindra en hypotetisk katastrof. 

Samma sak i Norge. Det stolta Mongstadprojektet för koldioxidavskiljning – en gång Norges månlandningsprogram enligt statsminister Jens Stoltenberg – har länge gnisslat i fogarna och har nu lagts på hyllan. För komplicerat att göra efter schemat, säger olje- och energiminister Terje Riis-Johansen. I själva verket var det för dyrt.

”Detta är en miljöskandal, den värsta som jag sett under mina tio år i den norska gröna politiska debatten", klagar Marius Holm, biträdande ledare för gröna gruppen Bellona. "Det känns som att bli knivhuggen i ryggen.” I likhet med andra gröna behöver Holm inte bry sig om kostnader.

Storbritannien bromsar dessutom vindkraftsutbyggnaden. Företagare och arbetar klagar på att brittisk industri kommer i underläge av  den dyra elen, energidryga industrier flyttar till Kina. Tanken att vara bäst i klassen och överträffa EU:s krav på förnybar el är skrinlagd.  ”Let's commit suicide more slowly,” (Låt oss begå självmord långsammare) säger finansminister George Osborne.

Wal-Mart, den gigantiska affärskedjan i USA, nr 1 på Fortunes lista över företag 2011, överger sin fem år gamla ”gröna profil” som beskylls för åtta kvartal av förluster. Holistisk organisk mat, miljövänliga jeans och rättvisemärkta produkter lockade inte kunder. Så krassa är människor. ”Alla tänker på sej, bara jag tänker på mej”.

Fötterna på marken

I många år har klimatbekymrade kommit upp med mer eller mindre vansinniga idéer för att rädda jorden. Måla alla tak vita, gödsla haven med järnfilspån, sprida en miljon ton svaveldioxid i stratosfären, och kronan på verket, placera 20 miljoner ton tunna plastskivor som ett 100 000 km långt moln mellan jorden och solen. På Lagrangepunkt 1 som ligger 1,5 miljoner km på väg mot solen.

”Speglar i rymden” kallar journalisterna tanken trots att den bygger på refraktion, inte reflexion. Priset? Bah, några miljarder dollar, fem eller kanske femtio. Då är jorden skyddad i femtio år.

Sådana funderingar har ingen marknad längre. Media bryr sig inte, radion förvisar dem till miljömagasinet Klotet. Medborgarna vet vilka som ska betala alla försök att rädda något – klimatet, bankerna, svenska vargstammen … Nämligen vanligt folk. Och de är jädrigt trötta på det. Och har inga pengar.

Känsliga politiker med fingret i luften har märkt att vinden vänt. Dummare är de inte än de ligger lågt med räddningen av världen. Vill man ha väljare ska man inte gå i spetsen för ett grönare samhälle eller försöka göra Sverige världsledande i miljövänlig teknik. Det förstod  Miljöpartiet i tid till valet 2010 och gick upp 6 riksdagsplatser.

De genomgjutet gröna kände sig svikna och bildade därför ett nytt riktigt grönt parti ”Gröna Partiet”. Partiets grund är ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, djurrätt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati. Mer fel i tiden kan man inte ligga.



Minns någon Maud Olofsson som 2010 föreslog att: ”staten ska sälja delar av Vattenfall AB och använda tio miljarder kronor som aktiekapital i ett nytt spjutspetsbolag – Framtidsenergi AB – med en renodlad uppgift: att tillsammans med privata aktörer investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige.”  Se hur det gick för Maud. Hon fick silkessnöret och försvann ur regeringen. Hennes parti Centern kan försvinna ur Riksdagen vid nästa val.

Det är nya tider. Framtiden kom i går.