AGW-teorins svagaste punkt

Ogrundat

AGW-teorin är byggd på antagandet att jordens klimat är statiskt och oföränderligt.

Teorin och dess kalkyler förutsätter att den globala temperaturen skulle vara oförändrad i naturtillståndet före industrialismen om inte det antropogena koldioxidtillskottet i atmosfären rubbade balansen. Klimat- och växtzoner skulle ligga still, glaciärerna vara oförändrade, regn och snö falla i samma mängder på samma ställen som på farfarsfars tid.

Världsmedeltemperaturen för land/hav skulle fortfarande vara 13,1 ^oC som den antas ha varit 1850.

Den tron har inte stöd i kända fakta.

Jordens temperatur

Jorden rör sig i en elliptisk bana kring solen. Utan solstrålningen skulle jordklotet ha samma temperatur som rymden, 3K (minus 270 ^oC). Med solstrålning men utan atmosfär skulle temperaturen stiga till svartkroppsläget 254K (minus 19 ^oC). Alltså en uppvärmning med 251 grader men inte tillräckligt för att ge förutsättningar för liv. Tack vare atmosfären som fungerar som en tunn filt (75 % inom 11 km) höjs medeltemperaturen till 287K (14 ^oC), alltså med 33 grader. Trots att luftskiktet är så tunt (0,3 mm på en 30 cm jordglob) är det mycket effektivt. Det gör jorden till en planet med liv.

Lilla istiden i Holland. Tiden ledde till en lång rad fascinerande målningar med vintermotiv. Här Hendrick Avercamp 1608.

Med hänsyn till det stora värmetillskottet från 3K till 287K är det inte förvånande att balansen sviktar och temperaturen varierar några grader på toppen. Den tillförda värmen är dock 284 grader (155 grader ger en het stekpanna). Snarare är det underligt att klimatet är så pass stabilt som det är.

Jordens historia

Det vi vet om jordens historia vittnar om stora variationer. Jorden har varit iskall (Snöbollsjorden 700 miljoner år sedan) och rumsvarm (Kritperioden 100 miljoner år sedan).

De senaste 500 tusen åren har klimatet pendlat mellan långa (70-100 tusen år) glacialer  och korta (10-15 tusen år) interglacialer. Vi lever nu i den senaste, Holocen, som sannolikt kommer att övergå i en ny glacial om 3-5 tusen år.

Människan och klimatet
 

Som art knoppades Homo sapiens av från tidigare, nu utdöda former för så lite som 200 tusen år sedan. Vad man vet skedde det i Afrika. Europa låg då under den näst senaste nedisningen (Saale). Mot slutet av den senaste nedisningen (Weichsel) spred sig människan från Afrika och hade koloniserat Europa för 40 tusen år sedan. Då bodde sannolikt neandertalmänniskan Homo neanderthalensis redan här men de sista dog för 24 tusen år sedan.  Homo sapiens blev ensam kvar och spred sig över jorden under Holocen.

Människan har alltså utvecklats och levat under två nedisningar och två mellanistider (även om Holocen formellt är en efteristid). Klimatförändringar är en fundamental del i artens utvecklingshistoria.

Platserna i figuren är lokaler med daterade fossila strandlinjer.
 
Historisk tid

För åtta tusen år sedan var den snabba avsmältningen av inlandsisarna klar. Havet hade stigit 120 m på tolv tusen år. Vattnet i de upp till 3 km tjocka inlandsisarna hade återvänt till havet och havsytan hade nått en relativt stabil nivå där den håller sig än.

Hvalsey kyrkoruin på Grönland, ett minne från den nordiska bosättningen Eystribygð. Den sista gudstjänsten i kyrkan hölls troligen 1410 då bosättningen övergavs pga det allt kallare klimatet vid lilla istidens början.

Klimatet blev först varmare, postglaciala värmetiden eller atlantisk tid, sedan svalare till 600 f Kr, subboreal tid. Den medeltida värmeperioden 950-1250 lockade nordbor att bosätta sig på Grönland år 985 men bosättningen övergavs 1410 i inledningen till den lilla istiden 1300-1900. Temperaturstigningen under 1800-talet (≈ 1 ^oC) kan ses som avslutning på lilla istiden.

Havet som värmebalans

Atmosfärens massa är 5×10¹⁸ kg. Havets massa är 1,4×10²¹ kg. Luftens specifika värmekapacitet är 1 kJ/kg ^oC. Vattnets är 4,2 kJ/kg ^oC. Det går alltså åt 4,2 gånger mer energi för att värma en enhet vatten än att värma en enhet luft. Relationen atmosfär/hav blir 5/5,88 x 10³ eller 1/1176. Om atmosfärens temperatur sjönk 1 grad skulle vid fullständig blandning havets stiga en 1176-dels grad (0,000 85 grader).

Omvänt, om havets temperatur sjönk 0,00085 grader (85 hundratusendels grader) genom utbyte med luften kunde det värma atmosfären 1 grad.

Genomförandet av ett sådant utbyte skulle sannolikt ta geologiska tidrymder. Havet täcker 71 procent av jordens yta och är i genomsnitt mer än 3 000 m djupt. Utbytet mellan atmosfären och de djupa delarna är mycket långsamt. Exempelvis har djuphavet koldioxidmässigt ännu inte märkt att den industriella revolutionen inträffat. (Enstaka signaler i form av sjunkna fartyg typ Titanic har dock nått ner; hon ligger på 3 840 m djup.) Men räkneövningen visar vilken enorm potential som värmesänka havet har: 1176 gånger större än atmosfären.

Relationen hav/atmosfär är ett dynamiskt system där små variationer i havet kan få stora följder för atmosfären.  Att mäta värmemängden i världshavet på en 1176-del när är inte tekniskt möjligt så möjligheterna för delar av grader från atmosfären att försvinna obemärkt är betydande.

Sammanfattning

AGW-teorin bygger på den osannolika premissen att jordens klimat är statiskt. Ingenting i historisk geologi, paleontologi och paleoklimatologi stöder en sådan uppfattning.

Tvärtom är tecknen på stora och återkommande svängningar i klimatet väl dokumenterade.  Den vetenskapliga litteraturen är detaljerad och omfattande. Studiet av jordens historia i vid bemärkelse är ett av de äldsta forskningsfälten inom mänskligt tänkande. Dess ursprung förlorar sig i civilisationens gryning.

Varmaste år (underförstått någonsin) enligt NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration, USA). I ett geologiskt perspektiv är tabellen lögn och förbannad dikt.

AGW-forskningens tänkande är kringskuret och styrt. Deltagarnas kunskap om jordens historia verkar rudimentär. Resultat tillkännages tendentiöst och i enkel kvällstidningsstil, typ, varmaste år någonsin uppmätt. Det rör sig om hundradels grader C - en statistisk artefakt. I det längsta håller forskagrupper sina data och analysmetoder hemliga.

Väsentliga oförklarade klimataspekter berörs inte eller slätas över. Som att naturen tar hand om hälften av koldioxidutsläppen vare sig de är 6 gigaton per år som 1950 eller 32 gigaton som 2010. Eller att havet är ett så enormt värmemagasin jämfört med atmosfären att hela grader av världstemperaturen (som mäts i luften) kan passera ut och in omärkbart.

Att klimatforskningen förlorar supportrar och präglas av svåra trovärdighets­problem är dess eget fel. På IPCC och dess medlöpare passar verkligen den berömda satsen:

”You can fool all the people some of the time and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.” ( Du kan lura hela folket en del av tiden och en del av folket hela tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden.)


Tillägg dagen efter

 Denna post publicerades lördag 29 oktober kl 21 och var vid korrekturläsningen formellt korrekt och komplett med länkar, bilder och bildtexter. I dag, söndag 30 oktober kl 06 var halva posten borta. Avklippt efter stycket "Människan och klimatet".  Möjligen behåller den lagade posten sin ursprungliga tidsstämpel.

Inte så att jag gnäller på Google/Blogger. Hur stora text- och bildmassor företaget har att hantera kan jag bara gissa. Egentligen är det konstigt att allt fungerar så bra som det gör. Det finns ju miljoner bloggar på troligen hundratals språk.  Andas lugnt är knappast den enda blogg som drabbats.

Vad jag däremot gnäller på är klåfingrigheten i småsaker. Senast den nya varianten av "klickbara" bilder som är långsammare och ger en rad thumbnails och några oönskade optioner. Den har förstört mycket av nöjet med stora bilder. Som kontrast måste man fortfarande krångla med html-koder för superskript och subskript.

Men som det heter: "Beggars can't be choosers". Får man något gratis måste man hålla till godo med vad som bjuds. Tills vidare stannar jag hos Blogger. Dock skulle det inte förvåna mig om Googles program för att varumärka och strömlinjeforma oss bloggare jagar bort mig.

Fast det, som HC Andersen säger, är en helt annan historia.