2009-09-25

Clarks lag


”Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.”

Lagen om alltings jäkelskap känner alla till som försökt byta packning i duschblandaren eller tändstift i gräsklipparen. Ibland kallad Murphys lag säger den att om någonting kan gå fel så kommer det att göra det. En annan lag, Parkinsons lag, ser vi bevis på dagligen, nämligen att ett arbete växer tills det tar all tid som är tillgänglig för det. En tredje regel, Peters princip, är självklar i alla administrationer: I en hierarki befordras varje lojal medlem till sin inkompetensnivå.

Här ska jag ta upp ett exempel på den mindre kända Clarks lag. Har den inte formulerats på svenska förut är det hög tid.

”Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.”

I original: “Sufficiently advanced cluelessness is indistinguishable from malice.” För mig har ordet “cluelessness” innebörden att inte ha en susning, vara helt utan ledtrådar. Kanske ”aningslöshet” vore bättre än ”dumhet” men en rättfram term vinner alltid över en subtil. Vad som åsyftas är i alla fall människor som inte är den skarpaste kniven i lådan.

Miljöpolitiken ger oanade möjligheter för sådana. De menar väl men skapar elände. Jag säger bara Maud Olofsson.

Den egyptiska regeringen har visat sig ligga långt före klungan på det området. Ingen har väl glömt svininfluensan oavsett vilka vackrare namn man försökt döpa den till: Den nya influensan, influensa A, H1N1... Den sprider sig nu över Sverige men eftersom Smittskyddsinstitutet och vården direkt avråder folk från att testa sig är antalet diagnostiserade fall obetydligt. Det vore chikan om de flesta bevisligen hade haft sjukan innan vaccinet kommer i oktober-november. (Minns Peters princip.)

Nåväl, Egypten: Redan i april beslöt Egyptens myndigheter att låta tvångsslakta de 250.000 svin som fanns i landet. Av Egyptens 82 miljoner invånare är 90 procent muslimer som inte äter svinkött utan betraktar svin som orena av religiösa skäl. Islam är inte heller känt för sin tolerans mot andra religioner så svinpesten var en gyllene förevändning att bli av med landets grispopulation. Minoriteten kristna kopter fick säga vad de ville. Att sjukdomen inte smittar från gris till människa hörde inte till saken.

Sagt och gjort. Med hjälp av polis och militär inleddes en masslakt på Egyptens grisar. De fattiga zabbalenerna, Kairos koptiska grisuppfödare, kämpade förgäves mot makten, och snart var grisarna borta. Brända containervis i anläggningar för sopförbränning.

Landet var renat. Trodde man.

Men man hade slitit sönder en ekologisk väv, en näringskedja lika specialiserad som exempelvis fiskgjusens. Zabbalenerna var Kairos sophämtare. De hämtade avfallet vid dörrarna, sorterade bort metall, glas, plast etc. för återanvändning, och gav matavfall och skulor till sina grisar. Effekten var sopfritt på Kairos gator (nåja) och förädling av det biologiska avfallet till griskött.

Men utan sina grisar hade zabbalenerna ingen orsak att samla in avfall. ”Ge det till regeringen!” Kairoborna, som var vana att få sitt avskräde hämtat vid dörren, hade ingen lust att plötsligt bära sina avfallspåsar till de spridda och dåligt skötta sopstationerna, och resultatet har blivit sopberg av neapolitanska mått.

Bland soporna vandrar nu betydligt kräsnare får och getter som sliter sönder och trampar ner mer än de äter upp.

För att citera den gamle skurken Joseph Fouché (1759-1820), ”mördaren från Lyon”, förste hertig d’Otrante, kan man säga om den egyptiska svinutrotningen att ”den var värre än ett brott, den var en dumhet”.*

Där kommer Clarks lag in händigt: Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.

Miljö- och klimatpolitiken myllrar av svärmare som vill ”rädda världen” med speglar på månen, en slang i stratosfären för att pumpa ut kylande partiklar, eller bysnillegrejor som att måla världens alla tak vita.

Fler manifestationer av Clarks lag går då inte att undvika. Som axiomatisk följdsats till lagen gäller nämligen att när antalet godhjärtade världsräddare ökar kommer sannolikheten för grymma dumheter att närma sig 1.

Då är det en tröst att åtminstone ha ett namn på fenomenet.

------
* Fouché lär ha sagt så om Napoleons mord på hertigen av Enghien 1804.

2009-09-24

Motståndet växer


Jag har lagt in en ny länk till en AGW-kritisk blogg, Climate Change Fraud, som är av intresse av flera skäl. Dels har den varit med ett tag, ett tidigt inlägg behandlar "Jurassic Park" -författaren Michael Crichtons (1942-2008) roman "State of Fear" (2004) som gjorde alla i klimatlobbyn ursinniga. (Såvitt jag vet har boken inte översatts till svenska.) Dels är bloggen mycket professionellt gjord – den undviker till exempel de mest stolliga förnekelseargumenten – så man frågar sig vilka krafter som ligger bakom.

I äldre detektivromaner kunde man stöta på uppmaningen ”Cherchez la femme” (Sök kvinnan) i betydelsen sök efter den egentliga orsaken. Man kan tänka sig Lord Peter Wimsey eller Hercules Poirot använda det, men min tid tillåter inte nu att jag söker en referens. Läsaren är välkommen att göra det och få angenäm läsning på köpet.

I klimatsammanhang är det mer meningsfullt att fråga Where is the money (Var finns pengarna) eftersom det ligger så ofantliga belopp i potten. Att tro att äkta bekymmer för jordens framtid ligger bakom de stora aktörernas verksamhet är naivt på gränsen till dumt. Inte bara vindkraftsproducenter utan även biltillverkare och kärnkraftsbyggare har självklara ekonomiska intressen i en stark ”klimatrörelse”. Den dag vi alla måste köpa nya bilar kan rentav SAAB få en chans. Blir de eldrivna gynnas kärnkraften. Men man hittar intressenter där man inte väntar sig, sålunda är världens största företag General Electric en aktiv AGW-lobbyist

En forskare som hoppat på the bandwagon är John Holdren, president Barack Obamas vetenskaplige rådgivare, en av ”tsarerna” i Vita Huset. På 1970-talet var han starkt engagerad i bekymren för en kommande istid. Men som varande en klyftig karl sadlade han om i tid och kan nu glida runt på en räkmacka för alltid.

De som är fördomsfritt intresserade av klimatpolitikens olika aspekter rekommenderas att titta runt i ClimateChangeFraud (Klimatförändringsbedrägeriet). Om inte annat så för att få en uppfattning om vad president Barack Obama har att kämpa emot om han vill införa något som ens har en avlägsen likhet med de ”miljö”-relaterade pålagor vi vant oss vid i Sverige. I ett USA där bensinen i dag bara kostar drygt fyra kronor litern. (2.40 USD per gallon = 2,4 x 6.8 kr = 16,32 kr per 3,79 liter = 4,31 SEK /liter).

Bloggen öppnar för bidrag på ett charmigt sätt som man absolut inte kan tänka sig hos klimatlobbyns förespråkare:

”Have a story tip? Would you like to join CCF as a regular contributor/editor? Believe this site is the spawn of Satan and we're going to burn in hell? All constructive questions, inquiries, comments, and suggestions are welcome.”
(Har du ett tips? Vill du bli med i CCF som regelbunden medarbetare/redaktör? Tror att sajten är Satans avföda och att vi ska brinna i helvetet? Alla konstruktiva frågor, undersökningar, kommentarer och förslag är välkomna.)

En glatt attraktiv självsäkerhet i kontrast mot den rumptunga, dystra och asketiska förkunnelsen hos klimatförändringens apostlar. Någon med både pengar och omdöme måste ligga bakom.

För min del ser jag gärna att det förblir så. Hur skulle det gå om klimatlobbyn inte bara hade alla forskningspengar och alla karriärsugna forskare, utan också de bästa skribenterna och reklambyråerna?

Då kunde vi skeptiker lägga ner.

Tillägg: På tal om bästa skribenter, läs gärna Michael Crichtons "Remarks to the Commonwealth Club" - utskriften av ett föredrag han höll 15 september 2003. Balanserat, med genomtänkta synpunkter levererade i en behaglig ton.

Ge mig en olycksprofet i klimatlobbyn som kommer i närheten.


Crichton, som var utbildad läkare, skapade också den uppskattade TV-serien "ER" (Cityakuten) som producerades 1994-2009 och med sina 15 säsonger blev det sjukhusdrama som gått längst i amerikansk TV.

2009-09-21

Mycket pengar


Jag läste nyligen FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons upprop ”Mobilizing Political Momentum for Copenhagen” riktat till världens statsöverhuvuden och regeringschefer inför toppmötet om klimatförändring i New York i morgon tisdag 22 september 2009. Intressant läsning som jag rekommenderar till alla som vill veta vad klimatpolitiken handlar om.

Ki-moon skriver inte om global warming – man gör inte det längre eftersom jorden har svalnat ett uns sedan 1998 – utan om climate change, klimatförändring. Så är man garderad. Vare sig det blir varmare eller kallare är det ”en av de största utmaningar som mänskligheten någonsin ställts inför. Ingen fråga är mer grundläggande för varaktigt globalt välstånd. Och ingen fråga är mer väsentlig för vår överlevnad som art”.

Hå-hå ja-ja. Samma gamla formuleringar kopierade och inklistrade av talskrivarna från slaskhögen av tal. De användes om global cooling för trettio år sedan. Vad Ban Ki-moon försöker göra nu är att kratta manegen för klimatmötet i Köpenhamn i december.

Bläddra gärna runt på hemsidan och läs deltagarlistan och check-in anvisningarna. Det ger en uppfattning om vilken enorm, oerhörd, ofantlig super-duper jättekoloss klimatpolitiken har blivit. Och hur obegripligt mycket pengar den rör sig med: Trillions of dollars (eng. trillion = 1012, sv. biljon, SI-prefix tera).

Parentes: Flera försök att åskådliggöra hur mycket en trillion dollar är finns på nätet. Den här gillar jag: Om man tänker sig en B2 stealth-bomber flyga med ljudets hastighet (≈ 1.225 km/h) och rulla ut ett band av hopfästa endollarsedlar efter sig, hur länge tar det, tror du, att rulla ut en trillion dollar?
två timmar ...
två dar ...
kanske rentav två månader?

Planet flyger med ljudets hastighet, jorden runt på 33 timmar. Gissa innan du tittar under bilden.

Du försökte väl på allvar? Svaret finns i slutet av kalkylen.

Räkna själv: en dollarsedel = 156 mm lång x 1012 = 156000000 km vilket tar flygplanet 156 x 106 / 1,225 x 103 = 156000 / 1,225 = 127347 h / 8766 (antalet h/år) = 14,527 = 14 år och sex månader. Distansen 156 miljoner km är längre än avståndet till solen 149 miljoner km som tar åtta minuter för ljuset.

Fjorton år alltså. Bandet av dollarsedlar skulle räcka 3.900 varv runt jorden. Och det var bara en trillion.

Kostnader för internationella klimatmöten, privata jetplan och egna våningsplan på lyxhotell blir snuspengar i sammanhanget. Så flockas också flugorna kring marmeladen. Barack Obama, förstås, Gordon Brown, Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi liksom Fredrik Reinfeldt. De förväntas lova bort miljarder som vi alla ska betala i framtiden.

Där finns också banditer som Robert Mugabe från Zimbabwe, Teodoro Obiang från Ekvatorialguinea och Nyan Win från Burma (Myanmar). De vill ha miljarderna eller åtminstone miljoner.

Några tal blir särskilt intressanta. Barack Obamas, eftersom han har svårt att få igenom sin miljölag med utsläppsrätter (cap and trade). Fredrik Reinfeldts eftersom han är EU:s ordförande och EU lovar 20 procent CO2-reduktion på egen hand och 30 procent om andra följer med.

Mest intressant blir dock talet av Kinas president Hu Jintao. Nyligen var Xiao Ziniu, generaldirektören för Beijings klimatcenter, stursk nog att säga att Kinas kultur genomlevt många förändringar i klimatet, både varmare och kallare, och att man inte såg ett 2 grader varmare klimat som en katastrof.

“The accuracy of the prediction is very low because the climate is affected by many mechanisms we do not fully understand." (Träffsäkerheten hos förutsägelsen är mycket låg eftersom klimatet påverkas av många mekanismer som vi inte fullt förstår.)

Hm.

Som det heter i frågan: Where does the eight hundred pound gorilla sit? Svar: Anywhere it wants to!





2009-09-18

Klart politiker ljuger

Säger de själva

Ibland får jag lust att kommentera kattslagsmålen på den svenska politiska scenen. Oftast lyckas jag behärska mig med stöd av den här bloggens målsättning: Att vara generös med fakta men snål med personligt tyckande, och att tillämpa globala perspektiv mot en fond av geologiska tidrymder.

Då blir Sverige med 9.302.133 invånare (1,4 promille globalt) på 449.964 km² (3 promille globalt av landytan) och nr 57 i ”förbrytarligan” med 0,051 gigaton CO2-utsläpp/år (1,8 promille globalt) en mycket liten spelare. Gör tankeexperimentet att reducera landets koldioxidutsläpp till noll och fundera på vad det skulle betyda som insats för att ”rädda” jorden, den som tror på sådant.

Som att ösa den sjunkande RMS Titanic med en tesked.


Emellertid som undantag:
Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott (två kvinnor och elva män) släppte nyligen ett Uttalande om vindkraft som åstadkom betydande harm. De hade fräckheten att kritisera Energimyndighetens och politikernas prognos om 30 TWh vindkraft år 2020. Det skulle kräva att vindkraftverken ökade från drygt 1.000 till 6.000-8.000 stycken beroende på effekt, något som Kungl. Energiutstkottet bedömde som en orimlig målsättning. Tio TWh vore kanske möjligt.

(Ingen nyhet för läsarna av denna blogg, se min post Nödsignaler 24 mars 2009. Lite ironiskt att en ensam man med hjälp av datorns kalkylator, en grötportion kunskap och ett kryddmått förnuft kan slå tretton professorer med sex månader på deras egen planhalva.)

Kritikens natur: Det intressanta för denna post är typen av kritik de tretton fick. Inte att de hade fel i sak – det påstår ingen. Utan att de inte begrep politikernas språk.

Regeringens utsände, statssekreterare Ola Alterå, förklarade förnärmat att man visst inte lovat 30 terawattimmar vindkraft-el. Man hade sagt att man skulle besluta om ett nytt mål bla-bla gröna elcertifikat bla-bla-bla förutsättningar bla-bla-bla-bla stor trygghet... ”Det förvånar mig lite, om det är 13 professorer, att de inte på ett bättre sätt förstått vilka beslut som har fattats.”

Oppositionen
var också förvånad. ”Vi har i den rödgröna oppositionen en högre ambitionsnivå än regeringen. Sedan kan det öka beroende på hur vi fortsätter stimulera vindutbyggnanden men det finns ingen tvekan om att det finns en ganska stor samstämning [och] politisk uppslutning bakom en höjning av ambitionsnivån i elcertifikatsystemen”, sade Thomas Eneroth, näringspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.

Självklart.

Energimyndighetens generaldirektör Tomas Kåberger kom också med ett kraftfullt uttalande: ”Just detta att man skall förbereda sig och investera i elnäten, det är skälet till att myndigheten och regeringen satt upp ett sådant här mål därför att andra aktörer måste börja planera för att man ska klara så här mycket vindkraft i nät och när de säger att det är omöjligt, då har de ingen grund för det. Det har gått i andra länder att bygga ut vindkraften, minst lika mycket som detta.”

Bra att det blev sagt. Nu vet vi varför regeringen och myndigheterna sätter upp såna häringa mål.

Ex-språkröret Birger Schlaug (Miljöpartiet 1985-2001) sammanfattade kritiken mot KVA:s Uttalande om vindkraft på sin blogg under rubriken KVA är dålig på det där med politik.

Det har vi själva kärnpunkten i attityderna, något som tydligen är självklart för politiker och politiskt tillsatta funktionärer typ statssekreterare, generaldirektörer och landshövdingar.

Det de säger ska inte tas bokstavligt.

Det är politik för populasen. Eller i klarspråk:

Lögn.

De som tror annat visar en brist på intelligens som åtminstone inte passar för 13 professorer.

Endast de intellektuellt underprivilegierade förväntas tro att G8-mötet faktiskt bestämde att jordens temperatur inte ska få stiga med mer än 2 grader. Eller inbilla sig att Sverige som EU:s ordförandeland ska åstadkomma en globalt avtal som ”räddar jorden” vid klimatmötet i Köpenhamn nu i december. Eller för den delen luras att tro att mänskligheten om 50 - 200 år bara är en folkspillra hänvisad till det ständigt molntäckta men plötsligt isfria Antarktis på en jord där 90 procent av alla arter är utdöda och luften är tjock av metan och koldioxid (Mark Lynas).

Det är i och för sig vad jag sagt hela tiden fast jag bemödat mig om att uttrycka mig mer respektfullt.

Slutparentes: Med tanke på det kolossala överläge klimatlobbyn har både i forskningspengar och forskarantal är jag förvånad över lobbyns lättsårade attityd och ohövliga språk mot oliktänkande. Tydligen känner man inte till uttrycket ”Speak softly and carry a big stick” (≈ Tala mjukt och ha en stor påk).

Lobbyn har verkligen en stor påk i form av den växande skaran politiker och vetenskapsmän som ser vinsterna i AGW-hypotesen, vare sig den är korrekt eller inte. Så den kunde kosta på sig att bemöta sina opponenter lugnt och sakligt istället för att mobba och förhåna.

Någon utsikt att stoppa den med vetenskapliga argument finns inte på många decennier.

2009-09-07

Falsk koldioxidbokföring


CO2-halten i atmosfären borde vara 517 ppm.


Som vi räknade ut i förra posten finns det 6 kg atmosfärisk koldioxid över varje kvadratmeter jordyta. Den är utspädd i 10.300 kg luft så det är en synnerligen svag blandning. Storleken på jordytan är 5,1 x 108 kvadratkilometer = 5,1 x 1014 kvadratmeter. (Notis för den glömske: en kvadratkilometer är en miljon kvadratmeter.) Multiplicerar man ytan (i kvadratmeter) med 6 (kg) får man atmosfärens koldioxidmängd uttryckt i kilogram: 30,6 x 1014 kg.

Uttryckt i ton blir det 3,06 x 1012 ton, 3,06 teraton, eller 3060 gigaton. Tretusen gigaton, en lätt siffra att lägga på minnet, är alltså atmosfärens aktuella koldioxidinnehåll. Det årliga tillskottet av antropogen koldioxid är trettio gigaton, en procent av det befintliga.

(Klimatmaffian krånglar gärna till det för att hålla populasen utanför. Uttrycker det som C, kol, vilket är mängden CO2 dividerat med 3,6 som i atmosfärens fall blir 850 gigaton C. Ännu hellre som PgC, petagram kol, vilket dock inte bör förskräcka någon. Ett ton = tusen kilo = en miljon gram. Giga = 109, peta 1015, skillnaden i storleksordning en miljon. Med andra ord, 850 PgC i klimatlobbyns newspeak är samma sak som 850 gigaton C eller 3000 gigaton CO2. Uttrycken PgCyr- och PgC/yr är PgC/år = GtC/år, gigaton C/år.)

Nåväl. Sedan industrialismen tog fart omkring 1830 har människan släppt ut 1,8 x 1012 ton CO2 i atmosfären. 1,8 teraton eller 1.800 gigaton. Alla ångmaskiner, alla kolkraftverk, all cement, alla bilar och flygplan, alla krig sedan 1830 – ettusen åttahundra gigaton koldioxid är vad de åstadkommit. Mängden motsvarar sextio procent av atmosfärens nuvarande tretusen gigaton.

Men halten i atmosfären har bara stigit från 280 till 388 ppm, det vill säga med 108 ppm, 28 procent av dagens mängd, i massa 840 gigaton. Ungefär 1.000 gigaton av de 1.800 människan släppt ut är alltså borta. Mer än hälften, 55 procent. Försvunna. Borta ur bokföringen. Enda förklaringen är att de assimilerats i fotosyntesen och bundits i vävnad, eller lösts i sjöar och hav som kolsyra av vilken en (okänt stor) portion bundits for ever and a day i biologisk kalk av mollusker, foraminiferer och koraller. Något annat ställe finns inte för koldioxid att ta vägen.

Ett svinn på 55 procent – det tävlar med svinnet på dina inbetalade pensionsavgifter. Men när tror du att klimatmaffian börjar tala rättframt om att bara 45 procent av de globala utsläppen kan spåras i atmosfären? Kanske när bankdirektörer slutar med bonusar. I Landet Ingenstans.

Okej, det antyds i förbigående av en arbetsgrupp inför IPCC:s Third Assessment Report 2001 som variationer ”from 0.9 to 2.8 ppm/yr, equivalent to 1.9 to 6.0 PgC/yr.” Man ska läsa noggrant för att hitta det.

517 ppm istället för 388 ppm: Om all antropogen koldioxid sedan 1830 hade funnits kvar i atmosfären skulle där finnas fyratusen gigaton istället för de befintliga tretusen. Halten skulle vara 517 ppm istället för 388 ppm. Snubblande nära de 550 ppm då ”sannolikheten är 68 till 99 % för att jordens temperatur ökar mer än 2 grader C” enligt alarmister som Hansen, Lynas och Schellnhuber. Då Amazonskogarna ska vissna och brinna, vågor av sommarhetta överskrida 40 grader C i England och årligen döda 30.000 personer i Europa.

Man kan tycka att klimatlobbyn skulle glädjas över att det inte blivit så. Betona att det naturliga kol-kretsloppet kunnat ta hand om mer än hälften av all antropogen koldioxid som hittills släppts ut i atmosfären. Intressera sig för fenomenet och utforska vilka mekanismer som är i arbete. Se med hopp på framtiden.

Pyttsan!

Du märker själv hur osannolikt det verkar. Vroomfondel/ Majikthise-effekten lär sig alarmisterna innan de kan skilja på cumulus och cirrus. Det ändrar dock inte faktum:

55 procent av all antropogen koldioxid sedan tidernas begynnelse är spårlöst försvunnen.

Borta. Väck. Inte hemma.

Några hårda data om vart den tagit vägen skulle vara välkomna. Och bra mycket värdefullare än ett tjog utspel med nya krisparametrar.

För säkerhets skull, om en alarmist råkar titta in, detta är ett cumulonimbus bland cumulus.

Alternativ kalkyl för de noggranna:

Utgå från luftens CO2-halt år 1830 = 280 volym-ppm = 420 vikt-pppm. Lufttryck samma, jordytan samma som nu.
0,42 kg CO2/ton luft = 4,33 kg CO2 per m² jordyta. 5,1 x 4,3 ≈ 22 x 1014 kg = 2200 gigaton. Dagens 3000 – 2200 = 800 gigaton som är ökningen sedan 1830.

Det beräknade antropogena utsläppet sedan 1830 är 1.800 gigaton koldioxid. Av dessa finns endast ovanstående 800 gigaton kvar i atmosfären.

Tusen gigaton, 55 procent, har försvunnit på oförklarat sätt.

2009-09-02

Globigerina-slam: Klimatkompensation för alltid

I förra posten skrev jag om ostrons och musslors överlägsna förmåga att binda koldioxid praktiskt taget för alltid och dessutom göra det snabbt. Den AGW-troende som köper ”klimatkompensation” för en flygresa till Thailand genom trädplantering måste räkna med 50-100 år innan åtgärden får effekt. Samma CO2-eliminering kunde göras med musselodling på tre år och ge i mänskligt perspektiv evärdligt resultat. Dessutom 64 ton musselkött värt 360.000 kr.

(Jag har problem med termer för mycket lång tid. ”Oändligt” passar inte i vårt universum som troligen bara är 14 miljarder år gammalt. Ännu mindre på jorden som är 4,5 miljarder år. ”Evigt” är "oändligt" med religiös färg. Ingenting i sinnevärlden är heller ”oförgängligt”. Evärdligt i min betydelse sträcker sig bortom människans horisont men ryms i universums kalender.)

Dovers vita klippor, en erosionsbrant i cirka 70 miljoner år gamla biologisk bildade kalkavlagringar från kritperioden. Lagren fortsätter på Nordsjöns botten till Danmark och Skåne.

Biologisk kalk → kalksediment → kalksten är ett geologisk förlopp som pågått i hundratals miljoner år och kommer att fortsätta långt efter att människan som art är utdöd. (Hittills har Homo sapiens funnits 0,2 miljoner år – en blink i geologiskt perspektiv – och det är osannolikt att hon når miljonårsdagen. Hennes nära släkting Homo neanderthalensis blev 0,1 miljoner år.)

Kalkskal av Globigerina-foraminiferer cirka 0,3 mm stora. Som levande omges organismerna av plasmautskott, pseudopodier.

En intressant koldioxidsänka med evärdligt lång förvaring är globigerinaslammet, ett djuphavssediment som täcker 37 procent av världshavets bottnar (≈ 26 procent av jordklotets yta; jfr. landytan 29 procent). Det består av submillimetersmå kalkskal av planktoniskt levande foraminiferer, encelliga organismer av amöbatyp. Deras livslängd räknas i månader, och när de dör sjunker skalen till havets botten.

HMS Challenger för ankar i Västindien mot slutet av expeditionen.

Globigerinaslammet upptäcktes och karterades av Challenger-expeditionen (1872-76), den första stora oceanografiska expeditionen. Ett yngre syskon till Beagle-expeditionen (1831-1836) där Charles Darwin deltog med evolutionsteorin som resultat. The Challenger Reports publicerades i en magnifik 50-volymers utgåva 1890 – 1895 som nu finns på nätet.

Mikrostruktur av ett Globigerinaskal. Notera hålen för pseudopodierna. En fenomenal grad av organisation som bara tjänar sitt syfte i tre månader.

Med sjunkhastigheter på 10-100 m/dag tar det månader för de tomma kalkskalen att sjunka till exempelvis Atlantens medeldjup 3.300 m. Sedimentationen kan liknas vid ett synnerligen långsamt ”snöfall” av minutiöst utformade behållare som medger identifiering på artnivå. Naturens gigantiska slöseri med design, om man så vill: tre månaders funktion, trettio miljoner år som restprodukt. På tusen år avlagras ungefär 16 mm globigerinaslam vilket ger 1 meter på 63.000 år. Det kan verka lite men den bundna koldioxidmassan i en meter av världens globigerinaslam är 13 gånger större än den nuvarande CO2-mängden i atmosfären.

På femtusen år (sedan Skarpsallingekärlet gjordes) har alltså familjen Globigerina assimilerat och för alltid bundit lika mycket koldioxid som det finns i hela dagens atmosfär. Dessutom med strikt ordning ner på molekylär nivå. Ett års antropogena utsläpp klarar den på femtio år.

Djuphavssedimenten enligt “Challengers” data. Av 133.197.200 square miles (x 2,59 = 344.980.748 kvadratkilometer) utgörs 49.520.000 sq. mi. (≈ 37 %) av globigerinaslam.

Räkneövningar för köksbordet: En kubikmeter globigerinaslam, porositet 60 procent = 40 procent massa, därav 65 procent CaCO3 = 26 procent av 1 m³ = 0,26 m³ CaCO3 med densitet 2,71 ≈ 704 kg CaCO3 som binder 44 procent CO2 ≈ 310 kg CO2 per kubikmeter globigerinaslam. Likaså per kvadratmeter när man räknar med ett 1 m tjockt lager.

Fördelat jämnt över jorden blir det 80 kg CO2 per kvadratmeter jordyta.

Koldioxiden i luften: På varje m² jordyta trycker 10,3 ton luft med 582 vikt-ppm CO2 = 0,582 kg CO2/ton luft = 5,99 kg CO2 per m². I runda slängar 6 kg koldioxid över varje kvadratmeter jordyta – hav som land – av vilket 1,5 kg är den post-industriella ökningen.

För atmosfären blir det: Jordens yta 5.1 × 108 km². Mängden koldioxid 5,1 x 6 = 30,6 x 108 kiloton = 3,06 x 109 kiloton = 3,06 x 1012 ton. Tre teraton. Eller tretusen gigaton.

Den mänskliga civilisationens årliga utsläpp ≈ 30 gigaton är en procent av det som redan finns i atmosfären. Globigerinasedimentationen ensam binder den mängden på femtio år.


Begrunda ovanstående karta över de marina sedimenten. Det ljusgråa är övervägande globigerinaslam, det röda är röd djuphavslera på de största djupen där kalkslam inte bevaras.

Mot bakgrund av den, hur vettigt verkar förslaget att gödsla världshaven med järnfilsspån för att höja produktionen av alger som kan absorbera koldioxid? I min mening ett Pettsonpåhitt jämförbart med att måla alla tak i världen vita, men inte ens engelska Royal Society som nu hoppat på klimatvagnen förkastar det rent ut.

Man kan undra var gränsen för stolligheterna går.

Rekord hittills har förslaget att skicka en svärm av 10 biljoner (10.000.000.000.000) små speglar ut i rymden en miljon åt gången varje minut (!) för de nästa 30 åren.

Men vänta bara. Alla de mäktiga hjärnor som kokar av längtan att rädda jorden ska nog komma upp med något ännu genialare. Betalat med dina och mina skattepengar.