Grand Châtelet i Paris.Den ömkliga finalen på klimatmötet COP15 i Köpenhamn fick ett av svenska språkets förnämligaste epigram att dyka upp i mitt minne:
»Hvad i sin period den högsta höjden sett
plär åter strax derpå det lägsta fallet röna.
Kung Carl man nyss begrof, kung Fredrik nu vi kröna -
så har vårt svenska ur gått ifrån tolf till ett»
Skrivet vid Fredrik I:s kröning 1720 av Carl Gustaf Cederhielm (1694 – 1740), en begåvad individualist som utan märkbara olägenheter levde de sista 16 åren av sitt liv häktad för skulder i le Grand Châtelet i Paris.
Sannolikt har nu det stora klimatraseriet passerat sin högsta punkt för att aldrig återfå sin tidigare storhet. Rädslan för
Klimatkämparna, typ miljöminister Andreas Carlgren, är fortfarande i chock- och förnekelsefasen. ”Så ska vi fortsätta arbetet med att rädda klimatet” (DN 100103). Carlgren gör en riktig analys av läget men värjer sig som patienten med bukspottkörtelcancer för dödsinsikten. De största utsläppsländerna tog sig rätten att släppa ut hur mycket koldioxid de vill i framtiden. De verkliga makthavarna tror inte att jorden dränks inom deras planeringshorisont. Läget för små ö-nationer må vara hur hjärtskärande som helst, blir de översvämmade om trehundra år får de väl flytta.
När jag startade den här bloggen i januari 2009 släppte ingen större svensk dagstidning fram klimatskeptiska artiklar. Men utan att veta det var jag del i en ström som gick genom opinionshavet, en sea change som obönhörligt ändrade synsätten. Nyligen hade DN ett mycket balanserat inlägg: ”Efter FN-fiaskot. Kolumnen: Hans Bergström om behovet att tänka nytt i klimatfrågan” (DN 091231) med synpunkter som inte hade släppts fram för ett år sedan. (Somliga frågade sig rentav: Är hedersdoktorn Karin Bojs befordrad snett upp till vänster?)
Själv tror jag att bloggvärlden bidragit till förändringen genom sina oräkneliga kritiska analyser av klimatmaffians tvivelaktiga metoder och absurda påståenden. Climategate hade aldrig kommit i dagen utan bloggarna, klimatmaffians stolliga "prognoser" om att jorden går under om 40 eller 90 år hade fortsatt växa som ogräs. Gammelmedia kom som vanligt på efterkälken. Nu blir allt fler människor medvetna om att klimatskräcken var avsiktligt skapad av politiker, ekonomer och forskare med ekonomiska intressen i hypotesen.
Det är inte en slump att expolitikern filmberättaren Al Gore är på väg att bli klimatmiljardär (i dollar).
Religiöst färgade klagorop som fiaskot var ett svek mot klimatet, och suckar över att Kina satsar på ”tung klimatförstörande industri som cement och stål” har förlorat sin verkan. Nu krävs smärtsamma omprioriteringar och en ny världsbild.
När vi (västerlandet) genom kortsynta planer med vinstmaximering som ledstjärna outsourcar allt mer tillverkningsindustri till Kina ökar landet förstås sina ”klimatutsläpp” (nyord för koldioxidutsläpp). Våra kan i motsvarande grad sänkas och fabriksarbetarna skickas hem i väntan på de jobb med högt kunskapsvärde som förväntas infinna sig. Till sådana jobb behövs i sagan så pyttelite energi att EU och i synnerhet Sverige till år 2050 kan minska koldioxidutsläppen med 90-95 procent. Detta är alldeles sant och beslutat i EU:s ministerråd 29-30 september 2009 under Fredrik Reinfeldts ledning. (Se Grön saga med blå kant, och Litet räknestycke.)
Därför är elpriser på 14,50 kr per KWh bara välgörande och mycket passande. Strömmen importeras från kolkraftverk som Vattenfalls Jänschwalde så vinsten går till välgörande ändamål, som direktörslöner på en och en halv miljon kronor i månaden. Om elen samtidigt kostar 2 öre KWh i Kina visar det bara kommunisternas rovdrift med klimatet. Sveriges (och EU:s) konkurrensförmåga påverkas inte.
I den bästa av alla världar
Ett bekant uttryck säger. ”Du kan lura många människor en kort tid, men inte alla en lång tid.” Så länge klimatkampen mest var vackra slagord och hajpade möten på fina semesterorter lät många sig luras. Men när det, som i Köpenhamn, kom till kritan och börjar handla om verkliga pengar som i svindlande summor skulle tas ur den vanlige västerlänningens plånbok då slår självbevarelsedriften till.
Då frågar sig verklighetens folk: Vem ska ha pengarna, vad får jag för dem, vad får mina barn? Är det alldeles sant som politikerna säger att jorden går under? Eller kanske bara lika sant som att utanförskapet skulle minska om alliansen fick makten, att sjukvården skulle bli bättre och åldringsvården mänskligare om de privatiserades. Och albylen bli 40 öre billigare med privata apotek.
Sådana frågeställningar kallas sunt förnuft. Och tror du inte att de är en del av det nya fräscha tiotalet så vänta och se. Till den 19:e september 2010.
Valdagen.
Sunt förnuft är en alldeles utmärkt egenskap. När jag är ute och badar så har jag en frusen, liten Coca Cola flaska med vatten med mig. Den håller sig iskall i fyra fem timmar och har ytterligare en liten isklump i sig när jag kommer hem. Då har den vrit med mig i 25 graders värme en halv dag. Om någon försöker inbilla mig att polernas isar kan smälta på hundra år, så betraktar jag honom som galen.
SvaraRaderaJR
Så sant....
SvaraRaderaVi vet inte vet särskilt mycket om framtidens klimat. Däremot vet vi att klimatet blivit en politisk och ekonomisk fråga. Massmedia tjänar på att skriva om katastrofer. Det gör att människor blir oroliga vilket i sin tur medför att politikerna måste agera om de vill bli valda. Detta politiska kretslopp leder till att olika företag försöker modifiera sin affärsidé så att de kan tjäna pengar på klimatfrågan och forskare söker sig till detta därför att där finns forskningsanslag. Så fortsätter det politisk-ekonomiska kretsloppet som gör att klimatfrågan blir het. Men hur det blir med klimatet, det tvistar de lärda om, och vi andra vet inte vem som har rätt.
Don't worry, be happy!
Grattis till ett år i bloggvärlden!
SvaraRaderaDu är inte ensam om att ha nöje av bloggen. Blandningen av texter och bilder skapar en helhet som gör att jag ser fram mot varje uppdatering.
För mig är kvaliteten så hög att det inte funnits anledning att ifrågasätta eller kommentera.