2010-01-21

Slitet mynt som ingen tar


Rubriken är klippt från Frans G. Bengtssons översättning av François Villons ballad om den vackra hjälmsmedshustrun (Ballade de la belle Heaulmière aux filles de joie) som råder unga kvinnor att ta för sig av livet:

(Utdrag)

Var inte blott en läckerbit
för fästman din, Kappsömmar-Netta!
Och du, Katherine vid broderi’t,
lev ej förgäves: gör det rätta.
Låt ungt och välskapt manfolk lätta
sin börs nu i er ungdoms dar.
Vad får ni sen, av åren frätta?
Blott slitet mynt som ingen tar.

Jag gråter bitter gråt för detta:
ej mer, fast högt i rop jag var,
kan jag mig nu i omlopp sätta
än slitet mynt som ingen tar.


(Essayen ”Villon” i ”Litteratörer och militärer” 1929. Den rekommenderas till läsning.)

Villon (c. 1431 – e. 1463) klarade sig med nöd och näppe från att bli hängd mer än en gång. Han var inte politiskt korrekt under sin levnad och inte heller nu. Men balladens slutrad ”blott slitet mynt som ingen tar” har plötsligt kommit att gälla många begrepp som var aktuella och betydelsefulla under det nyss avslutade nollnolltalet. Några exempel:


Klimathotet: Konceptet punkterades under det uppreklamerade klimatmötet i Köpenhamn. Om det finns en risk för att de antropogena koldioxidutsläppen ska orsaka katastrofal global uppvärmning klimatförändring är risken i alla fall inte så stor att ”världens ledare” brydde sig om den. Inga beslut om minskning av utsläppen togs. Inga pengar (av föreslagna hundratals miljarder euro) avsattes till ”fattiga länder”. I tysthet har EU övergett målsättningen att sänka sina egna CO2-utsläpp med 30 procent till år 2020 och siktar nu på 20 procent. USA och Kina rent ut sagt sket i alla planer på sådant.


Klimatlobbyn ertappades med byxorna nere i det skandalösa Climategate vars proportioner växer. Ett larm om att Himalayas glaciärer smälter och kan vara borta till 2035 visade sig vara ett påhitt klippt ur en gammal tidning. Ändå ingick det som hårt faktum i IPCC:s Assessment Report IV 2007.

Grön energi: För Sveriges del har intresset flyttats från vindkraften, som producerade pinsamt lite energi under köldhögtrycket nyss, till kärnkraften som var delvis avstängd under samma tid. Fantasierna om ett grönt samhälle visade sig vara svammel. Kol- och oljeeldade kraftverk fick rädda situationen. Självaste antikärnkraft-ikonen energiministern Maud Olofsson fick medge bristerna.


Arbetslinjen: Att det är svårt/ omöjligt att slussa ut människor på en arbetsmarknad som inte finns lärde sig alla (utom möjligen regeringen Reinfeldt). Termen "arbetslinje" skickar rysningar längs ryggraden på allt fler medborgare. Hur många de är får vi se den 19 september.

Utanförskapet: (Maktens nyord för arbetslöshet och sjukdom.) Antalet personer i ”utanförskap” ökade med 70.000 individer under nollnolltalets sista år. Och människorna som finns där fick det sämre. Där har vi ett slitet mynt som ingen tar, om något.


Change: För precis ett år sedan installerades då 48-årige Barack Hussein Obama som president nr 44 i USA. Att han var ”svart” (mulatt) ansågs vara särskilt löftesrikt. I valkampanjen hade han lockat med formuleringar som ”Change you can believe in” och ”Hope”. Han skulle stänga Guantanamo, rädda klimatet, gå tillrätta med Wall Street, införa sjukförsäkring för alla amerikaner, skapa bättre förhållanden med den muslimska världen, stoppa Israels förtryck av palestinierna, tillåta samkönade äktenskap ... rent allmänt skapa fred och lycka på jorden.


Hope: Det var ingen måtta på Obamas munväder. På grundval av det fick han också Nobels fredspris 2009. Men det hopp om fred som norska Nobelkommittén kan ha hyst kom på skam redan innan priset delades ut. Kriget i Afghanistan utvidgades till Pakistan och länderna avidentifierades till AfPak. Där jagar amerikanska soldater och Blackwater-knektar som ska bli fler än 200.000 till sommaren 2010 ”färre än 100” medlemmar i al-Quaida. Dödar 49 vanliga män-kvinnor-barn för varje ”terrorist”. Nästa steg ska bli Yemen.

Obama sägs vara intelligent men han verkar både omdömeslös och ängslig. Se sagan om en öl i Vita Huset där presidenten fegade ur efter kritik från Bostons poliskår; hans fogliga men dödfödda puff för Chicago som olympiadstad; hans ängsliga anpassning till militärkomplexet i form av general Stanley McChrystal som före presidenten kungjorde vad som skulle gälla i AfPak; och senast hans halvkokta försök att rädda den demokratiska kandidaten Martha Coakley vid fyllnadsvalet efter Ted Kennedy i Massachusetts där väljarna sa i klartext vad de tyckte om Obamas första presidentår.

Säkert har många av oss haft en klasskamrat av den sorten: Slätslickad, duktig i ämnena, inställsam, en ja-sägare som fegade ur när det krisade. Och som nu slingrat sig upp i hierarkin genom att fjäska uppåt och sparka neråt.

Finns det två mer utslitna ord, två mer slitna mynt som ingen tar än Change och Hope så kan jag dem inte på rak arm. Nollnolltalets verkliga femtioöringar. Bara naivt lättlurade människor kan tänkas sakna dem när de försvinner.


Vilka slagord som ska präglas under tiotalet är än så länge en öppen fråga. För min del har jag inte en aning. Men det ska bli spännande att se i vilken riktning utvecklingen går.

5 kommentarer:

  1. Tack Max!
    Ännu en väl avvägd komposition av text och bild.

    Om kärnkraften vill jag varna utan att vara alarmist. Det är bättre att bygga nya verk än att trimma konstruktioner från 60-talet.

    Inte ens Amazonälskaren Göran Persson skulle trimma en B18 till 150 hp och tillåta kontinuerlig drift på den nivån. (Men någon fick honom att ta beslutet)

    Bygg nytt, starkt och driftsäkert istället.

    SvaraRadera
  2. Hej.
    Jag heter Johannes Söderqvist. Kunde inte hitta din mailadress här på bloggen så jag postar såhär istället.

    Jag är själv, liksom du, miljöbloggare (gillsteneskogen.blogspot.com) och artist men är även aktiv medlem i föreningen Skydda Skogen. I dagarna lanserar vi vårt upprop som syftar till att få ett lagligt skydd för åtminstone 20% av de fåtaliga äldre skogar som ännu finns kvar i Sverige. Dessa skogar är inte bara livsviktiga för mer än 2000 arter, vars överlevnad annars hotas, utan är även våra största inhemska inlagrare av koldioxid - vår största kolkälla.

    Uppropet är initierat av forskare och har under sitt första dygn fått påskrifter av ytterligare nästan 90 skogs/miljöforskare (och inom bara några få dagar över 3500 påskrifter av "vanligt folk").

    Med din hjälp, i form av en enkel namnteckning, kan vi tillsammans få fler människor att skriva på. Naturligtvis får du gärna vara med och sprida uppropet om du vill.

    Skriv på uppropet för att skydda landets sista gammelskogar: http://protecttheforest.se/upprop/
    Observera att captchan i namnformuläret är känslig för stora och små bokstäver.

    Mvh - och stort tack.
    Johannes Söderqvist
    Tel: 0570-53088

    SvaraRadera
  3. Nu väntar jag otåligt på ditt nästa alster på den här bloggen. Har läst alla föregående en gång till med ett fånigt leende på läpparna.
    Så bra!
    Så precist!
    Tack!

    SvaraRadera
  4. Vänner:

    Jag har varit borta från bloggandet en tid. Har inte ens loggat in på Andas Lugnt så därför har era kommentarer blivit liggande i granskningskön.

    Det är förstås uppmuntrande att få uppskattande kommentarer. Att Anonym 14 februari kunde läsa om de gamla inläggen med ett leende gladde mig särskilt - de är ett års historia om ett engagemang som satt bra under nollnolltalets sista år.

    Nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Tuppkammen har ju slaknat på miljömaffian. Det lär ta tid innan den reser sig igen. Kanske miljödebatten kan börja intressera sig för verkliga och påverkbara problem som rovdriften på skogar, mark och hav. Bromsa upp de krassa ekonomiska intressena. Om exempelvis Isabella Lövin från sin EU-plats kunde stoppa trålningen av glasålen som kommer från Sargassohavet vore det en god signal. Men tecknen är dystra.

    Min senaste post rörde det skamliga mördandet i Afghanistan fast jag egentligen inte vill bli en politisk debattör. Det vore väl om jag är en del av ett motstånd i folkdjupet i den frågan, precis som jag råkade vara i klimatbluffen.

    Den som lever får se.

    /Max

    SvaraRadera
  5. Hej Max

    Frans G. Bengtssons översättning av Villons "La belle Heulmière" är den enda läsbara på svenska. (En av Axel Österberg 1958 är bara karamellvers. Han kallar dessutom den vackra hjälmsmedsfrun för "hjälmbärerska".) Så här går hela:

    Hanskmakarfru, kom sätt din lit
    till mig, din lederska med rätta ;
    och du, skoflickarns Blanche, hör hit!
    Ett ber jag er, med ögon vätta:
    hugg för er män och bli ej mätta
    och spara ingen villig karl;
    ty åldern gör er, flickor nätta,
    till slitet mynt som ingen tar.

    Du Hökarjänta, mjäll och vit,
    som går i dans med fötter lätta!
    Och Vävar-Jenny! Upp med flit
    i tide att ert värv förrätta!
    Upp att från fönstren le och sprätta
    och locka folk med allt som drar;
    ty tids nog kommer dok och hätta
    och slitet mynt som ingen tar.

    Var inte blott en läckerbit
    för fästman din, Kappsömmar-Netta!
    Och du, Katherine vid broderi’t,
    lev ej förgäves: gör det rätta.
    Låt ungt och välskapt manfolk lätta
    sin börs nu i er ungdoms dar.
    Vad får ni sen, av åren frätta?
    Blott slitet mynt som ingen tar.

    Jag gråter bitter gråt för detta:
    ej mer, fast högt i rop jag var,
    kan jag mig nu i omlopp sätta
    än slitet mynt som ingen tar.


    Det närmar sig Villons original:

    «Filles, veuillez vous entremettre
    D'escouter pourquoy pleure et crie
    C'est que ne puys remède y mettre,
    Ne que monnoye qu'on descrie.»


    Med hälsning

    Erik

    SvaraRadera