Vart går klimatet?

Den kallaste vintern på många år ligger över USA, Europa och Ryssland. Det är väldigt olägligt för klimatlobbyn att kölden drabbar just sådana områden där klimatmedvetandet varit särskilt starkt.

Folk är nu så enkelt funtade så de tar intryck av några månaders snökaos, inställda flyg, fastfrusna tåg och igensnöade vägar. Åtta timmar i ett havererat SJ-tåg utan värme, vatten, toaletter och information kan få den mest brinnande klimatentusiast att tappa tron på växthuseffekten. 

SNAFU, som det heter. Situation normal, all fucked up. (Situationen normal, allt åt helvete.)

Kalla vintrar och global uppvärmning

Den som kan sin historia vet att vintrarna var hårda i Europa och Ryssland också under andra världskriget. Man talade om ”de kalla krigsvintrarna”.  Sverige var avstängt från omvärlden, hade ransonering och varm­vattenförbud, bensin fanns endast till försvaret, husen eldades med ved. Finland förde två krig mot Sovjet och vinterkrigets vitklädda finska soldaterna blev hjältar.  De illa utrustade ryssarna frös ihjäl stående i skyttevärnen. Man körde lastbilstrafik över Bottenviken.

I Ryssland mötte Hitler samma fiende som Karl XII och Napoleon – den obarmhärtiga ryska vintern. När generalfältmarskalk Friedrich Paulus, 22 generaler och återstoden av Sjätte armén kapitulerade vid Stalingrad 31 januari 1943 var det finalen på ett köldhelvete.

1940-talets värmetopp
Statistiskt gick jorden då igenom en värmetopp. Upp från 13,8 grader år 1935 till 14 grader 1941/42 och ner igen till 13,8 år 1950. Det dröjde ända till 1978 innan jordens medeltemperatur nådde 14 grader på nytt, alltså en temperatursvacka som sträckte sig över 36 år.

 Denna kuriösa kontrast fick mig att titta på kurvan över jordens medeltemperatur 1850 – 2009.  En ojämn kurva med sex markanta toppar följda av decennielånga svackor. Vår 2000-talets temperaturtopp är nr 6, andra världskrigets var nr 5 medan nr 4 inträffade i slutet av 1800-talet.

1890-talets värmetopp
År 1898 kulminerade den globala medeltemperaturen med en topp på 13,75 grader. Den följdes av ett tvärt temperaturfall ner till rekordlåga 13,5 grader år 1910. Då började temperaturen stiga igen och år 1928 passerade den 1898 års nivå efter ett dipp på 30 år. Den fortsatte brant uppåt och nådde sin höjdpunkt kring 1940.

I Nordamerika upplevde man en serie kalla vintrar i samband med 1898 års värmetopp.  The Big Freeze 1894/95 då druvor och apelsiner frös bort ända ner i Florida; The Portland Gale 1898 som svepte regn, hagel och snö över New England med vindar på 50 m/s och sänkte fler än 300 fartyg; och The Great Blizzard 1899 då hamnen i New Orleans frös till och isflak från Mississippi drev ut i Mexikanska golfen.

The Portland Gale fick sitt namn efter ångaren SS Portland som gick under med man och allt under stormen.

I Europa hade England The Great Blizzard of March 1891 som inte skulle överträffas på 112 år. ”One of the longest and severest winters ever known” (En av de längsta och strängaste vintrar någonsin). Cornwall och Devon var avskurna från resten av landet, i Calais blåste två ånglok med snöplogar av rälsen, i Budapest hotade Donau att svämma över på grund av isbildning.

Stockholm hade -16 C andra veckan i januari 1891 och minus nio som januaris medeltemperatur; i Bryssel var januaritemperaturen minus åtta.

2000-talets värmetopp
Den globala temperaturen steg stadigt i 30 år från 1975 till 2005 med totalt 0,5 grader C. Men sedan har den saktat av eller upphört. Professor Phil Jones – en centralfigur i klimatforskningen – medgav i februari 2010 att temperaturen gått ner under perioden 2002-2009 (-0,12C per decennium) men att nedgången inte var statistiskt signifikant.

Det kan vara krönet på en värmetopp. Möjligen signalerar den kalla vintern början av en temperaturnedgång av samma typ som nittonhundrafyrtiotalets och artonhundranittiotalets.  AGW-hypotesen är så bristfälligt relaterad till verkligheten att den inte ger någon ledning.  Om koldioxiden vore den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen med 0,7 grader C sedan 1830 skulle man vänta sig att det rekordstora utsläppet av 233 gigaton CO₂ åren 2002-2009 satt något spår (vilket det alltså inte gjorde). 

AGW-hypotesen och verkligheten
 
Koldioxidhypotesen är väl underbyggd teoretiskt och laborativt, men sambandet mellan det globala koldioxidutsläppet och temperaturkurvan är uselt. Det 36-åriga dippet 1942-1978 inträffade medan utsläppet steg från 5 Gt 1942 till 19 Gt 1978. Sammanlagt 380 Gt under perioden.

Att variationerna under 1800-talet skulle ha med koldioxiden att göra är ytterst osannolikt eftersom totalutsläppet under hela seklet bara var 45 Gt (därav 41 Gt 1850-1899).

Nu måste förklaringen sökas i andra processer. När professor Jones tillfrågades om vilka andra processer som kunde tänkas påverka den globala temperaturen svarade han: ”This area is slightly outside my area of expertise.”  (Detta område är något utanför mitt kompetensområde.) Där talade han på hela klimatforskningens vägnar – allt utanför AGW-hypotesen verkar ligga utanför ämnets kompetensområde.

Mannen med den sköna skridskostilen är The Reverend (pastor) Robert Walker (1755-1808) i farten på Duddingston Loch i Edinburgh. Målad av Sir Henry Raeburn (1756-1823).

Någonstans i bakgrunden är stora obeforskade processer i verksamhet. De leder bland annat till att hälften av det totala antropogena koldioxid­utsläppet försvinner utan att lämna spår i atmosfären.  Sannolikt kontrolleras jordens temperaturbalans i grunden av andra faktorer än koldioxidhalten i atmosfären.

Om det stundar en trettio år lång temperatursvacka betyder det en verklig ökenvandring för klimatpolitiken som satsat allt på AGW-hypotesen. Sannolikt skulle alla komma ut klokare efter en sådan.

Utvecklingen de närmaste åren blir intressant.