Koldioxidutsläpp 380 gigaton, global uppvärmning ingen

Den globala medeltemperaturen år 1942 låg kvar på temperaturkurvans krön +14 ^oC. Men under resten av 1940-talet skedde en distinkt nergång med 0,2 grader till 13,8 grader år 1950. Samma temperatur som 1935 så världen lämnade en 15 år lång värmetopp bakom sig.

Ihjälfrusna i Stalingrad.

Det är svårt att inse att de kalla krigsvintrarna 1939-1943 ska representera en värmetopp. Finska vinterkriget 1939-40, den tillfrusna Bottniska viken som tillät lastbilstrafik Sverige-Finland, och det tyska fälttåget i Sovjet som slutade med nederlaget i det djupfrysta Stalingrad 1943 talar ett annat språk. Sådan extrem köld visar på svagheterna i begreppet ”global medeltemperatur”.

Emellertid: År 1950 började kurvan stiga och nådde åter 14 grader C år 1978. Därmed var temperaturen tillbaka på 1942 års nivå efter ett 30-årigt dipp på 0,2 grader. Den period som behandlas här, 1942-1978, började och slutade alltså på samma nivå 14 ^oC. Någon global uppvärmning inträffade inte under dessa 37 år.

Klicka för större bild.

Det hoppfulla 1950-talet, det frigjorda 1960-talet och det vänstervridna 1970-talet förgick medan industrins hjul snurrade och standarden steg. Det resulterade i ett antropogent koldioxidutsläpp på 380 gigaton. Drygt tre gånger så mycket som under perioden 1910-1941, men bara 54 procent av de kommande utsläppen 1979-2008.

Koldioxidhalten i atmosfären steg från 312 ppm år 1958 då mätningarna började till 332 ppm år 1978, dvs. med 20 ppm (6 procent).

Antropogent koldioxidutsläpp 380 gigaton, global uppvärmning ingen:
Att relatera de 37 årens koldioxidutsläpp 380 gigaton till någon global uppvärmning är omöjligt eftersom ingen uppvärmning skedde. Den enfaldige kan förstås hävda att joho – från år 1950 till 1978 var den 0,2 grader. Så kan man med ”cherry picking” (= selektivt urval) massera sina data så de passar den förvalda hypotesen. En metod som sannerligen inte är okänd i klimatdebatten.

[För att konstruera ett exempel från MetOffice-kurvan: 1860-1880 steg temperaturen 0,3 grader, 1910-1940 steg den 0,5 grader och 1950-2004 slutligen 0,6 grader. Sammanlagt ”på grund av människans koldioxidutsläpp” med 1,4 grader (istället för diagrammets 0,8). Tro inte att detta är en parodi – exempel finns på nätet.]

Nåväl: 1942-1978 års antropogena CO₂-utsläpp på 380 gigaton sammanföll med en svacka ner/upp på 0,2 grader i den globala temperaturkurvan. Orsaken till svackan är okänd i detalj men den kan endast ha berott på naturliga (= av människan oberoende) variationer i jordens temperaturkontroll.

Det är svårt att se hur det antropogena koldioxidtillskottet skulle kunna ha en roll. Gasen är temperaturhöjande genom absorption av långvågig strålning från jordytan och kan inte vara annat. Mest troligt är variationer i atmosfärens halt av vattenånga, den gas som svarar för närmare 90 procent av växthuseffekten på 33 grader. Utan den vore jordens temperatur minus 19 grader C så det finns stora möjligheter till svängningar på en halv grad upp eller ner.

I det perspektivet är det förvånande att jordens temperatur ligger så stadigt kring plus 14 ^oC som den gör.

Sammanfattningsvis visar analyserna av de antropogena koldioxidutsläppen 1910-1941, 1942-1978 och 1979-2008 en ytterst erratisk eller obefintlig relation till den globala temperaturstigningen. Under de 98 åren var CO₂-utsläppen 116 + 380 + 707 = 1203 gigaton. Nästan hälften av dessa försvann löpande från atmosfären genom att ingå i den naturliga koldioxidomsättningen.

Jordens medeltemperatur ökade under samma tid från 13,5 till 14,4 grader C, det vill säga med 0,9 grader. Endast med hjälp av avancerade logiska krumbukter kan man konstruera ett orsakssamband mellan koldioxidutsläppen och den ryckiga globala uppvärmningen.

Samt givetvis, med hjälp av stora datorer och komplicerade klimatmodeller gjorda av forskare med den rätta tron.