Peak oil – och maten?

Små problem och stora

Klimatbyråkratin räddade sitt skinn i sista Durbanminuten och återkommer  hösten 2012 med COP18 i Qatar. Tydligen lever Kyotoprotokollet vidare i respirator fem år till. Någon verkan på det globala koldioxidutsläppet har KP som bekant inte.

Ett litet problem. Varför bry sig?

Ett stort problem är begreppet peak oil, det självklara faktum att olja som ändlig resurs någon gång måste ta slut. Det slutet står nu i farstun, predikar peak oil-lobbyn för döva öron. År 2030 (om 18 år!) har all handel med olja upphört och det moderna samhället gått i putten, enligt dem. Minimal fartygstrafik, rudimentär flygtrafik och obetydlig vägtrafik på grund av förlamande höga oljepriser.

Slussens invigning 1935.

Ska man tro detta? Är världens bankirer och politiker så kortsynta att de fortsätter bygga fartyg, flygplan, bilar, vägar, hamnar … hela den moderna infrastrukturen om dess beräknade livslängd bara är 18 år?  Nya Slussen i Stockholm, exempelvis, klar 2020-2022. Kan man alls hålla liv i Sverige efter 2030 – redan nu utan textil- och skoindustri, snart utan bilindustri, med varvsindustrin nedlagd sedan 1980-talet och en verkstadsindustri som flyr till länder med lägre energi- och lönekostnader?

Och vad värre är, med ett jordbruk som i dag möjligen föder 60 procent av befolkningen men som blir helt otillräckligt om 18 år ifall oljan då sinat och flödet av spannmål, kött, grönsaker och frukt från andra länder stagnerat.

Den som försöker läsa in sig på frågan blir benägen att svara ja på första frågan. Världens finansiella och politiska överklass är just så kortsynt. Alternativt tvivlar den på peak-oil. Den har en tidshorisont på 3-5 år. Och nej på andra frågan. Om peak-oil lobbyn får rätt (observera om) går det inte att hålla liv i Sverige som vi känner det. Glöm bekymret med bilar och se på problemet med mat.

Sveriges jordbruk

Sverige med 9,4 miljoner invånare har 2,6 miljoner hektar (Mha) åkermark. Antalet verksamma i jordbruket är 177 000 enligt EU:s statistiknormer (0,2 1,8 procent av befolkningen). För ett års mat till en person behövs 0,4 ha åker om dieten ska vara 3 000 kcal/dag blandad kost inklusive kött. Dagens 9,4 miljoner svenskar skulle behöva 3,8 Mha för att vara självförsörjande men saknar alltså 1,2 Mha. Dessa täcks upp av import från länder som Pakistan (ris), Italien, Spanien, Holland (frukt, grönsaker), Danmark (griskött) … listan är lång och växlande. Det mesta levereras just-in-time. Kossan som idisslar hos bonden på måndagen är lövbiff hos Ica på fredagen.

Hur driver man den karusellen om peak-oil lobbyns spådomar blir sanna?

Höskörd på gammalt sätt. Tidigt 1900-tal.

Någon ledning ger Sveriges läge under andra världskriget 1939-1945. Landet hade då 6 miljoner invånare och runt 3,5 Mha åkermark. Tjugo procent av befolkningen arbetade i jordbruket som drevs med bönder, bondhustrur, barn, drängar, pigor och hästar. Maten från nationens åkrar räckte nätt och jämnt och var därför ransonerad. På grund av köttbrist åt man kanin, kråka och varjehanda smådjur. Inga apelsiner, inga bananer.

"Det har kommit en båt med bananer". Harry Brandelius år 1946 (observera årtalet).

År 2030 blir problemet värre. Sverige har då 10 miljoner invånare som nominellt behöver 4 Mha för sin matproduktion och saknar 1,4 Mha. Världen har 8 miljarder invånare men jordens åkermark har inte vuxit. Det innebär ökad kamp om livsmedlen, höga priser och etiska fördelningsproblem. Hur skaffar man då mat i Sverige? ...  skickar ut folket på landet och nyodlar skogen med hacka, spade och årder? Eller exporterar pappersmassa via bantade och dyra kommunikationsnät?

Det är det mindre problemet. Här är det större.

Olja i maten

I dagens internationella jordbruk ligger tio kilokalorier energiutlägg (mest olja) bakom varje kilokalori på tallriken. För en dags mat (3 000 kcal) har det gått åt 30 000 kcal energi, motsvarande lite mer än tre liter bensin/diesel (à 9 225 kcal per liter). Därav trettio procent till handelsgödsel, trettio procent till jordbrukets maskiner och resten till pesticider, lagring, torkning och transporter. 

Stallgödselspridning.

Försvinner handelsgödseln minskar skördarna trettio procent, ska svenska jordbruket odla sin egen biodiesel behövs 13 procent av åkermarken till det.  Problemet är så hopplöst stort så ingen kan lösa det. Ingen låtsas om elefanten i rummet.

Naiva politiker svamlar om ”fossilfri matproduktion”  år 2020. Oljebolaget BP å andra sidan bedömer att det finns 45 år av bevisade oljereserver kvar.

Handelsgödsel

Bristämnet är framför allt kväve (N) trots att ämnet är 78 procent av luften. Länge täckte jordbruket sitt behov genom att återcirkulera stallgödseln från kreaturen. Varje gård hade sin gödselstack. ”Ju större gödselhög desto rikare bonde”. Från 1840 till 1910 spelade guanofyndigheter (fågelspillning) utanför Chiles kust en roll i världspolitiken. 

Brytning och lastning av guano för export.

År 1908 lyckades den tyske kemisten Fritz Haber (1868-1934) syntetisera ammoniak (NH₃) från luftens kväve under högt tryck. Det gav honom Nobelpriset i kemi 1918. Processen utvecklades industriellt av Carl Bosch (1874-1940) som i sin tur fick halva Nobelpriset i kemi 1931. I dag används en procent av världens energi (3-5 procent av naturgasen) i Haber-Boschmetoden som livnär en tredjedel av världens befolkning. I genomsnitt kommer hälften av  en människokropps 3 viktprocent kväve från en Haber-Boschfabrik någonstans.

Historiskt ligger Norge långt fram i kvävegödseltillverkningen. Företaget Norsk Hydro, grundat med Wallenbergpengar 1905 som Norsk hydro-elektrisk Kvælstofaktieselskab startades för att producera salpeter med vattenkraft-el i Rjukan. (Det Rjukan som gjorde tungt vatten och utsattes för pojkboks­spännande sabotage av norska motståndsrörelsen 1943-44.) Norsk Hydros tillverkning och export är nu flyttade till Porsgrunn, en dags seglats från Strömstad-Uddevalla-Göteborg. Det kan vara ett hopp för ett post-2030 Sverige som varken har olja eller produktion av ammoniumnitrat.

Framtidens problem

Energitätheten i de fossila bränslena gör dem svåra att ersätta. Etanol till en tankfylla (70 liter) i en Volvo V70 kräver 190 kg majs som kunnat ge en person 3 000 kcal/dag i åtta månader. Om Sverige skulle odla etanol till sin egen bilpark skulle åkerjorden inte räcka till.

Eller ta exemplet The London Array, världens största vindkraftspark utanför Themsens mynning. Den ska bestå av 341 stycken 3,6 MW vindsnurror med sammanlagd installerad effekt 1 228 MW spridda över 233 kvadratkilometer hav. Teoretisk årsproduktion 1228 x 8760 h = 10 757 280 MWh/år ≈ 10,8 TWh/år. Ett bra utfall för vindkraft är 25 procent, alltså 2,7 TWh/år. Under den icke-produktiva tiden krävs backup-el genererad på annat sätt, i England med värmekraftverk.

Jämför med ett gaskraftverk under byggnad på en vanlig industritomt vid gasterminalen Isle of Grain i Kent. Nominell produktion 1275 x 8760  ≈ 11,2 TWh/år. Med drift 72 procent av tiden blir produktionen 8,1 TWh/år.  Detta med endast 37 procent av koldioxidutsläppet från ett gammaldags kol- eller oljeeldat värmekraftverk. Skifte från kolkraftverk till gaskraftverk räknas därför som klimatvänlig minskning av koldioxidutsläppet enligt EU:s regler.

Potatisplockning längesedan.

Peak-oil lobbyn ligger i syskonbädd med AGW-teorin och den ”gröna” politiken och ser ett samhälle byggt på förnybar energi som naturligt och harmoniskt. Tillsammans med den hittills obetydliga globala uppvärmningen klimatförändringen klimatstörningen är peak-oil  ”vår generations ödesfråga”.

Kalkyler om fortsatt exponentiell tillväxt av människans energiförbrukning leder till det absurda: tio gånger större på 100 år, hundra gånger större på 200 år. Det påminner om sagans belöning till uppfinnaren av schackspelet: ett riskorn för första rutan, två för andra rutan, fyra för tredje, åtta för fjärde och så vidare 64 rutor. (Resultat 18 446 744 073 709 551 615 riskorn, fler än det finns i världen.)

Peak-oil lobbyn försöker lösa framtidens problem med gårdagens metoder. Den vill bygga fler lågpresterande vindkraftverk, jäsa fram allt mer biogas och täcka öknarna med solceller som reläar el från områden med dag till områden med natt.

Lösningen ligger inte där. Den ligger i att lära världens människor läsa och förstå vad hygien och födelsekontroll är. Då avstannar befolkningstillväxten på lång sikt (efter år 2050) och den globala populationen minskar. Det drömda samhället med låg tillväxt, rentav med negativ sådan, kan infinna sig. Tendensen är självförstärkande, grundad i människans önskan om ett bekvämt liv.




Man löser peak-oil problemet effektivare med en miljon skollärare, barnmorskor och barfotaläkare än med hundratusen vindkraftverk. På vägen kommer människan att använda varje åtkomligt fat olja och varje kubikmeter gas. Tro inte annat – se på fumlandet och rökridåerna vid klimatmötena. EU, ansvarigt för 11 procent av det globala koldioxidutsläppet, förlänger för syns skull Kyotoprotokollet fem år medan alla andra gör som de vill.

Kommer ett sammanbrott på energiområdet? De som styr världen tycks inte tro det. Gällande motto är: 

”Vi korsar den bron när vi kommer till den”.