Människan i bibeln och i evolutionen

 
Människan i bibeln

Enligt bibeln har världen och allt liv skapats av en allsmäktig Gud. Först hav och land, sedan i tur och ordning växtlighet, sol och måne, fiskar och fåglar, landlevande djur.  Och som kronan på verket man och kvinna, skapade till Guds avbild för att råda över alltsammans.

(Berättelsen gör ett par evolutionära misstag genom att skapa växtligheten före solen och fåglarna före de landlevande djuren. Men den gör rätt i att skapa människan sist.)

 
Bibeln har inte begreppet universum. Jorden är unik och stjärnor, sol och måne beskrivs som ljus fästa på himlen. De inte bara vandrar över firmamentet utan står också still på Herrens kommando. ”Solen blev stående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke att gå ned” (Josua 10:13). Inget i bibeln antyder att jorden skulle vara ett klot svävande i rymden. Sannolikt föreställde sig profeter och apostlar att den var platt.

Ändå hade Eratosthenes i Alexandria redan tvåhundra år före Kristus beräknat jordklotets omkrets med bara 13 procent fel.


Under sitt liv (”sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt”) lever människan under Gudens direkta tillsyn och kan appellera till Honom genom bön. Visserligen måste hon dö, men efter döden ska hon uppstå igen för att leva ett evigt liv i paradiset. Detta är så säkert att det ingår i trosbekännelsen. ”Vi tro ock på […] de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.

Människan blev inte alls lyckad vid skapelsen. Därför gjorde Gud en omstart med utvalda varelser genom syndafloden 2304 f Kr.  När inte det hjälpte kompletterade Han i efterhand med tio budord (två påbud och åtta förbud) förmedlade genom Moses omkring år 1450 f Kr. Dessutom med en rad detaljbestämmelser som de troende lyder eller förkastar efter smak. Exempelvis: inte äta svin (3 Mos. 11:7), inte ligga med en annan mans hustru (3 Mos. 20:10) eller med en kvinna som har mens (3 Mos. 20:18). Det var framför allt på det sexuella området som Gud sent omsider tyckte att Han misslyckats.

Slutligen sände Han sin Son för att göra ett sista försök. Men denne uppskattades inte av sin samtid utan avrättades genom korsfästelse år 33. En händelse med starkt symbolvärde som gjorde korset till kristendomens segertecken.

Inkvisition

Kristendomen som den förhandlades fram vid kyrkomötet i Nicea 325 blev en brutal och förtryckande religion. Ta korstågen. Eller förföljelsen av kättare (katarerna, valdenserna) och häxor. Rester av förtrycket lever kvar exempelvis i den katolska kyrkans förbud mot födelsekontroll.

Om förtrycket ska fortsätta i form av plågor i ett evärdligt helvete efter döden/uppståndelsen är oklart. Frågan är hur Jesu ord om himmelriket i Matt. 13:49-50 ska tolkas: "Änglarna skola [...] kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan."

Människan i evolutionen

Skapelsen i vetenskaplig mening är en pågående process vars startpunkt tycks vara The Big Bang för 13,7 miljarder år sedan. Den i kosmiskt hänseende ytterst obetydliga jorden formades för 4,5 miljarder år sedan.


Den rätt märkliga företeelsen människan dök upp för 0,0002 miljarder år sedan (200 000 år). Alldeles nyss i evolutionens perspektiv. Liv på jorden har funnits i fyra miljarder år. Om den tiden trycktes ihop till ett år skulle arten människa ha varit med en halvtimme. År 1 i vår tidräkning inträffade för 16 sekunder sedan (år noll finns inte).

Två arter Galapagosfinkar

Människan kom mycket sent i evolutionen. Sist kom hon dock inte eftersom evolution och artbildning är en pågående process. Laboratoriemässigt framställs nya former bananflugor (Drosophila sp.) hela tiden. De bekanta Galapagosfinkarna (Geospiza sp.) har utvecklats till 14 skilda arter ur en art som nådde ögruppen från Sydamerika. Den tretaggiga storspiggen (Gasterosteus aculeatus ) har efter senaste nedisningen diversifierats i flera underarter som är genetiskt och fortplantningsmässigt separata.

Biologin och evolutionen betraktar människan som en integrerad del av livet på jorden. Egenskapen att vara uppbyggd av eukaryota celler (celler med cellkärna innehållande arvsmassan) delar hon med växter, djur och svampar. I likhet med nästan allt levande består hon framför allt av kolföreningar och vatten. Alla beståndsdelar är rikligt förekommande på jorden.

En överväldigande mängd fossil har avslöjat utvecklingsgången fram till människa. Förenklat tog evolutionen följande steg (de senaste överst, tidpunkter i miljoner år sedan):

• Homo sapiens.     Pleistocen       0,2
• Homo.                 Pliocen           2,5
• Hominider.           Miocen         15
• Primater.             Eocen           55
• Däggdjur.            Trias           220
• Landliv.               Devon         400
• Ryggrad.             Kambrium.   600 

Det fossila vittnesbördet är absolut enstämmigt. Inte i något fall har man funnit anakronismer som, säg, ett människokranium bland de tidiga hominiderna i miocen. Eller ett däggdjur bland de första fyrfotingarna i devon.

Fossila föregångare till människan uppträder steg för steg. Släktet Australopithecus (austral = sydlig, pithecin = apa) utvecklades i Afrika för fyra miljoner år sedan, förgrenades i några arter och dog ut för två miljoner år sedan.

Tandemaljen avslöjar att neandertalarna åt mycket kött så de bör ha varit goda jägare.

 Vår närmaste släkting neandertalmänniskan (Homo neanderthalensis) uppträdde för 350 000 år sedan och dog ut för 30 000 år sedan. Det vetenskapliga intresset för henne är just nu stort. Man har funnit att människan och neandertalmänniskan har vissa gemensamma gener vilket tyder på sexuellt umgänge för 50 000 till 100 000 år sedan. (långt före bibelns regler för sex). Neandertalmänniskan hade större hjärna än vi och det är troligt att hon kunde tala.

 Människokvinnan Sapia som bjudits på vildsvinsstek av neandertal-mannen Neo hade nog inget emot att blanda några gener "till kaffet".

De samexisterade med oss i Europa i åttatusen år innan den sista neandertalaren dog i trakten av Gibraltar. Man kan misstänka att vi människor fördrev dem. Hejdlös expansion är karaktäristiskt för människan, hon är den enda primat som finns i alla världsdelar och hon expanderar fortfarande.

Kommer människan också att dö ut? Svar ja. Den art som blev äldst inom Homo-släktet – Homo erectus – existerade i nästan två miljoner år, spred sig över Afrika, Asien och Europa och använde verktyg och eld. Individerna var storvuxna (> 180 cm) och kunde sannolikt tala. Arten samexisterade mot slutet med både Homo sapiens och H. neanderthalensis och dog ut för 50 000 år sedan.

Sakligt underlag för att bedöma hur gammal arten människa kommer att bli finns inte. Blir hon en miljon år är det långt, två miljoner vore rekord. På geologiskt kort sikt (tusentals år) kan hon se fram mot en ny nedisning, kanske inom femtusen år. Blir nedisningen lik de fyra senaste får den en varaktighet runt hundratusen år.

På längre sikt (miljarder år) kommer allt liv på jorden att förgås. Om en miljard år beräknas solen ha blivit så het att allt vatten på jorden förångats. På vägen dit blir det verkligen en global uppvärmning värd namnet där det terrestriska livet drabbas först.

För 0,6 miljarder år sedan började den kambriska explosionen av livsformer med trilobiter som de mest kända. Enligt astrofysikerna är det sannolikt att 0,6 miljarder år framåt i tiden stundar den stora finalen i form av ett slutligt post-biotiskt god natt. En vacker symmetri.

“So Long and Thanks for All the Fish”, som Douglas Adams (1952-2001) uttryckte det.

Som avslutning kan jag inte låta bli att citera några rader ur evolutionsbiologen Richard Dawkins minnesruna över Adams:

"... imagine a puddle waking up one morning and thinking, 'This is an interesting world I find myself in, an interesting hole I find myself in, fits me rather neatly, doesn't it? In fact it fits me staggeringly well, must have been made to have me in it!' This is such a powerful idea that as the sun rises in the sky and the air heats up and as, gradually, the puddle gets smaller and smaller, it's still frantically hanging on to the notion that everything's going to be all right, because this world was meant to have him in it, was built to have him in it; so the moment he disappears catches him rather by surprise."

(.. föreställ dig en pöl som vaknar upp en morgon och tänker: ”Detta är en intressant värld jag befinner mig i, ett intressant hål jag befinner mig i, passar mig ganska fint, eller hur? I själva verket passar det mig förbluffande bra, måste ha gjorts för att ha mig i sig!” Detta är en sådant kraftfull idé att medan solen stiger på himlen och luften värms upp och medan så småningom pölen blir mindre och mindre, hänger den fortfarande frenetiskt kvar vid föreställningen att allt kommer att bli bra, eftersom världen var tänkt att ha honom i sig, byggdes för att ha honom i sig, så ögonblicket då han försvinner tar honom helt med överraskning.)

Pöl av M. C. Escher (1898-1972)

 
 

På internet: Banksy och TinEye

Paus från miljötänket

På den tiden då skolans uppgift var att fostra och undervisa sa en lärare till klassen: ”Idag är jag på så gott humör så jag struntar i att fostra och bara undervisar.”

Idag struntar jag i miljö och geologiska perspektiv och skriver för nöjes skull. Via DN kom jag in på den gåtfulle konstnären Banksys hemsida. Banksy fick Griersonpriset i klassen Most Entertaining Documentary (Mest underhållande dokumentär) den 2 november.

Han kom förstås inte till prisutdelningen men lät meddela: "This is a very  proud moment for me. I've always dreamt of winning a Grierson Award ever since I first heard about them two weeks ago.” (Detta är ett mycket stolt ögonblick för mig. Jag har alltid drömt om att vinna ett Griersonpris ända sedan jag först hörde talas om dem för två veckor sedan.)

 Skamfläcken Guantanamo har blivit något man går förbi med en axelryckning

Man häpnar över Banksys produktion då man bläddrar igenom hemsidan. Skrattar, tänker till, skäms ibland och ler igen. Den mannen har en särskild skärva i ögat som låter honom se tillvaron drastiskt och göra bilder som bara är så precis på kornet.

En av Banksys kommentarer till vårt missbruk av naturen

Nåväl. Banksys bild av ett bilvrak i ett pastoralt 1700-talslandskap fick mig att undra över bakgrundsmålningen.  En herdeidyll som ser ut som en blandning av Marcus Larsson och Caspar David Friedrich. Med en tesked Constable. Bland mina högerklicksalternativ har jag ”Search Image on TinEye” och valde det.

Resultat: Searched over 1.7559 billion images in 0.034 seconds. (Tecknet ‘.’ punkt i engelska tal motsvarar ‘,’ decimalkomma i svenska så avrundat genomsöktes 1,8 miljarder bilder.)

Att programmet inte bokstavligen tittar på varje bild förstår jag. Ändå häpnade jag över dess urskiljningsförmåga. Bland de 44 bilderna TinEye hittade fanns denna där ”min” bild bara är ett foto av en gallerivägg. I snett perspektiv dessutom. Som att hitta ett fingeravtryck i en buss. Göteborgspolisen kunde lära sig ett och annat om sökning och urval.

Att det efterhand blir omöjligt att göra någonting alls på nätet som inte går att spåra förstår man. Och om vi amatörer har sådana möjligheter, vad har man då i Pentagon? Kanske till och med SÄPO fått en ekonomivariant? Skönt att höra att EU med svenska justitieministerns bifall ska lagra allt vad vi gör ner till minsta sms i minst sex månader. Som bästiklassen-svensk byråkrat går Berit Ask till och med ett steg längre än EU begär. (Tror någon att datalagringsansvariga i Bryssel nänns radera alla dessa godsaker efter sex månader?)

Detta om Banksy. Mycket nöje!

PS. Vem som gjort bakgrundsmålningen fick jag inte fram.

 

Allan Kämpe, King Kong och Google Earth

Att jorden är ett klot är en kunskap som erövrats och förlorats många gånger i civilisationernas historia. I västerlandet går äran till greken Eratosthenes (276-194  f Kr) som utifrån solståndet i Alexandria och Assuan beräknade jordens omkrets till 45 360 km (den ekvatoriella är 40 075).  Ett suveränt exempel på hur långt logiskt tänkande kan nå.

Riktigt genomslag fick bilden av jorden som ett klot då foton från rymden började publiceras på 1970-talet. Då såg man verkligen hur begränsat och sammanhängande vårt livsutrymme är. Från satelliter karterades jordytan snabbt och i takt med satellitbilderna försvann alla okända platser. Moder Jord blottades och berövades snabbt sin sista slöja
.

 Krönet hittills är i min mening det geniala konceptet Google Earth. (Andra sökmotorer gråter fortfarande i kudden.) På sekunder får man bilder av vilken plats på jorden som helst och kan flyga över dem, ofta i en upplösning som visar  byggnader, bilar och studsmattor. Eller ghettomurar, ruiner och flyktingläger. Det finns inga mystiska ställen på jorden längre, inga vita fläckar på kartan.

Visst är det bra att vår världsbild står fast planterad i verkligheten. Men samtidigt blir världen tristare och mindre fantasieggande. Behovet av upptäcktsresande typ David Livingstone (1913-1873),  Sven Hedin (1865-1952) och Peter Freuchen (1886-1957) har fallit bort. Tiden då söner som inte ärvde fideikommisset kunde göra sig ett namn som storviltjägare är förbi. 

 Under 1900-talet blev upptäckarbragderna mer av bragd än av upptäckt. En ikon är Charles Lindberg (1902-1974) som gjorde den första soloflygningen nonstop över Atlanten 1927. En annan, skamligt försummad, är Beryl Markham (1902-1986). Förutom att hon levde ett spännande liv och skrev om det på ett sätt som fick Ernest Hemingway att säga ”She can write rings around all of us who consider ourselves writers” (Hon kan skriva ringar runt alla oss som anser oss författare) var hon först att flyga England – Nordamerika solo nonstop 1936. Nödlandade i ett kärr ytterst på Nova Scotia, Kanada, på grund av bränsleproblem.

I Afrika rörde Beryl Markham sig i samma kretsar som en annan författare med sällsynt lyskraft – Karen Blixen (1885-1962). Läs ”Babettes gästabud” 1964 och ”The Deluge at Norderney” (hon skrev den på engelska under namnet Isak Dinesen i ”Seven Gothic Tales” 1934).

1930-talet var decenniet för hjältemodiga flygäventyr. Små enmotoriga flygplan med djärva piloter i öppna sittbrunnar lyfte och försvann helt utlämnade åt sig själva. Ingen visste något förrän de landade. Då föddes en ny litteratur – flygböckerna. Jag nämner bara tre namn: Beryl Markham, Antoine de Saint-Exupéry och James ”Biggles” Bigglesworth.

 Biggles var en fantasifigur skapad av Capt. W. E. Johns (1893-1968) och han blev oräkneliga pojkars hjälte som klarade sig genom många strider. (98 böcker.) I Sverige sköts han slutligen ner av moralistiska bibliotekariekvinnor som rensade bort honom från hyllorna. (Deras döttrar är idag åklagare.)

Lästips: Markham, "Västerut i natten”, 1942, på svenska 1987; Saint-Exupéry, ”Nattflygning”, 1931 (överkurs, ”Lille prinsen”, 1942); W. E. Johns, ”Biggles i Finland”, 1941 (”Biggles Sees it Through”, 1940)

Ridån gick ner när Amelia Earhart försvann över Stilla Havet 2 juli 1937. Hon förblir en metafor för äventyrslust, samtidigt en gåta och ett rekviem över en världsbild. Äventyrsepoken i luften var slut.

Två år senare startade andra världskriget.

Inga hemlighetsfulla öar mer

Krympningen av jordklotet satte sina spår i fantasivärlden. Historier om främmande folkslag i oupptäckta regioner förlorade fotfästet. 

 "Kung Salomos skatt” 1885 av Rider Haggard (1856-1925) var på sin tid nästan tänkbar. Kartan hade vita fläckar där storviltjägaren Quatermain, Sir Henry och kapten Good mycket väl kunnat finna drottningen av Sabas diamantgruva.  I en okänd dal i Zululand vaktad ”i tiotusen månvarv” av en stam infödingar.

Oupptäckta öar eller otillgängliga högplatåer med urtidsdjur och primitiva människor var inte helt otänkbara långt in på 1900-talet. Conan Doyle placerade ”En försvunnen värld” 1912 på en högplatå i Amazonas. Med dinosaurier och människor av neandertalmodell. Supergorillan King Kong (film 1933) hittades på den nyupptäckta Skull Island (Skallön) tillsammans med ett urval dinosaurier innan han hämtades till New York med känt resultat. 

Primater (inklusive människor) och dinosaurier är lockande att sammanföra. Men de skiljs åt av krita/tertiärkatastrofen för 65 miljoner år sedan då dinosaurierna dog ut.  Michael Crichton gjorde ett snilledrag när han flyttade konceptet till vår verkliga satellitkarterade jord i ”Urtidsparken” 1990 med hjälp av nästan tänkbar genteknik.

 Den nutida bristen på oupptäckta öar och högplatåer  behöver inte förstöra en god historia.  En hjälte, en vacker kvinna i nöd (med delikat sönderrivna kläder) och berättelsen behöver inte vara mer verklig än hypotesen om global uppvärmning klimatförändring klimatstörning.

Allan Kämpe och Hjärntrusten

Tog lätt på verkligheten gjorde Eugen Semitjov (1923-1987) redan 1943 när han ritade serien om den svenske flyghjälten Allan Kämpe. Eugen var då 19 år och värnpliktig flygmekaniker på F 8 i Barkarby 1943. Han skulle gå vidare och bli en framstående teknik- och science fiction-tecknare.

Serien är rart nostalgisk. Pluralformer på verben, ånglok för snälltåget till Norrland, befängt korkade skurkar, lagom fumlig hjälte som alltid räddar hjältinnan Eva Larsen i sista sekunden. Remarkabelt i dag är den fullständiga friheten i luften och flygplatserna utan antydan till säkerhetskontroll. Inte ens under brinnande världskrig höll staten medborgarna under samma minutiösa bevakning som nu.

Hjärntrusten är troskyldigt placerad på polarisen. Redan "Uggleupplagan" 1913 beskriver isen som drivande packis som omsätts löpande genom drift, smältning och frysning (uppslagsord Nansen). Numera har nordpolen en webbkamera som sätts ut på nytt varje vår. Den skulle annars ha drivit drygt nio latitudgrader (≈ 1000 km) ner mellan Grönland och Svalbard sedan 2002.

Fältklädsel för hjältinnan urringad klänning med slits, för hjälten bar överkropp, ridbyxor och stövlar samt patronbälte och pistol. Tropisk miljö som tröst under de kalla krigsvintrarna.

Sista friheten

Efter andra världskriget var friheten i luften borta. Liksom motivationen att göra prestationsflygningar. Istället sökte sig äventyrslystna människor till haven.

Jag nämner bara en pionjär: Francis Chichester (1901-1972). Han satte spår redan i äventyrsflygningarnas tid och drog igång perioden med prestationsseglingar. Med sin ketch ”Gipsy Moth IV” seglade han solo runt jorden på 226 dygn 1966/67. Blev adlad på kuppen.

Sporten har utvecklats och förändrats enormt. Hastighetsrekordet runt jorden ligger nu hos trimaranen "IDEC II" och fransmannen Francis Joyon med 57 dygn, 13 timmar, 34 minuter and 6 sekunder. Satt år 2008.

Men det är en helt annan historia

Jorden har krympt

 Jorden med satellitbanor

GAMMAL, LITEN OCH TRÅNG

Trång: Jorden är inte lika stor som förr. Har blivit mindre rymlig eftersom det nu finns runt sju miljarder människor på klotet.  Vi (Homo sapiens) var fem miljarder 1987, tre miljarder 1960 och två miljarder 1927. Fortfarande lever många människor som föddes då världens befolkning var två miljarder. Däremot inga från när vi var en miljard eftersom det var 1804. Redan är det problem med att människorna är för många, och det kommer att bli värre.

Liten: Men jorden har också krympt praktiskt och konceptuellt. Ta Internet.  Man öppnar lika lätt en sida från Nya Zeeland som från Nyköping. Tid och avstånd är betydelselösa. Eller mobiltelefoner. Mount Everest har äntligen fått 3G-förbindelse så det finns ingen ursäkt för att inte bestiga toppen. Teve-program kan man få in hundratals med parabolantenn.

 Veteran-DC 3 Fridtjof Viking som flyger ännu

Resandet har blivit lätt och ohållbart billigt. Förvisso inte med tåg, men med flyg och bil. Charterresor med flyg från Sverige började 1955 och tog åtta timmar med propellerflyg till Mallorca. Nu är det blaha blaha att flyga till Thailand, i och för sig på 11 timmar, men distansen är 8300 km jämfört med 2500. (Kalkylator här.) Den klimatfrälste kan köpa sig avlat för koldioxidutsläppet.

Den verkliga insikten att jorden är ett klot med begränsad plats kom med bilderna från rymden. Att veta det i teorin var en sak, att se vår blå pärla fritt svävande i universum något helt annat.

 År 1972: Jorden sedd från Apollo-17

Gammal: I hundra år accepterade man den irländske ärkebiskopen James Usshers (1581-1686) uträkning att jorden skapades (av Gud) år 4004 före Kristi födelse. Den skotske geologen James Hutton (1726-1797) insåg att mycket längre tidsperioder fanns dolda i avbrott i den geologiska lagerföljden. På olika sätt försökte man få fram en siffra, exempelvis genom att uppskatta hur fort jorden svalnat från ett antaget glödande tillstånd (lord Kelvin, 20-40 miljoner år) eller hur lång tid det tagit för floderna att göra världshavet salt (John Joly, 80-100 miljoner år). 

Under början av 1900-talet utvecklades radiometriska dateringar och 1953 stod det klart att jorden är  4,5 miljarder år – i runda slängar en miljon gånger äldre än Usshers kalkyl.

LIV INTE SKAPAT UTAN BILDAT

Länge gick vetenskapen hand i hand med religionen och såg människan som en speciell gudomlig skapelse med personligt beskydd av en allsmäktig gud. Växter och djur var också skapade och satta på en lägre nivå än människan.  Men efterhand gick naturvetenskap och religion skilda vägar. Trosbekännelsen säger fortfarande: ”Vi tro ock på […] de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.   

För naturvetenskapen är Homo sapiens en av miljontals eukaryota organismer (vi med cell och cellkärna) och har sitt ursprung gemensamt med djur och växter. Bland 1,2 miljoner djurarter är hon ett landlevande däggdjur, närmare bestämt en primat. Kemiskt sett är människan liksom allt levande primärt uppbyggd av kolföreningar och vatten.

För uppkomsten av kolbaserat liv antar man att det räcker med mycket lång tid (miljarder år), en himlakropp med icke-aggressiv atmosfär och temperatur i intervallet 1- 80 grader C. Endast terrestriska komponenter ingår i jordiska organismer. Allt tyder på att livet – varje cell, varje organism inklusive människan – har uppkommit på jorden av jordiska ämnen. Av allt att döma var uppkomsten av liv en engångshändelse för omkring fyra miljarder år sedan.

Människans genomsnittliga livslängd är runt 50 år.  Hennes globala biomassa 345 miljoner ton. Efter döden sönderfaller individerna på kort tid (<100 år) och substanserna återgår till den biologiska cirkulationen av ämnen. Främst i form av koldioxid som via luften tas upp vid fotosyntesen och ger växtvävnad som går vidare i kolcykeln. Tanken att individer skulle kunna återuppstå som fysiska gestalter har inget stöd i kända fakta.

Begravningsformuläret sammanfattar läget: ”Av jord är du kommen - jord skall du åter varda”.

Homo sapiens som art anses ha existerat i tvåhundratusen år. Under evolutionen har det funnits sidoskott av nu utdöda människoarter. Mest känd är Homo neanderthalensis, neandertalmänniskan som samexisterade med H. sapiens till evolutionärt sett nyligen. De sista dog ut på Iberiska halvön för kanske trettiotusen år sedan.

Mot bakgrund av hur länge liv har existerat på jorden (kanske fyra miljarder år) och hur många arter som uppstått och dött ut (kanske dagens antal x 100) framstår arten människa som en mycket tillfällig livsform. Hur länge arten kommer att existera är omöjligt att förutsäga, kanske genom en eller två framtida nedisningar (två-tre hundratusen år).  Det skulle ge arten en livslängd på en halv miljon år. Tidigare arter av Homo har som längst existerat omkring en miljon år. Homo neanderthalensis bara omkring tvåhundratusen år.

Insikten att inte bara enskilda människor dör utan att hela människosläktet i en evolutionärt sett nära framtid (< 5 miljoner år) sannolikt kommer att försvinna går totalt på tvärs mot kristendomens tro på ett evigt liv i en paradisisk himmel.  Varken troende eller icke-troende har lätt att komma tillrätta med det pusslet.

Parentes: 

I det långa perspektivet är människan av liten betydelse. Om hon orsakar en koldioxidtopp i atmosfären under trehundra år? Jorden rullar vidare.  Om hon utrotar torsken och ålen? Beklagligt men inte en hickning i livets progression. Rädda den vitryggiga hackspetten i Sverige? Trevligt, fast det finns en halv miljon häckande par på andra sidan Östersjön. Odla en vargstam i glesbygden? Ballt för Stureplanscentern (och av någon orsak för bloggkollegan Jinge i Stockholm).

 Sue, världens mest kompletta skelett av Tyrannosaurus rex.  Field Museum of Natural History, Chicago.

Bevara den biologiska mångfalden? Utrotning av arter hör till utvecklingen, 90 procent försvann i perm-triasövergången och evolutionen tog det med en klackspark. Så tagga ner, Carlgren. Det är löjligt att höra Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand ”ta ansvar” för världens gång. Flugor på oxens horn. 
Slut på parentesen.

Och slut på bloggposten. Egentligen hade jag tänkt skriva om finalen på den frejdiga upptäckartiden med namn som Sven Hedin, Antoine de Saint-Exupéry och Amelia Earhart. Och seriehjälten Allan Kämpe.

Kanske en annan gång.

 

 

 

Det är höst i polarhavet

Hoppfull isbjörn

 Polarisen försvinner! Minns någon larmrapporterna om polarisen år 2007? Dåvarande isminimum som regelmässigt inträffar i september var nere på 4,3 miljoner km² och nitiska klimatlobbyister extrapolerade nergången in i framtiden. Nordpolen skulle bli isfri sommartid år 2015, Golfströmmen ändra riktning och göra Skandinavien obeboeligt, den cirkumpolära permafrosten tina och släppa loss dödsbringande mängder metan. Den globala uppvärmningen (som fanns då) skulle accelerera och snabbt kasta jorden i alla tänkbara katastrofer.

Det stolligaste nödropet kom från Greenpeace:

”Ett Nordpolen utan is. Utrotade isbjörnar. Renar som svälter. Som ett resultat av att isbjörnarnas snöiga värld smälter, ökar också risken för en global höjning av havsnivån med fruktansvärda konsekvenser.”

Svältande renar vid nordpolen – så sött. Att renar inte finns där är en annan sak. Och den fruktansvärda höjningen av havsytan? Bortsett från att polarhavets is bara är 0,01 procent av världens, hur mycket höjer flytande is havsnivån när/om den smälter?  Jämför kuggfrågan, hur mycket ökar belastningen på akvedukten i Håverud då MF Storholmen går igenom?

Akvedukten i Håverud. Kalkylhjälp: Kanalbåten MF Storholmen kan ta 100 passagerare och passerar lagom och jämnt genom akvedukten.

 Läget bättre eller sämre?  I år 2010 vände isavsmältningen vid 4,9 miljoner km² i september. Det var 0,6 miljoner km² mer än år 2007 som hade den minsta utbredningen sedan 1979 då satellitövervakningen började. (Sveriges yta 0,45 miljoner km².) Sedan dess har det frusit på och isutbredningen  knaprar nu 30 oktober på 8 miljoner km².

Gläds man i klimatlobbyn över att isläget i Arktis ser bättre ut och att jorden kanske klarar sig? Hah! Man suckar och påpekar att 2010 var det tredje sämsta från botten. För en sann klimatforskare är glaset alltid halvtomt.

 

Sommarisläget i polarhavet "katastrofåret" 2007 jämfört med sommaren i år.

Den 29 september 1878 frös barken Vega på väg att utforska nordostpassagen fast i isen utanför den tjuktjiska byn Pitlekaj. Expeditionen blev kvar där utan förbindelse med yttervärlden under 292 dygn. (Radioförbindelse och trådlös telegrafi var inte uppfunnet, närmaste telegrafstation med kabelanslutning fanns i Yokohama.) Först den 18 juli 1879 kl 15:30 tinade fartyget äntligen loss. Jag har hakat upp inlägg om polarisen på Vegaexpeditionen vid ett par tillfällen för att få anknytning till den pre-industriella situationen i polarhavet. Också på Andrée-Frænkel-Strindbergs oförskräckta expedition med vätgasballongen Örnen år 1897. Det är fascinerande att tänka på hur stor världen var ända fram till omkring 1939.

Numera är det svårt att prestera något särdeles unikt. Den första att åka skidor till båda polerna? Gjort. Den första kvinnan att... Också gjort. Bestiga Mt Everest utan syrgas? Gjort förstås. Den första kvinnan att... Gjort. Det går helikopter/skidturer till nordpolen, den som har 42 tusen kronor över kan delta i isbjörnssafari från staden Churchill vid Hudson Bay, 'världens isbjörnshuvudstad' på 58 grader nordlig latitud (samma som Norrköping). Det är tröstande att veta att världens isbjörnspopulation är starkare än på mycket länge, runt 25 000 individer.

Fast det sätter käppar i hjulet för jippot Bli isbjörnsfadder.

Snön på Kilimanjaro? Att den minskat kraftigt är snarare kopplat till det ökade befolkningstrycket som lett till skogsavverkning (och minskad nederbörd) än någon generell global uppvärmning, klimatförändring, klimatstörning. Och den fiktiva smältningen av glaciärerna i Himalaya berodde på dålig källkritik hos IPCC.

Hela AGW-hypotesen är lösligt förankrad. 

• Jordens temperatur har stigit lite (0,7 grader C) sedan 1830. Ja. 
• Koldioxidhalten i luften har stigit sedan 1830. Ja. 
• Det första beror på det andra.  Mycket tveksamt. 
• Det är människan som är orsaken. Ännu mera tveksamt
  

De senaste 30 åren har människan släppt ut mer koldioxid än någonsin förr. 708 gigaton. Men den globala medeltemperaturen 14 grader C har inte ökat i proportion. De senaste 15 åren har den faktiskt sjunkit en bråkdels grad.

Så det är ingen överraskning att isläget i polarhavet är gott. Därför är det så tyst om saken. Miljöpolitiker och klimatlobbyister organiserar om i tysthet. Miljöpartiet låg lågt med sin Prioritet Ett: Rädda klimatet inför senaste valet. Klimatvikingarna tror inte mera att Ormen Långe ska komma.

Nytt decennium. Ny mandatperiod. Nya bekymmer.

Och en glimt av hopp från polarhavet. Isbjörnarna gläder sig.

Tillägg kl 23:15. Det är märkligt hur strömmar av tankar går genom blogghavet. (Samma fenomen som att plötsligt åtta ungar i varje klass har samma namn.) Jag har haft material till denna bloggpost liggande i mer än en vecka och idag satte jag mig och la in den vid 18-tiden. Så läser jag kl 23 en post hos den högt aktade Anthony Watts på Watts Up With That en kritik av hur isläget i Arktis redovisas hos NSIDC (National Snow and Ice Data Center) respektive hos The Cryosphere Today som publicerar de dagliga iskartorna. Den intresserade hänvisas till Anthonys post. Den styrker tanken att man ska vara uppmärksam och tänka själv, särskilt i klimatdebatten.

Credd till Vattenfall

Stornorrforsens kraftverksdamm

Det är inte lätt att tycka om Vattenfall. En förvuxen gigant som avlades 1909 i form av Kungliga Vattenfallsstyrelsen med uppdrag att bygga el-producerande kraftverk i de svenska älvarna. Riktig fart tog verksamheten med Harsprånget (byggt 1918-1922, 1945-1983) som fortfarande är ett av Sveriges största vattenkraftverk med en årsproduktion på 2,1 TWh. (Stornorrfors i Umeälven är det energimässigt största med 2,3 TWh/år.) Bolaget Vattenfall AB skapades 1992 och Vattenfall är nu en av Europas energijättar  med verksamhet i Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Storbritannien, Nederländerna och Belgien.

 Som syns av kartan är inte Sverige Vattenfalls största intresseområde numera.

EU:s gemensamma marknad har fem stora elbolag som inte konkurrerar inbördes. Med EU-byråkraternas tysta godkännande tillämpar de marginalprissättning där den dyraste elen bestämmer priset för hela utbudet. Därför kan Vattenfall, Fortum och E.ON sälja billig ”klimatneutral” vattenkrafts-el för samma pris som koldioxidbeskattad el gjord med kol/olja och stoppa mellanskillnaden i egna fickor.

Med den politiska nomenklaturans gillande pungslås ”verklighetens folk” flerdubbelt via elen  – dels genom det artificiellt höga elpriset, dels genom ”ledningshyra” för leverans av strömmen, och därtill, som grädde på moset, energiskatt, koldioxidskatt plus moms på skatterna. Värst för Sverige är att det höga energipriset driver bort energikrävande industrier ur landet. Stål- och aluminiumtillverkning är inte att tänka på, och det är en tidsfråga innan pappersmasse- och cementframställningen drar hädan.

Då kan vi alla leva på att uträtta hushållsnära tjänster åt varandra.

Den 15 november 2009 tog jag av en händelse Vattenfalls tyska brunkolskraftverk Jänschwalde som exempel i ett tankeexperiment för att ersätta kolkraft med vindkraft. (Det går inte – man skulle behöva elvatusen vindsnurror av svensk normalmodell.) Som gott exempel på för- och nackdelar med kolkraft har Jänschwalde blivit en gammal bekant. Så när jag reste i Tyskland - Polen i september 2010 tog jag en titt på anläggningen.

Visa större karta

Jänschwalde och andra kolkraftverk i området utnyttjar ett 10 m tjockt brunkolslager på 50-100 m djup i marken. Kolet bryts i dagbrott som långsamt vandrar genom landskapet. En rationell och kostnadseffektiv teknik som efter 20-50 år lämnar tillbaka marken i rekonditionerat skick. Därvidlag skiljer sig metoden från dämning av älvdalar som dränker bygderna för oöverskådlig tid.

Grauns kyrka norra Italien, dränkt i en kraftverksdamm.

I ett gammalt kulturlandskap som Brandenburg uppstår ändå sociala och kulturella skador, tacksamma att skriva indignationsartiklar om. Men man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg. Som motståndare till vindkraftsparker fått lära sig.

  Inga skorstenar, endast kyltorn som släpper ut vattendimma från kylvattnet (ej processvatten som cirkulerar i slutet system).

Det mest slående med dagens Jänschwalde är att anläggningen saknar skorstenar. Trots att den eldar upp runt 12 miljoner ton ganska lågvärdig brunkol per år. (Än finns skorstenarna kvar på Google satellitkartor.) Man påminns om vad som sas om svinslakterierna i Chicago i gamla dagar: De tog tillvara allt utom grymtningarna. Jänschwalde tar tillvara allt utom koldioxiden. Den släpps fortfarande ut luften. Av svavlet och askan görs gips och byggmaterial.

Jag kan inte låta bli att uppskatta kolkraftverk typ Jänschwalde. Ur en grop i marken framställer de elektricitet i stora mängder. Jänschwalde ensamt producerar 22 biljoner wattimmar per år, 22 terawattimmar, TWh/år. Det motsvarar en tredjedel av all vattenkraft i Sverige (62 TWh/år). Som jämförelse producerar alla 15 vattenkraftverken i Lule älv 13,6 TWh/år. Man kunde låta både Lule och Ume älvar brusa fritt för ett Jänschwalde.

Klimatkrisen? Okej - Jänschwalde släpper ut 24 megaton koldioxid per år i atmosfären. Är det inte varje tänkande människas plikt att vara emot en sådan verksamhet? Den kan dock, kanske, möjligen leda till ett besvärligt klimat i framtiden. Inte global uppvärmning, visserligen, den termen är gammaldags, men klimatförändringar. Varmare på vissa ställen och kallare på andra, mera regn i somliga länder och mindre i andra. Enligt klimatlobbyn alltid på fel ställen. Det är nästan säkert.

 Dessutom kan havsytan komma att stiga. En halv meter på hundra år om det vill sig illa. Den har visserligen stigit 125 meter efter senaste nedisningen men fan vet hur miljön klarade det. IPCC vet det i alla fall inte.

Klimatförändring ska det för resten inte heta längre. Nej, "climate disruption" (klimatstörning) ska det kallas enligt Vita Huset. Satirikern KLOCKARMAN driver med begreppet och låter som ironi Al Gore föreslå namnet "The Phenomenon Formerly Known as Global Warming" med akronymen TPFKAGW. Helst ska den inte uttalas utan bara betecknas med symbolen som photoshoppats in på skärmen. (Bilden har åkt runt i bloggvärlden och några har tagit den på allvar.)

Inte bara jag tror att klimathysterin tillhör det förgångna. Teorin om global uppvärmning har varit dåligt underbyggd från början. Den dagen lär komma då människor börjar fråga sig vilket som är den värsta miljöförstöringen, Europas största vindkraftspark med fler än tusen 180 m höga vindsnurror eller ett kolkraftverk typ Jänschwalde som genererar dubbelt så mycket el på så mycket mindre yta.

Lyssna på Calle Schewens vals från filmen "Äppelkriget" 1971 och fundera på hur manipulerade vi egentligen är. Och, med ett citat från bloggen The Resilient Earth, var trygg, njut av interglacialen och förbli skeptisk!

Tecken i skyn

Att klimatlobbyn förlorar mark har varit tydligt åtminstone sedan det fatala Köpenhamnsmötet COP15 i december 2009. Tron på en av människan orsakad global uppvärmning omfattas inte längre av ”världens ledare”. Den svenske kungen Carl XVI Gustafs engagerade jultal december 2007 då han lyfte fram klimatet som vår tids ödesfråga känns gammaldags, statsminister Fredrik Reinfeldts misslyckade klimatsatsning andra halvåret 2009 då Sverige var EU:s ordförandeland blev grädden på moset i nollnolltalets klimatskrämsel. Inför riksdagsvalet nyligen hade Miljöpartiet pliktskyldigast ”Rädda klimatet” som första  prioritet, men argumentationen fokuserade istället på främlingsfientlighet.

Ingen Inte många tror längre att klimatet behöver räddas, ännu färre tror att det i så fall kan göras. De olika lobbyorganisationerna blir allt mer desperata och griper efter allt absurdare argumentation. Exempelvis den brittiska  10:10 “a movement of people, schools, businesses and organisations cutting their carbon by 10% in a year” (en rörelse av människor, skolor, företag och organisationer som minskar sina koldioxidutsläpp med 10% på ett år). Gruppen gav nyligen ut en snabbt beryktad film, No Pressure, som väckte internationell indignation och efter några dar drogs tillbaka. Den finns tills vidare på YouTube i en kommenterad kopia som lär försvinna när som helst.

Första avsnittet visar hur skolelever som inte vill göra en insats för klimatet (”taking your next holiday by train instead of flying”, ta din nästa semester med tåg istället för flyg) sprängs i luften när fröken trycker på en röd knapp. Klimathumor av i dag – ha ha. 

10:10 är en oberoende organisation som grundades av regissören Franny Armstrong (filmen Age of Stupid), bemannad med ett litet team baserat i Camden Town, London, och uppbackad av en rad organisationer, inklusive Comic Relief, ActionAid, Carbon Trust och Energy Saving Trust.

Okej - Franny gick nog över gränsen den här gången, men för min del rycker jag på axlarna åt stolligheterna. Sakligt sett är de inte värre än Mark Lynas epistlar om en obeboelig jord, James Hansens förutsägelser om ett dränkt Manhattan eller Hans Joachim Schellnhubers skräckbild av 80 meter högre havsnivå ”värre än kärnvapenkrig”. Bara mer pittoreskt berättade.

 Avkylning: Helt motsatt är en observation som cirkulerar i bloggvärlden. Nämligen att det 58:e Bilderbergmötet i  Sitges, Spanien, 3-6 juni 2010 diskuterade global avkylning. Ja, just global avkylning. En teori som var aktuell på 1970-talet och spådde jorden en ny istid om två-trehundra år (bloggpost här), och som klimatlobbyn ihärdigt påstår var en tillfällig förvirring hos några få. Inga ”riktiga” klimatforskare trodde på den, säger de.

Bilderbergklubben är mer elitistisk än de flesta. Ett möte per år, 130 deltagare by invitation only, politiker, finansmän, militärer, mediemoguler, slutna överläggningar utan redovisning av resultaten ... så hemligt det kan bli. CIA eller Säpo är öppna symöten i jämförelse.

När den gruppen tar upp global avkylning (bland ämnen som finansreform, cyberteknologi, Afghanistan, världens matproblem och EU-USA relationer) är det inte på skoj. Då är global uppvärmning passé och det är dags att satsa pengarna någon annan stans.

Att invigda personer, typ USA:s och Kinas ledare, inte tror på klimathotet har varit tydligt under lång tid. Tanken att Vita Huset ska dränkas är löjlig. Men politiker spelar nu med så länge en åsikt är opportun och ger röster och ökat skatteunderlag.

Måndag 4 oktober samlas den nya svenska riksdagen för att högtidligen öppnas tisdagen den femte. Den något reducerade statsministern Fredrik Reinfeldt ska då presentera folk och planer för en ny regeringsomgång. Det skulle mycket förvåna mig om inte sällskapets attityd till global uppvärmning blir ganska sval. För att inte säga kylig.

Den riktiga klimatpaniken hör till en förgången tid.