Svenskodlad etanol: Några basfaktorer

”Fossiloberoende”

Formellt ska Sverige enligt beslut av alliansregeringen ha en ”fossiloberoende” fordonsflotta år 2030. Beslutet var sannolikt ett köttben till Centerpartiet i alliansregeringens gryning då partiet under Maud Olofsson verkade starkt och hade gått upp 7 mandat i valet 2006. Tills vidare ligger beslutet kvar även om inga verkliga åtgärder görs för att genomföra det.

Observera termen ”fossiloberoende”. Det betyder inte att fordonsflottan ska drivas med icke-fossila drivmedel 2030. Politikerna är slugare än så. En vanlig dieselmotor kan utan förändringar köras på biodiesel från raps/soja och är därmed inte beroende av dieselbränsle från petroleum. Rudolf Diesel (1858-1913) körde sina första modeller på jordnötsolja. Dieseldrivna fordon är därmed per definition ”fossiloberoende”. 

"Användningen av vegetabiliska oljor som motorbränsle må verka betydelselös i dag. Men sådana oljor kan med tiden bli lika viktiga som nutidens petroleum och koltjäreprodukter."

 
För bensinmotorn (Ottomotorn) är läget mer komplicerat. Huvudalternativet till den fossila petroleumfraktionen bensin är etanol (C₂H₅OH, vanlig drickbar alkohol) i varierande spädning med bensin.  E85 är 85 % etanol och 15 % bensin sommartid och 75 % etanol och 25 % bensin vintertid. I Brasilien, världens största etanolproducent, finns E100 som i princip är ren etanol utan tillsatser. Vanliga bensinmotorer måste konverteras för drift med E85-E100. Den dagen alla bensinmotorer konverterats är även de ”fossiloberoende”.

Hokus pokus, lätt som en plätt.

Etanoldrift

EU, ansvarigt för 11 % av det globala koldioxidutsläppet, är ensamt i världen om att sträva mot utsläppsminskningar. Målen är 20 % reduktion till 2020 räknat på 1990 års värde, och 80-95 % reduktion till 2050. En anonym antikoldioxid-eurokrati strävar efter att öka reduktionen från 20 till 30 % år 2020.

Antingen kollapsar oljemarknaden av PeakOil-effekter (redan 2017 enligt de svartaste uppskattningarna) eller/och kommer EU att införa tvingande beslut om konvertering av bensinmotorer till ”fossiloberoende” inom 3-5 år. I vilket fall som helst uppstår problemet med tillgång på förnybara drivmedel. Varifrån ska de hämtas?

Enklaste överslagskalkyl visar att EU själv inte kan odla nog råvaror (raps, soja, vete, majs, sockerrör, sockerbetor) för sitt eget behov av agrobränsle. Det finns inte odlingsjord tillräckligt.
 
Etanolimport från Brasilien är belagd med skyddstull, 0,19 respektive 0,10  euro/liter beroende på förhandlingsläge. Frågan om tull eller ej blir sannolikt betydelselös om oljehandeln kollapsar en dag och hela världen vill köpa sockerrörsetanol från Brasilien. År 2010 producerade landet 30 procent av världens drivmedelsetanol (26 miljarder liter). Som bieffekt föröddes stora mängder regnskog vilket ledde till Brasiliens mer än fördubblade LULUCF-relaterade koldioxidutsläpp. Från nominella 420 till justerade 1196 megaton, 6,3 ton/invån/år. Miljövärdet av etanol som bilbränsle är sannolikt noll, möjligen negativt.

Svensk etanol?

För mindre än tio år sedan sågs etanol som en bra lösning på förnybart bilbränsle. Den så kallade pumplagen vann laga kraft år 2005 och heter officiellt ”Lag (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel". Den innebar att stationer som sålde mer än en miljon liter bensin/diesel var skyldiga att även sälja förnyelsebart drivmedel. Av kostnadsskäl valde man E85. En bieffekt blev att macknätet i glesbygder tunnades ut.

I Sverige produceras cirka 200 miljoner liter etanol huvudsakligen från spannmål odlad på 100 000 hektar jordbruksmark. För en liter etanol behövs 2,65 kg vete. Ett ton vete ger i bästa fall 375-400 liter etanol. Avkastningen för vete i Sverige är 6 ton/ha. Omräknat i etanol blir det 2 250-2 400 liter per hektar.

Etanol till Sveriges personbilar: Av 4,3 miljoner personbilar som rullade på svenska vägar i början på 2010 var 84 procent bensindrivna, 11 procent dieseldrivna, 4 procent etanoldrivna och ungefär en halv procent var gas- respektive elhybrider.

De 3,6 miljonerna bensinbilar kördes i genomsnitt 1 200 mil om året. Bensinförbrukning 0,7 liter/mil, 840 liter/år vilket ger totalförbrukningen 3 miljarder liter bensin/år. Vid etanoldrift ökar bränsleförbrukningen 30 procent så Sveriges personbilar skulle behöva 3,9 miljarder liter etanol vid oförändrad körning. I dag produceras 0,2 miljarder liter.

Behov: Dagens 3,6 miljoner bensindrivna personbilar skulle behöva 3,9 miljoner kubikmeter etanol om bensintillgången upphörde. Vid veteodling i Sverige kan man producera 2,3 kubikmeter etanol per hektar. Behövlig spannmålsmark för 100 procent försörjning blir då 3,9 miljoner/2,3 ≈ 1,7 miljoner hektar. Den befintliga spannmålsmarken i Sverige är 1,2 miljoner hektar. (Notera skillnaden mellan spannmålsmark som duger för odling av säd, och det vidare begreppet odlingsmark där andra, mindre krävande grödor kan odlas.)

Slutsats: För inhemsk produktion av etanol till landets bensindrivna personbilar skulle det krävas en halv miljon hektar mer spannmålsmark än Sverige har. Då blir inget över till rapsodling för biodieselproduktion och inget till andra grödor som mat. Inte ett hektar, inte en kolonilott. Valet blir mellan att svälta och att köra konverterad bensinbil/flexifuelbil.

Falsk miljöpropaganda

Tanken att Sverige under avspärrningstider, typ andra världskriget 1939-1945, skulle kunna producera sitt eget biobränsle till vägtrafiken är naiv, orealistisk, dödfödd. Miljömotiverad propaganda för svensk agroproduktion av etanol och biodiesel är ohederlig och egennyttig, satsningar på sådana en återvändsgränd.

Den bistra sanningen är att ett avspärrat Sverige inte ens skulle kunna framställa mat till befolkningen. Landet kan idag bara producera 60 procent av sin mat (länkar här, här och här.) Dagens svenska mathållning med frukt och grönsaker året runt och låga priser på ris, vete, potatis och griskött är byggd på import. Leveranser ofta enligt principen just-in-time med långtradare.

Så länge landet har efterfrågade exportprodukter och det fossilbränsledrivna näringslivet fungerar går det bra. Om/när olje- och gasförsörjningen skulle bryta samman stundar den stora katastrofen. Kollaps i kommunikationerna: inga vägtransporter, inget flyg, ynkliga rester av järnvägstrafiken. Minimal export och import.

PeakOil-alarmisterna ser ett sådant scenario 2020-2030. Men inga tunga beslutsfattare i politiken, ekonomin eller näringslivet tror på en sådan krasch. De gör i alla fall inga beredskapsinsatser. Infrastruktur som vägar, flygfält och hamnar byggs i ohämmad grad, bilindustrin växer och omlokaliseras till stater som Kina och Indien, den tjockoljedrivna handelsflottan moderniseras med nya större fartyg.

Världens största dieselmotor Wärtsilä RT-flex96C på 109 000 hästkrafter. Bränsleförbrukning 3,8 liter förvärmd tjockolja i sekunden. Den används i stora fartyg, typ Emma Maersk, och väger 2 300 ton i sin 14-cylindriga version.

Ingen miljöminister med bevarad läs- och räkneförmåga kan i vargtimmen tro på ritualerna som sägs leda till minskade koldioxidutsläpp: det resultatlösa argumenterandet vid de så kallade klimatmötena i Köpenhamn, Cancun, Durban… den konstgjorda andningen på Kyotoprotokollet, EU:s infantila strävan att minska sina 11 procent av det globala koldioxidutsläppet till 9 och kanske 3 procent, medan världen i övrigt skamlöst ökar sina.


Jäst efter degen 16 mars: Den av många läste bloggaren Pointman har en intressant post i dag. Där skriver han bland annat:

"In Western Europe, the only political entity, which seems not to have abandoned the global warming cause, is the European Union (EU). They’re currently heading into a dispute with the rest of the world, because they want to unilaterally impose a carbon tax on flights into the EU. A few little countries like America and China are not happy with that idea and if the EU insist on it, they’ll just impose retaliatory taxes on imported EU goods, which means welcome to a trade war. Basically, the faceless bureaucrats of the EU are about to be taught a humiliating lesson, which can’t be a bad thing. When it comes to the EU and its particular brand of insular stupidity, you have to admit that Forrest Gump’s Momma was right – stupid is as stupid does."

(I Västeuropa är Europeiska unionen (EU) den enda politiska enhet, som inte verkar ha övergett den globala uppvärmningskampen. De är för närvarande på väg in i en tvist med resten av världen, eftersom de ensidigt vill införa en koldioxidskatt på flyg till EU. Några små länder, som USA och Kina, är inte nöjda med den idén, och om EU insisterar kommer de bara införa skatterepressalier på importerade EU-varor, vilket betyder välkommen till ett handelskrig. I grund och botten är de ansiktslösa byråkraterna i EU på väg mot en förödmjukande lektion, vilket inte kan vara en dålig sak. När det gäller EU och dess speciella sort av lokal dumhet, måste man erkänna att Forrest Gumps Momma hade rätt - dum är som dumt gör.)

Styrkan i den spontana klimatskepticismen är att vi är många på olika håll i världen som tänker samma tankar.



Affärer som vanligt

Den tvåhundraåriga fossilbränsledrivna teknologin lever och blomstrar. Den har nått en tidigare okänd grad av raffinemang, teknisk komplexitet och tillförlitlighet. Bilar går 3 000 mil mellan servicetillfällena, däcken håller luften i åratal, passagerarflygplan som Airbus och Boeing har operativa livstider på 25-35 år, den internationella rymdstationen ISS kretsar kring jorden på sitt fjortonde år.

Varje teveapparat, varje dator, smartphone, sms-biljett på stadsbussen bygger på fossilbränsleteknologin. Liksom varje datortomograf i sjukvården, varje kanyl, skalpell, plastpåse vätskedropp, ringklocka till syster. Den alternativa, förnyelsebara teknologin har inte bidragit ett dugg, bara bromsat och hållit igen.

Olja-kol-gas svarar för 81 procent av världens energi, allt förnybart (vatten, vind, sol, geotermi, biobränslen) 13 procent och kärnkraft 6 procent.  Relationerna har visat sig vara ytterst svåra att ändra. Förargligt nog tycks fossilbränslesektorn ha fått förlängd livstid genom de konceptuellt nya fynden av skiffergas (naturgas, metan) på många ställen i världen (USA, Storbritannien, Polen). De är särskilt illa sedda av vindkraftslobbyn eftersom en övergång från kolkraftverk till gaskraftverk med samma elproduktion reducerar koldioxidutsläppet med 50-70 procent. Det är givetvis fel slags reduktion.

Sveriges miljöminister Lena Ek gjorde ett patetisk försök att predika vind- och vågkraftens välsignelser för Polen/svenska klimatmuppar på Newsmill 9 mars 2012: "Även Polen tjänar på att släppa kolkraften." Direkt enfaldigt är hennes påstående “Därtill har Polen utmärkta förutsättningar för att bygga […] vågkraft.”  Få länder har så kort kuststräcka som Polen i förhållande till ytan: 440 km kust till 312 685 km² landyta. Sverige har 2 400 km kust till 528 447 km² yta, Storbritannien 12 429 km kust till 229 848 km² yta.

Att Polen troligen har de största tillgångarna skiffergas i Europa låtsas Lena Ek inte om. De kan täcka 200 års förbrukning som nu tillgodoses av importerad gas från Ryssland. Det är möjligheten att utvinna skiffergasen som Polen slår vakt om, inte sin kolindustri.

Tillägg kl 17:30

Via The Climate Scam framgår det att Polen lade in sitt veto mot Färdplanen Lena Ek refererar till i sin Newsmill-artikel. Som TCS påpekar har det varit öronbedövande tyst i svenska media om klimatmaffians nederlag. Här ett klipp ur Wall Street Journal:

"Warsaw vetoed the plan at a meeting of EU environment ministers Friday, and Polish officials say they are now starting to gain the support of its neighbors including the Czech Republic, Hungary, Slovakia and Romania in a bid to block the initiative permanently."
 

(Warszawa lade in sitt veto mot planen vid ett möte med EU: s miljöministrar fredag, och polska tjänstemän säger att de nu börjar få stöd av sina grannar, inklusive Tjeckien, Ungern, Slovakien och Rumänien i ett försök att blockera initiativet permanent.)



Slutet?

Någon gång kommer förstås slutet för fossilbränsleteknologin eftersom tillgångarna är ändliga. Men det finns ingen övertygande beskrivning av slutet, när det kommer och hur finalen går till. PeakOil-alarmisterna är ute i sina ärenden, koldioxid-alarmisterna i sina. Oljebolag som BP kalkylerar med att bufferten av bevisade oljereserver räcker 45 år med nuvarande förbrukning. Stora nationer som USA, Kina och Indien planerar för fortsatt fossilbränsleteknologi i uppskattningsvis trettio år (Sydafrika för 200 år i Waterbergformationen) och världens finanskonglomerat är med och investerar.

Vem har fel? Personligen tror jag alarmisterna är ute i ogjort väder. Båda schatteringarna – särskilt koldioxidrädslan – bygger på elementära antaganden som inbjuder till överförenklingar och drastiska extrapoleringar.  Ingen av varianterna styrks heller av tecken i tiden.

Den envisa affärer-som-vanligt attityden som präglar världen i stort styrs däremot av myriader små skilda beslut som fattas av människor i de mest olika roller: politiker, affärsmän, investerare, ingenjörer … Det är svårt att tro att ett sådant kollektiv har fel.

Att miljö- och klimatmaffian har fel är däremot inbjudande lätt att tro. Det räcker att man läser och räknar på förutsättningarna för svenskodlade förnybara bilbränslen typ etanol/biodiesel för att tilltron till all miljöargumentation ska sjunka så djupt att den aldrig återhämtar sig. 

Bildskapare http://kaaaay.deviantart.com/