Bluffen om sexhundratusen ton koldioxidminskning

Minskningen av koldioxidutsläpp blir noll

Mer miljövänlig bensin och diesel ska minska Sveriges koldioxidutsläpp, enligt regeringens vårproposition. Med 600 000 ton per år. För lite och för sent tycker Miljöpartiet med en knäreflex.

Förbränning som förbränning: I verkligheten blir minskningen noll. Zero, nada, nichts. Förbränning av ”miljövänlig” bensin (=etanol) och biodiesel släpper nämligen också ut koldioxid. Precis som de förhatliga originalen. Och den hamnar på samma ställen: 45 procent av den mellanlagras i atmosfären, 55 procent försvinner direkt i naturens koldioxidcirkulation. Det gäller hela det globala koldioxidutsläppet 33,4 gigaton/år.

Ingen vet vilka vägar de försvunna 55 procenten tar; sådant är inte klimatforskningen nyfiken på. IPCC är framför allt en intresseorganisation.

Koldioxid som koldioxid: När 1 liter etanol förbränns i bilmotorn blir resultatet drygt 2 liter vatten och 1,5 kg koldioxid. Den "förnybara” koldioxiden har samma egenskaper som all annan koldioxid. Den är gasformig, oundgänglig för fotosyntesen (som är basen för allt liv), bromsar långvågig strålning och är giftig att inandas i höga koncentrationer (procent). Vårens grönska behandlar all koldioxid på samma sätt som de 394 ppm som redan finns i atmosfären: av luftens koldioxid och vatten tillverkar kloroplasterna kolhydrater och fritt syre. Av den sålunda bildade växtsubstansen lever hela djurlivet (inklusive människan) direkt eller indirekt. 

 De grönsaker som fotosyntetiserats med "förnybar" koldioxid är inte på något sätt nyttigare än de från fossil koldioxid. Skillnaden kan inte urskiljas med biologiska sinnen. (Däremot med masspektrografi som analyserar kol- och syre-isotoperna.)

Den frigjorda syrgasen (21 procent av atmosfären) har vi också viss nytta av.

Skruvad information

Som mycket annan klimatargumentation är finansminister Borgs/ energiminister Hatts artikel på SvD:s debattsida 14 april 2012 kanske korrekt i detaljer men lögn i det stora. "Kvotplikt för biobränslen införs."  

(Notera ordningsföljd och gradering av författarna: ANDERS BORG (M) finansminister, ANNA-KARIN HATT (C) it- och energiminister. Fetstils-Anders är bossen, Anna-Karin pigan.)

Borg/Hatt skriver: ”Etanol och FAME är båda förnybara bränslen och minskar utsläppen av växthusgaser.”  Det är just vad de inte gör. De minskar utsläppen av fossila växthusgaser, noga räknat fossil koldioxid.  Men väl i atmosfären har den ena sortens koldioxid samma effekter som den andra. Förnybar eller fossil, naturen gör ingen skillnad. Som växthusgas är den ena lika god som den andra.

 Kvinnan ska veta sin plats. (Maria smörjer Jesu fötter. Målning av Dieric Bouts, 1415-1475.)

Borg/Hatt skriver också: ”Med åtgärder som nu tillkommer minskar vi koldioxidutsläppen med ytterligare 600 000 ton per år.” Låt oss för en minut acceptera deras påstående. Sexhundratusen ton – är det mycket eller litet?

Sveriges koldioxidutsläpp 2010 var  52 884 kiloton, 52,9 megaton, 0,0529 gigaton. (Repetition av SI-prefixen: kilo=tusen; mega=miljon; giga=miljard.) Borg/Hatts skenbart stora insats sexhundratusen ton är 600 kiloton. Det svenska koldioxidutsläppet skulle alltså minska från 52 884 till 52 284 kiloton, från 52,9 till 52,3 megaton. Med 1,1 procent. Om minskningen vore verklig. Med tanke på att Sveriges 52,9 megaton är 1,6 promille av världens 33 400 000 megaton skulle effekten (ens om den vore sann) bli mycket, mycket liten. 1,1 procent av 1,6 promille. Siffran försvinner långt bort i decimalerna.

Berget födde en råtta. Är någon förvånad?

Det svenska åsiktsblocket

I Sverige råder en absolut samstämmighet i klimatfrågan: Klimathotet är verkligt och Prioritet Ett i politiken måste vara att skära ner koldioxidutsläppen. "Vi måste väga in hänsynen till klimatet i vartenda beslut vi tar i statsbudgeten" (Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet). Elvaprocentingen EU kämpar som klimatkampens Sven Duva allt mer ensam i den striden och Sverige följer fogligt i spåren. Sex av åtta riksdagspartier, 310 av 349 riksdagsledamöter har rättat in sig.

Ingen journalist, ingen rubriksättare antyder minsta tvekan inför Borg/Hatts påståenden. De försöker inte ens sätta in siffran sexhundratusen ton i ett större sammanhang. Husbondens röst har talat och den ifrågasätter man inte.

Att användningen av biobränslen som etanol och biodiesel är en återvändsgränd låtsas ingen om. Sverige skulle till sina 3,6 miljoner bensindrivna personbilar behöva 3,9 miljarder liter etanol vid oförändrad körning. I dag produceras 0,2 miljarder liter.  Hel försörjning skulle kräva en halv miljon hektar mer spannmålsmark än landet har.

Miljöjournalisten Johan Bergendorff sammanfattar de lydigas attityd på ett sublimt sätt:

”Den som inte själv har ork eller kunskap att läsa alla dessa [IPCC:s] studier och inte heller vill lyssna till de experter som har till uppgift att göra detta, har enligt min mening en syn på kunskap som ligger närmare en religiös tro än vetenskap. Klotet kommer fortsätta att kritiskt skärskåda både forskning och miljörörelse och samhällsskeenden som tidigare: och låter inte förvillare och vetenskapsförnekare fördunkla våra sinnen.” (Min fetning.)

Sverige är kanske inte den sista sovjetstaten men nog är den offentliga debatten likformig så det räcker. Min personliga mening är att deltagarna i den unisona kören hindrar varandra från att höra folkets röst. Medborgarna säger allt oftare sinsemellan: "Vi tror int!"  Signaler från andra länder antyder att uppvaknandet för makteliten kan bli plötsligt och obehagligt.

Anna Bligh är ett okänt namn för svenskarna. Barack Obama är desto mera bekant och med rester av glansen kvar från fredspriset och Köpenhamnsmötet 2009. Bättre bedömare än jag tror att Barack Obama vid presidentvalet 6 november 2012 kan bli en repris på Anna Bligh. Då blir det inte roligt för svenska miljökämpar vid riksdagsvalet 2014.