Julen 2030

Hoppsan

Länge låg år 2030 betryggande långt in i framtiden. Så långt bort att året användes som datum för potentiella klimatkatastrofer. Då skulle den arktiska havsisen vara bortsmält, isbjörnarna nästan utdöda och den sibiriska tundran ett kärrlandskap bubblande av metangas. Stora delar av den grönländska inlandsisen skulle ha smält och höjt havsytan som dränkt Maldiverna och gett problem i Göteborg.

Den katastrofen är nu flyttad till 2050 eller hellre 2100. Det är nämligen bara 18 år till 2030.

AGW-hypotesen förlorar trovärdighet år för år (jämför Köpenhamn 2009 och Durban 2011) och intresset flyttar efterhand till effekterna av oljetoppen, peak oil. Tidpunkten då oljeutvinningen stod på topp är svår att bestämma. Möjligen inträffade den 2007 eller kommer något av de närmaste åren. Den kan egentligen bara bestämmas i efterhand. Produktionen nu ligger runt 85 miljoner fat (à 159 liter) om dagen. Aldrig mer – om kalkylerna stämmer – kommer lika mycket olja utvinnas så "billigt".

Brent råolja kostar idag 108 dollar per fat (747 kr ≈ 4,70 litern). För 18 år sedan, 1994, kostade Brent 17 dollar fatet (0,74 kr litern).

Då kranarna stängs

En vanlig prognos spår att oljepriserna blir förlamande höga år 2020 och att all oljehandel gått i stå 2030. Klimatpsykosen har visat att spådomar tenderar att luta mot det dramatiska och katastrofala. Säkert är det samma sak med peak oil-prognoserna. Men låt oss leka med idén att Sveriges oljeimport upphört till julen 2030, om 18 år.

Förbränningsmotorer av otto- och dieseltyp kan inte konverteras till el- eller bränslecelldrift. Bara att skrota.

Slut med bilresorna: Det vanligaste sättet att resa i Sverige är med bil/buss. Landets har idag 6,5 miljoner fordon varav 4,4 miljoner personbilar.  Nästan samtliga drivs med dieselbränsle eller bensin. Som inte kommer att finnas om all oljehandel har upphört. Odla sitt eget biobränsle (etanol/biodiesel) förmår Sverige inte. Det skulle kräva 6 gånger större spannmålsmark än landet har. Köpa från andra EU-länder går inte heller; de skulle själva behöva 8 gånger större spannmålsmark för sina egna bilar.

Diagrammet efter Maria Grahn och Frances Sprei, Chalmers.

Tror någon att åtta EU-arealer spannmålsmark ska hittas på andra kontinenter, Brasilien eller kanske Afrika? Okej – varsågod och räkna. Tänk in bevattning, handelsgödsel, miljöansvar och ekonomi.

Biodrivmedel till Sveriges (eller EU:s) bilpark är en våt grön dröm utan verklighetsförankring. God jul 2030 till alla bensin- och dieselbilar – kanske duger de som snölyktor i trädgården.

Tåg då? Jag säger bara SJ. Företaget som hade 70 000 anställda på 1950-talet och  4 000 nu. Ett varumärke lika förstört som Vattenfall och Carema. Läs om den nyss förflutna julens tågtrafik och boka hypotetiskt in fyra miljoner fd. bilägare med familjer i tågen till jul 2030. Trevlig resa. Medför filtar, varm dryck och pansarpsyke.

Flyg? Jetbränsle ingår i fotogenfraktionen av petroleum (gas-bensin-fotogen- dieselolja-smörjolja) och när handeln med olja upphör sinar förstås jetbränslet. Därmed blir i praktiken de flesta av världens 17 000 jetdrivna passagerarplan stående på marken. Teoretiskt kan de drivas med biodiesel men räcker världens åkerareal inte till bilarna räcker den inte till flyget. Så familjeresor till Phuket blir helt otänkbara julen 2030.  Endast regeringsplanet flyger.

För eliten: Inskränkningarna i resandet kommer självklart inte att gälla den politiska, ekonomiska och sociala överklassen. Statschefer, regeringschefer, finansministrar, höga bankchefer, glasyren på den myllrande EU/eurobyråkratin, även vanliga mångmiljardärer blir givetvis undantagna och kan resa som de vill. Liksom militär och säkerhetspolis. Hur det blir för delegaterna till klimatmötet COP36 är en öppen fråga.

Oljan tar nämligen inte helt slut. De blir bara svåråtkomlig och mycket, mycket dyr.

Julmaten 2030?

Resor till julen 2030 blir ändå rätt betydelselösa. Viktigare blir problemen med julmaten och maten i allmänhet. Två faktorer gör läget kritiskt:

(1) Sverige kan idag bara producera 60 procent av sin mat. Jag skrev om saken 18 augusti och 14 december 2011.  Den 21 december 2011 dök frågan upp hos Cornucopia? som hänvisar till en rapport från Livsmedelsverket i februari 2011.  Vid en snabbkoll ser jag att Livsmedelsverket och jag har samma siffra för Sveriges självförsörjningsgrad: ca 60 procent. Resten, 40 procent av svenskarnas mat, odlas i andra länder. 

Ingen "fossilfri" mat med sådana leveranser.

Och transporteras hit. Inom Europa med (dieseldrivna) långtradare, interkontinentalt med (tjockoljedrivna) fartyg eller, för blommor och frukt, med (fotogendrivna) jetplan. Vad en extrem knapphet på olja skulle få för följder kan var och en räkna ut.

(2) För den mat som hamnar på våra tallrikar har det i genomsnitt gått åt tio gånger så mycket energi som maten innehåller. En måttlig dagsranson på 3 000 kcal (12 600 kJ) representerar alltså 30 000 kcal (126 000 kJ) förbrukad energi. Motsvarande drygt 3 liter bensin. Därav trettio procent till kvävegödning enligt Haber-Boschmetoden, trettio procent till jordbrukets maskiner och resten till pesticider, transporter och beredningar.

Enbart förlusten av Haber-Boschkvävet skulle minska världens skördar med trettio procent. Processen lär rimligtvis få hög prioritet i kön till de sista kubikmetrarna naturgas (dit skiffergasen hör).

Om

I alla framtidsscenarier finns ett antal om. Den bortdöende klimatdebatten har varit särskilt rik på sådana. Om hypotesen är riktig och om temperaturen stiger och om isen smälter … Då det gäller peak oil-prognoserna finns inget sådant om. Produktionstoppen kommer (eller har inträffat) och utbudet av fossil olja och gas måste minska successivt och slutligen nästan upphöra. Säg att nästan betyder tio procent kvar av dagens produktion av olja och klassisk gas. Då förlorar världen drygt hälften av sin fossila energiproduktion. Kolet återfår den dominerande ställning det hade fram till 1965 då oljan gick förbi.

Utanför kalkylen ligger de stora fyndigheter skiffergas som blivit åtkomliga genom borrmetoden fracking. Gasen förlänger fossilbränsleperioden dramatiskt för de länder där den finns (Polen, Storbritannien, USA). Självaste Internationella Energirådet (IEA) tror att det finns ett kvarts årtusendes tillgångar på skiffergas i världen.

Inte heller har man räknat in någon ökad framställningen av syntetisk olja från kol. Den pågår kommersiellt i Sydafrika och förbereds i Kina. Med dagens och framtidens oljepris är den ekonomiskt konkurrenskraftig. Sannolikt kommer den aldrig ut på den fria marknaden utan reserveras för vitala samhällsfunktioner och militären.

Vem tror på peak oil?

Kända fakta indikerar unisont att peak oil och en åtföljande dramatisk nedgång i oljehandeln ligger i den relativt nära framtiden (<100 år). Att nedgången ska bli så snabb som alarmisterna antar är däremot tveksamt. I samhällsplaneringen märks inga förberedelser. Vägar byggs som vanligt, bilar tillverkas och säljs i ökande antal, matproduktion och distribution görs allt mer beroende av bil- båt- och flygtransporter.  Landsbygden utarmas på servicefunktioner: de sista lanthandlarna har fått stänga sin bensinmack eftersom kravet på ”miljöbränsle” blev för dyrt; postbrev får hämtas i tätorten, kopparledningen till telefonerna monteras ner och säljs.

Den meningslösa stimulansen av ”miljöbränslen” (etanol/biodiesel) för bilar fortsätter trots att enklaste kalkyl visar att det är en återvändsgränd. En storskalig satsning skulle kräva 4-8 gånger all tillgänglig spannmålsmark för produktionen.

Sex gånger mer spannmålsmark än det finns i Sverige (alternativt åtta gånger mer än i EU). Hur mycket blir det då över till matproduktion? Vad tror Centerpartiets visionsgrupp?

Detta är allmänt kända samband men ingen bryr sig om dem.

Slutsats

När varken investerare, finansmoguler, politiker eller samhällsplanerare bryr sig om begreppet peak oil antyder det att något är fel i resonemanget. Jag kan tänka mig två saker: 

Diagram från BP visar att bufferten av bevisade oljereserver räcker 45 år med nuvarande förbrukning.

(1) En sammanvägd balanserad informationsvärdering antyder att alarmisternas kalender är för kort. Krisen, hurdan den nu blir, kommer mycket senare. Oljeföretaget BP, en av världens oljegiganter, visar att med nuvarande utvinning räcker de påvisade reserverna 45 år. Så stor har bufferten inte varit någon gång efter 1980.

Från BP:s energiprognos till år 2030. Inte bara saknas alla tecken på nedgång i oljeutvinningen, den ökar. Största ökningen spås för gas och kol - vilket verkar logiskt för en lekman. Notera den lilla betydelsen av förnybart, vattenkraft och kärnkraft. Sådan är världens energiproduktion utanför klimatrörelsens seminarier.

Den som sitter i ett regeringskansli var som helst i världen kan förmodligen ringa upp huvudkontoret för Shell, Exxon, rentav China National Petroleum och komplettera BP:s bild av läget. Säkerligen skiljer sig oljebolagens bedömningar grundligt från alarmisternas beräkningar på ASPO (Association for the Study of Peak Oil&Gas) och andra survivalistsidor.

(2) Tjugo år hit eller dit är mycket långt i politiken. Där för alltid betyder denna valperiod. Vad hade exempelvis den avgående regeringen Bildt eller tillträdande regeringen Carlsson kunnat göra för 18 år sedan, 1994, för vår situation år 2012 som börjar på söndag?

Medias fascination för AGW-hypotesen som bollar med hundraåriga tidsperspektiv och hundratals miljarder fantasieuro har gett intrycket att regeringar arbetar med stora frågor av grav betydelse för generationer framåt. I verkligheten har de ett gnetande med pluttbeslut och ett ständig jämkande med några miljoner hit eller dit. Hur ofta ler inte skeptikern stilla när någon miniminister, typ biträdande jämställdhetsminister, träder fram och förkunnar att nu har regeringen minsann satsat 200 miljoner på denna viktiga fråga. Nogsamt säger man inte 0,2 miljarder. Av en budget på 1 000 miljarder.

Ingen regering petar i en kris som inte bultar på dörren. ASPO och medlöpande alarmister får ursäkta men ni är än så länge ute i ogjort väder. I princip har ni rätt: oljan tar slut en dag, liksom även kolet. Då är det fossilbränsledrivna samhället till ända och civilisationen måste söka sig nya vägar.

Men så snart som ni påstår blir det inte. Säkert kommer det att finnas både skinka och bensin även julen 2030.