Ska man bry sig?

 
Klimatbekymren borde vara en central fråga i den industrialiserade världen. Om majoriteten forskare och spåmän av lägre rang har rätt är världen på väg mot en situation där ingen återvändo är möjlig. The tipping point. Efteråt kommer det att bli varmare oavsett vad människan gör. Kanske nästa nedisning (om något tusental år) blir inställd. Istället kan det bli det en värmeperiod vars detaljer ingen känner.

Just i dag, 1 oktober 2012, påpekar den brittiska tidningen The Guardian att människan har 50 månader på sig att rädda världen. Femtio månader, det är drygt 4 år. Den 1 november 2016 är det för sent.

I sann tabloidanda har tidningen trugat diverse kända namn att ge råd i frågan Vad ska man göra för att rädda världen? En Molly Conisbee, som är något i brittiska miljörörelsen, säger att man kan samla syltburkar, snören och gamla tvätthandskar, det gör hennes mormor/farmor som var med om andra världskriget. En Mark Boyle, känd för en bok om att leva utan pengar, föreslår att alla ska sätta personliga mål för en övergång till låg-carbon livsstil. Barbara Stocking, chefen för Oxfam (en sorts Rädda Barnen), vill se en enklare livsstil för vanliga västerlänningar: ”Instead of asking supporters to campaign with us on biofuels, we will urge them to give up their car” (i stället för inbjudan till kampanj med oss för biobränslen, kommer vi att uppmana dem att ge upp sin bil).

Där finns många fler råd: Världen behöver ett globalt Tahrirtorg; Vi måste sakta ner och tänka på vad som är viktigt; Individuellt ägande är orsak nr ett till ineffektivitet; Kasta neo-liberalismens ideologiska fällor.

Den ängslan en läsare kan känna minskas dock när man märker att programserien 50 månader att rädda världen ingår i en större serie 100 månader att rädda världen. Det kanske inte är så brått i alla fall.

Svenska valprognoser

Hur lite man bryr sig märks tydligt i de svenska valprognoserna. Under september 2012 fick DN/Ipsos (tidigare Synovate) betydande uppmärksamhet eftersom både Centern och Kristdemokraterna hamnade under riksdagsspärren 4 procent.

Nu finns det fler opinionsundersökningar. Exempelvis Sentio med liknande resultat. Centern och KD åker ut.

Och United Minds där Centern är ensam om att få silkessnöret med 3,3 procent.
 

 Slutligen Novus där Centern klarar sig med en hårsmån (4,1 procent) men KD ensamt åker ut (3,3 procent).


Läsa och tolka opinionsundersökningar är mer konst än vetenskap. I sådana finns något för var och en.

Svensk inrikespolitik

Den svenska inrikespolitiken tuffar på som vanligt. Efter några luftballonger med klimatet som lockbete har partierna lämnat det riskabla området. 

Vänsterpartiet som gjorde ett dramatiskt klimatutspel i början av Jonas Sjöstedts partiledartid i februari 2012 har återgått till ordningen. Väldigt lite om klimatet och kärnkraften; istället "massarbetslösheten", bemanningsföretagen och det säkra kortet skola-vård-omsorg.

 Centerpartiet verkade vid Annie Lööfs tillträde som ett klassiskt vilsegånget klimatparti (grön omställning i Sverige och världen) men letar inför valet 2014 efter nya och fräschare ämnen. Hittills med klent resultat: fler miljöbilar (från matkassen till hållbart drivmedel) och minskat matsvinn (allt från hagen ner i magen). Tror partiet man vinner väljare med karamellrim har de verkligen problem. Vad ska ett gammalt bondeparti göra i Sveriges riksdag?

 Det är trångt på klimatfältet. Så har också Folkpartiet satsat på annat: Sverige in i eurosamarbetet, och in i Nato. På skolområdet är problemet att med munväder försöka höja lärarnas status fastän idén med lärarlegitimation körde fast. 

Inte ens det klassiska klimatpartiet Miljöpartiet de gröna lägger mycket krut på världens klimat. Istället har de medelst triangulering hamnat i den mitten där alla trängs. Se på deras tre miljarder till vården: endast 120 miljoner, 0,12 miljarder kr, ska gå till till vidareutbildning; det andra försvinner som ökad bemanning/bekvinning och som arbetstidsförkortning för utvalda. Dessutom är det bara ett förslag utan chans att gå igenom. 

De två stora - Socialdemokraterna 112 mandat och Moderaterna 107 mandat - gör diverse utspel utan att hjärtat är med. I hemlighet tror jag de vänder på möjligheterna till en gemensam regering efter valet 2014. Den som lever får se.