Hjälp till vem?
I förra veckan var det dags för ett stödpaket till Grekland igen. Torsdag 21 juli 2011 beslöt eurozonens ledare vid möte i Bryssel att avdela ytterligare 109 miljarder euro för att stödja de grekiska finanserna. Detaljerna är oklara men tydligen utanordnas stödet genom EFSF (European Financial Stability Facility) vilket möjligen kan ske utan godkännande från varje enskilt euroland.
Motståndet mot fler räddningspaket växer hos EU-medborgarna. I Finland gav motståndet Sannfinländarna 19 procent av rösterna i riksdagsvalet 17 april 2011, vilket gjorde dem till Finlands tredje största parti. I Tyskland som får betala mest är den folkliga oviljan också stor. Ett felsteg av Angela Merkel och hennes tid som förbundskansler är förbi.
Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde ritningarna till det senaste stödet. Viktigt för Merkel och hennes väljarunderlag var att privata långivare skulle bidra genom att acceptera viss ”hårklippning”, lägre ränta och förlängd löptid från 7,5 till 15 eller 30 år.
Både Merkel och Sarkozy vill i första hand rädda sina egna storbanker. De tyska bankerna har 43 miljarder dollar i grekiska statspapper, de franska nästan dubbelt så mycket – 76 miljarder dollar.
Beloppen 43 och 76 miljarder är nominella värden. Det verkliga värdet – marknadsvärdet – kan vara 70 procent lägre. Det betyder 28 respektive 52,5 miljarder dollar i förluster som materialiseras när/om papperen säljs. Till dess får de tas upp till fulla nominella värdet i bankernas redovisningar.
Merkel och Sarkozy arbetar intensivt på att slussa över sina bankers grekiska lån till Europeiska centralbanken (ECB), European Financial Stability Facility (EFSF) och Internationella valutafonden, International Monetary Fund (IMF). Till fullt pris förstås.
Räkningen hamnar då hos skattebetalarna, alltså dig och mig.
Som tack för hjälpen måste Grekland lämna ifrån sig produktionsfaktorer som landets energibolag, fartygshamnen i Pireus (landets största), Athens vattenverk, Thessaloniki vattenverk … listan är lång. Privatisering kallas det. Dessutom sänks alla pensioner, många statligt anställda avskedas, alla skatter höjs – med andra ord ekonomin stryps. De rika drabbas inte, de smiter redan från 40 miljarder euro i skatt årligen och åtalas aldrig.
Som följd stiger arbetslösheten vilket minskar skatteinkomsterna. Staten måste spara ännu mer, ännu fler blir arbetslösa – det blir en självförstärkande kris. Arbetslösheten bland 18-24-åringar är redan 40 procent, modlösheten djup. EU-politikerna stryper långsamt den gås som skulle lägga, om inte guldägg så i alla fall ägg.
Stödlånen hjälper inte de grekiska löntagarna. Pengarna går direkt till de stora långivarna via grekiska staten som blir sittande med nya skulder till EU. Eurokraterna vill hinna lasta över alla privatbankers grekiska statspapper på ECB och EFSF innan den grekiska gåsen är helt död.
Det är balans på slak lina. Med nöd och näppe godkände alla eurostaterna paketet till Portugal i maj men alla vet att det inte går en gång till. Därför fixades 109-miljarders paketet till Grekland genom EFSF så medlemsstaterna inte behövde tillfrågas. De vackra formuleringarna om alla euroländers ”oböjliga beslutsamhet att fullt hedra sina egna suveräna signaturer och alla dessas förpliktelser” visar hur svag ställningen är.
Ingenstans är motståndet så starkt som i Grekland. Landet står på gränsen till revolt.
När bankerna är räddade kan Grekland få göra konkurs, lämna eurozonen, lämna EU. Och sopa ihop spillrorna själv. Det kan bli till våren 2012.
Efteråt
Finansinstitutet Moody’s (ett av tre stora kreditgraderingsinstituten i världen tillsammans med Standard & Poor’s och Fitch ratings) säger att villkoren i 109-miljarderspaketet de facto innebär konkurs men håller tills vidare Grekland över avgrunden i en tunn tråd: kreditbetyget Ca, det lägsta i världen, ett snäpp från bankrutt. Troligen viker sig Moody’s för EU:s tryck och avstår från att klippa av tråden. Fitch som är europeiskt ser ingen konkurs.
Det är inte Greklands öde i sig som får den internationella finansvärlden att hålla andan. Det är möjligheten att landets betalkris kallas vid sitt rätta namn ”konkurs” och utlöser en mängd kreditswappar utställda på Grekland överallt i världen under ljusare tider (och till löjligt låga premier). Då blir det katten på råttan i en oöverskådlig serie av bankfordringar vars konsekvenser ingen vet men alla fruktar.
Det kan bli värre än september 2008 då amerikanska staten tog över AIG (American International Group) ett av världens största försäkringsbolag för 85 miljarder dollar (533 miljarder kr). AIG hade sålt kreditswappar för hundratals miljarder dollar som försäkring för buntar (derivat) av dåliga huslån utan att ha täckning i eget kapital. När derivaten blev värdelösa måste staten rycka in och täcka förlusterna. Lehman Brothers lämnades utanför och föll direkt (den minnesvärda 15 september 2008). Sluträkningen för räddningen av AIG hamnade på 700 miljarder dollar (4 400 miljarder kr) hämtade ur skattebetalarnas fickor.
Hur gärna man än skulle se hut gå hem och de oansvariga bankerna få stå för sina förluster, är det klokt att hålla igen sin hämndgirighet. Resultatet skulle troligen bli ett stort debacle där som alltid vanligt folk (”the little people” som BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg sa vid DeepWater Horizon-olyckan) får betala för eländet.
Får bankerna hållas kan tillvaron fortsätta i ordnade former 3-10 år till. Om systemet rasar vet ingen vad som händer.
Hur långt till brytpunkten?
I klimatdebatten laborerar katastrofprofeterna med en tänkt tipping point, brytpunkt. Då den passerats finns ingen återvändo utan den nya kursen måste fullbordas i en katastrof.
Som gröngöling i de finansiella irrgångarna frågar jag mig om samma sak gäller inom ekonomin. Är systemet så bortom kontroll att det måste bryta samman, löpa linan ut? Blir det en dag så inhumant att människor hellre väljer revolution än status quo?
Läget i Grekland signalerar att dagen kan komma. De ekonomiska åtstramningarna har särskilt drabbat de mest utsatta delarna av befolkningen, som de fattiga, de äldre, de arbetslösa och personer med funktionshinder. De rika lever oberört vidare och får billigare tjänstefolk.
Att bekämpa missnöjet med polismakt är en återvändsgränd. Någon gång måste sådana spänningar i ett samhälle utlösas. I reform eller revolution.
Det kan bli som 15 september 2008 då bankdirektörerna togs helt på sängen.
Ny i blogglistan:
Nytt tillskott är Jan Kallbergs blogg. Kallbergs perspektiv är amerikanskt. Han är amerikansk statsvetare med Ph.D. i Public Affairs och M.A. Political Science, University of Texas at Dallas. Också svensk jurist från Stockholms Universitet.
Han har ”skrivit och debatterat för frihet sedan har var 17 år och rest mycket i småstads-USA och det USA som sällan syns i svensk media eller kulturliv.”
Han hör uppenbart inte till de slätkammade.
Ny i blogglistan:
Nytt tillskott är Jan Kallbergs blogg. Kallbergs perspektiv är amerikanskt. Han är amerikansk statsvetare med Ph.D. i Public Affairs och M.A. Political Science, University of Texas at Dallas. Också svensk jurist från Stockholms Universitet.
Han har ”skrivit och debatterat för frihet sedan har var 17 år och rest mycket i småstads-USA och det USA som sällan syns i svensk media eller kulturliv.”
Han hör uppenbart inte till de slätkammade.
Jisses Max.
SvaraRaderaDet här är en kuslig läsning. Men antagligen väldigt nyttig.
Hur ordna ett samhälle där sådant här inte kan fortgå?
Kommunismen är ju omöjlig eller rättare sagt lika orättfärdig. Men vad finns för alternativ?
Bim
Kommer vi då att minnas perioden 2005-2015 som den tid i människans historia då västvärldens kultur slutligen föll samman? Eller kommer perioden att "glömmas" bort? Kanske reser sej en fågel Fenix ur askan? Kanske en annan Fenix, Akilles´ lärare, skulle behövas?
SvaraRaderaSakta i backarna!
SvaraRaderaMax analyser är träffsäkra och har det sunda förnuftet som grund, men det betyder att det finns tusentals andra, med större ekonomiskt inflytande, som har dragit liknande slutsatser.
Jag tror att de inte ens själva vet hur de ska agera om inte USA:s problem med budgettak och skuldsanering är lösta i september.
Churchill sade att demokrati är bäst trots sina brister och jag anser att det också gäller den fria marknaden.
Snowroller:
SvaraRaderaFör min del tror jag inte att västvärlden kommer att falla samman. Den är en livskraftig planta med många rötter, kristendom, nationalism, kapitalism, socialism ... för att inte nämna Gutenberg och tryckerikonsten.
Säkert kommer vår nuvarande livsstil att gradvis förvandlas. Moralen ändras - ta bara synen på svarta och attityden till sexualitet.
Det ekonomiska systemet med dess bollande med fiktiva biljoner kronor/euro/dollar vacklar oroväckande. När tillräckligt många människor känner sig utsugna av kapitalismen kommer något plötsligt och överraskande att hända. Tror jag.
Men som det kunde stå i gammaldags romaner: "Föga anade han vad som skulle hända i nästa kapitel".
/Max
Gunnar Strandell:
SvaraRaderaDu har väl noterat att jag kallar mig gröngöling i finansvärlden? Något färgad av Ilargi & Stoneleigh på "The Automatic Earth" som funnits i min blogglista länge. De är övertygade om att katastrofen står för dörren och att den kloke betalar av sina lån, lär sig hugga ved och odla potatis.
(Din blogg antyder att du kan vara på god väg.)
Att det ska gå så långt tror jag inte. Lika lite som att havet ska stiga och dränka Göteborg, London och Calcutta. Detta på 30-100 års sikt.
På 3-10 tusen års sikt har vi människor ingen aning om vad som ska ske. Troligen blir det en nedisning till, men det är bara en teori grundad på den senaste halvmiljonen års klimathistoria.
Den sannolikt fiktive Jesus sa till en kvinna: "Marta, du gör dig bekymmer för mångahanda". Det gäller nästan alla människor. Lyssna bara till Ring P1 (detta pass med Täppas Fogelberg, den verklige mästaren). Där har du mångahanda bekymmer.
Men jorden rullar vidare, människoarten växer i antal, det är bara att följa med.
/Max
Bim:
SvaraRaderaNog är det sorgligt att mottot "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" så totalt är eliminerat ur ekonomipolitiken. Nu tycks det i första hand gälla att stryka kapitalisterna medhårs utan att förarga den stora väljargruppen.
Media spelar med. Svenska Dagbladet och Aftonbladet ägs av koncernen Schibsted som också har norska Verdens Gang och Aftonposten. Dagens Nyheter ägs av Bonnier som därtill har Expressen, Dagens Industri och TV4.
Det är lätt att vara "Ny Moderat" med sådan uppbackning.
Alla stora maktkoncentrationer spårar slutligen ur. Brittiska Imperiet föll sönder av sig själv liksom Sovjet som lagom hann fylla 70. Nu spörs det när USA vänder buken i vädret. Kombinationen Obama/Wall Street är avskydd. En republikansk president 2012 lär bli än värre.
Tom Lehrer hade en profetisk förutsägelse redan på 1960-talet:
"In German oder English I know how to count down
Und I'm learning Chinese," says Wernher von Braun.
(Kan lyssnas till på YouTube)
/Max
”There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation’s blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people.In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state.” J.R.R Tolkien 1956
SvaraRaderaEn bank att sämja dem,
en bank att främja dem,
en bank att i mörkrets vida riken tämja dem -
i Mordors land, där skuggorna ruva.
/Sylvanas
Den som måste anses vara mest kunnig på detta område är Philipp Bagus (professor of economics at Universidad Rey Juan Carlos in Madrid) och hans bok "The Tragedy of the Euro" går att ladda ner gratis:
SvaraRaderahttp://mises.org/resources/6045
Från förordet:
"The current sovereign debt crisis is the direct result of credit expansion by the European banking system. In the early 2000s, credit was expanded especially in the periphery of the European Monetary Union such as in Ireland, Greece, Portugal, and Spain.
Interest rates were reduced substantially by credit expansion coupled with a fall both in inflationary expectations and risk premiums. The sharp fall in inflationary expectations was caused by the prestige of the newly created European Central Bank as a copy of the Bundesbank. Risk premiums were reduced artificially due to the expected support by stronger nations.
The result was an artificial boom. Asset price bubbles such as a housing bubble in Spain developed. The newly created money was primarily injected in the countries of the periphery where it financed overconsumption and malinvestments, mainly in an overextended automobile and construction sector. At the same time, the credit expansion also helped to finance and expand unsustainable welfare states.
In 2007, the microeconomic effects that reverse any artificial boom financed by credit expansion and not by genuine real savings started to show up. Prices of means of production such as commodities and wages rose. Interest rates also climbed due to inflationary
pressure that made central banks reduce their expansionary stands."
Per-Olof Persson
Mer från förordet (OBS! Den vetenskapliga metodiken som används för att få fram orsak och verkan är formell logik. Denna metodik används inte idag vid utbildningen av ekonomer. Man använder i stället samma empiriska metodik som används inom naturvetenskapen. Men inom ekonomin går det dock att utgå ifrån sanna premisser för att få fram orsak och verkan.):
SvaraRadera"Finally, consumer goods prices started to rise relative to the prices offered to the originary factors of productions [produktionsfaktorer som arbetskraft, maskiner etc]. It became more and more obvious that many investments were not sustainable due to a lack of real savings [Investeringar kräver realt sparande eftersom produktionsfaktorerna är knappa. Det finns enbart en viss mängd arbetskraft , maskiner etc. Människor måste spara - minska sin konsumtion - för att resurser som ex arbetskraft och stål, ska kunna överföras till tidigare produktionssteg som ex investeringar i gruvor och smältugnar.]. Many of these investments occurred in the construction sector.
The financial sector came under pressure as mortgages had been securitized, ending up directly or indirectly on balance sheets of financial institutions [Tillgångarnas värde sjönk i balansräkningarna och värdeminskningen måste då tas upp som en förlust i resultaträkningarna. Då riskerar bolagen att få ett negativt eget kapital. Enligt lag måste dock bolagen se till att de har ett positivt eget kapital eller så måste de gå konkurs.] . The pressures culminated in the collapse of the investment bank Lehman Brothers, which led to a full-fledged panic in financial markets."
Per-Olof Persson
Mer om Baggus bok. För att förstå hur dagens penningsystem rent historiskt har utvecklats, måste vi förstå att bankerna och staten har ömsesidig nytta av varandra.
SvaraRaderaBankerna vill tjäna pengar och staten vill ha pengar för att kunna finansiera de offentliga utgifterna. Därför tillåter politikerna/staten att bankerna vid sin utlåning skapar helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning.
Nu kan staten låna pengar för att föra krig (det historiska syftet med penningsystemet). Idag är dock syftet att politikerna ska kunna finansiera röstköp genom att utlova gratistjänster inom den offentliga sektorn eller bidrag av något slag.
Se mer på s 11 i boken.
Per-Olof Persson
Ursprunget till dagens finansiella problem
SvaraRaderaEn bok som går att ladda ned gratis är "The Mystery of Banking" av Murray N. Rothbard:
http://mises.org/resources/614/Mystery-of-Banking-The
Kapitlet "THE ORIGINS OF CENTRAL BANKING" på s 177 ger det historiska ursprunget till dagens problem.
"A policy of war and militarism is expensive, and the British government found, in the 1690s, that it was short of money and its credit poor. It seemed impossible after a half-century of civil wars and a poor record of repayment for the government to tap sufficient savings by inducing people to buy its bonds."
"William Paterson, who, on behalf of his financial group, proposed a remarkable new scheme to Parliament. In return for a set of
important special privileges from the State, Paterson and his clique would form the Bank of England, which would issue new notes, much of which would be used to finance the English
deficit. In short, since there were not enough private savers willing to finance the deficit, Paterson and his group were graciously willing to buy government bonds, provided they could do so with newly-created out-of-thin-air bank notes carrying a raft of special privileges with them."
"As soon as the Bank of England was chartered by Parliament in 1694, King William himself
and various members of Parliament rushed to become shareholders of the new money factory they had just created."
"The Bank of England promptly issued the enormous sum of £760,000, most of which was used to buy government debt. This had an immediate and considerable inflationary effect....."
"The Bank of England suspended specie payment, and its notes promptly fell to a 20 percent
discount against specie, since no one knew if the Bank would ever resume payment in gold.
The straits of the Bank of England were shown in an account submitted at the end of 1696, when its notes outstanding were £765,000, backed by only £36,000 in cash."
"The South Sea Company, created in 1711 and headed by Prime Minister Robert Harley, was a formidable rival to the Bank, but it collapsed nine years later after a bout of inflationary monetary expansion and stock speculation. In the wake of the South Sea collapse, the Bank
of England was itself subject to a bank run and was again allowed to suspend specie payments indefinitely."
"During the late eighteenth century, the Bank of England’s policy of monetary expansion formed the base of a pyramid for a flood of small, private partnerships in note issue banks. These“country banks” increasingly used Bank of England notes as reserves and pyramided their own notes on top of them. By 1793, there were nearly 400 fractional reserve banks of issue in England.
Inflationary financing of the lengthy, generations-long wars with France, beginning in the 1790s, led to the suspension of specie payment by one-third of English banks in 1793, followed by the Bank of England’s suspension of specie payments in 1797."
"As might be expected, this period proved to be a bonanza for inflationary bank credit and for creation of new, unsound banks. In 1797, there were 280 country banks in England and Wales. By
1813, the total number of banks was over 900. These banks pyramided on top of a swiftly rising total of Bank of England notes. Total bank notes outstanding in 1797 were £11 million. By 1816, the total had more than doubled, to £24 million.
The fiat money period proved a bonanza for the Bank of England as well. The Bank’s profits zoomed, and when specie payments finally resumed, Bank stocks fell by a substantial 16 percent."
Per-Olof Persson