Femörespriset

En tid har jag haft lösa planer på att instifta ett Femörespris för gröna insatser inom miljö- och klimatområdet. Priset skulle celebrera ett miljöförslag, en politisk satsning eller programförklaring som är barnsligt orealistisk, naiv och/eller dum.

Tankegången går tillbaka på barnsången ”Om ja fick 5 öre” från 1913 av Felix Körling (1864-1937).



Om pappa ville ge ja en femöring, vet mamma,

då skulle ja bli så glad, så glad, så glad,

då skulle ja köpa så mycke med detsamma,

och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En liten insats som förväntas räcka till stora ting. Alla förstår att det är fantasi men ingen vill spräcka den barnsliga drömmen.

Typ Annie Lööfs ”Att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, är en av huvudanledningarna till att jag vill leda Centerpartiet.” En oerfaren flicka från lingon-Småland skissar sina planer på vad hon vill åstadkomma som ledare för ett obetydligt politiskt parti med sviktande väljarstöd i ett litet land som ofta förväxlas med Schweiz.

”En grön omställning i Sverige och världen!”

Vet lilla ja hur stor världen är? Större än Maramö, rentav större än hela Småland.

Lingonplockerska, bildkälla Fru AnnaMarie

Förebilder

Ett pris som varit inspiration är Gummiudden – att utdelas till "fysisk eller juridisk person, som i sin kritiska verksamhet ej lyckats i krigarens ärliga uppsåt att såra och döda, utan endast harmlöst plattat till polemikens udd mot den angripne och/eller kanske till och med i sitt donquixotska stormanlopp svängt sin udd så i blindo, att densamma böjts i riktning mot honom själv".  

En något föråldrad studentikos formulering men så är/var utdelaren också Humanistiska föreningen vid Stockholms universitet. Det är tveksamt om Gummiudden fortfarande delas ut, länken till föreningen är död och den siste pristagaren på Wikipedia är Erland Ringborg 2009.

En annan idégivare är The Darwin Awards – to people who eliminate themselves in an extraordinarily idiotic manner, thereby improving our species' chances of long-term survival (människor som eliminerar sig själva på ett utomordentligt idiotiskt sätt och därigenom förbättrar vår arts chanser till långsiktig överlevnad).

Likaså Ig Nobelpriset. Namnet är en engelsk ordvits på ignoble (föraktlig, simpel).  The Ig Nobel Prizes honor achievements that first make people laugh, and then make them think (Ig Nobelpriset hedrar prestationer som först får folk att skratta och sedan tänka).

Några exempel:

2006 Ornitologi: Schwab & May för studier som förklarar varför hackspettar inte får huvudvärk.

2007 Fysik: Mahadevan & Villablanca för teoretiska studier av hur lakan blir skrynkliga.

2008 Kemi: Umpierre, Hill & Anderson för upptäckten att Coca-Cola är en effektiv spermicid, och Hong, Shieh, Wu & Chiang för att händelsevis ha bevisat att det inte är sant.

2010 Fredsforskning: Stephens, Atkins & Kingston för bevis att svordomar lindrar smärta.


Nämnas kan också Golden Raspberry Awards (Gyllene Hallonet Priset, jfr Blowing a raspberry, ljud här), en motpol till Oscarsgalan, där man delar ut priser till årets sämsta insatser i filmvärlden.

Också den brittiska Foot in Mouth Award (Foten i Munnen Priset) som delas ut årligen av Plain English Campaign ”for a baffling comment by a public figure" (för en häpnadsväckande kommentar av en offentlig person).

Senast 2011 till Silvio Berlusconi för utsagan om trohet ”Jag är ganska ofta trogen” och om Barack Obama ”Stilig, ung och solbränd”.

Trigger

Alla vet att man kan bära på en idé som (oftast) går upp i rök utan att lämna spår, eller (ibland) leder till handling.  Det som löste ut idén om Femörespriset var ett yrkande av Miljöpartiets gruppledare i Stockholm Åsa Jernberg om en köttfri dag i alla Stockholms skolor.  Miljöpartiets definition av kött innefattar också fisk och kyckling. 


”Vår utgångspunkt är att vi står inför enorma klimatutmaningar och att köttkonsumtionen ökat väldigt kraftigt, enligt Jordbruksverket har den stigit med 41 procent sedan 1990”, säger Åsa Jernberg. “En köttfri dag i veckan skulle bidra till att Stockholm tar sitt ansvar. Om vi ska möta klimatutmaningarna måste vi jobba på bred front, det finns ingen quick fix.”

Tanken att en köttfri dag i veckan bland Stockholms ca hundratusen skolelever skulle påverka det globala klimatet är så totalt utan verklighetsanknytning att orden sviker mig. Jag tar min räddning i en beundransvärd ingress i förre översten 1 graden Bo Pellnäs debattartikel Beskrivning av Jas-köp gränsar till ren lögn i SvD 27 augusti 2012.

”I politiken är språket det viktigaste verktyget. Hittar man de rätta orden vid det rätta tillfället får man acceptans för hur man beskriver verkligheten. Det finns dock en gräns för hur långt man kan driva språket. Verkligheten själv sätter den gränsen. Uppfattar människor att det som sägs inte stämmer med det man ser, får politikerna en narrkåpa på huvudet.”

Åsa Järnberg sitter i Stockholms kommunfullmäktige för Miljöpartiet De Gröna och hade en halv miljon kr i lön 2010, säkert mer 2012. Och hon sysslar med sådana meningslösheter som att försöka rädda jordens klimat med en köttfri dag i veckan i skolorna. Hon har verkligen en narrkåpa på huvudet.

Överslagskalkyl

Kan Åsa Jernberg räkna, hon är dock civilingenjör? Vet hon hur stort det globala koldioxidutsläppet är? 33,4 gigaton (miljarder ton) år 2010. Och Sveriges koldioxidutsläpp? 0,0529 gigaton, fem hundradels gigaton. Det är en väldigt liten del av världens utsläpp, 1,6 promille. Och då ingår allt: bilarna, cementproduktionen på Gotland, värmekraften som ersätter vindkraften när det inte blåser, Försvarsmakten, Volvo … varenda rökpuff.

Nolla Sverige: Om man kunde skära ner Sveriges koldioxidutsläpp till noll (skrota alla bilar, ombyggnaden av Slussen och bygget av Förbifart Stockholm, ställa JAS 39 och regereringsflygplanen på marken, lägga ner verkstadsindustrin och massatillverkningen … listan är lång) skulle det globala utsläppet minska från 33,4 till 33,3471 gigaton. Avrundat 33,4 gigaton. Åtgärden försvinner i decimalerna, som man säger.

Skolkött i Stockholm: Ta bort köttet för hundratusen elever var femte dag av 178 läsdagar, säg 36 dagar.  Antag 100 g per elev i 36 dagar = 3,6 kg per elev och läsår, totalt 360 ton gris/nöt/kyckling/fisk per år sparat för Stockholms skolor.

Elevröster om skolmaten här
År 2006 åt genomsnittssvensken 10 kilogram nötkött, 14 kilogram fläskkött och 15 kilogram fågelkött. Totalt 84 kilogram kött per person/år. Därtill 28,5 kg fisk per person/år.

Sammanlagt "Miljöparti-kött” 84 + 28,5 = 112,5 kg. Med en befolkning på 9,4 miljoner blir det 1 058 miljoner kg, 1 058 tusen ton per år. Vad blir ”klimateffekten” om Stockholms skolor sparar in 360 ton av 1 058 000 ton? (Tänk på det som pengar: trehundrasextio kr av en miljon femtioåttatusen kr så blir det lättare.) Ingen vet om det blir någon "klimateffekt" alls, varken Åsa Järnberg eller någon annan grön världsräddare.

Gloriöst dumt

Åsa Järnbergs förslag är så enfaldigt och långt förbi gränsen för meningsfullt språkbruk att det måste vara en av topparna i den gröna tok-argumentationen. Om inte dess Mount Everest eller K2 så kanske Annapurna.

Utan tvekan förlänar jag Åsa Järnberg det första Femörespriset. Prisets manifestation i den fysiska världen är lika obetydlig som klimateffekten av förslaget, det vill säga ingen. Inget diplom, inga pengar, endast hedern av att ha blivit utvald.

Ett bekymmer är att Åsa med sitt förslag satt ribban för Femörespriset så högt att det blir svårt för andra tävlande att kvalificera sig.  Men jag ser framtiden an med förhoppning och tröstar mig med ordspråket:

Förnuftet har sina gränser, dumheten inga.

Grattis Åsa!